Vår 18-månaders tar all vår energi! (långt)
Hej!
Vi har en son på 18 månader so fullständigt kramar energin ur oss föräldrar. Tycker alltid att han har varit ett ganska krävande barn ang. aktiviteter, sömn osv. Vi upplever honom ofta som gnällig. (Men självklart älskar vi honom och tycker att han är underbar ändå)
Han går på förskola sen mitten av januari och personalen säger att han leker bra och äter bra.
Jag försöker ofta intala mig att "såhär är det att ha barn, men det kommer bli bättre" eller "det är nog en fas (vilket jag egentlgen inte tror på), som snart kommer gå över!"
Men det går ju inte över!?
Sömnen: Vi ger honom välling i hans rum och lägger sedan ner honom i hans spjälsäng. Oftast somnar han med en gång. (Perfekt!) Ibland tror man att han har somnet, men så går det kanske 10 min och han skriker. Då kan man få sitta uppemot en halvtimma innan han somnar. Lägga ner, han reser sig upp, lägga ner. Ofta sover han fram till 00-00,30 innan han vaknar och skriker. Försöker då lägga ner honom igen, klappa och sen gå ut. Då skriker han igen. Jag tar över honom till vårt sovrum, han bökar ett tag men sen tror man att han somnat. Sen går det 10-15 min, så vaknar han och bökar, vrider o vänder och till sist skriker! Försöker söva om ca 45 min, vilket ALLTID lutar med att jag får gå ner och göra välling. Han blir arg och vill inte ha först, men sen tar han den och dricker. Bökar och somnar förhoppningsvis om efter 10 min. Jag somnar inte förrän efter en halvtimme.Sover ok, fram till 04-05, sen börjar bökandet och vridandet igen fram till max 05.30 när han inte vill sova mer! Såhär ser VARJE NATT ut! Hur ska vi bryta detta??? Vi orkar inte mer. AV VILKEN ANLEDNING HAR HAN SÅ SVÅRT ATT SOMNA OM? Han måste få sova då han måste orka förskola. Men funderar på att köra ett race i påsk, där jag INTE erbjuder välling och försöker söva om honom i hans egen säng (eftersom han inte somnar om lättare i vår). Då har vi inga jobb eller förskola vi måste orka med.
Humör: Ofta väldigt, väldigt arg när han inte får som han vill eller om man säger till honom. "Hackar" med huvudet i golvet . Slår sig själv i ansiktet och blir typ galen. Slänger saker i golvet. Hur bemöta? Vi måste ju säga till honom. Hur ska ma kunna veta vad som är normalt och inte?
Ofta svårt att leka själv, blir gnällig och vill ha sin napp och bli buren HELA TIDEN hemma.
Matbordet: Ibland kan han bara illvråla när han ska äta och börjar slänga mat och bestick på golvet. Vi blir bestämda och säger till, då blir han ännu mer arg. Det slutar med att han inte äter nåt alls och vi tar ner honom från hans stol. Vad göra?
Mormor, morfar / Farmor/farfar: I helgen var jag och min sambo iväg själva lör-sön och vi lämnade bort honom till hans mormor och morfar över natten för FÖRSTA GÅNGEN.
De han inte kunnat söva honom till middagslurarna varken ör eller sön. Fick sätta honom i bilen. På natten hade han GIVETVIS vaknat och inte kunnat somna om. Mormorn gav välling, men det slutade med att han var vaken mellan 02-04, hon gick upp med honom och gick i huset! (dumt!) Somnade runt 04 igen och sov till 05.30. Känns inget kul alls att lämna bort när man vet att det blir såhär.
När vi hämtade honom igår fick vi höra detta som de sa med IRONI : "Han är ju så lätt att ha, sitter ju still och så hela tiden och sover ju så bra!" De poängterar hela tiden att han går från det ena till det andra hela tiden när han leker, sitter inte still och ska pilla på ALLT!
Jag blev superledsen när min mamma och pappa sa så med ironi.
Min bors flicka är helt tvärtom. Lugn, snäll, aldrig gnällig och sover hela natten till åtta. Klart det är lättare att ha henne då!
Summa summarum gör allt detta till att jag och min sambo blir sura, irriterade, gnäller på varandra. Arga på nätterna mm mm. Vi känner ibland att det inte är roligt med familjelivet. Det känns så besvärligt allt. Kan inte ens slappna av att lämna bort eller bjuda hem folk.
För min del så hade allting bliit så mycket lättare om bara sömnen på natten hade funkat!
Snälla, ni som har det likadant, eller ni som har tips och råd att komma med! ÖS på nu!!!
Behöver pepp, råd och lite realistiska tankar.
Tusen tack för er hjälp!!!!
Min tanke vad att han vaknar för att han behöver kissa och kissar sedan i blöjan och vill därefter ha den bytt för att han känner att den är våt. Eller att han, då han vaknar, inser att blöjan är våt och vill ha den bytt. Inte tror jag att han håller sig medvetet eller ens skulle kunna det. OM kissandet/blöjan är problemet, vilket det ju inte alls behöver vara.
Det är nog också ett personlighetsdrag. 