Jag är BARNMORSKA på förlossningen och BB. Fråga mig vad ni vill!!!

Jag åkte in i vecka 28 för en koll då jag mådde kasst och kände mig full, det tas ctg och det gör ett vul där man konstaterar snabbt att tappen är 1,8cm och jag hade en funneling. Jag får inte veta mer än att jag ska gå in på ett rum där jag ska få kortison sprutor och bricanyl omgående, sen fick jag en till bricanyl på kvällen och sedan en till på morgonen. Dagen efter så hade tappen blivit 3cm och funneling var borta, hur allvarligt var detta senariot igentligen och tror du med din erfarenhet att det kan bli så igen vid en till graviditet?

Villa är de märkligaste sakerna som du varit med om på ditt jobb?

Är det vanligt att en barnmorska får "tillbaka" samma patient om hon inte fött när barnmorskan går på sitt skift igen?

Jag låg på förlossningen mellan lördag fm och på måndag eftermiddagen föddes dottern, så jag hann ju träffa några stycken olika. Och en av dem upplevde jag att jag klickade jättebra med. Hon nämnde när hon skulle börja igen och jag låg liksom och längtade efter att hon skulle komma tillbaks (fånigt, javisst!). Men sen fick jag ändå någon annan när det skiftet gick på. Och hade liksom lite för mycket annat att tänka på för att fråga.

Hej, mina tvillingars födsel var ganska dramatisk och jag har lite funderingar över förlossningsläkarens agerande. Barnen föddes i vecka 34, jag fick en hel del värkstimulerande dropp mot slutet, men eftersom jag fått epidural var smärtan hanterbar och jag kände mig rätt avslappnad. Plötsligt var hela rummet fullt med personal då hjärtljuden gått ner på något av barnen och stämningen i luften var minst sagt sammanbiten. Jag uppfattade det hela som att förlossningen måste skyndas på (fick mer dropp). Plötsligt ändrade sig läkaren, beordrade att droppet skulle av och man skulle förbereda för kejsarsnitt och jag skulle bli sövd (vilket fick mig att gråta). Efter ett par minuter ändrade sig läkaren igen och bestämde att det skulle gå fortare den vanliga vägen. Det blev sugklocka. Det tog rätt lång tid och ingreppet bedömdes som mycket komplicerat. Till sist kom tvilling ett ut, mörkblå och livlös så de sprang ut med honom. Sedan trycktes tvilling två ut, men han fick jag upp på magen i tre sekunder iaf. Sedan sprang de ut med honom. Båda barnen klarade sig, apgar var 7-8 vid 5 min, men tvilling ett har idag en autismdiagnos. Jag kan inte låta bli att undra om hans förlossning orsakat det. Vad säger du, är det inte märkligt av läkaren att vela så fram och tillbaka? Varför höll han inte fast vid kejsarsnitt? Ett urakut sådant går väl fortare än att dar ut barnet med sugklocka (det kändes iaf som en evighet, men jag har ingen riktig uppfattning om hur lång tid det tog).

Kan du beskriva din typiske patient?

När kommer hon in? Hur mår hon? Hur hanterar hon öppningsarbetet? Hur går utdrivningen och hur beter hon sig då? Hur tar hon emot barnet? Hur är relationen till fadern? Och hur beter sig de medföljande under allt detta?