Gravida efter IVF i Umeå

jennyz: ja det skulle kännas skönt om man kunde få det. Det som oroar mig mest är att 38+0 är en söndag, så i sämsta fall blir inte igångsättningen förrän 38+2, det låter säkert löjligt, men de få dagarna extra skulle kännas som katastrof för mig just nu när allt är så jobbigt. Min dotter är ju 6 år och det är svårt att dölja för henne att jag mår dåligt, det får en att känna sig värdelös. Det som är risken med uvi, och särskilt eftersom den sitter i övre urinvägarna pga njurstasen, är ju att de kan sätta igång förlossningen för tidigt, troligtvis därför jag får sammandragningar och pga dem blödningar. Men nu stoppar de ju inte om det skulle sätta igång tror jag, utan istället har de ordinerat vila.

Ja jag tycker att du ska ringa på natten om det är då det är som värst. Det är lättare att verkligen förmedla hur jobbigt det är om det just då är riktigt illa. Jag håller tummarna för att det blir så. Visst är det underbart att vara gravid och känna rörelser, men man har ju faktiskt en gräns för hur mycket man orkar med.

Jag fick först en sovdos, när man har förvärkar innebär det sömntablett, bricanyl och morfin om jag inte minns helt fel. Första gången fick jag sova i hela 6-7 timmar. Andra gången var jag helt säker på att förlossningen satt igång men blev ändå hemskickad med en sån här sovdos, hann då bara ta tabletterna och 20 min senare gick vattnet, och efter det var jag ju klar vaken trots tabletterna då det inte tog många timmar så var dottern ute. Jag tror att om något händer så vaknar man trots sömntablett. Vad är det för sort hon skrivit ut?

Doldisen actavis heter sömntabletten, 5mg...
Jag undrar om jag verkligen vaknar om jag börjar blöda, om det börjar blöda pga moderkakans placering så gör det ju inte ont på något sätt, så vaknar jag verkligen!?! Sambon känner oro också för att jag ska sova för tungt, han lär ju inte vakna...

Du ska absolut inte känna dig värdelös!! Jag känner dock igen mig lite i känslan, man är så otillräcklig!!! Jag försöker säga att jag bara är trött och inte orkar så mycket ett tag nu, men känns som jag är så taskig varje gång!!!

Känns ju som att läkaren borde haft det i åtanke när hon skrev ut dem, men man vet ju aldrig. Jag förstår ju att det känns osäkert. Kan du inte ringa förlossningen och fråga ang just det? Vad svårt, jag skulle nog själv också känna mig lika orolig inför just det med blödningar. Om du ska bli snittad i början av nästa vecka, är det inte möjligt att du kan få komma in på förlossningen och sova en natt under helgen, där de kan ha koll?

Ja det är ju exakt så man känner sig. Det är så mycket jag hade velat gjort med henne den här sommaren, men jag orkar knappt gå ner för trappan vissa dagar. Men som tur är så har hon många kompisar som bor på samma gård. Det är värre de dagarna då inga kompisar är hemma. Min dotter har dock varit extra kärleksfull på sista tiden och talar dagligen om att hon tycker jag är världens bästa, så det är nog bara en själv som känner sig hemsk. Barn är helt otroliga och de ger en verkligen mycket energi när man behöver det. :)

Vilken underbar dotter du har!!! Ja barn är ju helt fantastiska!!! Dottern var ruskigt kramig nu när hon varit hos mormor några dagar!!! Hon ville inte sova, ville bara vara med mig...

Jag ska höra med dem imorgon vad de säger, jag bara hoppas på snitt i början av nästa vecka, antar att det beror mycket på vem man får prata med...men ska försöka i alla fall!!! Nu är jag nyduschad, insmord och har kylt ner fötterna, hoppas på lite sömn, vi har sagt att vi ska åka och bada imorgon så då är det bara att bita ihop!!!
Sov så gott och lycka till imorgon, du borde väl också kunna få igångsättning före 38+0? I alla fall innan helgen så du slipper gå några extra dagar?!?

Ja, de är helt underbara. :) Åh vad härligt, man mår ju alltid lite bättre när de är så gosiga. :)

Håller tummarna för att du får prata med en vettig människa imorgon som förstår. Vi ska också åka och bada imorgon tänkte vi, tror det kan bli skönt.

Ja jag tänkte trycka på att få igångsättning på fredagen, 2 dagar tycker inte jag borde göra någon skillnad. Men jag har en jätte bra bm så ska be henne om lite hjälp. Hoppas att du redan sover och att du får sova någorlunda i alla fall.

Har sovit somvanligt på sistone... sov 1 Tim vaken 1,5, sedan sovit någon timme per gång med avbrott...
Ringde imorse och hon skulle be en läkare återkomma under dagen... HOPPAS!!! Det lät som att hon jag pratade med förstod mig i alla fall, vilket är skönt, men hon kunde ju inte bestämma... Om vi åtminstone får ett datum under nästa vecka och "tjänar" några dagar...

Varning för ett väldigt negativt inlägg, ber om ursäkt på förhand. Men måste få ur mig det!
 
Inte direkt några positiva besked hos bm idag. Löftet har hela tiden varit, från faktiskt 3 läkare igångsättning i 38+0 (som tyvärr är på en söndag). En av dessa läkare har dessutom sagt att v 37+ kan de tänka sig om smärtan fortsätter vara outhärdlig, det har varit deras argument för att inte sätta in en nefrostomi kateter.

Fick idag veta hos bm att de bokat in oss på igångsättningssamtal den 13/8, det är 38+2 och det innebär igångsättning tidigast dagen efter, 38+3. Nu låter det säkert jätte löjligt att 3 dagar ska göra någon skillnad, men det gör det tyvärr för mig just nu. Jag bröt ihop totalt. Allt hopp kändes som det försvann. Jag orkar ju inte mer nu!! Har varit begränsad hela graviditeten, först pga av att illamåendet gjorde mig helt handikappad och en stor del av av de första 20 veckorna tillbringades på sjukhus med dropp. Sen kom det här med njurarna, en fruktansvärd smärta som i takt med att bebisen växt bara blivit värre. Foglossningen kan jag leva med, den hör liksom till, men i kombination med allt det andra så blir det bara jätte jobbigt. Sista veckorna har jag knappt tagit mig ut då vi har en trappa i lägenheten som jag knappt kan gå i. Med en 6 åring har det ju varit ännu jobbigare, att inte orka göra saker med henne osv. 

Det känns bara så hemskt att de suttit och ingett hopp om att de kan tänka sig att sätta igång i 37+ om jag försöker stå ut utan att de sätter in en kateter. Även efter senaste tillväxt ul har de ju sagt det. Och nu när det är det enda man levt på, att det snart är över, så säger de att de inte kan pga att han är 11% mindre. Självklart vill jag hans bästa först av allt. Men de kunde väl låtit bli att inge det hoppet då kan jag tycka!!

Bm skulle i alla fall ringa specialist mödravården och prata med dem ang ifall de åtminstone kan ta kontrollen på fredagen i 37+5 för att sen kunna ev sätta igång på måndag morgon 38+1. Det är bara hålla tummarna. men jag hoppas att han väljer att titta ut spontant innan så slipper vi ju igångsättning överhuvud taget.

Jag hoppas alla förstår att trots detta så är jag oerhört tacksam och glad över den lille killen i magen, och jag vet att när han väl kommit ut så är allt detta glömt, då kommer allt vara underbart. Men just nu är allt detta väldigt psykiskt påfrestande, kanske ännu mer också för att vi väntade så länge på det här barnet, 3 missfall och 2 års kämpande, så när man väl blir gravid så blir det bara krämpor. Nu vill jag bara ha ut den där lilla guldklimpen, vårt älskade lilla mirakel. 

Stackare, det måste tära nå fruktansvärt att aldrig få någon direkt sammanhängande sömn. Särskilt när det beror på att det kliar. Gå upp och kissa är väl en sak, då kan man ju somna om sen i alla fall.
Hoppas att de hör av sig snart och att det ska gå att lösa. 

Usch jag tycker så synd om er båda som har dessa besvär :( är tacksam att jag trots mina blödningar mår bra ,, dom har slutat sedan jag var i v 10. Har inte mått illa, inte spytt, mår som vanligt så att säga. Hoppas det håller i sig för mig för nu har jag börjat njuta av att vara gravid. Vi var på ett xtra ul i måndags på sunderby sjukhus och bejbisen verkade må finfint , väldigt livlig tyckte läkaren , som för övrigt var samma läkare som tog emot oss på akuten sist när vi fick veta att det var tvillingar, så hon kände igen oss vilket var skönt och kul. Dock gillade jag inte receptionisten , fan vad sur kärring

3villbli4: stackare, fy så taskigt att Inge falska förhoppningar!!! Jag tycker precis som du, några dagar mindre hade varit superbra!!! Hoppas BM kan hjälpa er att få det några dagar tidigare i alla fall!!!

För mig blir det ingen förändring tyvärr... läkaren sa att de gör kejsarsnitt endast måndagar och fredagar nu under denna semestertid...och hon kämpade för att få mig flyttad från måndagen till fredagen, men lyckades inte då de inte fick tag i en BM till som skulle behövas i så fall, och hon tyckte måndagen innan var för tidigt för bebisen, då jag endast är 36+6 då, så det är bara att härda ut tyvärr... Har nu två sår under foten som jag måste plåstra om, men det var skönt att vara och bada idag, det har inte kliat på hela tiden!!! hon sa också att jag borde kunna äta sömntabletten men också att alla reagerar olika så man vet aldrig, tack för den!! Får försöka utan helt enkelt...