Här samlas vi som antingen har diagnosen eller är under utredning för diagnosen Borderline, men även anhöriga till personer med Borderline är Välkomna :)
Jag har haft diagnosen i 3år, är sjukskriven och går i MBT terapi (grupp & individual)
Finns det fler? 
Men vad är definitionen av manipulation? Finns det en sådan?
Glömde hälsa dig NyMedlem Välkommen till tråden
Ny medlem, håller med dig i det du skriver att min syster och jag upplever vår barndom olika, självklart gör vi det.
Vad jag menade var att min syster som idag berättigar sitt beteende med att alla/allt är emot henne alternativt PMS således får ytterligare en anledning att lägga skuldbelägga anhöriga för att ursprunget av tillståndet anses härledas till barndomen.
Det blir ett effektivt vapen (ursäkta uttrycket) mot min mamma som bara har gjort sitt allra bästa. vi alla har ju fel och brister. Det blir min mamma som kommer att skuldbelägga sig själv.
Redan idag dras händelser upp om oförrätter som hon anser ha hänt och vad jag/vi skulle ha gjort mot henne exempelvis i barndomen. Händelser hon refererar till innehåller ett uns sanning men blir så förvridna att de slutar i en helt uppdiktad historia som ingen känner igen.
På ett sätt tror jag att hon lever kvar mycket i barndomen då hon alltid tar upp gamla händelser både positiva och negativa.
Skulle sjukvården göra henne varse om att hon mår dåligt pga av en extra känslighet och dåliga förhållande i barndomen så frigör hon sig själv från ansvaret.
Min syster tror fullt och fast på att hon aldrig starta ett bråk eller är upphovet till en konflikt Jag tror inte att hon förstår att hon startar dem, göder dem för att sedan vilja fly undan dem hon startat när någon oavsett vem ställer henne till svars. Den som ställer henne mot väggen är den som enligt henne ställer till ett bråk.
Såsom anhörig är det svårt att förstå och svårt att förhålla sig till för att det är så sårade det som sägs och det hon gör. Det är förödande mot min mammas ekonomi, mina barn och övriga vän- och släkt relationer då osanningar om oss sägs bakom vår rygg.
Det är enormt tålamods krävande för jag kan inte ändra på något eller underlätta för någon part. Visst talar vi övriga i familjen om det som sker och vad vi tror och försöker stötta varandra. Ibland finner jag hopp om att det måste vara en diagnos av någon sort vilket ger en förståelse om inte är det som sker i min familj psykisk misshandel och ren grymhet.
Loppan lus: Det du beskriver om din syster låter helt ohållbart. Kan du inte på något sätt få henne att "bara" göra en utredning (för alla psykiska diagnoser) för att på så sätt utesluta den saken. Troligen kommer det framkomma att hon har en diagnos så kanske det iaf finns en liten chans att hon påbörjar behandling. Hon måste ju må väldigt dåligt själv? Jag har haft en sån enorm smärta inom mig i hela mitt vuxna liv och jag har aldrig förstått varför innan jag fick min diagnos och började i MBT terapi. Jag visste inte att man faktiskt kan må bättre.....
För första gången gör man nu direkta studier av orsakskopplingen mellan borderline och barndomstruman. Det har man inte kunnat göra tidigare.
Nej, jag tror inte att hon ältar vår barndom såsom att den var miserabel för jag vet att hon i grund och botten tyckte den var bra. Jag tror nog det var den bästa tiden i hennes liv. Jag tror att hon kämpar och letar efter anledningar både i nutid och dåtid för att kunna avreagera sig. Någon måste antar jag få ta smällen bara det inte är hon. Jag tror men det är en gissning att hon kanske måste finna dessa oförrätter och uppfunna orättvisor för att annars kanske det känns tomt. livet hennes känns nog innehållslöst, med få yttre influenser, gamla hjärnspöken känns tryggt så att säga. Andras framgång känner hon (tror jag) som sitt misslyckande, med det skrivet tror jag inte att hon känner det jag skulle kalla avund utan i henne blir något positivt som händer mig en orättvisa mot henne. Jag vet inte vad jag kan säga eller inte, det har tom blivit känsligt om man skall företa sig en resa eller köpa sig något. Hon har ett barn som nu är vuxen, har försökt att hjälpa där jag kan men vi har aldrig fått hjälpa till med annat än pengar då hon effektivt håller hen från övriga familjen hon. Hon talar illa om oss för sonen och mannen och vice versa. Krystade familjesammankomster således. Men är det inte så att de som är sjukast är de som minst förstår det, jämför jag med er här i tråden som har diagnosen är ni mil i från vår situation.