• tuvali1

    Vår 18-månaders tar all vår energi! (långt)

    Hej!
    Vi har en son på 18 månader so fullständigt kramar energin ur oss föräldrar. Tycker alltid att han har varit ett ganska krävande barn ang. aktiviteter, sömn osv. Vi upplever honom ofta som gnällig. (Men självklart älskar vi honom och tycker att han är underbar ändå)
    Han går på förskola sen mitten av januari och personalen säger att han leker bra och äter bra.   
    Jag försöker ofta intala mig att "såhär är det att ha barn, men det kommer bli bättre" eller "det är nog en fas (vilket jag egentlgen inte tror på), som snart kommer gå över!"
    Men det går ju inte över!?

    Sömnen: Vi ger honom välling i hans rum och lägger sedan ner honom i hans spjälsäng. Oftast somnar han med en gång. (Perfekt!)  Ibland tror man att han har somnet, men så går det kanske 10 min och han skriker. Då kan man få sitta uppemot en halvtimma innan han somnar. Lägga ner, han reser sig upp, lägga ner. Ofta sover han fram till 00-00,30 innan han vaknar och skriker. Försöker då lägga ner honom igen, klappa och sen gå ut. Då skriker han igen. Jag tar över honom till vårt sovrum, han bökar ett tag men sen tror man att han somnat. Sen går det 10-15 min, så vaknar han och bökar, vrider o vänder och till sist skriker! Försöker söva om ca 45 min, vilket ALLTID lutar med att jag får gå ner och göra välling. Han blir arg och vill inte ha först, men sen tar han den och dricker. Bökar och somnar förhoppningsvis om efter 10 min. Jag somnar inte förrän efter en halvtimme.Sover ok, fram till 04-05, sen börjar bökandet och vridandet igen fram till max 05.30 när han inte vill sova mer! Såhär ser VARJE NATT ut! Hur ska vi bryta detta??? Vi orkar inte mer. AV VILKEN ANLEDNING HAR HAN SÅ SVÅRT ATT SOMNA OM? Han måste få sova då han måste orka förskola. Men funderar på att köra ett race i påsk, där jag INTE erbjuder välling och försöker söva om honom i hans egen säng (eftersom han inte somnar om lättare i vår). Då har vi inga jobb eller förskola vi måste orka med.

    Humör: Ofta väldigt, väldigt arg när han inte får som han vill eller om man säger till honom. "Hackar" med huvudet i golvet . Slår sig själv i ansiktet och blir typ galen. Slänger saker i golvet. Hur bemöta? Vi måste ju säga till honom. Hur ska ma kunna veta vad som är normalt och  inte?
    Ofta svårt att leka själv, blir gnällig och vill ha sin napp och bli buren HELA TIDEN hemma.  

    Matbordet:  Ibland kan han bara illvråla när han ska äta och börjar slänga mat och bestick på golvet. Vi blir bestämda och säger till, då blir han ännu mer arg. Det slutar med att han inte äter nåt alls och vi tar ner honom från hans stol. Vad göra?

    Mormor, morfar / Farmor/farfar:   I helgen var jag och min sambo iväg själva lör-sön och vi lämnade bort honom till hans mormor och morfar över natten för FÖRSTA GÅNGEN.
    De han inte kunnat söva honom till middagslurarna varken ör eller sön. Fick sätta honom i bilen. På natten hade han GIVETVIS vaknat och inte kunnat somna om. Mormorn gav välling, men det slutade med att han var vaken mellan 02-04, hon gick upp med honom och gick i huset! (dumt!) Somnade runt 04 igen och sov till 05.30. Känns inget kul alls att lämna bort när man vet att det blir såhär.  
    När vi hämtade honom igår fick vi höra detta som de sa med IRONI : "Han är ju så lätt att ha, sitter ju still och så hela tiden och sover ju så bra!" De poängterar hela tiden att han går från det ena till det andra hela tiden när han leker, sitter inte still och ska pilla på ALLT!
    Jag blev superledsen när min mamma och pappa sa så med ironi.
    Min bors flicka är helt tvärtom. Lugn, snäll, aldrig gnällig och sover hela natten till åtta. Klart det är lättare att ha henne då!   

    Summa summarum gör allt detta till att jag och min sambo blir sura, irriterade, gnäller på varandra. Arga på nätterna mm mm. Vi känner ibland att det inte är roligt med familjelivet. Det känns så besvärligt allt. Kan inte ens slappna av att lämna bort eller bjuda hem folk.
    För min del så hade allting bliit så mycket lättare om bara sömnen på natten hade funkat!

    Snälla, ni som har det likadant, eller ni som har tips och råd att komma med! ÖS på nu!!!
    Behöver pepp, råd och lite realistiska tankar.

    Tusen tack för er hjälp!!!!       

  • Svar på tråden Vår 18-månaders tar all vår energi! (långt)
  • En blå giraff

    * Sömnen - tror absolut det skulle vara bra att vänja av vid välling och att köra hårt på att han ska sova i sin egen säng. Påsken då ni är lediga är ju ett jättebra tillfälle. Låter som om ni kommit in i en ond spiral och att er son kanske inte är ett så "lätt" barn med sömnen. Har själv en son som var sådan som riktigt liten och det som hjälpte oss bäst då var att införa väldigt strikta rutiner med att sova i egen säng och inte äta på natten. Håll ut för din son kan säkert vara väldigt envis där. Räkna med att det kan ta 2 veckor att lära honom.

    * Humöret - låter typiskt som en normal 1,5 åring. Jobbigt men inget konstigt tycker jag. Bemöt honom med lugn men hindra från att slå andra eller slå sönder saker. Gnällig och vill inte leka själv - låter också helt normalt. Håll ut helt enkelt.

    * Matbordet - samma där, låter normalt. Så har båda mina barn betett sig. Säg ifrån då han slänger mat men ge honom snabbt en ny chans att komma tillbaka till bordet.

    * Mormor/morfar, tråkigt. Men jag kan förstå att de också tycker att det är jobbigt. Mina föräldrar ville helst inte barnvakta nattetid heller då äldsta sonen var liten p.g.a. hans sömn. Ta det inte så hårt. 

    Jag tror mycket av era problem bottnar i sömnproblemen. Kommer ni till rätta med det så blir hela situationen bättre. Kanske har barnet också konstant sömnbrist vilket gör att han blir ännu mer envis/sur/trotsig. Kanske ska han sova mer på dagen för att sova bättre nattetid? Så fungerade min äldsta son. 

  • Harmagedon

    Ja kommentaren ja. Den tog du nog bara illa upp över pga sömnbristen. Man älskar inte barn mindre för att de är besvärliga.

  • skogsvitter

    Sluta absolut med vällingen, den ställer till 99% säkerhet till det ännu mer på nätterna och ni får större problem än om ni inte skulle ge något alls. Det är bara en dålig vana att ge välling mitt i nätterna. Det är inte bra för magen och risken är mycket stor att hans känsliga mage reagerar negativt vilket då ger orolig sömn framåt morgontimmarna som ett brev på posten. Sedan fattar jag inte varför ni lägger ner honom och sedan går ut när det är uppenbart att han är orolig och behöver er fysiska närvaro när han vaknar, i synnerhet då han är i en extremt känslig ålder då separationsångesten brukar ha sin kulmen.

    Dela på nätterna så att ni får sova. Då kommer du märka att du har mer tålamod att hantera hans temperament, och utbrott. Vilka som sagt är helt normala och hör till åldern. Min äldsta hade helt fruktansvärda utbrott i den här åldern. Självskadebeteende blir vanligare i de fall då barnet inte känner sig sedd och bekräftad, att det sker enstaka gånger men snabbt lugnar sig är rätt vanligt, men sker det regelbundet och eskalerar måste man fundera över hur man bemöter barnets känslor och hitta andra sätt! Man ska inte nejja, fya eller säga ifrån och skälla vid ett känsloutbrott, då blir det bara värre. Man ska trösta, visa att man finns där och bekräfta barnets känslor. Det är känslorna som är poängen och det som barnet brottas med i den här åldern, det handlar alltså inte om trots, gränssättning och nejjande. Det handlar om att distrahera och avleda. Och när utbrottet är ett faktum så måste man lära barnet att förstå och hantera känslorna. Angående detta väntar jag förövrigt på ditt svar till natulicien, då jag tyckte att hon skrev väldigt bra.

    Angående kommentaren så känns det som att du överreagerar. Vad är det för fel på ironi? Kan du inte se att det är deras sätt att hantera att det faktiskt var jobbigt? Kan du inte förstå att det kanske var jobbigt för dem? Eller ska ni gå runt detta som katten kring het gröt? Förstår inte riktigt din reaktion. Det låter som att ni inte talar ut om saker och ting. Du kan inte förutsätta att de ska veta exakt hur de ska göra i varje situation.

  • tuvali1

    Natulcien, tack för dina bra råd. Men han har fortfarande spjälsäng så jag kan inte ligga och hålla om honom tyvärr. Ska snart få en vanlig säng/ madrass på golvet.
    Ang humöret och tipsen kring matbordet så låter det realistisk och värt att prova dina tips! Tyvärr är jag och sambon väldigt dåliga på att turas om. Han jobbar skift så ena veckan är han hemma 24. Då vill han såklart sova ostört tills det är dags att hå upp med sonen vid halv sex. Jag går upp 05.45 varje dag.

  • Mandelskorpan

    Nu har jag inte läst hela tråden, men har han haft problem med magen? Kräktes han mkt so liten? Han låter precis som vår son blir när han äter något han inte tål. Sonen är 14mån och överkänslig för bl.a. Mjölk vete soja mm. Kan det vara något han inte tål?

  • Natulcien
    tuvali1 skrev 2013-03-11 20:36:07 följande:
    Natulcien, tack för dina bra råd. Men han har fortfarande spjälsäng så jag kan inte ligga och hålla om honom tyvärr. Ska snart få en vanlig säng/ madrass på golvet.
    Ang humöret och tipsen kring matbordet så låter det realistisk och värt att prova dina tips! Tyvärr är jag och sambon väldigt dåliga på att turas om. Han jobbar skift så ena veckan är han hemma 24. Då vill han såklart sova ostört tills det är dags att hå upp med sonen vid halv sex. Jag går upp 05.45 varje dag.
    Ok. Om jag vore i era kläder så skulle jag nog flytta honom till madrass på golvet nu, och så kan ena föräldern sova på en annan madrass bredvid, eller på samma madrass, så finns ni nära och slipper springa. Och den andra föräldern kan få sova ostört i er säng.

    Om din sambo har jobbiga tider en hel vecka, så kanske det inte fungerar att ta varannan natt...så då kanske ni kan ta varannan vecka istället? Han måste ju ha dagar då han jobbar andra tider, eller är ledig? På något sätt måste ni ju kunna lösa av varann?
  • tuvali1

    Skogsvitter;
    Självklart ska vi sluta med vällingen. Men oftast somnar hambon fortare med än utan så det får bli så till påsk nu. Kan inte låta honom vara vaken när han ska upp till förskolan. Då orkar han inte med. Men som jag skrev så kommer jag köra ett race till påsk då han inte ska till förskolan och vi har 6 nätter på oss! Jag räknar med lååångt vakentimmar.
    Ang humöret så har du säkert rätt i det du skriver och där får jag nog tänka mig för lite mer att inte nejja och fya. Du menar attan ska AGERA istället för att säga till? Jag försöker krama, trösta och vara så lugn som möjligt. Dock kan sambon ofta bli arg och ryta till. Men vad gör man då han kastar maten på golvet det första han gör när vi sätter honom i stolen?
    Jo, förstår att de säkert inte tyckte det var roligt att vara uppe mitt i natten. Förstår att de tycker han var jobbig. Men jag blev väl mest ledsen över att de tyckte det och att det blev som det blev när de skulle passa honom. Såklart vill jag ju hellre att de skulle tycka det var lätt o roligt

  • skogsvitter
    Jojile skrev 2013-03-11 18:41:36 följande:
    Fast Ts, er son mår, av okänd anledning, inte bra. Det kan vara laktos/mjölk/seperationsfasen osv. Då får faktiskt er egentid stå tillbaka tills ni har kommit till bukt med problemet. Annars om ni är i stort behov av att få vara tillsammans bara ni så kan ni väl ha barnvakt över dagen?

    Har du pratat med BVC? Tycker dem att det kan vara en idé att prova laktosfritt ett tag? Gluten är det troligtvis inte och svårt att få till ett test för när han är så liten, men laktos eller mjölk är ganska troligt.

    Jag tycker absolut ni ska kämpa på nu i påsk. Det jag har gjort med min lilla kille är att ge honom välling, sedan ner i sängen och släcka lampan och så har jag sagt godnatt och gått ut. Dörren håller jag öppen så han hör oss och såfort han har börjat bli ledsen eller missnöjd har jag gått in och "nattat" om honom. Ta upp honom gör jag om han gråter och inte tröstas av nappen. Annars smeker jag på kind och hår, hyssjar och säger godnatt. Samma på natten. Jag ger aldrig välling nattetid längre.

    Ang kommentaren vet jag inte vad jag ska säga. Jag får ofta sådana ironiska kommentarer men jag tar inte åt mig eftersom jag vet att de sägs med kärlek. Min grabb må vara vild men han är familjens ögonsten.
    Så här små barn är inte laktosintoleranta, då beror det på något annat. Vanligast gluten eller mjölkprotein. Även andra allergier mot vete/korn/råg osv förekommer ju hos barn. Då är det inte gluten barnet reagerar mot utan andra proteiner, men då brukar det inte leda till laktosintolerans. Dock helt klart värt att utreda om sömnen alltid varit väldigt störd och barnet alltid varit gnälligt, oroligt och i synnerhet om magproblem funnits med i bilden.
  • tuvali1

    Sonen har haft bra perioder då han sovit gott om natten. Men inte nu!
    Hans mage har det faktiskt aldrig varit några problem med, så där kan jag inte koppla ihop det med nån allergi!

  • skogsvitter
    tuvali1 skrev 2013-03-11 20:53:30 följande:
    Skogsvitter;
    Självklart ska vi sluta med vällingen. Men oftast somnar hambon fortare med än utan så det får bli så till påsk nu. Kan inte låta honom vara vaken när han ska upp till förskolan. Då orkar han inte med. Men som jag skrev så kommer jag köra ett race till påsk då han inte ska till förskolan och vi har 6 nätter på oss! Jag räknar med lååångt vakentimmar.
    Ang humöret så har du säkert rätt i det du skriver och där får jag nog tänka mig för lite mer att inte nejja och fya. Du menar attan ska AGERA istället för att säga till? Jag försöker krama, trösta och vara så lugn som möjligt. Dock kan sambon ofta bli arg och ryta till. Men vad gör man då han kastar maten på golvet det första han gör när vi sätter honom i stolen?
    Jo, förstår att de säkert inte tyckte det var roligt att vara uppe mitt i natten. Förstår att de tycker han var jobbig. Men jag blev väl mest ledsen över att de tyckte det och att det blev som det blev när de skulle passa honom. Såklart vill jag ju hellre att de skulle tycka det var lätt o roligt
    Då ser man till att maten inte står så nära helt enkelt. Ge en och en bit som natulcien skrev. Att bli förbannad och ryta till är det dummaste man kan göra, du behöver kanske prata även med pappan om att ni får tänka lite på hur ni själva reagerar också. Ens egna reaktioner är många gånger något som behöver funderas över minst lika mycket som barnets. Det är ju ett samspel, en process där ni lär av honom och reagerar på honom minst lika mycket som han lär av er och reagerar på er! Ni behöver vara ödmjuka inför det faktum att ni förmodligen måste förändra ert eget beteende för att samspelet ska fungera lättare och för att få en bättre balans.
Svar på tråden Vår 18-månaders tar all vår energi! (långt)