Borderline

Kunde inte sagt det bättre själv!
Jag är mästare på att nedvärdera mig själv och ta på mig skulden, så nej, du är inte ensam.

Träffade MBT-teamet idag igen, för återkoppling och info om behandlingen, börjar redan nu i maj.
Det som var lite ovanligt med mig är att jag är en "ren" Borderline, med mest problem inom det affektiva. Jag har alltså inga andra störningar som är diagnostiserbara, jag har drag av narcissism, och är på gränsen att diagnositeras med depressionsstörning.  

Jag känner igen det där. Vanliga motgångar i vardagen leder ofta till stora känslomässiga reaktioner och att någon i familjen får skulden för något som bara var en fullt normal vanlig händelse. Det är överreaktionerna som är problemet, och konsekvenserna av överreaktionerna verkar vara väldigt svåra att se och ta till sig. Åtminstone när det händer.

Ett exempel (kanske löjligt, men jag försöker bara visa vad jag menar):
Säg att en person äter upp en borderlines godis i smyg och resultatet blir en rejäl utskällning där personen blir kallad ganska hemska saker och vänskapen går i kras, vems var felet?

Säg att jag köper hem sushi men missar att köpa från hennes favoritställe och får en rejäl utskällning och blir kallad hemska saker (för jag visste ju uppenbarligen men sket i vad hon ville ha, typ) och att jag sedan är på dåligt humör resten av dagen, vem är det som har förstört dagen?

Under vår stormiga relation hände det en del jobbiga saker också. Saker hon mådde riktigt dåligt av var alltid mitt fel för att jag hade varit självisk och elak. Ett par av de sakerna pratade vi igenom noga efteråt, även hos terapeut. Till slut sa hon själv att hon inte kunde säga vad jag hade gjort för fel eller hur jag hade kunnat göra ett bättre eller mer omtänksamt val. Men hon förklarade samtidigt för mig att hon ändå inte kunde separera det. Hon kände ändå att jag hade varit fruktansvärt elak och att hon absolut inte ville vara med om det igen. Hon kunde inte själv säga vad jag gjort för fel men förklarade för mig att hon ÄNDÅ kände att jag hade varit elak och kände sig rädd för mig när hon tänkte på händelsen. Hon erkände själv att hon var konstig och var definitivt inte stolt över det, men hon kunde inte få bort känslan av att jag hade varit elak. Med hennes egna ord kunde hon inte "skilja på känslan och det som faktiskt hade hänt".

Känner igen en hel del i det du beskriver (även om jag inte ger utskällningar för smågrejer - länge...), hur småsaker kan kännas oproportionerligt smärtsamma och att det kan vara förbenat svårt att få ihop tanke och känsla. För min del är just känslan problemet (reaktionerna säkert problem för de anhöriga). Att den inte alltid kan regleras med rätt tankar. En dag av små irritationsmoment kan ofta hanteras med att sortera med tankekraft och acceptans, men blir det för mycket så blir det för mycket.

I min förra relation kände jag inte att mina gränser respekterades, eller att det fanns så mycket förståelse för min känslighet. Fast jag tydligt sa var mina gränser gick - där min förmåga att hantera känslorna nådde sin gräns - så togs ingen hänsyn till det (här hade exet sina egna känslomässiga problem som krockade med mina). Det blev liksom inte bra för någon då. Jag ansvarar fortfarande för det jag gör, men någonstans känns det inte rättvist att bli trängd in i ett hörn gång på gång. Nå ja. Det höll inte.

Innan han säger stopp. Han har varslat att det inte är långt kvar tills han vill separera

Vad jobbigt. :( Ska ni försöka, eller kan ni försöka, göra något för att förhindra det?Hon vill inte ha någon behandling. Skyller på att det kostar, att det inte fungerar, etc. Har erbjudit mig att betala men det möttes av fler bortförklaringar. Jag går dock framåt, reagerar inte så mycket på utbrott som tidigare. Det var nog viktigt för relationen också.Jag tycker du låter som en fin människa. Jag hade velat att min sambo var likadan, att hon berättade när hon behövt space.. ofta berättar hon det men först efteråt.

Jag tror det är viktigt att lära känna sig själv när man mår sådär. Som du säger, det är en massa känslor men man kan inte tolka dem. Inte för att jag har erfarenhet, men ibland önskar jag nästan att jag visste hur det kändes..

Hur mår du idag? Vet du hur ditt ex mår? Hör egentligen inte hit, tycker bara historian var lite sorglig.

Vi har haft det tufft länge nu...jag vet inte riktigt hur jag ska lösa det....Vi har småbarn plus att jag har en som fyller arton i höst.
Ungefär så har jag det nu. Han är väldigt stabil i sig själv men också pragmatisk och av den åsikten att det "bara är att ta sig i kragen"

Jag var sådan när jag träffade min sambo. När hon fick sina djupaste dalar så sa jag åt henne att rycka upp sig, allt blir vad man gör det till.. men riktigt så enkelt är det nog inte och det insåg jag efter ett tag. Vissa saker rår man helt enkelt inte för.

Mmmm, exakt så säger han...
Samtidigt så mår han skitdåligt i allt det här, och vill ha hjälp med hur han ska hantera mig.

Men varje gång han pressar, medvetet eller omedvetet, och jag går i taket så känns det som om att han inte vill fatta...
Och när han säger "Ja, men du är inte den enda, alla mår dåligt ibland" så ser jag rött - DingDong - fel svar!!!  

Haha, förlåt.. men jag har sagt allt det där. På pricken.

Och jag mådde förskräckligt dåligt innan jag hittade anhöriggrupper och började prata med släkt/kurator. Det var verkligen en livskris för mig, men idag tycker jag (och hoppas jag) att jag hanterar det mycket bättre. Har fortfarande svårt med utbrott mot mig som person men lägger då hellre benen på ryggen än härjar tillbaka.

Vad tycker han om att gå och prata med någon professionell då?

Min sambo tycker också det verkar som att jag inte VILL fatta ibland, och så är det ju såklart inte.. det går bara lite sakta ibland. Nej men allvar, det är klart det inte är så. Jag har i princip slutat ställa krav på min sambo, och det känns inte alls bra.. men hon verkar må bra av det.

Är det ovanligt alltså? Det visste jag inte. Jag har själv "bara" borderline, men nu efter snart 1,5 år i MBT terapin tror jag inte jag uppfyller kriterierna för borderline längre.

Ska göra en ny utredning i mitten av juni och är väldigt nyfiken på svaret.