Vår 18-månaders tar all vår energi! (långt)

* Sömnen - tror absolut det skulle vara bra att vänja av vid välling och att köra hårt på att han ska sova i sin egen säng. Påsken då ni är lediga är ju ett jättebra tillfälle. Låter som om ni kommit in i en ond spiral och att er son kanske inte är ett så "lätt" barn med sömnen. Har själv en son som var sådan som riktigt liten och det som hjälpte oss bäst då var att införa väldigt strikta rutiner med att sova i egen säng och inte äta på natten. Håll ut för din son kan säkert vara väldigt envis där. Räkna med att det kan ta 2 veckor att lära honom.

* Humöret - låter typiskt som en normal 1,5 åring. Jobbigt men inget konstigt tycker jag. Bemöt honom med lugn men hindra från att slå andra eller slå sönder saker. Gnällig och vill inte leka själv - låter också helt normalt. Håll ut helt enkelt.

* Matbordet - samma där, låter normalt. Så har båda mina barn betett sig. Säg ifrån då han slänger mat men ge honom snabbt en ny chans att komma tillbaka till bordet.

* Mormor/morfar, tråkigt. Men jag kan förstå att de också tycker att det är jobbigt. Mina föräldrar ville helst inte barnvakta nattetid heller då äldsta sonen var liten p.g.a. hans sömn. Ta det inte så hårt. 

Jag tror mycket av era problem bottnar i sömnproblemen. Kommer ni till rätta med det så blir hela situationen bättre. Kanske har barnet också konstant sömnbrist vilket gör att han blir ännu mer envis/sur/trotsig. Kanske ska han sova mer på dagen för att sova bättre nattetid? Så fungerade min äldsta son. 

Ja kommentaren ja. Den tog du nog bara illa upp över pga sömnbristen. Man älskar inte barn mindre för att de är besvärliga.

Sluta absolut med vällingen, den ställer till 99% säkerhet till det ännu mer på nätterna och ni får större problem än om ni inte skulle ge något alls. Det är bara en dålig vana att ge välling mitt i nätterna. Det är inte bra för magen och risken är mycket stor att hans känsliga mage reagerar negativt vilket då ger orolig sömn framåt morgontimmarna som ett brev på posten. Sedan fattar jag inte varför ni lägger ner honom och sedan går ut när det är uppenbart att han är orolig och behöver er fysiska närvaro när han vaknar, i synnerhet då han är i en extremt känslig ålder då separationsångesten brukar ha sin kulmen.

Dela på nätterna så att ni får sova. Då kommer du märka att du har mer tålamod att hantera hans temperament, och utbrott. Vilka som sagt är helt normala och hör till åldern. Min äldsta hade helt fruktansvärda utbrott i den här åldern. Självskadebeteende blir vanligare i de fall då barnet inte känner sig sedd och bekräftad, att det sker enstaka gånger men snabbt lugnar sig är rätt vanligt, men sker det regelbundet och eskalerar måste man fundera över hur man bemöter barnets känslor och hitta andra sätt! Man ska inte nejja, fya eller säga ifrån och skälla vid ett känsloutbrott, då blir det bara värre. Man ska trösta, visa att man finns där och bekräfta barnets känslor. Det är känslorna som är poängen och det som barnet brottas med i den här åldern, det handlar alltså inte om trots, gränssättning och nejjande. Det handlar om att distrahera och avleda. Och när utbrottet är ett faktum så måste man lära barnet att förstå och hantera känslorna. Angående detta väntar jag förövrigt på ditt svar till natulicien, då jag tyckte att hon skrev väldigt bra.

Angående kommentaren så känns det som att du överreagerar. Vad är det för fel på ironi? Kan du inte se att det är deras sätt att hantera att det faktiskt var jobbigt? Kan du inte förstå att det kanske var jobbigt för dem? Eller ska ni gå runt detta som katten kring het gröt? Förstår inte riktigt din reaktion. Det låter som att ni inte talar ut om saker och ting. Du kan inte förutsätta att de ska veta exakt hur de ska göra i varje situation.

Natulcien, tack för dina bra råd. Men han har fortfarande spjälsäng så jag kan inte ligga och hålla om honom tyvärr. Ska snart få en vanlig säng/ madrass på golvet.
Ang humöret och tipsen kring matbordet så låter det realistisk och värt att prova dina tips! Tyvärr är jag och sambon väldigt dåliga på att turas om. Han jobbar skift så ena veckan är han hemma 24. Då vill han såklart sova ostört tills det är dags att hå upp med sonen vid halv sex. Jag går upp 05.45 varje dag.

Nu har jag inte läst hela tråden, men har han haft problem med magen? Kräktes han mkt so liten? Han låter precis som vår son blir när han äter något han inte tål. Sonen är 14mån och överkänslig för bl.a. Mjölk vete soja mm. Kan det vara något han inte tål?

Skogsvitter;
Självklart ska vi sluta med vällingen. Men oftast somnar hambon fortare med än utan så det får bli så till påsk nu. Kan inte låta honom vara vaken när han ska upp till förskolan. Då orkar han inte med. Men som jag skrev så kommer jag köra ett race till påsk då han inte ska till förskolan och vi har 6 nätter på oss! Jag räknar med lååångt vakentimmar.
Ang humöret så har du säkert rätt i det du skriver och där får jag nog tänka mig för lite mer att inte nejja och fya. Du menar attan ska AGERA istället för att säga till? Jag försöker krama, trösta och vara så lugn som möjligt. Dock kan sambon ofta bli arg och ryta till. Men vad gör man då han kastar maten på golvet det första han gör när vi sätter honom i stolen?
Jo, förstår att de säkert inte tyckte det var roligt att vara uppe mitt i natten. Förstår att de tycker han var jobbig. Men jag blev väl mest ledsen över att de tyckte det och att det blev som det blev när de skulle passa honom. Såklart vill jag ju hellre att de skulle tycka det var lätt o roligt

Sonen har haft bra perioder då han sovit gott om natten. Men inte nu!
Hans mage har det faktiskt aldrig varit några problem med, så där kan jag inte koppla ihop det med nån allergi!