Det är ok att mitt barn svär!

MIn mamma var världens coolaste och brusade aldrig upp FÖRUTOM om jag svor.. Då blev hon galen.. Hon är djupt religiös så jag svor aldrig som barn. 

Numera svär jag ibland men sällan inför barnen. Egentligen bara i affekt. Jag tycker faktiskt att det är mycket svårt att byta ut svordomar mot andra kraftuttryck om man slår sig eller blir riktigt arg. Att det skulle tyda på dåligt ordförråd köper jag inte. Jag har mycket bra ordförråd men som sagt, någon motsvarighet till "Helvete!!" då man är heligt förbannad hittar jag inte.. Järnspikar? Attans? Det går ju bara inte..

Ni är ju inte kloka, hur kan ni tillåta detta? Det finns inget värre än barns som svär!

Intressant. Själv svär jag också som en borstbindare men gör allt för att inte göra det framför barnen. Jag svär inte heller på jobbet (eller jo, ibland) eller i andra sociala sammanhang där det inte riktigt passar sig att bara släppa loss allt man har inom sig. Eftersom barn inte har samma förmåga att skilja på situationer tycker vi i familjen att det bästa är att de får lära sig detta så sent som det bara går (för tids nog börjar de väl, de med).

Tycker faktiskt det låter riktigt illa med en 4-åring som svär... så min kommentar till dig, eftersom du bad om den, blir nog: var beredd på åsikter, både uttalade och outtalade, om ditt förhållningssätt. Ett vårdat språk är väl inte en helt fel gåva att ge sina barn.

Det känns lite som att en del jämför äpplen och päron. För det första trodde jag att ingen under 50 fortfarande harvade på om det där med att svordomar tyder på dåligt ordförråd... ;) Jag har väldigt svårt att förstå den idén då jag inte förstår hur det korrelerar överhuvudtaget ? Att man säger "satan!" när man gör sig illa har inte det minsta med ordförråd att göra. Hur kan ni ens göra den kopplingen?

Många som tagit upp det där med könsord och jag tillhör också en av dom som inte använder könsord när jag svär och skulle önska att mina barn inte gjorde det heller. Varför? Jo, av den enkla anledningen att det frekventa användandet av ordet "fitta" nedvärderar kvinnor. Att vara en kuk är dåligt, men att vara en jävla fitta är så mycket sämre. De allra mest frekventa könsorden som används som svordomar är kopplade till feminina delar/beteenden.
"Fitta", "Hora" o.s.v..Det är en oerhörd skillnad,varpå mina ungar gärna kommer få säga "jävlar",  "fan" o.s.v men att jag definitivt inte vill höra könsord.

Nej vanliga svordomar "gör inget" men att bli kallad fitta svider en del. Då brukar jag säga ifrån till grabben!

Jag tycker diskussionen är lite svartvit. Självklart är inte det faktum att man använder svordomar ett tecken på att man har ett dåligt ordförråd. Som någon sa tidigare, så är (och har alltid) svordomar varit en del av vårt språkbruk.   Kraftuttryckens existens berikar självklart språket, men om de urholkas genom att de används vardagligt om allt och inget så tappar de den betydelse och i och med det så är det min uppfattning att språket blir mer torftigt. Språk är ju så mycket mer än ordförråd. Att exempelvis vara medveten om hur man använder sitt språk och hur det uppfattas av andra är ju inte heller oväsentligt.

Jag arbetar på högstadiet och lever därmed i en värld där svordomar och kraftuttryck av diverse slag används mycket flitigt. Jag är inte emot svordomar som sådana, men att svära mycket tillför mycket sällan något kreativt i språket eller i relationen till andra - tvärtom. Svordomar handlar inte heller helt sällan om en jargong, inte minst bland ungdomar. Ofta har de svårt att vilja erkänna att de svär och använder ett generellt rätt grovt språk i kompisgruppen för att hävda sig, vara någon etc. Det är ju egentligen, för dem själva, lite penibelt .

Svordomar är för mig just kraftuttryck, helt ok i vissa sammanhang, men slänger man sig med svordomar i tid och otid så får i alla fall inte jag jättepositiva associationer. Barn tar givetvis efter sina föräldrar så svär man själv så kommer de egna barnen givetvis att använda svordomar. Som vuxen gör man ett medvetet val, förhoppningsvis i alla fall, vad gäller det egna språkbruket. Ett litet barn gör det inte på samma sätt. En 4-åring förstår inte/har inte den språkliga medvetenheten och därför bör man vara extra medveten om/tänka till kring vad man för över till barnen. Svär jag mycket inför mina barn så är det ju i praktiken jag som bestämmer att de ska använda mycket svordomar i sitt språkbruk eftersom små barn kopierar. Ska jag bestämma det åt dem eller ska jag låta dem fatta beslutet när de faktiskt har lite mer förståelse för vad det innebär?

Fast barn tar faktiskt inte alltid efter. Jag svär relativt mycket och jag tycker som sagt att det är helt ok om min dotter svär. Trots det gör hon det aldrig och hon kräver konstant en ursäkt av mig varje gång jag svär:)