• tuvali1

    Vår 18-månaders tar all vår energi! (långt)

    Hej!
    Vi har en son på 18 månader so fullständigt kramar energin ur oss föräldrar. Tycker alltid att han har varit ett ganska krävande barn ang. aktiviteter, sömn osv. Vi upplever honom ofta som gnällig. (Men självklart älskar vi honom och tycker att han är underbar ändå)
    Han går på förskola sen mitten av januari och personalen säger att han leker bra och äter bra.   
    Jag försöker ofta intala mig att "såhär är det att ha barn, men det kommer bli bättre" eller "det är nog en fas (vilket jag egentlgen inte tror på), som snart kommer gå över!"
    Men det går ju inte över!?

    Sömnen: Vi ger honom välling i hans rum och lägger sedan ner honom i hans spjälsäng. Oftast somnar han med en gång. (Perfekt!)  Ibland tror man att han har somnet, men så går det kanske 10 min och han skriker. Då kan man få sitta uppemot en halvtimma innan han somnar. Lägga ner, han reser sig upp, lägga ner. Ofta sover han fram till 00-00,30 innan han vaknar och skriker. Försöker då lägga ner honom igen, klappa och sen gå ut. Då skriker han igen. Jag tar över honom till vårt sovrum, han bökar ett tag men sen tror man att han somnat. Sen går det 10-15 min, så vaknar han och bökar, vrider o vänder och till sist skriker! Försöker söva om ca 45 min, vilket ALLTID lutar med att jag får gå ner och göra välling. Han blir arg och vill inte ha först, men sen tar han den och dricker. Bökar och somnar förhoppningsvis om efter 10 min. Jag somnar inte förrän efter en halvtimme.Sover ok, fram till 04-05, sen börjar bökandet och vridandet igen fram till max 05.30 när han inte vill sova mer! Såhär ser VARJE NATT ut! Hur ska vi bryta detta??? Vi orkar inte mer. AV VILKEN ANLEDNING HAR HAN SÅ SVÅRT ATT SOMNA OM? Han måste få sova då han måste orka förskola. Men funderar på att köra ett race i påsk, där jag INTE erbjuder välling och försöker söva om honom i hans egen säng (eftersom han inte somnar om lättare i vår). Då har vi inga jobb eller förskola vi måste orka med.

    Humör: Ofta väldigt, väldigt arg när han inte får som han vill eller om man säger till honom. "Hackar" med huvudet i golvet . Slår sig själv i ansiktet och blir typ galen. Slänger saker i golvet. Hur bemöta? Vi måste ju säga till honom. Hur ska ma kunna veta vad som är normalt och  inte?
    Ofta svårt att leka själv, blir gnällig och vill ha sin napp och bli buren HELA TIDEN hemma.  

    Matbordet:  Ibland kan han bara illvråla när han ska äta och börjar slänga mat och bestick på golvet. Vi blir bestämda och säger till, då blir han ännu mer arg. Det slutar med att han inte äter nåt alls och vi tar ner honom från hans stol. Vad göra?

    Mormor, morfar / Farmor/farfar:   I helgen var jag och min sambo iväg själva lör-sön och vi lämnade bort honom till hans mormor och morfar över natten för FÖRSTA GÅNGEN.
    De han inte kunnat söva honom till middagslurarna varken ör eller sön. Fick sätta honom i bilen. På natten hade han GIVETVIS vaknat och inte kunnat somna om. Mormorn gav välling, men det slutade med att han var vaken mellan 02-04, hon gick upp med honom och gick i huset! (dumt!) Somnade runt 04 igen och sov till 05.30. Känns inget kul alls att lämna bort när man vet att det blir såhär.  
    När vi hämtade honom igår fick vi höra detta som de sa med IRONI : "Han är ju så lätt att ha, sitter ju still och så hela tiden och sover ju så bra!" De poängterar hela tiden att han går från det ena till det andra hela tiden när han leker, sitter inte still och ska pilla på ALLT!
    Jag blev superledsen när min mamma och pappa sa så med ironi.
    Min bors flicka är helt tvärtom. Lugn, snäll, aldrig gnällig och sover hela natten till åtta. Klart det är lättare att ha henne då!   

    Summa summarum gör allt detta till att jag och min sambo blir sura, irriterade, gnäller på varandra. Arga på nätterna mm mm. Vi känner ibland att det inte är roligt med familjelivet. Det känns så besvärligt allt. Kan inte ens slappna av att lämna bort eller bjuda hem folk.
    För min del så hade allting bliit så mycket lättare om bara sömnen på natten hade funkat!

    Snälla, ni som har det likadant, eller ni som har tips och råd att komma med! ÖS på nu!!!
    Behöver pepp, råd och lite realistiska tankar.

    Tusen tack för er hjälp!!!!       

  • Svar på tråden Vår 18-månaders tar all vår energi! (långt)
  • Snigeln
    tuvali1 skrev 2013-03-11 11:07:59 följande:

    Då anser du alltså att det är något fel på honom eftersom det inte låter som normalt om jag beskriver det. Vad tror du kan vara fel då?

    Ok, så vi ska inte lämna bort honom. Då har vi aldrig någon chans att gå iväg ensamma jag och sambon. Men så får det väl vara då. Du tycker att det var ok av mina föräldrar att säga så?
    Han sover ca 1 1/2 timma dagtid och ca 10 på natten.   
    Vilka åtgärder ska vi göra tycker du?
    Har du egna barn?  
    Nu frågade du ju inte mig men jag tror inte det är nåt fel på din son alls! Någonting runtomkring är fel då han inte kommer till ro. Men din son låter alldeles normal!!
  • cosinus
    tuvali1 skrev 2013-03-11 08:53:31 följande:
    Tack för dina råd!
    Precis, så länge sömnen funkar så klarar man mer.
    Så ditt förslag är alltså att vara benhård nu i påsk att det inte ges ngn välling på natten för att somna om? Jag får helt enkelt trösta och söva om på andra vis!? Jag har möjlighet att köra detta 6 nätter, så efter det bored han vara avvänjd. Men sen om han sover bättre vet man ju inte? Men då har man i alla fall provat? Det gör honom inte otryggare då att låta homom skrika? Jag finns ju givetvis där och klappar, tröstar.
    Inegn kommentar ang. mormor /farmor?   
    Jag tycker man kan vara hård och ta bort välling nattetid och inte ersätta med vatten eller annat i flaska. Det är vanan man vill ha bort.

    Otrygghet tror jag inte det skapar alls så länge man är med och tröstar och han inte lämnas ensam att skrika. Däremot ilska. Han kommer säkert vara redigt förbannad för barn i den åldern vet vad de vill men det går över efter några nätter.

    Farmödrar mormödrar borde väl ibland ha vett att knipa igen men samtidigt så måste de ju ha rätt att tycka att vissa barn är enklare än andra för så är det. Min äldsta är jättelätt, min trea är helt hopplös att ha att göra med i perioder och man blir helt matt och självklart tycker farmor/mormor samma.

  • straw2008
    tuvali1 skrev 2013-03-11 11:07:59 följande:
    Då anser du alltså att det är något fel på honom eftersom det inte låter som normalt om jag beskriver det. Vad tror du kan vara fel då?Ok, så vi ska inte lämna bort honom. Då har vi aldrig någon chans att gå iväg ensamma jag och sambon. Men så får det väl vara då. Du tycker att det var ok av mina föräldrar att säga så?Han sover ca 1 1/2 timma dagtid och ca 10 på natten.    Vilka åtgärder ska vi göra tycker du?Har du egna barn?  

    Jag har två egna barn som jag skrev. O nej ni ska inte lämna bort honom om det innebär så pass mkt jobb för barnvakten, det kanske du förstår själv innerst inne ? Behöver du göra något så gör det själv eller med en kompis, det samma med din man. O JO jag anser at något är fel, jag har vaktat MKT barn i mina unga år o aldrig någonsinn träffat ett barn som aldrig mår riktigt bra o är glad. Mina råd är att göra saker var o en, så en av er får vila o kan "ge allt" då det är dags. Åk till lekland, badhus osv osv, man kan ju typ göra ALLT själv med ett barn. 1,5h dagssömn är inte galet mkt men kanske för mkt för just ert barn ? Han är väl kanske inte tillräckligt trött om natten ?
    I kinamockaskogen.....
  • Caroline 696

    hej. Var snart 17 manaders later valdigt likt din son. Han far oxa ofta ilske utbrott och slanger mat och saker omkring sej. Han ar heller alldrig still utan gar fran grej till grej i huset.. tror nog det ar valdigt normalt i den aldern eftersom dom har fattat att man kan fa sin vilja igenom. Tycker dock att det var forvirrande som foralde da skrik for ett antal manader sen betydde att barnet behovde nagot sasom mat somn eller annay. Darfor tror jag ayt det kan vara tufft att saga nej nu och sta for det, dom later ju sa panikslagna:( vad jag ville saga ar angaende nattsomnen ar att du kanske ar lite for snabb med att ga in och trosta och lyfta upp? min kille vaknar ibland och skriker nan minut men somnar sedan om. Om jag daremot lyfter honom sa borjar han vralskrika och blir klarvaken. Det ar vuktigt att dom sover pa natterna precis som du skriver. Dom liksom vi behover sova utan avbrott dessutom kan det nog bli en vana att vakna upp oxa. Tror oxa du ska forsoka ytan valling pa natten. Lycka till!

  • lindalake

    Det du beskriver är helt normalt. Din brors lilla flicka är också normal, men är av den lugnare sorten. Våra barn är ju individer :) Att skalla golvet är också ett vanligt beteende, tror att det är så de ger utlopp för frustration. Han låter som en envis unge :) och angående faser, så kan det vara lugnt en kort stund, men faserna överlappar varandra tycker jag. 


    Angående kisspratet så har det varit så för mina barn (som för Snigeln). De har vaknat för att de varit kissnödiga, och så fort de blivit torra på dagen så har de även blivit det på natten. Men det är från 2-2,5 år. minstingen är bara 16 månader så han gillar blöjan fortfarande


    Jag förstår dig TS att du tycker att det är jobbigt. Att få sova är otroligt viktigt och är verkligen något som gör att man orkar med dagen på ett helt annat sätt. Ett råd angående dina föräldrar är att ta upp att du blev sårad när de sa så. Men jag skulle som du själv säger, inte lämna bort mitt barn om det inte klarar av att sova någorlunda på natten. (här funkar typ alltid välling). På dagen kan jag förstå om han inte somnar vid sina vanliga tider, då är det ju mycket roligare att vara uppe och leka med mor/far-föräldrarna. Mina ungar har tuppat av av ren utmattning istället.


    Går han hela dagar på dagis? Mina barn har varit/är supertrötta i den åldern när de kommer hem och vill inget annat än att vara i famnen och tanka närhet. Det är jobbigt, men det är något som jag har fått acceptera. "normala" barn är solstrålar på dagis och små monster hemma. Hade det inte funkat på dagis så skulle jag funderat på om nåt inte var "normalt".

  • Kraftverk

    Jag känner igen vår son i mycket av det du skriver, och jag känner igen frustrationen och maktlösheten ni känner som föräldrar.

    Det första jag tror att ni ska göra är att acceptera. Försök göra något åt nattsömnen, men i övrigt försök acceptera att såhär är er son, såhär ser ert liv ut just nu. Med betoning på just nu! Hitta sätt att avlasta varandra och tänk att det går faktiskt över. Det kommer bli bättre.

    Lite kort hur vi hanterade de tyngre perioderna. 
    - Vi slutade med mjölk. Den kostanta oro som fanns i hans kropp dämpades och nattsömnen blev betydligt bättre. Ingenting hittades vid allergiutredningar, men vi såg alla hur mycket bättre han mådde när han åt mjölkproteinfritt så valet var enkelt och stöttades av sjukvården.

    - Dela upp nätterna. För oss var det bäst med två "barnnätter" sedan två "sovnätter". Bara vissheten under dagen att i natt kommer jag att få sova, var fantastisk.

    - På helgerna tog vi varsitt förmiddagspass utomhus med barnen (vi har ett äldre barn också). En förälder tog lördagen, en söndagen. Ut med kidsen, bygg kojor i skogen, ta med fika. Simhallen/biblioteket/lekland, det finns mycket att hitta på även om man inte gillar att hänga i naturen. Principen var ute från frukost till lunch. Kvarvarande förälder vilar ut efter natten, röjer hemma, läser en bok, vad som nu behövs för att må bra och hitta tillbaka till tålamodet.

    - Läs boken "Raising your spirited child". Den gav oss tips och mycket igenkänning.

    Som sagt tror jag att ni ska fokusera på att få ordning på nätterna. Vad händer om barnet får bestämma läggtid själv? Om ni väntar in att barnet själv vill gå och lägga sig? Låter kanske galet till att börja med, men genom att göra så med vår minsta har vi undvikit alla konflikter kring sömn och läggning.

  • Dohgon

    Grattis till sonen TS. Kan inte säga mycket mer än lycka till och jo det kommer bli bättre, men kan ta tid.
    Får ursäkta men jag sitter och skrattar lite här, för att vi har två killar på 25 månader, varav ena är precis som du beskriver. Får han inte som han vill kastar han sig på golvet eller smäller huvudet i väggen osv osv. är ett litet hörn på kakan han får av blir han galen, slänger den lång väg och kastar sig på golvet.
    Delar vi hans korv i mindre bitar kastar han iväg talriken med mat.

    Sömen har alltid varit ett problem med honom, men han har även problem med magen sen start. Hur är magen på er son? tänkte om det kanske kan vara något med magen där med. Välling har vi aldrig gett, men ersättning däremot vilket de fortfarande får när de skall sova, jag orkar inte ta fighten med att ta bort den. de är nöjda och jag är nöjd som det är nu. Men var först vid 18 månader som de kunde sova hela nätter (visst kan de fortfarande vakna ibland men sällsynt nu mer)
    När han slänger sig på golvet och är arg så ignorerar jag honom och låter honom vara en stund och låter honom vara arg de flesta gånger, andra gånger sätter jag mig med honom och säger att jag förstår att han är arg och förklarar varför haninte får som han vill. Men alltid ser jag till att han blir tröstad och försöker förklara för honom.

    Men ett sådant barn kan vara besvärligt även fast man älskar dem. Vår son blev en mycket lättare son när han började prata mer, ju mer prata ju mer nöjd är han. han klarar ju förklara mer vad han vill nu =) Men man får absolut inte skala hans bananer ännu =p

  • tuvali1
    straw2008 skrev 2013-03-11 12:41:07 följande:

    Jag har två egna barn som jag skrev. O nej ni ska inte lämna bort honom om det innebär så pass mkt jobb för barnvakten, det kanske du förstår själv innerst inne ? Behöver du göra något så gör det själv eller med en kompis, det samma med din man. O JO jag anser at något är fel, jag har vaktat MKT barn i mina unga år o aldrig någonsinn träffat ett barn som aldrig mår riktigt bra o är glad. Mina råd är att göra saker var o en, så en av er får vila o kan "ge allt" då det är dags. Åk till lekland, badhus osv osv, man kan ju typ göra ALLT själv med ett barn. 1,5h dagssömn är inte galet mkt men kanske för mkt för just ert barn ? Han är väl kanske inte tillräckligt trött om natten ?
    Så bara för att vårt barn är livligt och vaknar på natten så har vi inte möjlighet att få en liten stund på tuman hand jag och min sambo? Självklart förklarar jag för mamma att han kan vakna på natten och inte somna om. Och jag frågar om de vill vara barnvakt, inte tvingar dem. Detta är absolut enda gången vi lämnat bort honom för natten!
    Du har aldrig nånsin träffat ett barn som liknar mitt??! Då är det ju solklart att det är något fel på min son? Men du beskriver inte vad för sorts fel du anser att det är och ej heller hur vi kan finna felet.  
  • tuvali1
    Cornellia skrev 2013-03-11 11:12:50 följande:
    Det där med att lämna bort honom. Det är ju givetvis något som måste övas, det är klart att han det jobbigt att komma till ro hemma så blir det ju inte lättare borta. Sen är det ju viktigt att det är hos personer som han är supertrygg med. Det kanske skulle vara lättare att dom kom och passade honom hemma hos er?

    I värsta fall så kan det ju vara så att det helt enkelt inte funkar att lämna bort över natten, utan ni får ha barnvakt på kvällen och sen hämta honom.
    jag känner också att det måste övas. Men enl. Straw2008 så ska man inte lämna krävande barn som inte sover till en barnvakt. Då kan de ju aldrig lära sig sova borta?
    Alltså, jag tror inte det hade spelat någon roll om han passats hemma hos oss. Han vaknar ju som sagt på natten då också! 
    Men vad är det som inte funkar med att lämna bort på natten? Är det bara barn som sover som får lämnas bort? Barnvakten får ju trösta så gott det går. Annars får ju barnvakten säga nej.
    För sonen mår ju inte sämre av barnvakten än med oss. Isf är det ju synd om de som passar honom. Men min mamma gör säkert det för min skull, även om han är "jobbig"!
    Dock gillade jag inte min pappas ironiska kommentar och blev ledsen. Har dock inte sagt det till honom.     
  • slamkrypare

    Min son har i o för sig alltid sovit bra på nätterna, men från ca 18 mån blev han otroligt svårsövd istället, nattningar uppåt 2-3, ibland 4, timmar var inte ovanligt och mycket psykiskt påfrestande för oss föräldrar.
    Han har aldrig ätit välling, han gillade det helt enkelt inte så vi la ner det rätt snabbt. Däremot kunde han inte äta kvällsmat för nära inpå läggningen, minst 1-1,5 timme fick det gå efter maten annars funkade det inte alls. Jag tror att det var att han fick obehag i magen av att ligga stilla när matsmältningen satte igång, var han uppe och rörde på sig åkte väl luften ur bättre.

    Sovstunden på dagen slutade vi också med vid den åldern då det även dagtid började dra iväg bortåt ett par timmar att få honom att somna så det var inte värt det. Kvällsläggningen gick bättre och han visade inga tröttshetstecken under dagen, så han behövde det väl bara inte. När han sen började dagis ett par månader senare fick han dock börja med det igen när han var där för att orka med dagarna, men inte hemma. Och det var ett evigt tjat det första året om att få dagis att begränsa sovstunden, de lät honom lätt sova ett par-tre timmar och då gick det utför med kvällarna igen. Inte förrän jag nästan bröt ihop inför läraren när jag berättade om hur jävliga kvällarna var fattade de och började väcka honom efter ca 45-60 min. Och då funkade det åter bättre hemma.

    Så mina tips till dig att testa:
    Ingen välling tätt inpå läggningen (och då inte på natten heller), och se över dagsvilan om ni kan justera något där. Men givetvis inte om han är jättetrött och mår dåligt av det, det är en balansgång ni själva måste känna in.

    Annars tycker jag han låter som ganska normal liten kille, om än av det aktivare och tjurskalligare slaget  En del barn är helt enkelt sådana, och då får ni försöka hitta andra vägar än att vara "bestämda" för det verkar ju inte funka. Prova att avleda och leka fram "rätt beteende" istället, regler vid matbord o sånt får vänta till senare.
    Min son bråkade (och gör ibland fortfarande) ofta vid matbordet också, blev arg och vägrade äta. Plötsligt gick det upp för mig att det var när det var "rörig" mat som han betedde sig så, ex köttfärssås, korv stroganoff osv när all mat är i samma färg och ihopgeggad i en röra. Det gillade han inte. "Konkret" mat, tex korv eller köttbullar och makaroner, upplagt var för sig och ketchupen i en klick bredvid istället för att spruta den över pastan, det gick mycket bättre. En del barn vill inte ha "barnmatsstuket", de vill se skillnad på vad de äter. Fundera över om det kan vara så för er också.
    Nu är han 4 år och nu går det oftast bättre, om inte annat så kan man ju prata och resonera med honom på ett annat sätt. Han är dock fortfarande inte särskilt förtjust i köttfärsrätter (förutom i fast form som köttbullar och biffar).

Svar på tråden Vår 18-månaders tar all vår energi! (långt)