• tuvali1

    Vår 18-månaders tar all vår energi! (långt)

    Hej!
    Vi har en son på 18 månader so fullständigt kramar energin ur oss föräldrar. Tycker alltid att han har varit ett ganska krävande barn ang. aktiviteter, sömn osv. Vi upplever honom ofta som gnällig. (Men självklart älskar vi honom och tycker att han är underbar ändå)
    Han går på förskola sen mitten av januari och personalen säger att han leker bra och äter bra.   
    Jag försöker ofta intala mig att "såhär är det att ha barn, men det kommer bli bättre" eller "det är nog en fas (vilket jag egentlgen inte tror på), som snart kommer gå över!"
    Men det går ju inte över!?

    Sömnen: Vi ger honom välling i hans rum och lägger sedan ner honom i hans spjälsäng. Oftast somnar han med en gång. (Perfekt!)  Ibland tror man att han har somnet, men så går det kanske 10 min och han skriker. Då kan man få sitta uppemot en halvtimma innan han somnar. Lägga ner, han reser sig upp, lägga ner. Ofta sover han fram till 00-00,30 innan han vaknar och skriker. Försöker då lägga ner honom igen, klappa och sen gå ut. Då skriker han igen. Jag tar över honom till vårt sovrum, han bökar ett tag men sen tror man att han somnat. Sen går det 10-15 min, så vaknar han och bökar, vrider o vänder och till sist skriker! Försöker söva om ca 45 min, vilket ALLTID lutar med att jag får gå ner och göra välling. Han blir arg och vill inte ha först, men sen tar han den och dricker. Bökar och somnar förhoppningsvis om efter 10 min. Jag somnar inte förrän efter en halvtimme.Sover ok, fram till 04-05, sen börjar bökandet och vridandet igen fram till max 05.30 när han inte vill sova mer! Såhär ser VARJE NATT ut! Hur ska vi bryta detta??? Vi orkar inte mer. AV VILKEN ANLEDNING HAR HAN SÅ SVÅRT ATT SOMNA OM? Han måste få sova då han måste orka förskola. Men funderar på att köra ett race i påsk, där jag INTE erbjuder välling och försöker söva om honom i hans egen säng (eftersom han inte somnar om lättare i vår). Då har vi inga jobb eller förskola vi måste orka med.

    Humör: Ofta väldigt, väldigt arg när han inte får som han vill eller om man säger till honom. "Hackar" med huvudet i golvet . Slår sig själv i ansiktet och blir typ galen. Slänger saker i golvet. Hur bemöta? Vi måste ju säga till honom. Hur ska ma kunna veta vad som är normalt och  inte?
    Ofta svårt att leka själv, blir gnällig och vill ha sin napp och bli buren HELA TIDEN hemma.  

    Matbordet:  Ibland kan han bara illvråla när han ska äta och börjar slänga mat och bestick på golvet. Vi blir bestämda och säger till, då blir han ännu mer arg. Det slutar med att han inte äter nåt alls och vi tar ner honom från hans stol. Vad göra?

    Mormor, morfar / Farmor/farfar:   I helgen var jag och min sambo iväg själva lör-sön och vi lämnade bort honom till hans mormor och morfar över natten för FÖRSTA GÅNGEN.
    De han inte kunnat söva honom till middagslurarna varken ör eller sön. Fick sätta honom i bilen. På natten hade han GIVETVIS vaknat och inte kunnat somna om. Mormorn gav välling, men det slutade med att han var vaken mellan 02-04, hon gick upp med honom och gick i huset! (dumt!) Somnade runt 04 igen och sov till 05.30. Känns inget kul alls att lämna bort när man vet att det blir såhär.  
    När vi hämtade honom igår fick vi höra detta som de sa med IRONI : "Han är ju så lätt att ha, sitter ju still och så hela tiden och sover ju så bra!" De poängterar hela tiden att han går från det ena till det andra hela tiden när han leker, sitter inte still och ska pilla på ALLT!
    Jag blev superledsen när min mamma och pappa sa så med ironi.
    Min bors flicka är helt tvärtom. Lugn, snäll, aldrig gnällig och sover hela natten till åtta. Klart det är lättare att ha henne då!   

    Summa summarum gör allt detta till att jag och min sambo blir sura, irriterade, gnäller på varandra. Arga på nätterna mm mm. Vi känner ibland att det inte är roligt med familjelivet. Det känns så besvärligt allt. Kan inte ens slappna av att lämna bort eller bjuda hem folk.
    För min del så hade allting bliit så mycket lättare om bara sömnen på natten hade funkat!

    Snälla, ni som har det likadant, eller ni som har tips och råd att komma med! ÖS på nu!!!
    Behöver pepp, råd och lite realistiska tankar.

    Tusen tack för er hjälp!!!!       

  • Svar på tråden Vår 18-månaders tar all vår energi! (långt)
  • tuvali1
    slutatsnusa skrev 2013-03-11 23:39:08 följande:

    varför vänta till påsk?


    jo, jag förstår tanken med att ni är lediga och har bättre ork, men det har även sonen...


     



    Inte grejen att vi har mer ork, utan att sonen inte ska till förskola så det gör inte lika mycket om han är trött hela dagen. Jag kan omöjligen lämna honom på förskolan om han har varit vaken mestadels av natten! Då orkar han ju inte me aktivitetaerna. För min del hade jag kunnat ta fighten även när jag ska jobba, men känns inte rätt att lämna honom på dagis om ha inte sovit på natten och är urtrött!
  • maba

    Mitt barn är mycket yngre, så jag har ingen erfarenhet ut ett föräldraperspektiv, men har jobbat med "svåra" barn och går en utbildning i den linjen. Jag skulle råda dig att prova att gå MED honom så mycket du kan en period (2-3 veckor) och se om det hjälper. Att gå emot verkar ju inte ga hjälpt. Skaffa en bärryggsäck och låt honom sitta på ryggen om han vill bli buren, och låt honom bli det innan han hunnit gnälla om det, kanske på ditt initiativ (kom älskling så bär jag dig lite)? Ha massor av nappar tillgängliga. Sov bredvid honom hela natten, så att ni är där när han vaknar, INNAN han skriker. I och med att han kan sköta sig på förskolan så skulle jag inte oroa mig för något funktionshinder, min tanke är att han av någon anledning fått in ett mönster där han krånglar för att få närhet och uppmärksamhet, och det bryter man ofta bäst genom att vara före och konsekvent mata på med närhet hur han än beter sig. Ni är trötta och kommer säkert tycka att det känns jobbigt ibland, men mitt råd är ändå att ge det en chans för att se om det hjälper.

  • Afasi

    Har en 16-månaders som är precis likadan. I perioder sover han nästan ingenting och vaknar heeeela tiden, vrider på sig och jävlas. Maten och vattnet sular han oftast rakt över bordet eller ner i golvet när han är nöjd och sen fleeera månader tillbaka så har han gjort sig själv illa genom att slå sig själv i ansiktet, dunkat huvudet i golvet eller annat hårt och en gång kastade han sig rakt in i väggen. Han är också ett sånt barn som har svårt att leka för sig själv och kräver en del uppmärksamhet. Jag har testat att köpa pussel, göra play doh deg, pennor och papper, fingerfärg osv men efter 30 sekunder har han tröttnat och vill på nästa grej.
    När han ska lägga sig har han alltid en flaska med vatten in i sovrummet så han kan dricka under natten om han blir törstig men nu har han börjat överdriva genom att dricka heeeela flaskan nästan direkt. Det är något vi måste ta ur honom. Välling dricker han periodvis men det är något som vi försöker undvika, det får han bara om han vaknar och är hungrig.

    Faktiskt så har jag aldrig reflekterat över att han skulle vara extra jobbig eller krävande. Jag har snarare tänkt att jag har tur som har ett så lugnt barn. Inte förän jag läste den här tråden har jag kommit på att han nog kanske är lite jobbigare än andra barn. Men så är det, barn är olika och min har nog fått mitt humör. Han klarar inte av att han blir tillsagd och blir helt tokig när han inte får som han vill. Jag tror att det handlar om att han har svårt att förklara vad han vill, han blir helt enkelt frustrerad när vi aldrig fattar..

    Du är absolut inte ensam. Och helt ärligt vet jag inte vad en lösning skulle kunna vara. Jag har bara accepterat att sonen är som han är och försöker göra det bästa av situationen, testa olika metoder osv.

  • straw2008
    Afasi skrev 2013-03-12 10:18:40 följande:
    Har en 16-månaders som är precis likadan. I perioder sover han nästan ingenting och vaknar heeeela tiden, vrider på sig och jävlas. Maten och vattnet sular han oftast rakt över bordet eller ner i golvet när han är nöjd och sen fleeera månader tillbaka så har han gjort sig själv illa genom att slå sig själv i ansiktet, dunkat huvudet i golvet eller annat hårt och en gång kastade han sig rakt in i väggen. Han är också ett sånt barn som har svårt att leka för sig själv och kräver en del uppmärksamhet. Jag har testat att köpa pussel, göra play doh deg, pennor och papper, fingerfärg osv men efter 30 sekunder har han tröttnat och vill på nästa grej. När han ska lägga sig har han alltid en flaska med vatten in i sovrummet så han kan dricka under natten om han blir törstig men nu har han börjat överdriva genom att dricka heeeela flaskan nästan direkt. Det är något vi måste ta ur honom. Välling dricker han periodvis men det är något som vi försöker undvika, det får han bara om han vaknar och är hungrig. Faktiskt så har jag aldrig reflekterat över att han skulle vara extra jobbig eller krävande. Jag har snarare tänkt att jag har tur som har ett så lugnt barn. Inte förän jag läste den här tråden har jag kommit på att han nog kanske är lite jobbigare än andra barn. Men så är det, barn är olika och min har nog fått mitt humör. Han klarar inte av att han blir tillsagd och blir helt tokig när han inte får som han vill. Jag tror att det handlar om att han har svårt att förklara vad han vill, han blir helt enkelt frustrerad när vi aldrig fattar.. Du är absolut inte ensam. Och helt ärligt vet jag inte vad en lösning skulle kunna vara. Jag har bara accepterat att sonen är som han är och försöker göra det bästa av situationen, testa olika metoder osv.

    Finns tallrikar man sätter fast i bordet. Annars är torr mat att rekomendera, alltså pasta o köttbullar typ... sånt som går att damsuga upp då det torkat.
    I kinamockaskogen.....
  • Natulcien
    maba skrev 2013-03-12 10:17:39 följande:
    Mitt barn är mycket yngre, så jag har ingen erfarenhet ut ett föräldraperspektiv, men har jobbat med "svåra" barn och går en utbildning i den linjen. Jag skulle råda dig att prova att gå MED honom så mycket du kan en period (2-3 veckor) och se om det hjälper. Att gå emot verkar ju inte ga hjälpt. Skaffa en bärryggsäck och låt honom sitta på ryggen om han vill bli buren, och låt honom bli det innan han hunnit gnälla om det, kanske på ditt initiativ (kom älskling så bär jag dig lite)? Ha massor av nappar tillgängliga. Sov bredvid honom hela natten, så att ni är där när han vaknar, INNAN han skriker. I och med att han kan sköta sig på förskolan så skulle jag inte oroa mig för något funktionshinder, min tanke är att han av någon anledning fått in ett mönster där han krånglar för att få närhet och uppmärksamhet, och det bryter man ofta bäst genom att vara före och konsekvent mata på med närhet hur han än beter sig. Ni är trötta och kommer säkert tycka att det känns jobbigt ibland, men mitt råd är ändå att ge det en chans för att se om det hjälper.
    Mycket bra råd! Jag tror att du har helt rätt i detta.
  • tuvali1
    Natulcien skrev 2013-03-12 10:50:16 följande:
    Mycket bra råd! Jag tror att du har helt rätt i detta.

    Kanske, men det hjälper ju inte att sova bredvid honom, han krånglar ändå! Försöker vi krama blir han stel som en pinne.Ska vi ge välling innan han ber om det då?
    Jag tror mer på att bryta en ovana, bryta en ond cirkel som han har kommit in i, med att vakna, krångla och vilja ha välling. Närheten får han så mycket det bara går.
    Vad tror du om det?  
  • tuvali1

    Straw2008, varför svarar du inte på frågorna i mina inlägg till dig??

  • tuvali1
    Afasi skrev 2013-03-12 10:18:40 följande:
    Har en 16-månaders som är precis likadan. I perioder sover han nästan ingenting och vaknar heeeela tiden, vrider på sig och jävlas. Maten och vattnet sular han oftast rakt över bordet eller ner i golvet när han är nöjd och sen fleeera månader tillbaka så har han gjort sig själv illa genom att slå sig själv i ansiktet, dunkat huvudet i golvet eller annat hårt och en gång kastade han sig rakt in i väggen. Han är också ett sånt barn som har svårt att leka för sig själv och kräver en del uppmärksamhet. Jag har testat att köpa pussel, göra play doh deg, pennor och papper, fingerfärg osv men efter 30 sekunder har han tröttnat och vill på nästa grej.
    När han ska lägga sig har han alltid en flaska med vatten in i sovrummet så han kan dricka under natten om han blir törstig men nu har han börjat överdriva genom att dricka heeeela flaskan nästan direkt. Det är något vi måste ta ur honom. Välling dricker han periodvis men det är något som vi försöker undvika, det får han bara om han vaknar och är hungrig.

    Faktiskt så har jag aldrig reflekterat över att han skulle vara extra jobbig eller krävande. Jag har snarare tänkt att jag har tur som har ett så lugnt barn. Inte förän jag läste den här tråden har jag kommit på att han nog kanske är lite jobbigare än andra barn. Men så är det, barn är olika och min har nog fått mitt humör. Han klarar inte av att han blir tillsagd och blir helt tokig när han inte får som han vill. Jag tror att det handlar om att han har svårt att förklara vad han vill, han blir helt enkelt frustrerad när vi aldrig fattar..

    Du är absolut inte ensam. Och helt ärligt vet jag inte vad en lösning skulle kunna vara. Jag har bara accepterat att sonen är som han är och försöker göra det bästa av situationen, testa olika metoder osv.

    Tack för dina råd, men han krånglar ändå. Trots att han får så mycket närhet det bara går! jag leker, kramar och är med honom hela kvällen och på natten sover han hos mig. han vill inte ha närhet! Han vill sova, men han kan inte pga att vi har vant honom att få välling och då vaknar han och vill ha det!
  • skogsvitter
    Jojile skrev 2013-03-11 22:10:51 följande:
    Tuvali1: säker är jag självfallet inte, men av din Ts så låter det som om han ofta är ledsen/väldigt arg. Han sover dåligt också och vem blir inte dålig av det?

    Skogsvitter: ja, jag är inte utbildad i ämnet. Själv har jag en 18-månaders som var hos läkaren i fredags och vi blev tillsagda att så små barn nästintill aldrig har utvecklat celiaki utan det oftast är laktosen som spökar. Min son ska nu stå på laktosfri kost på "prov".
    För ca 8 månader sedan blev vi tillsagda samma sak på barnavd. på Södertälje sjukhus.
    Även mitt BVC har sagt samma sak.

    Öh ok, det låter ju helt sjukt eftersom det är precis tvärtom!! Hur kan en utbildad läkare kläcka ur sig detta?! Läs mer tex här:

    http://www.lakartidningen.se/engine.php?articleId=17736

    http://www.meadjohnson.se/se/allmanhet/allergi--symptom/laktosintolerans/

    http://www.rikshandboken-bhv.se/Texter/Allergi-och-intolerans/Laktosintolerans/
      
    http://www.gastrolab.net/ksqcelas.htm

    Som du ser är det allmänt vedertagen fakta att primär laktosintolerans i själva verket inte förekommer hos så här små barn, därför måste problemen rimligtvis ha annan orsak och det är även allmänt vedertaget att celiaki (glutenintolerans) har sekundär laktosintolerans som en mycket vanlig konsekvens!

    Så jag tycker du ska kräva kompetent personal och bättre vård för detta låter som sagt helt sjukt, att låta ett så här litet barn gå på laktosfri kost kommer inte säga ett dyft! Absolut inte acceptabelt med sådana här brister i vården!
  • tuvali1
    Vill ni diskutera huruvida vem av er som har rätt så kanske ni kan göra det i en egen tråd.
Svar på tråden Vår 18-månaders tar all vår energi! (långt)