• Anonym (TS)

    Borderline

    Här samlas vi som antingen har diagnosen eller är under utredning för diagnosen Borderline, men även anhöriga till personer med Borderline är Välkomna :)

    Jag har haft diagnosen i 3år, är sjukskriven och går i MBT terapi (grupp & individual)

    Finns det fler?       

  • Svar på tråden Borderline
  • Anonym (Anhörig)

    Hej hej! Har läst nästan hela tråden. Jag väntar barn med en man som jag misstänker har borderline. Han har nu sökt hjälp, men det hela har gått så långt att jag valt att lämna honom, trots att jag är gravid. Vill gärna stötta honom, men orkar inte med hans humörsvängningar bl.a. Vet inte riktigt hur jag ska göra, för mycket av det han säger och gör är så ologiskt för mig. Har ni tips på hur jag ska bete mig och vad jag ska göra nu när han påbörjar sin resa mot ett bättre mående? Vill finnas där, men vägrar att stå bredvid och bli illa behandlad under tiden. Vill tillägga att vi inte hade varit tillsammans länge då jag blev gravid och hans problem började han visa i samband med att jag just blev med barn. Tycker att det är väldigt bra att den här tråden finns. Ni är starka som delar med er av er vardag. Kram på er!

  • beautifulsecret
    Anonym (Anhörig) skrev 2013-04-19 22:00:36 följande:
    Hej hej! Har läst nästan hela tråden. Jag väntar barn med en man som jag misstänker har borderline. Han har nu sökt hjälp, men det hela har gått så långt att jag valt att lämna honom, trots att jag är gravid. Vill gärna stötta honom, men orkar inte med hans humörsvängningar bl.a. Vet inte riktigt hur jag ska göra, för mycket av det han säger och gör är så ologiskt för mig. Har ni tips på hur jag ska bete mig och vad jag ska göra nu när han påbörjar sin resa mot ett bättre mående? Vill finnas där, men vägrar att stå bredvid och bli illa behandlad under tiden. Vill tillägga att vi inte hade varit tillsammans länge då jag blev gravid och hans problem började han visa i samband med att jag just blev med barn. Tycker att det är väldigt bra att den här tråden finns. Ni är starka som delar med er av er vardag. Kram på er!

    Anonym (Anhörig) skrev 2013-04-19 22:00:36 följande:
    Hej hej! Har läst nästan hela tråden. Jag väntar barn med en man som jag misstänker har borderline. Han har nu sökt hjälp, men det hela har gått så långt att jag valt att lämna honom, trots att jag är gravid. Vill gärna stötta honom, men orkar inte med hans humörsvängningar bl.a. Vet inte riktigt hur jag ska göra, för mycket av det han säger och gör är så ologiskt för mig. Har ni tips på hur jag ska bete mig och vad jag ska göra nu när han påbörjar sin resa mot ett bättre mående? Vill finnas där, men vägrar att stå bredvid och bli illa behandlad under tiden. Vill tillägga att vi inte hade varit tillsammans länge då jag blev gravid och hans problem började han visa i samband med att jag just blev med barn. Tycker att det är väldigt bra att den här tråden finns. Ni är starka som delar med er av er vardag. Kram på er!

    Det är viktigt att han inser och förstår att han har problem för det första. Mitt förhållande har varit toppar och dalar men sen jag började dbt så har det blivit mycket bättre och jag kan hantera det mesta men har ändå mycket kvar att jobba på. Man är inte borderline, man har en egen personlighet också. Det är viktigt när man diskuterar att inte gå till attack. Utan prova med "jag förstår hur du känner ... Jag känner att jag böir ledsen när..."och så vidare. Jag tycker att han ska få hjälp, lovar att det kommer bli bättre! Är nästan det enda jag kan rekommendera. Dbt är väldigt bra behandling. Skriver från mobilen så det blev kanske lite luddigt.
  • nymedlem
    Anonym (IPS) skrev 2013-04-19 14:15:59 följande:
    Sällar mig till gänget!
    Har haft diagnosen i snart 1 år, tilsammans med återkommande klinikska depressioner, drag av narcissim och histrionism plus att jag har en dissociativ störning....
    Sambo, tre barn.
    Äter Venlafaxin sen 2009, den hjälper främst mot depression.

    Går i Färdighetsträning samt hos kroppsterapeut. Håller även på och avslutar den inledande utredningen hos MBT-teamet i Huddinge.  

    Jag går i MBT i Huddinge. Men jag tror du syftar på det som ligger i flempan? Det var så många års väntetid när jag var där så jag går en annan. Hoppas det går bra med utredningen och att du får börja i MBT.

      
  • nymedlem
    beautifulsecret skrev 2013-04-19 21:02:42 följande:
    Känner fan ingenting just nu. Var är känslorna?! Min kompis tog livet av sig för en vecka sen ungefär. Har tänkt mycket på det. Och gråtit.

    Asså jag känner mig totalt värdelös. 
    Jag tror att du kanske omedvetet trycker ner känslorna för att dem just nu är för jobbiga att hantera?

    Jag gör så när jag inte "orkar känna", det är absolut inte bra men svårt att styra över.

       
  • Anonym (Petra)
    beautifulsecret skrev 2013-04-19 21:02:42 följande:
    Känner fan ingenting just nu. Var är känslorna?! Min kompis tog livet av sig för en vecka sen ungefär. Har tänkt mycket på det. Och gråtit.

    Asså jag känner mig totalt värdelös. 
    Men du har gråtit?
  • Anonym (TS)
    Tigerhonan skrev 2013-04-19 18:40:11 följande:
    Ja, det börjar sakta men säkert att bli bättre. Men har väldigt svårt att hantera relationer så det blir lite konstigt när jag är i förhållande vilket jag är just nu.

    Ja detta med relationer är knepigt, ifs för alla :/ Även utan diagnoser.

    Vad tycker du är det jobbigaste just i relationer? Tex med pojkvän/flickvän 
  • Anonym (TS)
    beautifulsecret skrev 2013-04-19 21:02:42 följande:
    Känner fan ingenting just nu. Var är känslorna?! Min kompis tog livet av sig för en vecka sen ungefär. Har tänkt mycket på det. Och gråtit.

    Asså jag känner mig totalt värdelös. 
    Beklagar sorgen!

    Förstår att du tänker mycket just nu, hoppas att du inte klandrar dig själv för att din kompis valde att ta sitt liv. 

    Och du är inte värdelös, varför känner du så? Kram   
  • Anonym (TS)
    Anonym (Anhörig) skrev 2013-04-19 22:00:36 följande:
    Hej hej! Har läst nästan hela tråden. Jag väntar barn med en man som jag misstänker har borderline. Han har nu sökt hjälp, men det hela har gått så långt att jag valt att lämna honom, trots att jag är gravid. Vill gärna stötta honom, men orkar inte med hans humörsvängningar bl.a. Vet inte riktigt hur jag ska göra, för mycket av det han säger och gör är så ologiskt för mig. Har ni tips på hur jag ska bete mig och vad jag ska göra nu när han påbörjar sin resa mot ett bättre mående? Vill finnas där, men vägrar att stå bredvid och bli illa behandlad under tiden. Vill tillägga att vi inte hade varit tillsammans länge då jag blev gravid och hans problem började han visa i samband med att jag just blev med barn. Tycker att det är väldigt bra att den här tråden finns. Ni är starka som delar med er av er vardag. Kram på er!
    Välkommen till tråden

    Det låter tufft! Skönt att han har tagit första steget till ett bättre liv, kommer bli en tuff resa för honom, men det finns bra hjälp att få, tack o lov!

    Det viktigaste är att han är fullständigt ärlig i sin terapi, det tar dock tid att hitta förtroendet för sin terapeut/psykolog.

    Jag tycker också det är toppen att vi har denna tråd där vi kan byta erfarenheter med varandra, att man inte behöver känna sig ensam vare sig som anhörig eller om man själv har diagnosen.

    Kram till dig också      
  • Anonym (TS)

    En intressant dokumentär om Borderline


    ">

  • Anonym (Anhörig)

    Tack TS och Beatufulsecret för era svar! Jag skriver också från mobilen, därför inga stycken. Men men. Han inser att han har problem och ska nu få hjälp att kontrollera vissa handlingar och inpulser. Jag hoppas verkligen att han får ett förtroende för sin terapeut. Jag förstår att det kommer att ta lång tid innan han får bukt på problemen, men han verkar inte riktigt förstå det, utan tror att det kommer att gå relativt fort. Ha en fin dag!

Svar på tråden Borderline