Anonym (Anhörig) skrev 2013-04-19 22:00:36 följande:
Hej hej! Har läst nästan hela tråden. Jag väntar barn med en man som jag misstänker har borderline. Han har nu sökt hjälp, men det hela har gått så långt att jag valt att lämna honom, trots att jag är gravid. Vill gärna stötta honom, men orkar inte med hans humörsvängningar bl.a. Vet inte riktigt hur jag ska göra, för mycket av det han säger och gör är så ologiskt för mig. Har ni tips på hur jag ska bete mig och vad jag ska göra nu när han påbörjar sin resa mot ett bättre mående? Vill finnas där, men vägrar att stå bredvid och bli illa behandlad under tiden. Vill tillägga att vi inte hade varit tillsammans länge då jag blev gravid och hans problem började han visa i samband med att jag just blev med barn. Tycker att det är väldigt bra att den här tråden finns. Ni är starka som delar med er av er vardag. Kram på er!
Välkommen till tråden
Det låter tufft! Skönt att han har tagit första steget till ett bättre liv, kommer bli en tuff resa för honom, men det finns bra hjälp att få, tack o lov!
Det viktigaste är att han är fullständigt ärlig i sin terapi, det tar dock tid att hitta förtroendet för sin terapeut/psykolog.
Jag tycker också det är toppen att vi har denna tråd där vi kan byta erfarenheter med varandra, att man inte behöver känna sig ensam vare sig som anhörig eller om man själv har diagnosen.
Kram till dig också