Vår 18-månaders tar all vår energi! (långt)

Nu frågade du ju inte mig men jag tror inte det är nåt fel på din son alls! Någonting runtomkring är fel då han inte kommer till ro. Men din son låter alldeles normal!!

Jag tycker man kan vara hård och ta bort välling nattetid och inte ersätta med vatten eller annat i flaska. Det är vanan man vill ha bort.

Otrygghet tror jag inte det skapar alls så länge man är med och tröstar och han inte lämnas ensam att skrika. Däremot ilska. Han kommer säkert vara redigt förbannad för barn i den åldern vet vad de vill men det går över efter några nätter.

Farmödrar mormödrar borde väl ibland ha vett att knipa igen men samtidigt så måste de ju ha rätt att tycka att vissa barn är enklare än andra för så är det. Min äldsta är jättelätt, min trea är helt hopplös att ha att göra med i perioder och man blir helt matt och självklart tycker farmor/mormor samma.

Jag har två egna barn som jag skrev. O nej ni ska inte lämna bort honom om det innebär så pass mkt jobb för barnvakten, det kanske du förstår själv innerst inne ? Behöver du göra något så gör det själv eller med en kompis, det samma med din man. O JO jag anser at något är fel, jag har vaktat MKT barn i mina unga år o aldrig någonsinn träffat ett barn som aldrig mår riktigt bra o är glad. Mina råd är att göra saker var o en, så en av er får vila o kan "ge allt" då det är dags. Åk till lekland, badhus osv osv, man kan ju typ göra ALLT själv med ett barn. 1,5h dagssömn är inte galet mkt men kanske för mkt för just ert barn ? Han är väl kanske inte tillräckligt trött om natten ?

hej. Var snart 17 manaders later valdigt likt din son. Han far oxa ofta ilske utbrott och slanger mat och saker omkring sej. Han ar heller alldrig still utan gar fran grej till grej i huset.. tror nog det ar valdigt normalt i den aldern eftersom dom har fattat att man kan fa sin vilja igenom. Tycker dock att det var forvirrande som foralde da skrik for ett antal manader sen betydde att barnet behovde nagot sasom mat somn eller annay. Darfor tror jag ayt det kan vara tufft att saga nej nu och sta for det, dom later ju sa panikslagna:( vad jag ville saga ar angaende nattsomnen ar att du kanske ar lite for snabb med att ga in och trosta och lyfta upp? min kille vaknar ibland och skriker nan minut men somnar sedan om. Om jag daremot lyfter honom sa borjar han vralskrika och blir klarvaken. Det ar vuktigt att dom sover pa natterna precis som du skriver. Dom liksom vi behover sova utan avbrott dessutom kan det nog bli en vana att vakna upp oxa. Tror oxa du ska forsoka ytan valling pa natten. Lycka till!

Det du beskriver är helt normalt. Din brors lilla flicka är också normal, men är av den lugnare sorten. Våra barn är ju individer :) Att skalla golvet är också ett vanligt beteende, tror att det är så de ger utlopp för frustration. Han låter som en envis unge :) och angående faser, så kan det vara lugnt en kort stund, men faserna överlappar varandra tycker jag. 

Angående kisspratet så har det varit så för mina barn (som för Snigeln). De har vaknat för att de varit kissnödiga, och så fort de blivit torra på dagen så har de även blivit det på natten. Men det är från 2-2,5 år. minstingen är bara 16 månader så han gillar blöjan fortfarande

Jag förstår dig TS att du tycker att det är jobbigt. Att få sova är otroligt viktigt och är verkligen något som gör att man orkar med dagen på ett helt annat sätt. Ett råd angående dina föräldrar är att ta upp att du blev sårad när de sa så. Men jag skulle som du själv säger, inte lämna bort mitt barn om det inte klarar av att sova någorlunda på natten. (här funkar typ alltid välling). På dagen kan jag förstå om han inte somnar vid sina vanliga tider, då är det ju mycket roligare att vara uppe och leka med mor/far-föräldrarna. Mina ungar har tuppat av av ren utmattning istället.

Går han hela dagar på dagis? Mina barn har varit/är supertrötta i den åldern när de kommer hem och vill inget annat än att vara i famnen och tanka närhet. Det är jobbigt, men det är något som jag har fått acceptera. "normala" barn är solstrålar på dagis och små monster hemma. Hade det inte funkat på dagis så skulle jag funderat på om nåt inte var "normalt".

Jag känner igen vår son i mycket av det du skriver, och jag känner igen frustrationen och maktlösheten ni känner som föräldrar.

Det första jag tror att ni ska göra är att acceptera. Försök göra något åt nattsömnen, men i övrigt försök acceptera att såhär är er son, såhär ser ert liv ut just nu. Med betoning på just nu! Hitta sätt att avlasta varandra och tänk att det går faktiskt över. Det kommer bli bättre.

Lite kort hur vi hanterade de tyngre perioderna. 
- Vi slutade med mjölk. Den kostanta oro som fanns i hans kropp dämpades och nattsömnen blev betydligt bättre. Ingenting hittades vid allergiutredningar, men vi såg alla hur mycket bättre han mådde när han åt mjölkproteinfritt så valet var enkelt och stöttades av sjukvården.

- Dela upp nätterna. För oss var det bäst med två "barnnätter" sedan två "sovnätter". Bara vissheten under dagen att i natt kommer jag att få sova, var fantastisk.

- På helgerna tog vi varsitt förmiddagspass utomhus med barnen (vi har ett äldre barn också). En förälder tog lördagen, en söndagen. Ut med kidsen, bygg kojor i skogen, ta med fika. Simhallen/biblioteket/lekland, det finns mycket att hitta på även om man inte gillar att hänga i naturen. Principen var ute från frukost till lunch. Kvarvarande förälder vilar ut efter natten, röjer hemma, läser en bok, vad som nu behövs för att må bra och hitta tillbaka till tålamodet.

- Läs boken "Raising your spirited child". Den gav oss tips och mycket igenkänning.

Som sagt tror jag att ni ska fokusera på att få ordning på nätterna. Vad händer om barnet får bestämma läggtid själv? Om ni väntar in att barnet själv vill gå och lägga sig? Låter kanske galet till att börja med, men genom att göra så med vår minsta har vi undvikit alla konflikter kring sömn och läggning.

Grattis till sonen TS. Kan inte säga mycket mer än lycka till och jo det kommer bli bättre, men kan ta tid.
Får ursäkta men jag sitter och skrattar lite här, för att vi har två killar på 25 månader, varav ena är precis som du beskriver. Får han inte som han vill kastar han sig på golvet eller smäller huvudet i väggen osv osv. är ett litet hörn på kakan han får av blir han galen, slänger den lång väg och kastar sig på golvet.
Delar vi hans korv i mindre bitar kastar han iväg talriken med mat.

Sömen har alltid varit ett problem med honom, men han har även problem med magen sen start. Hur är magen på er son? tänkte om det kanske kan vara något med magen där med. Välling har vi aldrig gett, men ersättning däremot vilket de fortfarande får när de skall sova, jag orkar inte ta fighten med att ta bort den. de är nöjda och jag är nöjd som det är nu. Men var först vid 18 månader som de kunde sova hela nätter (visst kan de fortfarande vakna ibland men sällsynt nu mer)
När han slänger sig på golvet och är arg så ignorerar jag honom och låter honom vara en stund och låter honom vara arg de flesta gånger, andra gånger sätter jag mig med honom och säger att jag förstår att han är arg och förklarar varför haninte får som han vill. Men alltid ser jag till att han blir tröstad och försöker förklara för honom.

Men ett sådant barn kan vara besvärligt även fast man älskar dem. Vår son blev en mycket lättare son när han började prata mer, ju mer prata ju mer nöjd är han. han klarar ju förklara mer vad han vill nu =) Men man får absolut inte skala hans bananer ännu =p

Så bara för att vårt barn är livligt och vaknar på natten så har vi inte möjlighet att få en liten stund på tuman hand jag och min sambo? Självklart förklarar jag för mamma att han kan vakna på natten och inte somna om. Och jag frågar om de vill vara barnvakt, inte tvingar dem. Detta är absolut enda gången vi lämnat bort honom för natten!
Du har aldrig nånsin träffat ett barn som liknar mitt??! Då är det ju solklart att det är något fel på min son? Men du beskriver inte vad för sorts fel du anser att det är och ej heller hur vi kan finna felet.  

jag känner också att det måste övas. Men enl. Straw2008 så ska man inte lämna krävande barn som inte sover till en barnvakt. Då kan de ju aldrig lära sig sova borta?
Alltså, jag tror inte det hade spelat någon roll om han passats hemma hos oss. Han vaknar ju som sagt på natten då också! 
Men vad är det som inte funkar med att lämna bort på natten? Är det bara barn som sover som får lämnas bort? Barnvakten får ju trösta så gott det går. Annars får ju barnvakten säga nej.
För sonen mår ju inte sämre av barnvakten än med oss. Isf är det ju synd om de som passar honom. Men min mamma gör säkert det för min skull, även om han är "jobbig"!
Dock gillade jag inte min pappas ironiska kommentar och blev ledsen. Har dock inte sagt det till honom.     

Min son har i o för sig alltid sovit bra på nätterna, men från ca 18 mån blev han otroligt svårsövd istället, nattningar uppåt 2-3, ibland 4, timmar var inte ovanligt och mycket psykiskt påfrestande för oss föräldrar.
Han har aldrig ätit välling, han gillade det helt enkelt inte så vi la ner det rätt snabbt. Däremot kunde han inte äta kvällsmat för nära inpå läggningen, minst 1-1,5 timme fick det gå efter maten annars funkade det inte alls. Jag tror att det var att han fick obehag i magen av att ligga stilla när matsmältningen satte igång, var han uppe och rörde på sig åkte väl luften ur bättre.

Sovstunden på dagen slutade vi också med vid den åldern då det även dagtid började dra iväg bortåt ett par timmar att få honom att somna så det var inte värt det. Kvällsläggningen gick bättre och han visade inga tröttshetstecken under dagen, så han behövde det väl bara inte. När han sen började dagis ett par månader senare fick han dock börja med det igen när han var där för att orka med dagarna, men inte hemma. Och det var ett evigt tjat det första året om att få dagis att begränsa sovstunden, de lät honom lätt sova ett par-tre timmar och då gick det utför med kvällarna igen. Inte förrän jag nästan bröt ihop inför läraren när jag berättade om hur jävliga kvällarna var fattade de och började väcka honom efter ca 45-60 min. Och då funkade det åter bättre hemma.

Så mina tips till dig att testa:
Ingen välling tätt inpå läggningen (och då inte på natten heller), och se över dagsvilan om ni kan justera något där. Men givetvis inte om han är jättetrött och mår dåligt av det, det är en balansgång ni själva måste känna in.

Annars tycker jag han låter som ganska normal liten kille, om än av det aktivare och tjurskalligare slaget  En del barn är helt enkelt sådana, och då får ni försöka hitta andra vägar än att vara "bestämda" för det verkar ju inte funka. Prova att avleda och leka fram "rätt beteende" istället, regler vid matbord o sånt får vänta till senare.
Min son bråkade (och gör ibland fortfarande) ofta vid matbordet också, blev arg och vägrade äta. Plötsligt gick det upp för mig att det var när det var "rörig" mat som han betedde sig så, ex köttfärssås, korv stroganoff osv när all mat är i samma färg och ihopgeggad i en röra. Det gillade han inte. "Konkret" mat, tex korv eller köttbullar och makaroner, upplagt var för sig och ketchupen i en klick bredvid istället för att spruta den över pastan, det gick mycket bättre. En del barn vill inte ha "barnmatsstuket", de vill se skillnad på vad de äter. Fundera över om det kan vara så för er också.
Nu är han 4 år och nu går det oftast bättre, om inte annat så kan man ju prata och resonera med honom på ett annat sätt. Han är dock fortfarande inte särskilt förtjust i köttfärsrätter (förutom i fast form som köttbullar och biffar).