Svärdottern förstör!

Vad du ska göra? Har du inte fattat det själv? Du ska självklart vara trevlig mot din svärdotter och även din son. Det är klart att sonen tar avstånd till dig och inte vill att du ska påverka hans son negativt genom ditt hat. Skärp dig kvinna!!!

Helt enig.

Tycker det är fint att du Ts vill så väl men jag tror att du skapat en del av situationen själv. Mammor verkar sällan klippa navelsträngen till sina söner och lägger sig i för mkt. Sen så är det speciellt när en kvinna väntar , föder och uppfostrar sitt barn. Då kommer man många ggr närmare sin egen mamma. Det är bara så det är :)

Alltså, du låter faktiskt som en jättesnäll farmor och jag tror det skulle göra er alla gott om du fick spendera mer tid med ditt barnbarn. Jag tror dock att du gjorde ett stort misstag i början, när du berättade att du inte tycker om kvinnan din son valt att leva med. Som jag alldeles nyss sa i en annan tråd hade min blivande man aldrig accepterat det från sin familj och inte velat ha med dom att göra nå mer. Eftersom han valt mig, eftersom han älskar mig och vill leva med mig. Då är det inte så kul att få höra från sin egen mamma eller pappa att man inte accepterar det valet.
Det låter som att din svärdotter vet detta, annars har jag svårt att tro att hon skulle vara så "off" mot dig. Annars så beter hon ju sig bara som ett as rent ut sagt.
Det enda du kan göra egentligen är att be om ursäkt för hur du betett dig tidigare, och hoppas att din son och hans fru accepterar det.

Det där låter som en del av problemet... du är van att få din vilja igenom, men nu handlar det om en annan familj (även om din son och ditt barnbarn är en del av den) och då kan man inte komma med den inställningen. Mer ödmjukhet vore nog bra!

Sedan skrev du att du bara får vara barnvakt ibland fast "de vet att du vill". Kan du inte i all ödmjukhet fråga "Ska jag ta hand om nn några timmar så ni får lite egentid?" Vänd det till att det är om de vill ha tid för sig själva istället för att det är för din skull. Bättre att fråga (försiktigt) än att gå och vänta och ta för givet att de vet vad du vill.

Alla dessa "pojkmammor" som tror de är gifta med sina söner...  Osmakligt.

HON förstör inte. DU har förstört och hon gillar dig inte. Med all rätt.
Be om ursäkt för din taskiga inställning emot henne, kryp till korset, och hoppas på att hon kan se dig i ett annat ljus. 

 

Ja, det är ganska osmakligt. Jag tycker min svärmor är för på när hon ringer och smsar ibland. Blir faktiskt ganska lack.

Om min svärmor talat illa om mig och försökt motarbeta mig i början av min och min sambos relation, nog sjutton hade det påverkat hennes och min relation i dag! Jag tycker att det bästa du kan göra är att att bjuda ut svärdottern på lunch och prata med varandra. Be om ursäkt för att du var tveksam i början (om hon vet om det), säg att du ändrade dig när du lärde känna henne? Såklart man kan vara tveksam till en partner i början, att det tar ett tag att acceptera sitt barns pojkvän/flickvän. Bäst är såklart att inte dryfta sina åsikter med sin son/dotter utan hålla dem för sig själv eller kanske prata med sin partner, en vän eller en terapeut. Men nu är gjort gjort och du får helt enkelt försöka reparera er relation.

Sen finns det några saker som jag tror att du kan tänka på i relationen mellan dig och din sons familj. Nu har du ju bett om råd hur du ska göra här, så här kommer mina:

Lägg dig inte i deras inredning, vad de äter etc. Din son är vuxen och det är han och hans fru som bestämmer hur det ska se ut i deras hem. Jag skulle inte uppskatta om min svärmor (eller mamma) köpte dukar eller gardiner till oss. Om man absolut känner att man måste ge något till hemmet kan man ju fråga om de behöver något speciellt och i sådana fall köpa det. Alternativt kan du ge ett presentkort på en inredningsbutik till födelsedag eller jul. Kom inte på oväntat besök. Alla är olika och en del uppskattar säkert att det ringer på dörren oväntat, men om du upplever att de inte uppskattar när du hälsar på spontant, fortsätt inte med det då. Ring innan och kolla när det passar att du hälsar på, eller bjud hem dem till dig. Eftersom de inte verkar ha ont om pengar och kanske inte behöver dina pengabidrag, varför inte starta ett sparkonto för ditt barnbarn som det får tillgång till lagom till 18-årsdagen? Om du vill ge pengar till föräldrarna (din son och hans fru alltså) tror jag att de uppskattar det bättre om du ger till jul eller födelsedag. Som vuxen vill man gärna vara självständig från sina föräldrar och klara sig själv, men ett extra pengabidrag i samband med födelsedag eller jul skulle i alla fall jag uppskatta. Ge inte råd om de inte frågat om råd. Om du inte upplever att barnet far illa på något sätt tycker jag att de ska få uppfostra sitt barn som de själva vill. Det är upp till föräldrarna att uppfostra sina barn. Skaffa dig en hobby! Det kan säkert vara svårt att ställa om till att ha vuxna barn, kanske har du lagt all din tid på din son och det är ju fint, men nu är det dags att låta honom leva sitt eget liv. Du är såklart en viktig del av hans och hans familjs liv, men de har ett eget liv och du har ditt eget liv. Skaffa en hund, engagera dig i kyrkan eller i någon förening, börja sjunga i kör, gå en kvällskurs. Om du jobbar: kanske kan du ta på dig några fler arbetsuppgifter? Om du är pensionär kan du läsa en kurs på högskolan, jag ser ofta äldre som läser kurser på universitetet. Eller engagera dig i PRO, eller för hemlösa eller flyktingar eller andra människor i behov av hjälp? Eller engagera dig politiskt om du är intresserad av det. Starta en bokcirkel! Börja blogga! Res iväg nånstans! Man kan inte ändra på andra, man kan bara ändra på sig själv, eller hur? Om du backar lite och inte lägger dig i deras liv ska du nog se att svärdottern kommer bli lite mer vänligt inställd till dig.

När jag och mina syskon flyttade hemifrån skaffade sig mina föräldrar en massa nya intressen eftersom de plötsligt fick mer tid över (och mer pengar också). Jag tror att det är bra för dem, för jag känner ingen press att jag måste "skaffa ett barnbarn till dem" liksom...

Kan också lägga till att vi träffar sambons föräldrar ca 1 gång i månaden (vi bor i samma stad, men i varsin ände av staden så det är en bit att åka) och mina föräldrar 4-6 gånger om året (de bor i en helt annan del av landet). Mina egna far- och morföräldrar har jag inte heller träffat varje vecka, varken nu eller när jag var barn.

Slutligen så tycker jag att det är jättefint att du vill finnas där för din son och hans familj och att det i grunden är bra att vilja hjälpa till, ställa upp och så. Jag skulle bli glad om min svärmor var engagerade i våra barn, men det är en fin och svår balansgång mellan att finnas där och hjälpa till och lägga sig i för mycket. En del svärdöttrar är säkert mer känsliga med detta än andra, din svärdotter kanske har en stark integritet och vill inte att någon ska lägga sig i. Då får man anpassa sig lite!

Vad gäller klädköpen - hör först med familjen vad barnet behöver ha för kläder. Vad använder de för sorts kläder?
Mitt barns farmor köpte en skitful klänning. Jag vill inte ha klänning på mitt barn då det hindrar henne från att röra sig ordentligt och jag har en livfull dotter som gärna springer runt och leker och klättrar och klänningar hindrar henne i leken. 

Det är ingen rättighet att komma och hälsa på en vardagkväll. Min mamma har en mycket bättre relation till mitt barn än min dotters farmor men min dotters farmor har visserligen själv valt bort sitt barnbarn, min mamma bor 42 mil bort och kan inte träffa sitt barnbarn så ofta men de har en bra relation ändå.

Jag förstår att du bara vill väl med att lämna dukar och blommor osv, men är det sådana som DU tycker om eller vet som du vet DEM tycker om? Det är ju deras hem.
Har du någon gång frågar VARFÖR du inte fått vara barnvakt? Min dotters farmor skulle aldrig någonsin få sitta barnvakt till mitt barn men det är ju för att hon har en psykiskt störning och har misshandlat sina barn både fysiskt och psykiskt. Min pappa får inte passa min dotter ensam eftersom han inte är bra med småbarn - han har för kort stubin. Och min syster klarar inte av att hantera blöjor då hon är kräsmagad så hon kan inte heller passa min dotter. Min dotters farfar skulle inte heller få passa mitt barn eftersom han inte heller har någon koll på småbarn. Min dotters faster får inte heller passa mitt barn då hon inte har någon pejl på det där med barnuppfostran. Hon har 7 ungar och ingen av dem har fått någon form av uppfostran, ingenting de gör får konsekvenser (om de gör något dumt), de fick saft och läsk i nappflaskan innan de kunde gå=hon har gjort dem till sockerberoende monster. Jag vill helt enkelt inte komma hem till ett kraschat hem med en sockerhög dotter...

Min mamma skulle vara glad om hon kunde träffa oss några gånger i månaden men det går ju inte eftersom hon bor såpass långt bort.  Se till att göra kvalitétstid när du träffar dem. Har du satt av tid till att lära känna din svärdotter? Om hon inte känner dig så bra så kan det också vara en förklaring till att du inte får passa barnet. jag skulle inte lämna min dotter till någon jag inte känner så bra även om det vore en släkting.

Tycker inte att du TS gör rätt saker för att nå ditt mål, däremot inget konstigt i det du vill, känna dig delaktig. Visst förstår jag att det nya paret vill ha sin egen familj, men tycker det är lite överdrivet i Sverige, att ingen får lägga sig i, men också jobbigt åt andra hållet, att allt måste rättas till eller kommenteras av den äldre generationen.

Men jag tycker en farmor är lika viktigt för barnet som en mormor, och jag skulle aldrig drömma om att förvägra mina barn lika tät kontakt med farmor som mormor (sen kan ju geografiska faktorer spela in). Barnen kan ju faktiskt vara lika farmor såväl som mormor, och det kanske blir farmor som är den viktigaste kontakten efter mamma o pappa, det ska man inte neka sitt barn.

Det ända felet du gjort är att inte gilla din svärdotter i början. 
Allt annat tycker jag låter gulligt gjort, och inte alls för på. Så funkar det här iaf, och ser inget fel i det.
Bara för att man köper med nån ny duk eller nåt annat betyder ju inte det att man har fult i hemmet? Jag hade sett det som en present!

Nä, folk är verkligen konstiga nu för tiden. Aldeles för ego och upptagna.

Jag tycker du ska ta ett ordentligt snack med din svärdotter ensam och fråga vad som är fel? Be om ursäkt för att du betett dig illa i början och förklara hur du känner med barnbarnet.