Skepparen skrev 2012-12-28 11:51:52 följande:
Det du säger är alltså att skolan, idag såväl som på min tid således, prioriterar de svaga eleverna på bekostnad av de bättre. Att man idag, precis som förr, bromsar de duktiga barnen så att inte de springer för långt i förväg. Allt för att de svaga inte skall komma allt för långt efter.
Jag tycker att det är för bedrövligt. Jag vill att mina barn skall få en adekvat utbildning som utmanar dem och får dem att anstränga sig. Att bara sitta och slentrianläsa -räkna -idissla ger ingen läslust och efter ett tag upphör längtan efter utmaningar.
Till ettan kommer eleverna efter intensiva förskolestudier av erfarna och utbildade pedagoger (sic!).
Väl där tas de emot av drivna och engagerade lärare som skall lära dem allt.
Där börjar det gå åt skogen och varför gör det det?
Handlar det om "resurser"?
När jag började lågstadiet var vi 23 ungar på en lärare. Hon hette Anna och var aningens äldre än gud.
I mellanstadiet blev vi 27 elever på en lärare och det var inga problem att få tiden att räcka till där.
Högstadiet var vi 33 elever på en lärare och även det fungerade.
Vad är skolans problem idag?
Antingen är lärarhögskolorna absolut sämst på att utbilda nya lärare, eller så är något annat generalknas i skolsystemet. Och nej - här går det definitivt inte att skylla på resurser. Varför krävs det högre personaltäthet per elev idag för att lära eleverna mindre än vad de kunde förr?
Jag antar att de va några år sen du gick i grundskolan? Lärarutbildningen idag är fantastisk, och problemet ligger inte där, det som är problem idag är alla andra måsten som lärarna behöver göra som man inte behövde då.
De är inte tiden på lektionen som tar tid, utan allt annat som lärare idag måste gör. all dokumentation som hela tiden måste göras för att "hålla ryggen fri" som det så fint heter, annars kan läraren bli av med sin licens och då också bli av med sitt jobb. Så att istället ta sin planeringstid (där du ska planera en pedagogisk och didaktisk lektion), och göra allt annat som inte hinns med men måste göras.
som att tex: maila föräldrar, skriv veckobrev, göra lpp:er, närvaro/ frånvaro dokumentation, göra åtgärdsprogram för de behövande och utvecklingsprogram för alla, samtala med elever om deras utveckling, samtala med kolleger om elever utveckling, ha utvecklingssamtal med elev, med föräldrar, möte med ledningen, gå på kurser (för att ha den nyaste insikten av pedagogik), skriva bedömningar (i ett buggat program), skriva betyg, rätta prov, analysera och bedöma elevers svar (både muntliga och skriftliga), ha möte med arbetslaget, kanske äta lunch och mycket mycket mera...
det är dit tiden går istället för att göra de man faktiskt blir utbildad till, och det ser jag som ett problem. Sen finns det jätte många inom skolan som har tappat lusten att vara där, och de gör ett ännu sämre jobb än den som verkligen försöker.
den största anledningen till varför de ser ut som de gör är pga den nya skolreformen, och de nya direktiven inom skolan, oftast lokala system. den nya skolpolitiken gör det väldigt svårt att hinna med, de lärare som jag har gått med har jobbat i snitt 10 timmar gratis i veckan för att hinna med det de måste. och så ska de väl ändå inte behöva vara? de är nämligen en stor skillnad på dagens svenska skola och vad den var för bara 5-10 år sedan.
här är en bra artikel som jag tycker tar upp problemen i dagens skola.
www.lararnasnyheter.se/pedagogiska-magasinet/2012/11/21/regelsystemen-tar-over