Vår 18-månaders tar all vår energi! (långt)

Hej!
Vi har en son på 18 månader so fullständigt kramar energin ur oss föräldrar. Tycker alltid att han har varit ett ganska krävande barn ang. aktiviteter, sömn osv. Vi upplever honom ofta som gnällig. (Men självklart älskar vi honom och tycker att han är underbar ändå)
Han går på förskola sen mitten av januari och personalen säger att han leker bra och äter bra.
Jag försöker ofta intala mig att "såhär är det att ha barn, men det kommer bli bättre" eller "det är nog en fas (vilket jag egentlgen inte tror på), som snart kommer gå över!"
Men det går ju inte över!?

Sömnen: Vi ger honom välling i hans rum och lägger sedan ner honom i hans spjälsäng. Oftast somnar han med en gång. (Perfekt!) Ibland tror man att han har somnet, men så går det kanske 10 min och han skriker. Då kan man få sitta uppemot en halvtimma innan han somnar. Lägga ner, han reser sig upp, lägga ner. Ofta sover han fram till 00-00,30 innan han vaknar och skriker. Försöker då lägga ner honom igen, klappa och sen gå ut. Då skriker han igen. Jag tar över honom till vårt sovrum, han bökar ett tag men sen tror man att han somnat. Sen går det 10-15 min, så vaknar han och bökar, vrider o vänder och till sist skriker! Försöker söva om ca 45 min, vilket ALLTID lutar med att jag får gå ner och göra välling. Han blir arg och vill inte ha först, men sen tar han den och dricker. Bökar och somnar förhoppningsvis om efter 10 min. Jag somnar inte förrän efter en halvtimme.Sover ok, fram till 04-05, sen börjar bökandet och vridandet igen fram till max 05.30 när han inte vill sova mer! Såhär ser VARJE NATT ut! Hur ska vi bryta detta??? Vi orkar inte mer. AV VILKEN ANLEDNING HAR HAN SÅ SVÅRT ATT SOMNA OM? Han måste få sova då han måste orka förskola. Men funderar på att köra ett race i påsk, där jag INTE erbjuder välling och försöker söva om honom i hans egen säng (eftersom han inte somnar om lättare i vår). Då har vi inga jobb eller förskola vi måste orka med.

Humör: Ofta väldigt, väldigt arg när han inte får som han vill eller om man säger till honom. "Hackar" med huvudet i golvet . Slår sig själv i ansiktet och blir typ galen. Slänger saker i golvet. Hur bemöta? Vi måste ju säga till honom. Hur ska ma kunna veta vad som är normalt och inte?
Ofta svårt att leka själv, blir gnällig och vill ha sin napp och bli buren HELA TIDEN hemma.

Matbordet:  Ibland kan han bara illvråla när han ska äta och börjar slänga mat och bestick på golvet. Vi blir bestämda och säger till, då blir han ännu mer arg. Det slutar med att han inte äter nåt alls och vi tar ner honom från hans stol. Vad göra?

Mormor, morfar / Farmor/farfar: I helgen var jag och min sambo iväg själva lör-sön och vi lämnade bort honom till hans mormor och morfar över natten för FÖRSTA GÅNGEN.
De han inte kunnat söva honom till middagslurarna varken ör eller sön. Fick sätta honom i bilen. På natten hade han GIVETVIS vaknat och inte kunnat somna om. Mormorn gav välling, men det slutade med att han var vaken mellan 02-04, hon gick upp med honom och gick i huset! (dumt!) Somnade runt 04 igen och sov till 05.30. Känns inget kul alls att lämna bort när man vet att det blir såhär.
När vi hämtade honom igår fick vi höra detta som de sa med IRONI : "Han är ju så lätt att ha, sitter ju still och så hela tiden och sover ju så bra!" De poängterar hela tiden att han går från det ena till det andra hela tiden när han leker, sitter inte still och ska pilla på ALLT!
Jag blev superledsen när min mamma och pappa sa så med ironi.
Min bors flicka är helt tvärtom. Lugn, snäll, aldrig gnällig och sover hela natten till åtta. Klart det är lättare att ha henne då!

Summa summarum gör allt detta till att jag och min sambo blir sura, irriterade, gnäller på varandra. Arga på nätterna mm mm. Vi känner ibland att det inte är roligt med familjelivet. Det känns så besvärligt allt. Kan inte ens slappna av att lämna bort eller bjuda hem folk.
För min del så hade allting bliit så mycket lättare om bara sömnen på natten hade funkat!

Snälla, ni som har det likadant, eller ni som har tips och råd att komma med! ÖS på nu!!!
Behöver pepp, råd och lite realistiska tankar.

Tusen tack för er hjälp!!!!

Natulcien

Äldre 13 Mar 08:18

#121

Antilopen skrev 2013-03-12 23:00:13 följande:

Håller med. Kanske dags att ta bort spjälsängen TS? Lägg en madrass på golvet och sov med honom. Ta i samma veva bort vällingen, tänker att han kanske får ont i magen och/eller blir väldigt kissnödig av den. (Dessutom är det ju dåligt för tänderna att somna med välling.) Kanske kan han somna genom att ni ligger nära och kramar, klappar, smeker, sjunger eller vad som kan tänkas funka. När min tjorvar på natten och inte somnar om av amningen så brukar det funka att lägga hans huvud på min arm, hålla honom tätt intill mig och klappa honom i rumpan. Då lugnar han sig och somnar om. Ni får testa er fram vad som funkar för er, men jag tror på att ge närhet, INTE att bråka med honom om att han ska stanna i sin säg som vissa tyckte tidigare i tråden. Fördelen med att ligga nära, förutom att barn mår bra av fysiskt närhet, är att man hinner söva om innan barnet riktigt hunnit vakna till.

maba

Äldre 13 Mar 09:55

#122

tuvali1 skrev 2013-03-12 10:55:01 följande:

Kanske, men det hjälper ju inte att sova bredvid honom, han krånglar ändå! Försöker vi krama blir han stel som en pinne.Ska vi ge välling innan han ber om det då? Jag tror mer på att bryta en ovana, bryta en ond cirkel som han har kommit in i, med att vakna, krångla och vilja ha välling. Närheten får han så mycket det bara går. Vad tror du om det?

Nej, ge välling innan han ber om det skulle jag nog inte tro på som idé, jag tror ju som sagt att det handlar om närhet och uppmärksamhet snarare än om mat - och även om jag har fel så är ju kärlek i onödan bättre än mat i onödan :) Jag menar att det är stor skillnad på att komma och kramas när "skadan redan är skedd", när han redan är bökig och upprörd och på att finnas nära INNAN. Jag tror heller inte att allt blir lugnt med detsamma om ni provar att sova bredvid och bära dagtid, det skulle nog ta en vecka eller två av riktigt konsekvent närhetstänk från er sida innan han litar på att ni finns där oavsett om han krånglar eller inte. Min erfarenhet är att man lätt passar på att göra annat när barnet är lugnt, lägga ned i egen säng när det somnat om i vuxensängen, prata ostört med varann när barnet äter stillsamt för en gångs skull, laga mat när barnet leker med en leksak osv - helt naturligt - men till ett närhetstörstande barn signalerar ju det att det är bäst att krångla om man vill ha föräldrarnas odelade fokus. Har man hamnat i det kan det vara en poäng att börja om, ge fånigt mycket närhet tills krånglet lagt sig. Självklart ska du gå på din egen känsla, men kanske värt att prova framöver om det inte vänder?

George 1

Äldre 13 Mar 09:58

#123

Härligt att så många angagerar sig, amatör barnpsykologer !
Vill inte byta, att inte få sova är en form av tortyr.

maba

Äldre 13 Mar 10:03

#124

...och om det lät hårt eller drygt så var det inte alls min mening. Att inte få sova är hemskt, och det är väldigt lätt att komma utifrån med tankar och idéer!

maba

Äldre 13 Mar 10:33

#125

Många inlägg på en gång här, men kom på att jag glömde skriva att jag också skulle ha blivit upprörd över den ironiska kommentaren från morföräldrarna. Det är fult att ironisera över ett barn tycker jag, framförallt ett så litet barn som man dessutom hade ansvar över i stunden.

Mandelskorpan

Äldre 13 Mar 12:41

#126

Adri skrev 2013-03-12 22:24:48 följande:

Det är tufft. Lite lättare på helgerna när maken inte behöver gå upp kl 5.00. Då delar vi upp oss, han tar hand om den större pojken. 18-månaders har sedan 1 månad tillbaka kommit till oss på nätterna. Ibland somnar han med en gång men många gånger leker han helikopter 1-2 timmar och då får han oftast välling bara för att somna om.

Jag vet inte vad som händer med vår lilla älskling just nu men jag hoppas att det blir bättre snart. Det är jobbigt att aldrig få sova (ammar minstingen 2-3ggr/natt). Man fungerar inte i vardagen och blir tyvärr lätt irriterad.
Tyvärr har vi väldiga problem med maten också. Han vägrar äta vissa dagar och jag vet inte längre vad jag ska göra...

Usch... denna tråden är till för dig! Jag ska inte förklaga mig allt för mycket men det kan vara bra att veta att det finns fler som är i samma situation som du :)

Men om han matvägrar vissa dagar också så är det nästan EXAKT som vår son!! Kan det verkligen inte vara kopplat till något han äter?

Något ni i alla fall skulle kunna göra för att utesluta matöverkänslighet/reflux/reaktion i mage/tarm är att gå och ta ett par enkla prover på vårdcentralen. Ett prov som heter eosinofila granulocyter man gör en s.k. "diff" på vita blodkroppar. Är dessa vita blodkroppar förhöjda tyder det på matöverkänslighetsrekationer. Ett annat prov är ett bajsprov, man tittar efter inflammationsmarkörer i avföringen. Är dessa lätt förhöjda tyder detta på matöverkänslighet med rekation i mage/tarm systemet.

De här proverna är enkla att ta och är de OK så vet ni ju i alla fall det.

Vår son blir som förbytt när han äter något han inte tål. Gnällig, klängig/ska bäras runt, lägger sig på golvet bankar och skriker, slår sig själv i huvudet med handen, matvägrar, vaken på nätterna ibland i flera timmar.

Afasi

Äldre 13 Mar 14:44

#127

maba skrev 2013-03-13 10:33:19 följande:

Många inlägg på en gång här, men kom på att jag glömde skriva att jag också skulle ha blivit upprörd över den ironiska kommentaren från morföräldrarna. Det är fult att ironisera över ett barn tycker jag, framförallt ett så litet barn som man dessutom hade ansvar över i stunden.

Fast jag tror kanske inte att dom hade för avsikt att såra eller håna på något sätt. Jag hade inte tagit illa upp utan skrattat och skämtat tillbaka. Det enda jag skulle kunna känna i så fall är att jag lagt lite för stort ansvar på dom när jag vet att mitt barn är rätt krävande.

Fanndis

Äldre 14 Mar 23:17

#128

Svårt att säga vad som skulle kunna vara anledningen till er sons problem, TS, men jag känner igen många av hans karaktärsdrag i min egen son (i samma ålder som din), bara med skillnad att vi har lyckats tona ner hans utbrott ganska rejält genom att jobba stenhårt med att hitta en bra kommunikation där han känner sig förstått och bekräftat i sina känslor (trots att han inte alltid får som han vill).

Så jag tänkte bara snabbt slänga in en länk till en blogg som hjälpte mig med min son: No Angry Kids - Fostering Emotional Literacy In Our Children och även Dodging A Toddler Food Fight (båda artiklar från Janet Langsburys blogg). Finns jättemånga bra artiklar i den bloggen - hon förstår sig verkligen på hur småbarn tänker och fungerar.

PS: Angående laktosintolerans och mjölkproteinsallergi/överkänslighet - kan bara rekommendera att inte lita på sjukvården när de säger att ett litet barn skulle kunna vara laktosintolerant... jag fick en gång höra på 1177 att laktos och mjölkprotein ju var exakt samma sak... just det... socker och protein, ingen skillnad alls, det får man tydligen lära sig när man pluggar medicin................

tvillingarpågång

Äldre 15 Mar 13:12

#129

Låter som en bra idé att skippa vällingen på natten! Om du koncentrerar dig på att försöka lösa sömnproblemen så kommer säkert även många av problemen dagtid också att lösa sig. En liten kille som sover för lite blir så klart ledsen, arg, och klängig på dagen också. Är mina killar trötta så funkar matsituationen sämre också. De vill inte äta utan skriker och slänger mat.
Allergispåret kanske är värt att gräva lite djupare i. Fick nyss reda på att min lilla kille är äggallergiker och sen vi uteslöt ägg ur maten tycker jag han sover lite bättre. Kan ju så klart vara slumpen att han sover bättre just nu, men jag vill gärna tro att det beror på äggen för då kanske det håller i sig :)

Se om du kan utöka hans sömn på dagen kanske? Ett övertrött barn sover ju ofta sämre.

tuvali1

Äldre 18 Mar 08:00

#130

Tack alla för era råd och tips! Det har blivit mycket bättre på dagarna när jag självmant bär mer på honom, gosar, tar mig tid att leka, inte skäller mm mm.Han verkar mer harmonisk nu. MEN nätterna!!!
Som jag skrev tidigare så ska ag köra ett race i påsk med att få bort vällingen på nätterna.Jag är allvarligt orolig för hur det ska gå! Han kommer inte sluta skrika tror jag. Han är ju som sagt envis och tempramentsfull.

Som det ser ut nu så har vi inget direkt mönster för när han vaknar men det kan vara allt mellan 00.00-04,00. Och när han vaknar tar vi över honom till oss och han somnar INTE om. Alltid likadant. Vi försöker söva om honom ett tag, men det slutar alltid med att vi ger välling . Då somnar han oftast om efter en liten stund.
Jag behöver vara väl förberedd nu inför påsken för jag är beredd på det värsta...

*Tycker ni jag ska skippa välling i sängen oavsett hur mycket klockan är nr han vaknar? Säg att han vaknar 05.30 och inte kan somna om? Ska vi gå upp då? eller ska jag ge välling och han somnar om en timme till?  Tänker mig att han kanske inte känner/vet om klockan är 01.00 eller 05.30?

* Säg att han vaknar 04.00 och inte kan somna om, då kanske han skriker fram till 05.30, då det är dags att gå upp istället?

*Så frågan är om jag helt och hållet ska skippa vällingen eller om jag ska sätta nån "gräns" för när det är ok att få välling? "Typ vaknar han efter fem och inte kan somna om får han välling, men inte innan dess."  Eller är det fel? Är rädd för att vi kommer att få gå upp vid 5- tiden annars.

*Hur ska jag hantera när han vaknar? jag kramar, håller om, sjunger men han bara gråter och pekar att han vill ut ur rummet. Hur ska jag göra här? Vara kvar med honom i sängen och trotsa skriket? Går vi upp så lär han ju sig det?

*Tror ni detta próblem kommer att lösa sig på 5 eller 6 nätter som jag har på mig i påsk?

Hoppas ni kan ge mig lite peppande ord, råd och tips angående att bryta med nattvällingen!

Vår 18-månaders tar all vår energi! (långt)

INNEHÅLL