Gravid i Göteborg 2013

Skönt att höra, Dannii B!

Jag känner mig också stor. Har svårt för att böja mig ned och plocka tvätt, knyta skor etc. Det är så tungt att andas! 

Nu har jag fått en tid till Auroramottagningen, ska dit i april. Det ska bli skönt att få komma och prata med någon. Samtidigt känns det lite "onödigt" att gå dit eftersom deras jobb är att få mig att känna mig trygg i att föda vaginalt. Det känns som att det kommer bli någon sorts övertalning... Jag hoppas att det kommer få mig att se fram emot förlossningen, avskyr att gå runt med denna oro samtidigt som jag hela tiden kommer närmre dagen med stort D. Det finns ingen utväg och det känns rätt läskigt. 

Är det någon mer som känner oro inför förlossningen? 

Jag är inte riktigt mentalt redo att börja tänka på förlossningen än.. Känner ingen direkt rädsla, men det kanske kommer. Tänkte öva andning när det närmar sig. 

Hade du en svår förlossning förra gången Vilgot o Lillpyret? 

Jag har ju inte varit med om någon förlossning ännu...men har alltid sett fram emot det! Så nej...ingen rädsla här...mest bara förväntan. Kan hända att jag är naivt ovetande...men det är i alla fall inget jag är rädd för.

Tror att jag sett i princip varenda avsnitt av förlossningskliniken, En unge i minuten å massor av andra förlossningsvideos man kan hitta på nätet...lite av ett stort intresse redan från tidig ålder.

När jag var barn kollade jag mest efter djurgraviditeter å förlossningar...konstigt egentligen att jag inte utbildade mig till ssk/barnmorska!

Den här måndagen tillhör mitt livs historia allra värsta. Stressade med barnen till dagis i morse. Solen låg så fint i ögonen Hann inte ens se att framförvarande bil tvärnitade. Så jag parkerade min i hans bakdel. Chocken går inte att ens beskriva, man är allt annat än kaxig idag. Som tur är gick allt bra med oss alla inblandade. Åkte med ambulans till Östra 8.30 blev undersökt först kl 13.00. Hade jag sagt att jag hade lite ont så hade jag kommit in fortare. Skandal, och det tog inte mer än 5 min att kolla så allt stod rätt till. Svensk sjukvård i ett nötskal..

Åh fy vilken traumatisk dag Dannii B! Skönt att alla klarade sig fint i alla fall. Hur gick det med bilarna? 
 

Jag är rädd för förlossningen. Jag har så låg smärttröskel. och nålrädd och rädd att nåt ska gå fel med. Men samtidigt är man förväntansfull över allt nytt som ska hända med. 

fyy vilken dag Danii B. Men skönt allt gick bra.   

När jag var gravid med sonen såg jag verkligen fram emot att föda barn. Älskar att se förlossningar på tv, att titta på dokumentärer och att läsa andras historier (det gör jag fortfarande men nu försöker jag tänka bort att det är JAG som ska gå igenom det) så då ville jag verkligen vara med om det. Såg fram emot att kämpa. Sedan blev det planerat kejsarsnitt på grund av att han satt i säte så helt plötsligt fick jag inte vara med om den där häftiga upplevelsen. Jag tyckte att snittet var jobbigt (hade ont länge efteråt) och jag fick höra från alla håll och kanter hur mycket enklare det är med snitt.

Nu när jag var så nära en vaginal förlossning men sedan "slapp undan" så skapades en oro inför det. Jag vet egentligen inte varför det helt plötsligt dök upp men nu är jag verkligen rädd för själva utdrivningsskedet. Jag förstår inte hur man kan pressa ut ett barn. Jag är rädd för att spricka, klippas och sys. Jag är också väldigt orolig för att barnet ska få något men, att det behöver komma ut snabbt men att jag inte vågar krysta ut det... Är rädd för att tappa kontrollen, är rädd för smärtan.

Jag tycker att det är så tråkigt att jag helt plötsligt ändrat inställning till det hela. Jag har alltid sett mig som en stark kvinna och tänkt att jag definitivt klarar av att föda barn men nu är jag osäker. Om någon frågade mig om jag hellre skulle välja snitt så skulle jag nog säga ja, men samtidigt är jag orolig för det med. Där vet jag hur det går till och hur man mår efteråt. Det är lite som att välja mellan pest eller kolera.  Enda skillnaden är att vid ett snitt lägger jag processen i läkarnas händer och det känns tryggt. Då ska jag bara klara av alla nålar och att sedan läka efteråt. Nu när jag pratar med andra om den kommande förlossningen så kallar jag det den eventuella förlossningen, jag vågar inte se framför mig att jag faktiskt ska gå igenom det.

Men fy, vad otäckt Dannii B! Hur mår du nu? Var du ensam i bilen eller var barnen med?

Vi verkar bli ett stort gäng tjejer som ska kläcka i sommar. Tur det..ju fler desto roligare. Snart dags för en belly date eller vad säger ni??

Det tycker jag absolut..funkar bäst efter 17 eller helger för min del