• tuvali1

    Vår 18-månaders tar all vår energi! (långt)

    Hej!
    Vi har en son på 18 månader so fullständigt kramar energin ur oss föräldrar. Tycker alltid att han har varit ett ganska krävande barn ang. aktiviteter, sömn osv. Vi upplever honom ofta som gnällig. (Men självklart älskar vi honom och tycker att han är underbar ändå)
    Han går på förskola sen mitten av januari och personalen säger att han leker bra och äter bra.   
    Jag försöker ofta intala mig att "såhär är det att ha barn, men det kommer bli bättre" eller "det är nog en fas (vilket jag egentlgen inte tror på), som snart kommer gå över!"
    Men det går ju inte över!?

    Sömnen: Vi ger honom välling i hans rum och lägger sedan ner honom i hans spjälsäng. Oftast somnar han med en gång. (Perfekt!)  Ibland tror man att han har somnet, men så går det kanske 10 min och han skriker. Då kan man få sitta uppemot en halvtimma innan han somnar. Lägga ner, han reser sig upp, lägga ner. Ofta sover han fram till 00-00,30 innan han vaknar och skriker. Försöker då lägga ner honom igen, klappa och sen gå ut. Då skriker han igen. Jag tar över honom till vårt sovrum, han bökar ett tag men sen tror man att han somnat. Sen går det 10-15 min, så vaknar han och bökar, vrider o vänder och till sist skriker! Försöker söva om ca 45 min, vilket ALLTID lutar med att jag får gå ner och göra välling. Han blir arg och vill inte ha först, men sen tar han den och dricker. Bökar och somnar förhoppningsvis om efter 10 min. Jag somnar inte förrän efter en halvtimme.Sover ok, fram till 04-05, sen börjar bökandet och vridandet igen fram till max 05.30 när han inte vill sova mer! Såhär ser VARJE NATT ut! Hur ska vi bryta detta??? Vi orkar inte mer. AV VILKEN ANLEDNING HAR HAN SÅ SVÅRT ATT SOMNA OM? Han måste få sova då han måste orka förskola. Men funderar på att köra ett race i påsk, där jag INTE erbjuder välling och försöker söva om honom i hans egen säng (eftersom han inte somnar om lättare i vår). Då har vi inga jobb eller förskola vi måste orka med.

    Humör: Ofta väldigt, väldigt arg när han inte får som han vill eller om man säger till honom. "Hackar" med huvudet i golvet . Slår sig själv i ansiktet och blir typ galen. Slänger saker i golvet. Hur bemöta? Vi måste ju säga till honom. Hur ska ma kunna veta vad som är normalt och  inte?
    Ofta svårt att leka själv, blir gnällig och vill ha sin napp och bli buren HELA TIDEN hemma.  

    Matbordet:  Ibland kan han bara illvråla när han ska äta och börjar slänga mat och bestick på golvet. Vi blir bestämda och säger till, då blir han ännu mer arg. Det slutar med att han inte äter nåt alls och vi tar ner honom från hans stol. Vad göra?

    Mormor, morfar / Farmor/farfar:   I helgen var jag och min sambo iväg själva lör-sön och vi lämnade bort honom till hans mormor och morfar över natten för FÖRSTA GÅNGEN.
    De han inte kunnat söva honom till middagslurarna varken ör eller sön. Fick sätta honom i bilen. På natten hade han GIVETVIS vaknat och inte kunnat somna om. Mormorn gav välling, men det slutade med att han var vaken mellan 02-04, hon gick upp med honom och gick i huset! (dumt!) Somnade runt 04 igen och sov till 05.30. Känns inget kul alls att lämna bort när man vet att det blir såhär.  
    När vi hämtade honom igår fick vi höra detta som de sa med IRONI : "Han är ju så lätt att ha, sitter ju still och så hela tiden och sover ju så bra!" De poängterar hela tiden att han går från det ena till det andra hela tiden när han leker, sitter inte still och ska pilla på ALLT!
    Jag blev superledsen när min mamma och pappa sa så med ironi.
    Min bors flicka är helt tvärtom. Lugn, snäll, aldrig gnällig och sover hela natten till åtta. Klart det är lättare att ha henne då!   

    Summa summarum gör allt detta till att jag och min sambo blir sura, irriterade, gnäller på varandra. Arga på nätterna mm mm. Vi känner ibland att det inte är roligt med familjelivet. Det känns så besvärligt allt. Kan inte ens slappna av att lämna bort eller bjuda hem folk.
    För min del så hade allting bliit så mycket lättare om bara sömnen på natten hade funkat!

    Snälla, ni som har det likadant, eller ni som har tips och råd att komma med! ÖS på nu!!!
    Behöver pepp, råd och lite realistiska tankar.

    Tusen tack för er hjälp!!!!       

  • Svar på tråden Vår 18-månaders tar all vår energi! (långt)
  • Cornellia
    tuvali1 skrev 2013-03-18 08:00:41 följande:

    Tack alla för era råd och tips! Det har blivit mycket bättre på dagarna när jag självmant bär mer på honom, gosar, tar mig tid att leka, inte skäller mm mm.Han verkar mer harmonisk nu.  MEN nätterna!!!
    Som jag skrev tidigare så ska ag köra ett race i påsk med att få bort vällingen på nätterna.Jag är allvarligt orolig för hur det ska gå! Han kommer inte sluta skrika tror jag.  Han är ju som sagt envis och tempramentsfull.

    Som det ser ut nu så har vi inget direkt mönster för när han vaknar men det kan vara allt mellan 00.00-04,00. Och när han vaknar tar vi över honom till oss och han somnar INTE om. Alltid likadant. Vi försöker söva om honom ett tag, men det slutar alltid med att vi ger välling . Då somnar han oftast om efter en liten stund.
    Jag behöver vara väl förberedd nu inför påsken för jag är beredd på det värsta...

    *Tycker ni jag ska skippa välling i sängen oavsett hur mycket klockan är nr han vaknar? Säg att han vaknar 05.30 och inte kan somna om? Ska vi gå upp då? eller ska jag ge välling och han somnar om en timme till?  Tänker mig att han kanske inte känner/vet om klockan är 01.00 eller 05.30?

    * Säg att han vaknar 04.00 och inte kan somna om, då kanske han skriker fram till 05.30, då det är dags att gå upp istället?

    *Så frågan är om jag helt och hållet ska skippa vällingen eller om jag ska sätta nån "gräns" för när det är ok att få välling? "Typ vaknar han efter fem och inte kan somna om får han välling, men inte innan dess."  Eller är det fel? Är rädd för att vi kommer att få gå upp vid 5- tiden annars.

    *Hur ska jag hantera när han vaknar? jag kramar, håller om, sjunger men han bara gråter och pekar att han vill ut ur rummet. Hur ska jag göra här? Vara kvar med honom i sängen och trotsa skriket? Går vi upp så lär han ju sig det?

    *Tror ni detta próblem kommer att lösa sig på 5 eller 6 nätter som jag har på mig i påsk?

    Hoppas ni kan ge mig lite peppande ord, råd och tips angående att bryta med nattvällingen!        


    tuvali1 skrev 2013-03-18 08:00:41 följande:

    Tack alla för era råd och tips! Det har blivit mycket bättre på dagarna när jag självmant bär mer på honom, gosar, tar mig tid att leka, inte skäller mm mm.Han verkar mer harmonisk nu.  MEN nätterna!!!
    Som jag skrev tidigare så ska ag köra ett race i påsk med att få bort vällingen på nätterna.Jag är allvarligt orolig för hur det ska gå! Han kommer inte sluta skrika tror jag.  Han är ju som sagt envis och tempramentsfull.

    Som det ser ut nu så har vi inget direkt mönster för när han vaknar men det kan vara allt mellan 00.00-04,00. Och när han vaknar tar vi över honom till oss och han somnar INTE om. Alltid likadant. Vi försöker söva om honom ett tag, men det slutar alltid med att vi ger välling . Då somnar han oftast om efter en liten stund.
    Jag behöver vara väl förberedd nu inför påsken för jag är beredd på det värsta...

    *Tycker ni jag ska skippa välling i sängen oavsett hur mycket klockan är nr han vaknar? Säg att han vaknar 05.30 och inte kan somna om? Ska vi gå upp då? eller ska jag ge välling och han somnar om en timme till?  Tänker mig att han kanske inte känner/vet om klockan är 01.00 eller 05.30?

    * Säg att han vaknar 04.00 och inte kan somna om, då kanske han skriker fram till 05.30, då det är dags att gå upp istället?

    *Så frågan är om jag helt och hållet ska skippa vällingen eller om jag ska sätta nån "gräns" för när det är ok att få välling? "Typ vaknar han efter fem och inte kan somna om får han välling, men inte innan dess."  Eller är det fel? Är rädd för att vi kommer att få gå upp vid 5- tiden annars.

    *Hur ska jag hantera när han vaknar? jag kramar, håller om, sjunger men han bara gråter och pekar att han vill ut ur rummet. Hur ska jag göra här? Vara kvar med honom i sängen och trotsa skriket? Går vi upp så lär han ju sig det?

    *Tror ni detta próblem kommer att lösa sig på 5 eller 6 nätter som jag har på mig i påsk?

    Hoppas ni kan ge mig lite peppande ord, råd och tips angående att bryta med nattvällingen!        


    Vi har slutat mata sonen senaste veckan. Och vi gorde så att vi trappade ner mängden, och när vi var nere på ½ dl så slutade vi eftersom han inte vaknade själv. Dessutom maratonmatar vi honom på kvällarna för att att han inte ska vakna hungrig, för att få bort vanan lixom.

  • tuvali1

    Maratonmatar?
    Egentligen tror jag inte det är vällingen han är ute efter i sig utan mer att det blivit sån otrolig ovana att inte somna om utan!

  • Cornellia
    tuvali1 skrev 2013-03-18 08:09:47 följande:
    Maratonmatar?
    Egentligen tror jag inte det är vällingen han är ute efter i sig utan mer att det blivit sån otrolig ovana att inte somna om utan!
    Ja, det känns så  

    Nej men vi matar honom betydligt mer på kvällen än vad vi gjort tidigare 
  • tuvali1
    Mandelskorpan skrev 2013-03-18 09:50:30 följande:
    Dra ned mängden pulver så det blir mer vatten, erbjud till slut bara vatten?
    Mmm, kanske.... Men det är ju vanan att få något på natten som ska bort.
  • Antilopen
    tuvali1 skrev 2013-03-18 10:42:13 följande:
    Mmm, kanske.... Men det är ju vanan att få något på natten som ska bort.

    Jo, iofs, men å andra sidan fortsätter många barn att vakna någon gång per natt även när de blir äldre. Kissnödig eller törstig kan ju vem som helst bli när man sovit några timmar. Om han vaknar på natten och är törstig så måste han ju få lite vatten?
  • VeraLu

    Hej TS!

    Jag har 2 små barn: en 19 månader & en 3 månaders bebis. För några veckor sedan var jag ensam hemma med båda två i 2 veckor när min sambo var bortrest. Min mamma skulle hjälpa mig under den tiden men blev magsjuk....Så av nödvändighet införde jag Anna Wahlgrens sova hela natten kur. Jag hade boken men hade enbart ströläst den. Det jag gjorde var att jag bestämde mig att NU skulle barnen sovanså jag själv fick sova - annars skulle inte JAG vara ngn vidare bra förälder, vare sig på natten eller på dagen. Så jag läste de viktigaste delarna i boken (ca 1-2 timmar) och kompletterade med inlägg från andra föräldrar som jag hittade på hennes forum (googla på hennes namn så hittar du hennes hemsida). Var uppe 2 nätteri följd då det inte blev så mkt sovande.

    Men nu ca 1 månad senare sover min 3 månaders bebis fr 19 till kl 6 utan att ammas el matas på natten och utan att vakna. Vaknar han till ibland så ramsar jag och han somnar om, oftast inom 5 min. Dessutom har han slutat med napp!! 
    Min 19 månaders bor växelvis hos mig och hos sin pappa så där har det varit svårare då han delvis har olika rutiner. Så "kuren" har hjälpt på så sätt att det numera tar ca 10 min högst att natta honom (kunde tidigare ta upp t 1 tim) och att han vaknar färre ggr (1-4 ggr/natt) samt att han slutat m välling och springande på natten. Innan var det ett himla springande fr hans sovrum till vårt - nu ligger han kvar, jag kommer in, stoppar om, tröstar, ger närhet och återvänder sen t min egen säng.

    Jag skulle råda dig att testa. Sätt igång på en gång. Det ger kraft att se resultat ppå en gång!

    Och bry dig inte om vad folk tycker om Anna Wahlgren i övrigt, hennes privatliv etc. Fokusera på hennes metod och på att få barn att sova och må bra. Jag lovar, det hjälper.

    Lycka till!    

  • skogsvitter
    Antilopen skrev 2013-03-18 22:42:46 följande:

    Jo, iofs, men å andra sidan fortsätter många barn att vakna någon gång per natt även när de blir äldre. Kissnödig eller törstig kan ju vem som helst bli när man sovit några timmar. Om han vaknar på natten och är törstig så måste han ju få lite vatten?
    Håller med. Vår 5-åring vaknar av dessa anledningar då och då. Vi brukar alltid ta upp ett glas med vatten till henne så att det finns utifall att hon blir törstig. Då slipper hon gå upp och springa, och framförallt så väcker hon inte oss
  • Natulcien
    VeraLu skrev 2013-03-19 09:59:56 följande:
    Hej TS!

    Jag har 2 små barn: en 19 månader & en 3 månaders bebis. För några veckor sedan var jag ensam hemma med båda två i 2 veckor när min sambo var bortrest. Min mamma skulle hjälpa mig under den tiden men blev magsjuk....Så av nödvändighet införde jag Anna Wahlgrens sova hela natten kur. Jag hade boken men hade enbart ströläst den. Det jag gjorde var att jag bestämde mig att NU skulle barnen sovanså jag själv fick sova - annars skulle inte JAG vara ngn vidare bra förälder, vare sig på natten eller på dagen. Så jag läste de viktigaste delarna i boken (ca 1-2 timmar) och kompletterade med inlägg från andra föräldrar som jag hittade på hennes forum (googla på hennes namn så hittar du hennes hemsida). Var uppe 2 nätteri följd då det inte blev så mkt sovande.

    Men nu ca 1 månad senare sover min 3 månaders bebis fr 19 till kl 6 utan att ammas el matas på natten och utan att vakna. Vaknar han till ibland så ramsar jag och han somnar om, oftast inom 5 min. Dessutom har han slutat med napp!! 
    Min 19 månaders bor växelvis hos mig och hos sin pappa så där har det varit svårare då han delvis har olika rutiner. Så "kuren" har hjälpt på så sätt att det numera tar ca 10 min högst att natta honom (kunde tidigare ta upp t 1 tim) och att han vaknar färre ggr (1-4 ggr/natt) samt att han slutat m välling och springande på natten. Innan var det ett himla springande fr hans sovrum till vårt - nu ligger han kvar, jag kommer in, stoppar om, tröstar, ger närhet och återvänder sen t min egen säng.

    Jag skulle råda dig att testa. Sätt igång på en gång. Det ger kraft att se resultat ppå en gång!

    Och bry dig inte om vad folk tycker om Anna Wahlgren i övrigt, hennes privatliv etc. Fokusera på hennes metod och på att få barn att sova och må bra. Jag lovar, det hjälper.

    Lycka till!    
    Nej, SHN är det sista man ska utsätta ett litet barn för! Så oerhört grymt! Utsätt inte ditt barn för denna grymma metod, TS!
  • jbo

    Ska läsa tipsen en dag med mer tid då även jag har en 18 månaders som inte sover hela nätter.

  • Emola
    tuvali1 skrev 2013-03-18 10:42:13 följande:
    Mmm, kanske.... Men det är ju vanan att få något på natten som ska bort.

    Mja, inte nödvändigtvis. Nu ser jag att det är en rätt gammal tråd, men jag tänkte flika in ändå.. När jag ville minska amningen på nätterna så hade jag alltid en pipmugg med vatten istället, och den använder vi fortfarande (han är 2,5). Dock somnar han om skitfort och vaknar inte lika ofta som när jag ammade, 0-2 gånger per natt vaknar han. Kanske hade jag för lite mjölk och han var mer törstig än så (en period ville han amma först och sen ha vatten direkt efteråt). Jag tänker bara att vällingen kanske inte släcker törsten tillräckligt, om det nu är så att han vaknar för att han är törstig. Men ja, du kanske har hittat någon bra lösning redan.
  • Sereena

    Hej TS,
    vad jobbigt det låter, förstår att ni blir irriterade på varandra på grund av sömnbristen. 

    Vi har samma problem med vår 19-mån dotter. Hon sover ganska dåligt emellanåt och bökar runt (hon sover alltid hos oss). 
    Jag ammar henne fortfarande på natten, för hon verkar behöva det, både mat och tröst. Eftersom jag inte ammar så mycket, så har jag inte så mycket mjölk, vilket innebär att vi kompletterar med välling ibland - och ja, på natten.

    Jag säger inte att du behöver börja amma såklart om du inte gör det, utan mer att lyssna efter hans behov, behöver han äta (välling) på natten så är det väl inget skadligt på en sådan liten.  Vänta inte tills han blir hysteriskt arg. Detta är såklart min åsikt. Som du märker i tråden så finns det lika många som är för nattmat, som är emot, så gör som ni känner är bäst för er.

    Tack för ditt inlägg i övrigt, det är skönt att höra att andra har sömnproblem också, jag visade ditt inlägg för min man som varit väldigt orolig för vår dotter gällande det här med sömnen. Jag har försökt säga till honom att det är normalt. (vilket även BvC och läkare sagt när vi frågat och varit oroliga.

    Tråkigt förresten att föräldrarna kommenterar att han är jobbig att passa, mitt enda tips är att säga att du blir ledsen över sådana kommentarer och sedan strunta i att lämna bort honom över natten tills det känns bättre för er alla.

    Angående humöret så här jag ingen expert på barnuppfostran. Vår dotter är också ganska viljestark och har humör, men inte lika illa som du beskriver. Men vi brukar strunta i henne och välja våra strider. Det enda vi säger till henne är om hon slår oss, annars om hon slänger grejer, så plockar vi bara bort dem.
    Läste i en barnbok (av samma författare som man fick en bok på BVC, minns tyvärr inte vad han heter, men han var barnläkare och hade själv massa barn) följande citat: "Barn behöver inte uppfostras, barn behöver utrymme". Jag försöker gå lite efter det, sen är det väl allt relativt, - och beror på hur man definierar ordet uppfostran. 

    Lycka till. Kram 

Svar på tråden Vår 18-månaders tar all vår energi! (långt)