Borderline

Människor är individer och olika. Alla med Borderline beter sig inte på samma sätt.

Jag anklagade min sambo mycket i början för att vara oempatisk och att hon alltid skyller ifrån sig. Så upplevde jag det. Idag upplever jag det som att hon är den mest empatiska människa jag träffat, men är så orolig för sig själv att hon upplevs som oempatisk.

Likadant med att skylla ifrån sig. Hon tar åt sig så mycket att hon upplevs i kommunikationen som att hon skyller ifrån sig. Men i själva verket tar hon åt sig av allt.

Nu säger jag inte att du är så, utan det är så min sambo beter sig. Och alla är vi olika.

Hur menar du med att det är en tidsfråga? Innan vadå?

Irritabiliteten är jobbig. Jobbigast på sitt sätt tycker jag, eftersom den finns där mer eller mindre jämt. Jag är glad när jag slipper det nattsvarta, men att aldrig få vila är dränerande. Nåja, nu förstår jag vad min dipp beror på, virus och pms. Känns lite bättre att luta sig mot det...

Jag har också oftast svårt för folk som är väldigt positiva. Känns lika "fel" som att bara se allt svart... Låter som om du har det jobbigt, får du några ljusare stunder, när det lättar?

Oro och grubblerier, ja. Ständigt. För att tala om det du skriver om bilden av oss med borderline. Jag har inte valt det här, det har ingen av oss. Jag tänker inte på annat än att försöka göra allt för att bli frisk, göra saker "rätt". Misslyckas jag så blir jag väldigt sträng med mig själv (inte bra).

Men saken är att jag är den jag är. Jag tänker som jag gör och fungerar som jag gör, än så länge. Alltså inte som andra människor. Det betyder inte att jag är elak, självisk, manipulativ. Vi tänker bara på helt olika sätt. Det är bra om folk i min närhet försöker förstå det och inte utgår från att jag medvetet jävlas när jag är svår.

Av det du skriver verkar du ha en jättefin förståelse för din sambo. Starkt av dig.

Men bilden av borderline stämmer väl ganska bra med vad du säger? Usel självkänsla men sprider anklagelser omkring sig i familjen. Allting dåligt som händer blir någon i omgivningen förr eller senare anklagad för, ofta omedelbart.

Sedan måste det ju inte nödvändigtvis stämma för just dig.

Kan du utveckla det där lite? Vad menar du med "allt dåligt som händer"?

Tack så jätte mycket Petra, det värmde. Jag kan tycka jag är lite för engagerad ibland, men det är hopplöst när man bryr sig om någon.

Irritabliteten upplevde jag som värst när jag träffade min sambo. Tog 2 år innan jag började lära mig vad vissa signaler betydde och när jag skulle vara passiv.

Får jag fråga; kan du prata med någon om dina grubblerier? Eller stänger du dig inne utan att dela med dig av det du tänker på? Det har jag upplevt som värst, som anhörig. Även fast jag inser att det är möjligt att långt ifrån alla med borderline är så.

Jag kan tänka mig att det kan ta en hel del på krafterna. :/ Får din sambo någon behandling? Går det framåt?Nu lever jag inte med någon, men min senaste relation varade i sju år och jag blev sakta bättre under den tiden.

Jag fick diagnosen efter ca 2-3 år och innan jag förstått vad som var mitt problem var jag riktigt klurig. Jag sa att jag ville vara ifred när jag hade ångest, jag ville skona honom från snurret, skona mig själv från att visa mig svag. Ändå blev jag ofta sur för att jag inte fick stöd. Trots att jag bett om space.

Så förstod jag att jag gav motstridiga budskap (känslorna var ju helt motstridiga) och med tiden började jag lära mig att förstå vad jag egentligen kände och när. Ofta visste jag inte vad som var problemet och då visste jag inte heller hur jag skulle hantera det.

Strax innan vi separerade var jag nog bättre på att veta vad som var källan till känslorna (jag tror ofta att ångesten ökat när jag inte fattat vad som stör och sedan försökt tränga bort det. Då växer det och går lätt ut över andra). Det blev lättare att berätta vilket stämningsläge jag var i och säga till om jag t.ex. behövde vila. Jag kunde säga att "Nu är det kaos i huvudet, oroar mig för det och det. Det går nog över snart/Jag behöver göra det och det, sen blir det bättre/(annan lösning)."

Jag läser och kan tänka mig att det låter helsnurrigt, vilket det var. Känslor, tankar åt alla möjliga håll blir lätt kaos. Som blir en spiral ner. Stackars de anhöriga som varit där mitt ex var.

Hur skulle du vilja att hon gjorde när hon är laddad?