Anonym (Farmor) skrev 2012-11-02 10:46:31 följande:
Är inte svärdottern lite väl långsint om det som hände i början av förhållandet, och detta är ju ganska många år sedan, fortfarande ska ligga mig i fatet? Jag har ju dessutom aldrig sagt något direkt till henne, om min son har fört vidare det jag sagt, ja då får det stå för honom tycker jag! Jag har bara agerat utifrån MITT BARNS bästa när jag sagt vad jag tycker. Det är så längesedan nu dessutom, så det borde vara överspelat vid det här laget. Ni har påpekat att jag ligger på för mycket. Ja, kanske jag gör det. Men jag tror att om jag inte låg på så skulle vi inte ses alls och jag skulle inte ha något alls att säga till om. Är det verkligen helt fel att tycka att man som mamma ändå har LITE rätt att kanske få sätta LITE prägel på ens barns hem? Annars är man ju som vem som helst som kommer på besök, då kunde man lika gärna vara grannen! Ja, min son är vuxen, men jag kommer alltid att vara hans MAMMA, och han kommer alltid att vara mitt BARN. Har inte farmor lika stor rätt till sitt barnbarn som mormor? Jag har jättebra hand med barn, och det finns inget som gör att jag är olämplig på något sätt. Andra släktingar anförtror sina barn åt mig och det går jättebra.
Oj vad jag är glad att min svärmor inte beter sig som dig, hon är en vagel i mitt öga men inser nu att hon är helt okej om man jämför.
Men vi har det senaste åren inte haft barnvakt, för vi inte har haft behovet av att ha barnvakt.
barnen är 3,5 och 2 år
Svärmor tjatar ju självklart och lägger fram det så man ska må dåligt över stackars henne som inte får träffa sina barnbarn, men hon är välkommen hit varje vardag om hon vill, eftersom jag är mammaledig med min yngsta fortfarande ska vara hemma till nästa höst, så kan hon komma på dagarna hur ofta hon vill, men det passar inte hon ska komma på lördag eller söndag och då gör vi oftast saker ihop hela familjen åker och badar eller åker till någon lekplats, maken arbetar långa pass i veckorna och vi vill vara bara vi minst en dag på helgen helst två.
Svärmor är pensionär och har varit det i 8 år så hon har inget som gör att hon inte kan komma på dagarna, hon klagar dessutom på att hon har så tråkigt hemma på dagarna då hennes make(svärfar) bara tittar på tv och varje gång säger jag att hon kan ju komma till oss och att vi då antagligen bara är hemma eller går iväg och leker eller grillar korv beroende på vad hon vill göra, men nej det är behovet av att vara själv med barnen som lockar och jag förstår det inte!
Jag vill inte att en person som inte vill umgås med barnen när jag är med ska vara med barnen utan mig.
Men svärmor kan inte säga att någon annan fått vara barnvakt heller, enda gången vi har haft barnvakt var när yngsta föddes och då blev det naturligt min moster för hon var hos oss när allt drog igång och det gick fort hen var ute på mindre en 2 timmar från första känningen och vi åkte hem efter 8 timmar.
Att du köper saker till dom kan jag inte fatta, jag skulle bli galen om det dök upp dukar och annat krams som jag inte vill ha.
Kläder är okej men svärmor har noll koll på storlekar så det är alltid för stort oftast så passar det som vi fått till lillan till den stora och det som den stora fått kan hen ha om 2-3 år.
För 2 år sedan köpte hon en overall till stora i storlek 116 och hen var då 1,5år :-0
och våran lilla fick när hen var nyfödd en dress i 98.
Kan tillägga att svärmor har 13 barnbarn i åldrarna 1-25
Men heller för stort än för smått
Jag ska nog försöka uppskatta svärmor mer för jag hade ju kunnat ha dig som svärmor.
Ja just ja svärmor och svärfar gillar inte mig heller, dom första 6 åren innan vi fick barn var dom sällan och besökte oss, när vi fick barn så passade det helt plötsligt att komma på besök.
Vi bor 2 mil från varandra.
Min svärfar till å med uteslöt mig från sitt tal på svägerskans bröllop han pratade om sina andra 4 barns respektive men mig struntade han i fullständigt fast vi varit tillsammans i 5 år och förlovade i 3år, till å med svågerns tjej som svågern träffat i 2 månader pratade svärfar om som sin svärdotter, ( svågern och hon gjorde slut 1 vecka efter bröllopet)
Jag har aldrig gjort något dumt mot dessa människor, annat än att jag tagit deras älskade son från dom (deras egna ord), dom bodde ganska ocentralt och jag bodde i stan så det var ganska naturligt att han ville flytta in hos mig ganska snabbt, jag tyckte första att han var lite underlig då han som 25 åring bodde hemma med mamman och pappan fast han hade jobb sedan 4 år tillbaka, men efter 1 månad ihop var vi så kära att vi bara var tvungna att bo ihop han flyttade in och vi har varit ett sedan dess.
Så för att ni ska kunna fungera, backa och det en massa steg ingen vill ha någon som tränger sig på.
Deras boende deras regler, deras barn deras regler!!!!
