Du måste logga in för att svara i en tråd.

  • tuvali1

    Vår 18-månaders tar all vår energi! (långt)

    Hej!
    Vi har en son på 18 månader so fullständigt kramar energin ur oss föräldrar. Tycker alltid att han har varit ett ganska krävande barn ang. aktiviteter, sömn osv. Vi upplever honom ofta som gnällig. (Men självklart älskar vi honom och tycker att han är underbar ändå)
    Han går på förskola sen mitten av januari och personalen säger att han leker bra och äter bra.   
    Jag försöker ofta intala mig att "såhär är det att ha barn, men det kommer bli bättre" eller "det är nog en fas (vilket jag egentlgen inte tror på), som snart kommer gå över!"
    Men det går ju inte över!?

    Sömnen: Vi ger honom välling i hans rum och lägger sedan ner honom i hans spjälsäng. Oftast somnar han med en gång. (Perfekt!)  Ibland tror man att han har somnet, men så går det kanske 10 min och han skriker. Då kan man få sitta uppemot en halvtimma innan han somnar. Lägga ner, han reser sig upp, lägga ner. Ofta sover han fram till 00-00,30 innan han vaknar och skriker. Försöker då lägga ner honom igen, klappa och sen gå ut. Då skriker han igen. Jag tar över honom till vårt sovrum, han bökar ett tag men sen tror man att han somnat. Sen går det 10-15 min, så vaknar han och bökar, vrider o vänder och till sist skriker! Försöker söva om ca 45 min, vilket ALLTID lutar med att jag får gå ner och göra välling. Han blir arg och vill inte ha först, men sen tar han den och dricker. Bökar och somnar förhoppningsvis om efter 10 min. Jag somnar inte förrän efter en halvtimme.Sover ok, fram till 04-05, sen börjar bökandet och vridandet igen fram till max 05.30 när han inte vill sova mer! Såhär ser VARJE NATT ut! Hur ska vi bryta detta??? Vi orkar inte mer. AV VILKEN ANLEDNING HAR HAN SÅ SVÅRT ATT SOMNA OM? Han måste få sova då han måste orka förskola. Men funderar på att köra ett race i påsk, där jag INTE erbjuder välling och försöker söva om honom i hans egen säng (eftersom han inte somnar om lättare i vår). Då har vi inga jobb eller förskola vi måste orka med.

    Humör: Ofta väldigt, väldigt arg när han inte får som han vill eller om man säger till honom. "Hackar" med huvudet i golvet . Slår sig själv i ansiktet och blir typ galen. Slänger saker i golvet. Hur bemöta? Vi måste ju säga till honom. Hur ska ma kunna veta vad som är normalt och  inte?
    Ofta svårt att leka själv, blir gnällig och vill ha sin napp och bli buren HELA TIDEN hemma.  

    Matbordet:  Ibland kan han bara illvråla när han ska äta och börjar slänga mat och bestick på golvet. Vi blir bestämda och säger till, då blir han ännu mer arg. Det slutar med att han inte äter nåt alls och vi tar ner honom från hans stol. Vad göra?

    Mormor, morfar / Farmor/farfar:   I helgen var jag och min sambo iväg själva lör-sön och vi lämnade bort honom till hans mormor och morfar över natten för FÖRSTA GÅNGEN.
    De han inte kunnat söva honom till middagslurarna varken ör eller sön. Fick sätta honom i bilen. På natten hade han GIVETVIS vaknat och inte kunnat somna om. Mormorn gav välling, men det slutade med att han var vaken mellan 02-04, hon gick upp med honom och gick i huset! (dumt!) Somnade runt 04 igen och sov till 05.30. Känns inget kul alls att lämna bort när man vet att det blir såhär.  
    När vi hämtade honom igår fick vi höra detta som de sa med IRONI : "Han är ju så lätt att ha, sitter ju still och så hela tiden och sover ju så bra!" De poängterar hela tiden att han går från det ena till det andra hela tiden när han leker, sitter inte still och ska pilla på ALLT!
    Jag blev superledsen när min mamma och pappa sa så med ironi.
    Min bors flicka är helt tvärtom. Lugn, snäll, aldrig gnällig och sover hela natten till åtta. Klart det är lättare att ha henne då!   

    Summa summarum gör allt detta till att jag och min sambo blir sura, irriterade, gnäller på varandra. Arga på nätterna mm mm. Vi känner ibland att det inte är roligt med familjelivet. Det känns så besvärligt allt. Kan inte ens slappna av att lämna bort eller bjuda hem folk.
    För min del så hade allting bliit så mycket lättare om bara sömnen på natten hade funkat!

    Snälla, ni som har det likadant, eller ni som har tips och råd att komma med! ÖS på nu!!!
    Behöver pepp, råd och lite realistiska tankar.

    Tusen tack för er hjälp!!!!       

  • Svar på tråden Vår 18-månaders tar all vår energi! (långt)
  • tuvali1
    straw2008 skrev 2013-03-11 11:06:33 följande:
    Ett annat tips är att ha MÅNGA nappar i sängen så han hittar de själv. Typ i alla fall 7-8 st :)

    Det har vi.
  • Snigeln
    tuvali1 skrev 2013-03-11 10:59:31 följande:

    Vi har Libero, och han har sovit hela nätter med samma blöja innán. De senaste månaderna har nätterna blivit värre!
    Tror du verkligen han kqan koppla ihop att "nu kissar jag inte, för då blir blöjan så våt!" 
    Nej, det menar jag inte, tror du lite missförstod mig... Min tanke vad att han vaknar för att han behöver kissa och kissar sedan i blöjan och vill därefter ha den bytt för att han känner att den är våt. Eller att han, då han vaknar, inser att blöjan är våt och vill ha den bytt. Inte tror jag att han håller sig medvetet eller ens skulle kunna det. OM kissandet/blöjan är problemet, vilket det ju inte alls behöver vara.
  • yohio

    Fast bra blöjor känns inte våta

  • tuvali1
    yohio skrev 2013-03-11 11:10:30 följande:
    Fast bra blöjor känns inte våta

    Vilka blöjaor anser du är bra?
  • Cornellia

    Det där med att lämna bort honom. Det är ju givetvis något som måste övas, det är klart att han det jobbigt att komma till ro hemma så blir det ju inte lättare borta. Sen är det ju viktigt att det är hos personer som han är supertrygg med. Det kanske skulle vara lättare att dom kom och passade honom hemma hos er?

    I värsta fall så kan det ju vara så att det helt enkelt inte funkar att lämna bort över natten, utan ni får ha barnvakt på kvällen och sen hämta honom.

  • yohio

    Olika blöjor fungerar bra på olika barn ! Vi har pampers o dom känns inte blöta alls fast dom är blöta ! Har provat Libero men dom känns våta på en gång

  • tuvali1
    tuvali1 skrev 2013-03-11 11:07:59 följande:

    Då anser du alltså att det är något fel på honom eftersom det inte låter som normalt om jag beskriver det. Vad tror du kan vara fel då?

    Ok, så vi ska inte lämna bort honom. Då har vi aldrig någon chans att gå iväg ensamma jag och sambon. Men så får det väl vara då. Du tycker att det var ok av mina föräldrar att säga så?
    Han sover ca 1 1/2 timma dagtid och ca 10 på natten.   
    Vilka åtgärder ska vi göra tycker du?
    Har du egna barn?  

    Sorry, såg att du skrev att du hade barn.
  • happy in hell

    Det låter eländigt. Vi har haft det lite liknande, med i synnerhet ett av våra barn som är ganska krävande, sover lite, mycket klängig osv. Vi har ännu inte lämnat bort henne över natten (hon är 2,5 år). Det är segt att bli så begränsad, men vi hoppas att det ändå är övergående. I dagsläget skulle hon nog kunna sova borta men det har inte varit läge för oss föräldrar att göra nån utflykt senaste månaderna. Om ert barn sover 1,5 timme på dagen och 10 på natten ser det ju på pappret ut som om han får tillräckligt med sömn iaf. En idé som fler varit inne på är att försöka styra över en del av dagsömnen till natten istället. Men detta med att han skriker och har svårt att somna om är nog ett personlighetsdrag. Vår lilla tös vaknade varje natt länge och fick välling direkt. Vi tog den "fajten" nu för bara ett par månader sedan. Nu vaknar hon ändå oftast en gång men det räcker med att nån av oss föräldrar lägger sig intill henne och ger henne nappar och ibland lite vatten. 

    Angående humöret och det där hoppandet från en aktivitet till en annan tycker inte jag låter speciellt ovanligt i den åldern. Vår äldsta är lite sån fortfarande och han är nästan 5 Det är nog också ett personlighetsdrag.  

    Mitt råd är att ni försöker släppa på alla tankar om hur "det kunde ha varit" om ert barn varit annorlunda. Han är som han är och troligtvis kommer nätterna att lugna ner sig inom ett år i alla fall.

    Men det är segt när mor- och farföräldrar tydligt visar att ens barn är jobbigt, sånt skär in i hjärtat. Hoppas du kan prata med dina föräldrar om det. 

  • Fridayyy

    TS...googla på High need children

    Har också en riktig buse här hemma. Känner mig ofta helt knäckt.  

  • Apopan

    Jag som trodde min lillkille var jobbig och bökig. Han har iofs varit på gränsen till likadan i omgångar, och har fortfarande sina dagar men jag har lärt mig att välja mina strider. Och det är väl mitt råd till dig. Han är så liten att det knappast är skadligt att släppa på regler och principer. Variera, avled och lek i förebyggande och också när det väl blir "fel" från hans håll. Undvik konflikter, som sagt. Det har hjälpt oss jättemycket, och det är mer harmoniskt härhemma än på länge.

    Angående hur han är på natten (vilket säkert gör att han inte är utvilad om dagen, och därmed extra känslig) så har jag inga konkreta tips, min har aldrig sovit bra, idag sover han 8-9h med 5-10 uppvak. Men då vi samsover och jag ammar fortfarande så är det ingen större grej när han vaknar. Utan han somnar om fort.

    Sedan så tror jag inte att det är "något fel" på ditt barn, utan ni är säkert inne i en ond cirkel pga dålig sömn och allmän utmattning. Min son har som sagt också fått utbrott för precis allt nästan hela sitt liv, slängt sig, skrikit rabiat, kastat saker, sparkats, dunkat huvudet i golvet etc, men han blir mer harmonisk för var dag som går numera... Men det skulle inte förvåna mig om han blev "sitt gamla jag" vilken dag som helst heller iofs :P

    Lycka till hur som helst, och hoppas du får några bra tips i tråden.

Svar på tråden Vår 18-månaders tar all vår energi! (långt)