Vad sårade er mest?

Jag är faktiskt mest sårad över hur jag betedde mig, och att jag aldrig gav honom en ärlig chans fastän han försökte så mycket. Sen hade det antagligen tatt slut ändå, vi var för olika helt enkelt, men jag kunde skött det snyggare helt enkelt.

Med min ex sambo däremot så är jg mest sårad för att han inte förstår hur fel han gjort mot mig och vilken bra flickvän jag var till honom. Jag har alltid trott att han innerst inne förstår att han behandlar/behandlat mig som skit, bara att han inte vill erkänna det för det är lättare att vara arg på mig än sig själv, men han insett nu att han inte förstår alls, han tycker verklige att han inte gjort fel, det sårar mig som fan, för det hade varit lättare att komma över all taan gjort mot mig om jag iallafall visste att han mådde dåligt över det och insåg vad han förlorat, men istället så blir jag sedd som den som förstört allt för jag väljer att göra slut på grund av hans beteende, jag är sårad för att han inte kan ta nåt eget ansvar för allt beror antingen på att jag är knäpp i huvudet och vill träffa andra killar eller på att jag lyssnar för mycket på min familj och mina vänner, det sårar mig att han bagatelliserar all than gjort så och att han underskattar min förmåga att tänka själv så mycket så att han faktiskt tror att jag låter andra bestämma över mitt liv  

Din ex-sambo låter som typiska män som kommer inse med tiden vad de förlorat, och då är det för sent!

Ja han har "insett" ett antal gånger, vet int ehur månag gånger jag försökt lämna. Men minns att jag tänkt einnan nyår när vi skulel försöka igen att jag aldrig kommer få en ärlig ursäkt, det är bara när han hålle rpå att förlora mig som han säger förlåt och sen när han blir agr och börjar prata så inser man att han visst tycker allt är mitt fel. Vill bara ha en ärlig ursäkt för jag förtjänar det, inte för han vill få tillbaks mig eller whatever, utan bara för att han vet att han gjort fel och har ångest. Fick dock det på nyår, eller han spelade en låt för mig som han sa att han lyssnat mycket på som fått honom att tänkaa på mig (sorry av akon) och han sa förlåt för alla gånger han lämnat mig ensam med barnen för att gå ut och träffa vänner och vara ute hela nätterna och förlåt för alla gånge rhan sårat mig osv och jag blev så rörd och började gråta och tänkte att nu har jag äntligen fått min ursäkt, nu kommer saker att vända. Det höll typ en dag, nu har han varit ute minst fyra kvällar i veckan igen och imorse sa jag att nu räcker det när han började bråka med mig så fort han vaknade fastän jag inte sagt något, han sa så elaka saker som jag aldrig kommer glömma. Sen när han märkt ehur sårad jag var och när jag sagt att jag inte ville se honom mer förutom för barnets skull när de ska träffas så började han säga förlåt igen men den här gången sa jag att jag vill inte höra det, jag vill inte höra en massa tomma ursäkter och förlåt, jag bryr mig inte längre, jag vill inte ens diskutera det, jag vill inte ens förklara hur bra jag varit och allt han gjort fel åt mig för jag har gett upp, det finns inget att diskutera, jag känner inte ens suget att skicka arga sms för jag vet att han ändå aldrig kommer förändras så varför ska jag ens slösa min energi på att förklara?
Jag lyssnad epå låten han spelade för mig för typ en timme sne och jag vill bara kräkas på den, vilket jävla bull shit! Skickade dock den till honom på facebook för att påminna honom för han redan verka rha glömt. Men varför gjorde jag det? Varför ska jag slösa min energi? Varför är jag så svag? att försöka förklara för någon hur fle de gjort tyder ju bara på att man bryr sig, förklarar man så betyder ju det att man tror personen kan ångra sig. Vad tänkte jag på egentligen? Jag vill bara ha ut honom ur mitt hus, jag vill inte se honom jag är så jävla sårad. Han har sgat så mycket elakt under våra nästan tre år ihop men idag var det liksom droppen, ordentligt, jag har sagt det många gånger förr men den här gången känner jag verkligen att nu får det vara nog! Han sa att jag inte ens är skön att ha sex med! Ok, det kanske är en löjlig grej att bli så sårad över men sexet är liksom det enda som alltid funkat i vårt förhållande och nu känner jag mig som ett jävla skämt, har han varje gång vi haft sex bara varit äcklad eller? eller tänkt på hur oskön jag är och hur synd det är att han ska dras med att ha sex med mig hela livet? Han sa visserligen sen att han inte menade det, men om han int emenar det alls varför fanns då tanken alls i hans huvud? nånstans måste han ju ha fått det ifrån?

gud vad jag skriver nu, förlåt jag är fortfarande upprörd, jag känner mig så förnedrad, jag har lust att bara låsa säkerhetslåset så han int ekommer in me dsina nycklar och sen om han står och bankar på dörren så vill jag ringa polisen och säga att han försöker komma in fastän han inte är välkommen, för han är ändå inte skriven här så han har ingen laglig rätt att vara här. Men det vore ju sjukt omoget av mig, det är bättre att bara lämna med huvudet högt, jag vet det men just nu vill jag bara straffa honom :S   

Det som sårade mig mest var att jag blev dubbelt sviken... inte bara av min ex-man som jag delat över 15 år med och hade 3 barn tillsammans med, utan också av min sk väninna som inte alls hade funnits i vår närhet hela den långa jobbiga tiden innan skilsmässan för att vara ett stöd för mig, nehej, hon fanns ju där för att ta över min man... har aldrig känt mig så fruktansvärt sviken och övergiven... man slutar liksom att tro på hela mänskligheten ett tag :(
Dock, KARMA :)

Alla lögner , alla svek , allt hyckleri , allt bortkastad tid , när det enda som hade behövst var att säga sanningen så hade vi kunna separera lååångt tidigare och sluppit all fönedring , tjafs och att efter 12 års relation sluta upp som fiender.

Det som sårar mih mest (i denna stund) är att jag skrev till mitt ex igår att jag inte klarar av att förlåta honom för allt han gjort och mycket mer. Att han inte ens svarar mig på det, han bryr sig liksom inte. Han har varit så fruktansvärd! Berättat mina hemligheter, talat om min adress för folk, varit otrogen ja you name it. Fast i skrivandets stund kom jag på något som sårar mig ännu mer, - att jag förlorat självrespekten o kontrollen över mig själv pga en annan människa!

Det som sårar mig mest är att han, efter otaliga löften om att det är slut på alla lögner, fortsatt ljuga. Om och om igen. Och att han öppnat sig för en kvinnlig arbetskamrat, och utelämnat mig, berättat om det mest intima oss emellan! Fy så kränkt och förnedrad jag känner mig!
Och när detta uppdagades, så visade han ånger och sa också att han ångrade sig djupt, att det är mig han vill vara tillsammans med! Och så har de ändå fortsatt sin "relation"! Hur kan man göra så, hur kan man medvetet vilja göra någon så illa?
Och jag då, svag som jag är, förnedrar mig ännu mer genom att be honom älska mig! Trots att han egentligen är ett svin, jag borde be honom fara åt helvete! Svårt är det!!

Vet du vad som fick mig att gå vidare? Jag valde att se d så att mitt ex har sina anledningar uppenbart att bete sig illa mot mig. Feet ligger gos honom, inte mig. Jag valde att acceptera att han sårat mej och med det lärde jag mig att finna min självrespekt och kunde släppa taget om honom. Jag önskade ha lycka och nu är jag lycklig igen. Lärt mig att jag nåstr fortsätta bygga på mig själv och ta reda på varför jag lät någon såra mig så. Ska börja arbeta på djupet nu! Men i och med att jag vaöt att acceptra så valde jag att förlåta och gå vidare! Nu ska jag bara se till att inte utsätta mig för mer destruktivta relationer och handlingar. Hoppas mitt råd hjälp lite kram

Jadu mitt senaste ex har sårat mig enormt och vårt förhållande verkar ju bara ha varit en stor jävla bluff.... :(