• Anonym (Farmor)

    Svärdottern förstör!

    Min son har nyligen gift sig med sin sambo sedan många år tillbaka. De har ett barn på två år. Jag får väl erkänna att jag under de första åren av deras relation hade svårt att acceptera henne, vilket jag också lät min son få veta. Visst, det var dumt, men jag ville bara hans bästa och man måste ju få säga vad man tycker. Det är ju egentligen inget fel på henne, hon är snäll, skötsam och smart. 

    Problemet: Jag känner att jag inte får träffa och rå om mitt barnbarn och min son så ofta som jag skulle vilja. Vi ses ett par gånger i månaden, men jag skulle helst vilja att det var minst en gång i veckan. Inte en enda gång har jag suttit barnvakt heller, trots att de vet att jag vill. Mormor däremot har jag hört att suttit barnvakt flera gånger. Jag blir ledsen, för när vi träffas allihopa till födelsedagar tex, så märks det att barnbarnet har en närmare relation till hennes sida av släkten än till sonens. Jag tror att svärdottern vill ha det så och manipulerar min son så att det ska bli så. 

    Jag vet inte vad jag gör för fel! Jag brukar försöka åka hem till dem någon kväll då och då på väg hem från jobbet. Verkar inte så uppskattat, men man måste väl få kunna komma och hälsa på även en vardagkväll? Jag tycker att jag ställer upp så mycket för dem. Varje gång de ska göra något med huset t.ex. så frågar jag om jag ska komma och hjälpa dem. Oftast svarar de nej, så man får ju nästan tvinga sig på för att få vara delaktig och hjälpa till! Jag brukar också lämna lite saker hemma hos dem som jag tycker att de saknar i sitt hem, som dukar, blommor och gardiner. Ibland kommer jag även med lite matvaror, eller blöjor eller kanske några hundralappar. Jag vet att de har pengar, båda två tjänar ju hyfsat, men jag vill ju också få bidra lite och känna mig nyttig! 

    Jag vill ju vara delaktig i mitt barnbarns uppväxt, men jag känner mig motarbetad av svärdottern. Kläder som jag köper verkar inte användas, försöker man komma med något råd så nyps det av direkt. Svärdottern vet ju alltid bäst såklart. Att få ha barnbarnet hos mig en helg känns väldigt långt bort. 

    Vad ska jag göra? 

  • Svar på tråden Svärdottern förstör!
  • Anonym (Be om ursäkt)

    Min råd är att sluta lägga dig i så mycket. Be att få ta en fika med svärdottern, berätta att du är ledsen för det som hände i början av er relation. Fråga henne hur du kan göra för att ni ska få en bra relation och du ska få träffa barnbarnet. Lyssna på dem och gör som de önskar. Annars kommer du aldrig få bli en närvarande farmor. De har någon som du vill ha en relation till, för dem spelar det säkert ingen roll om du tidigare varit otrevlig ifall du är närvarande eller ej. Du måste jobba på dig själv och ingen annan !!

  • Principessa

    Tycker du ska säga sim du känner både till din son och svärdotter. Vår dotter träffar sin mormor nästan dagligen och minst två gånger i veckan. Det är underbart att se hur dom leker ihop och hur vår dotter utvecklas tillsammans med både farmor och mormor. I början kunde det gå en och halv månad mellan träffarna med farmor men jag fick så dåligt samvete. Så nu kmr farmor de dagar hon ör ledig från jobb och då har vi tre en hel dag ihop , vi fikar , hon leker med dottern och hag fixar och donar här hemma. Farmor kommer också med saker hit som hon tycker behövs som vi kanske inte tänkt på eller inte köpt helt enkelt och set uppskattas till hundra procent. Vad vore livet utan våra egna föräldrar? Älska och njut

  • Petite Chérie
    Anonym (Illa, illa) skrev 2012-11-02 16:48:40 följande:
    Jag vet men han verkar inte veta det Gråter
    Pappan är super dominant och har styrt och ställt med järnhand tills dess att jag kom. Mig kan han inte styra hur mycket han än försöker.

    Mamman är undergiven, har aldrig någon egen åsikt når det kommer till diskussioner med sin man osv. Det han tycker, det tycker hon också.

    Att sonen har blivit mer och mer självständig ses inte med blida ögon och att jag har hjälpt honom på traven är väl det samma som att jag är djävulen själv.

    Det grinas (mamman), det hotas (pappan) och jag förstår verkligen inte varför han vill ha sina föräldrar kvar i sitt liv. Man ska inte villkora kärlek till sina barn men det är precis det dom gör.
    :S Jag förstår inte alls. Måste vara sjukt jobbigt för dig iallafall=(
  • MrsKnapa

    Du låter som min svärfar ;) Problemet är säkert att du sagt och klargjort för din son att du inte tycker om hans tjej! Det är ett BIG NO NO.. Varför skulle hon då vilja att du tar hand om de viktigaste i hennes liv???
    Du försöker köpa dem, sånt förvärrar bara!
    Har du testat pratat med henne? Ordentligt alltså..

  • Anonym (Fatta!)
    Anonym (Farmor) skrev 2012-11-02 11:04:20 följande:
    Jag vill ju bara dela med mig av det jag har! Är det så fel att vilja känna sig behövd, att få göra lite nytta? Det känns som att de skulle klara sig lika bra utan mig, men vilken roll skulle jag ha då? Är det ingen skillnad på att vara mamma och farmor  mot att tex bara vara en vän eller en bekant?
    Ja, det är fel. Och läs detta noga nu:

    Det är ingen annans uppgift att ge ditt liv en mening. Det har du ingen rätt att kräva.

    För precis som du resonerar min svärmor och både jag och hennes båda barn har bitvis bara velat be henne dra så långt vägen räcker (hon har varit helt utan kontakt med sina barn en del av livet eftersom hon ska lägga sig i allt och spela martyr så fort hon inte får som hon vill).

    Jag tycker du ska vara tacksam att du träffar barnbarnet ett par gånger i månaden, det finns de som har barn utomlands och ser sina barnbarn en gång vart tredje år.

    Och var och en får styra i sitt eget hem, om du försöker pracka på mig prylar jag inte vill ha så hamnar de på tippen, och så är det bra med det.

    Min svärmor tycker för övrigt också hon är jättesnäll när hon:

    Plantera blommor i helt fel färg i vår rabatt, och oavsett om de vore fina så är det MIN rabatt som JAG vill bestämma om!!
    Sätter in påskliljor som jag är jätteallergisk mot medan vi är borta
    Diskar min fina gjutjärnspanna med diskmedel så ytan blir helt förstörd
    Sätter våra finaste kockknivar ihop med besticken i diskmaskinen så de får skador

    mm mm.

    Det är inte att vara snäll! Då är man en vandal som förstör saker och gör livet besvärligt för folk!

    Jag hoppas för din egen skull att du lär dig att inte hjälpa till eller köpa saker oombedd. Man kan fråga "är det något ni vill ha hjälp med eller något ni behöver", och där får man sedan nöja sig om man inte är en gränslös galning som släkten ibland önskar livet ur.
  • ems87

    Har inte orkat läsa hela tråden. Tänkte bara kommentera det här med att du tycker de saknar gardiner och dukar och sånt. Jag skulle bli galen om min svärmor eller min egen mamma eller nån annan kom med såna saker till mig, det är väl ändå inte de som ska bo där! Lägg dig inte i sånt!

  • Anonym

    Låter galet likt min egen svärmor så jag vet verkligen hur svärdottern känner. LIksom för mig har du lagt grunden till er relation när du kritiserade din sons val av kvinna för självklart har han berättat för henne, det du bör göra för att visa välvilja  är att verkligen be om ursäkt och mena det. Detta har inte min svärmor gjort än (efter 6 år) och vet du vad? Relationen blir bara ytligare och ytligare. Min svärmor ville att jag skulle se henne som extramamma efter alla vassa kommentarer hon kommit med till mig. Förmodligen... Idag har vi tyvärr ett behov emellanåt av barnvakt och tyvärr bor mina föräldrar långt bort så de måste vara hos farmor och farfar men tro mig, hade jag kunnat be någon annan så hade jag gjort det. 

    Hon gjorde samma som du i början, klampade in när och hur som helst, plockade hemma hos oss - fullkomligt la sig i. Jag blev galen! Det upplevs som ren och skär kritik, att man inte är kapabel att se över sitt eget hem. SKillnaden er emellan är väl att du ville ha barnbarn - det ville inte min så när vi väntade första dottern var det inte så populärt. Graviditet nr 2 nonchalerades rakt igenom. Kul? Nä.

    Klipp navelsträngen- din son är vuxen och har valt sin kvinna. Skaffa en hobby så du inte känner att ditt liv går ut på din son och hans familj - du kväver dem och lär tappa mer och mer kontakt med dem om du fortsätter. Erbjud gärna din hjälp men framförallt - var ödmjuk, du är numera en GÄST och titeln farmor får du allt förtjäna. Vill det sig illa och du inte ger dig så kommer du att tappa kontakten med både din son och barnbarn för han kommer att ta sin familj i försvar. Ju längre tiden går så förvärras skadan som gjordes i början för den kommer aldrig att glömmas så det första du bör göra är att ringa din svärdotter och son, be att få träffa dem och BE OM URSÄKT och då inte bara för vad du tidigare har ansett om henne utan för hela ditt beteende gentemot dem men innan bör du ha kommit till insikt så du vet varför du ska be om ursäkt, annars blir den inte helhjärtad.

     

  • Thaleya1

    Jag kan ge ett litet råd från min egen sida. Jag är en väldigt enslig perosn som helst inte får besök så ofta och orkar träffa ca två personer på helgerna utanför arbetstid. Och jag får konstant samtal ifrån vänner och familjemedlemmar som säger att vi måste träffas och snälla kan du inte komma hit och hälsa på. och jag blir galen, jag hatar det, jag saknar inte familj eller vänner utan jag har jättekul när vi träffas men jag har inte behov att träffas mer än jag orkar, jag vill vara ensam och ta det lugnt och varva ner när jag inte jobbar.

    Så Ts jag får bara säga att jag är ledsen, och att du inte bör tjata på dem utan istället finnas till hands när du behövs, då kommer de att uppskatta dig mer.

Svar på tråden Svärdottern förstör!