• Anonym (TS)

    Borderline

    Här samlas vi som antingen har diagnosen eller är under utredning för diagnosen Borderline, men även anhöriga till personer med Borderline är Välkomna :)

    Jag har haft diagnosen i 3år, är sjukskriven och går i MBT terapi (grupp & individual)

    Finns det fler?       

  • Svar på tråden Borderline
  • Anonym (TS)
    Anonym (Fd anonym IPS) skrev 2013-05-02 15:41:56 följande:
    Kunde inte sagt det bättre själv!
    Jag är mästare på att nedvärdera mig själv och ta på mig skulden, så nej, du är inte ensam.

    Träffade MBT-teamet idag igen, för återkoppling och info om behandlingen, börjar redan nu i maj.
    Det som var lite ovanligt med mig är att jag är en "ren" Borderline, med mest problem inom det affektiva. Jag har alltså inga andra störningar som är diagnostiserbara, jag har drag av narcissism, och är på gränsen att diagnositeras med depressionsstörning.  
    Välkommen till tråden, om jag inte redan hälsat dig det

    Skönt att det finns andra som känner igen detta med att vända allt negativt mot sig själv, jag är roten till állt ont känns det ofta. Mitt självhat kan jag inte få bukt på, det är där fokus ligger på i terapin, har kommit underfund med det. Innan jag kan vända det tänket kommer jag inte komma någonvart.

    Ahaa så du har inte börjat Mbt ännu? Jag tycker det är givande Funkar bättre än Dbt för mig. Men det är så individuellt, som allt annat.

    Jag är även bipolär affektiv, lite paranoia och extrem social fobi. Ja och så Borderline såklart.         
  • Anonym (Stefan)
    Anonym (TS) skrev 2013-05-03 09:19:10 följande:
    Även min man har yttrar sig de orden, ett antal gånger. Så förståelsen finns där ibland, ibland inte..

    Men jag är oerhört tacksam till min man att när det är Akut jobbigt, självmordstankar eller panikångest, släpper han allt på jobbet och åker hem och tar hand om mig, tar barnen osv.   

    Samma med att få höra...jamen släpp det som har hänt i din barndom, så många som har gått igenom ett helvete som barn, och de har kunnat gå vidare och mår bra. Demon

    Eller när jag väl svarar på frågan hur jag tänker om mig själv, (mitt självhat är så starkt) får jag svaret, så kan du inte tänka om dig själv, jag och barnen älskar dig så mycket. Inte så lätt att bara sluta tänka och känna det hatet mot sig själv.

    Tog upp just detta igår hos min psykolog..att jag ofta tänker..men va fan skärp dig, du har väl inga problem (pratar alltså till mig själv i tankarna) det "lilla" du gått igenom i ditt liv, se på Dave Peltzer (pojken som kallades det böckerna) barnen som misshandlades så jävligt av sin mamma under hela sin uppväxt, levde i TORTYR, ni som inte läst böckerna, jag rekommenderar de starkt...nu svävade mina tankar iväg ser jag :P Joo iaf..att jag jämför min egen barndom mot hans...då sa psykologen...alla upplever vi saker oika, hur vi hanterar saker olika osv. Bara för att Dave växte upp och blev en framgångsrik författare och föreläsare betyder inte att jag skulle klara av det. Det är detta som många inte förstår!

    Eller...är det inte bättre att du slutar med medicinerna, kan inte vara bra att äta de, du mår bara sämre av de Förvånad 
      
    Eller..om du bara skaffar dig ett jobb (är sjukskriven) så kommer du må bättre, jag lovar! KräksKommer ju fan knappt ur sängen på morgonen vissa dagar. Är just nu uppe i en sån period men jag MÅSTE för barnen ska till skola/förskola.

    Att jag blir irriterad är ett milt uttryck, kan JAG lova            
    Berättar du för din man hur oerhört tacksam du är för att han stöttar när det är som värst? Min sambo säger inte ofta sådant till mig och jag kan känna att allt skulle vara mycket lättare ibland om jag visste att hon var tacksam för hur jag är.

    Det verkar vara vanligt att borderliners/bipolära har haft traumatisk barndom. Tragiskt! Rynkar på näsan

    Jobb ja. Det måste vara så oerhört jobbigt det där.. att inte kunna jobba eller komma ur sängen. Så ser det ut här hemma med. Ibland kommer hon inte ens upp. Och jag har inga problem med det. Försöker gå upp innan henne och göra frukost, kaffe osv. Men jag är lite orolig för hur det blir med barn sen. Kommer jag orka att ta allt? Jag hoppas det.

    Äter du medicin? Vad för någon i så fall?
    Anonym (Petra) skrev 2013-05-03 09:38:32 följande:
    Tråkigt att hon inte vill ha hjälp... En av mina rädslor inför att få hjälp och öppna upp mig (det var innan diagnosen) var att inte bli förstådd. Nu finns det ju kunskap och behandling som iofs är jobbigt men inte nedbrytande . Vad tror du anledningen är att din sambo inte vill ha hjälp? Det kan ju inte vara lätt för dig att ta så stort ansvar ansvar i relationen, hon behöver ju också jobba med sitt...

    Tack, vad snällt sagt.
    Kanske (gissar bara) vet inte din sambo när hon är på väg in i det läget förrän efteråt? Håller med dig om att självkännedom är jätteviktigt, men tyvärr är ju bristen på det en del i problematiken.

    Jag mår ok, det går väl framåt, lite bakåt. Framåt i det stora hela. Lever ensam med vårt gemensamma barn. Exet mår inte alls bra, han är förkrossad över att det är slut. Han har också egna problem som han förhoppningsvis orkar börja arbeta med så småningom... Tror det skulle hjälpa honom att hantera allt bättre.
    Min sambo säger samma sak, att de inte skulle förstå henne om hon gick dit. Hon säger att hon blev inlagd som tonåring och att BUP kallade henne för psykfall och idiot när hon inte ville prata. Att hon haft en kurator som flicka som hon litade på och som förstod henne, men henne fick hon inte gå kvar hos. Så tilliten finns alltså inte där. Hon är livrädd för allt med vita väggar..

    Jo precis. Ibland kommer hon och "förvarnar" mig och säger att hon tror att hon är på väg neråt.. eller uppåt. Och då blir jag jätte känslig för minsta förändring men oftast märker jag inget?

    Jag tror också själva bristen på självkännedom säkert är roten till hela sjukdomen. Det måste vara därför den yttrar sig olika för olika individer också.

    Fungerar det bra med Ert barn? Stackars Er.. hoppas allt löser sig!



  • Anonym (Fd anonym IPS)

    Stefan och Orolig2121 - vet ni om det finns någon bra anhöriggrupp eller liknande?

    Sambon letar med ljus och lykta efter råd och stöd. Nu vill han visserligen ha specifikt för mig men jag anser att något är bättre än inget.
    Men det han oftast får höra är "Åh, en boderline! Ta barnen och dra så långt du kan" typ, och det är inte vad han vill höra.  
    Han har varit på ett möte med ANBO men där var medelåldern typ 70 - enligt honom.  

  • orolig2121
    Anonym (Fd anonym IPS) skrev 2013-05-06 11:44:19 följande:
    Stefan och Orolig2121 - vet ni om det finns någon bra anhöriggrupp eller liknande?

    Sambon letar med ljus och lykta efter råd och stöd. Nu vill han visserligen ha specifikt för mig men jag anser att något är bättre än inget.
    Men det han oftast får höra är "Åh, en boderline! Ta barnen och dra så långt du kan" typ, och det är inte vad han vill höra.  
    Han har varit på ett möte med ANBO men där var medelåldern typ 70 - enligt honom.  
    ANBO är det enda jag känner till tyvärr.

    Man tycker ju att det borde finnas ett stort behov i alla fall. 
  • Oktagon
    Anonym (Fd anonym IPS) skrev 2013-05-06 11:44:19 följande:
    Stefan och Orolig2121 - vet ni om det finns någon bra anhöriggrupp eller liknande?

    Sambon letar med ljus och lykta efter råd och stöd. Nu vill han visserligen ha specifikt för mig men jag anser att något är bättre än inget.
    Men det han oftast får höra är "Åh, en boderline! Ta barnen och dra så långt du kan" typ, och det är inte vad han vill höra.  
    Han har varit på ett möte med ANBO men där var medelåldern typ 70 - enligt honom.  
    Stefan här, men får inte längre posta anonymt.

    "Spring för livet" fick jag också höra. Och det kanske jag skulle ha gjort, men nu är det ju försent och jag lämnar inte någon i sticket. Hade vi haft barn hade det dessutom varit uteslutet.

    Känner inte till någon bra anhöriggrupp. Märkligt att medelåldern skulle ha varit runt 70, sjukdomen är ju mycket ovanligare efter 30? Jag försöker prata med kurator, terapeuft för att lätta på mitt sinne. Anhöriga pratar jag annars med på internet en hel del på olika forum, det kan också hjälpa.
  • Anonym (***)

    Kan inte sova........ så jag klistrar in ett mail jag skickade till min bästa vän igår.....

    Du vet ju att jag typ älskar dr phil. Jag har väntat sååååå länge på att han någon gång ska ta upp borderline efterssom han så ofta pratar om diagnoser hit och dit.

    Idag gjorde han det!!!!! I över halva programmet pratade han med ett gift par som hade problem i relationen.

    Problemen utgick från att mannen var aggressiv mot både henne och hennes tonårsdotter.

    Men dr phil pratade mkt även med dottern och framförallt mamman såklart. Hon verkade helt oskyldig, men jag fick ändå lite "känna igen mig" känslor i det hon sa.

    Till slut säger han till mannen - du behöver terapi för att hantera dina aggressionsutbrott

    Till kvinnan säger han: jag kan inte ställa diagnos såhär lättvindigt, men jag är så gott som övertygad om att du har en diagnos som heter borderline..... vet du vad det är?

    kvinnan: nej, aldrig hört talas om

    Dr Phil: Det är en diagnos som i det stora hela handlar om att man har svårt i relationer och att allt omkring en oftast blir till kaos.

    Man förstår inte själv varför man "sabbar" allt och man försöker göra bättre nästa gång. Man är också extremt impulsiv och handlar ofta utan att tänka efter före.

    Man försätter sig i situationer som är skadliga för sig själv och ibland även för andra, detta för att man inte förstår bättre själv men också för att man nedvärderar sig själv så mycket och inte bryr sig om vad som händer mot en själv.

    Han avslutade med att säga:
     

  • Anonym (***)

    forts..

    Han avslutade med att säga: Men det bästa med just denna diagnos är att det är en av de få där man kan programmeras om till att agera på ett annat sätt, med rätt hjälp av terapi så kommer du inte ha detta länge till.

    Detta sa min idol ......... hahaha

  • Anonym (***)
    Oktagon skrev 2013-05-06 16:13:52 följande:
    Stefan här, men får inte längre posta anonymt.

    "Spring för livet" fick jag också höra. Och det kanske jag skulle ha gjort, men nu är det ju försent och jag lämnar inte någon i sticket. Hade vi haft barn hade det dessutom varit uteslutet.

    Känner inte till någon bra anhöriggrupp. Märkligt att medelåldern skulle ha varit runt 70, sjukdomen är ju mycket ovanligare efter 30? Jag försöker prata med kurator, terapeuft för att lätta på mitt sinne. Anhöriga pratar jag annars med på internet en hel del på olika forum, det kan också hjälpa.

    Hej Stefan...

    Jag är så trött just nu, väntar på att resterande tvätt ska bli klar. Drömmer

    Men jag kommer läsa det Du har skrivit imorgon och svara, känns bra att kunna höra ord från en anhörig.

    Mitt ex (vi bröt upp precis före jul) skrev ett mail förra veckan att han älskade verkligen Mig, men han kunde inte leva med min sjukdom längre.......   
  • Anonym (Fd anonym IPS)
    Anonym (TS) skrev 2013-05-03 08:55:20 följande:

    Ni kan säkert få parterapi för detta, jag och min man träffade min psykolog en gång och bara efter det mötet förstår han bättre. Att han fick se..om min psykolog tar mina problem på allvar, är det ju något som behöver behandlas med terapi.

    Särskilt när ni har småbarn! Känner lite som att han/hon är skyldig att gå en extra runda. Ibland behövs hjälp utifrån, från ex. psykolog. Det är ju inte att bara du lever med Borderline, utan även din partner påverkas. 
    Borderline är ju en riktig relationsförstörare. Mina testresultat slog i taket på den affektiva delen, så där har jag väldigt stora svårigheter. 

    Han har gått många extrarundor...jag är glad varje dag han inte gör slut, samtidigt så kan jag känna "Fan vad skönt det vore, bara me myself and I och möjligtvis en katt"
    En annan sak är den att jag utreddes för ADHD, och tydligen så påvisade utredningen att jag har det. MEN intervjun med min pappa sköt diagnosen i sank. MBT-teamet ska titta på det. Det är inte viktigt för mig att ha diagnosen på papper men det underlättar om jag vet om jag har det eller inte - för då finns det hjälp för hur jag ska hantera den delen.
    Och ADHD är ju inte heller roligt att leva med....
    Alltså - vilken skit!!!!! 
  • Anonym (Fd anonym IPS)
    Anonym (TS) skrev 2013-05-03 09:19:10 följande:
    Även min man har yttrar sig de orden, ett antal gånger. Så förståelsen finns där ibland, ibland inte..

    Men jag är oerhört tacksam till min man att när det är Akut jobbigt, självmordstankar eller panikångest, släpper han allt på jobbet och åker hem och tar hand om mig, tar barnen osv.   

    Samma med att få höra...jamen släpp det som har hänt i din barndom, så många som har gått igenom ett helvete som barn, och de har kunnat gå vidare och mår bra. Demon

    Eller när jag väl svarar på frågan hur jag tänker om mig själv, (mitt självhat är så starkt) får jag svaret, så kan du inte tänka om dig själv, jag och barnen älskar dig så mycket. Inte så lätt att bara sluta tänka och känna det hatet mot sig själv.

    Tog upp just detta igår hos min psykolog..att jag ofta tänker..men va fan skärp dig, du har väl inga problem (pratar alltså till mig själv i tankarna) det "lilla" du gått igenom i ditt liv, se på Dave Peltzer (pojken som kallades det böckerna) barnen som misshandlades så jävligt av sin mamma under hela sin uppväxt, levde i TORTYR, ni som inte läst böckerna, jag rekommenderar de starkt...nu svävade mina tankar iväg ser jag :P Joo iaf..att jag jämför min egen barndom mot hans...då sa psykologen...alla upplever vi saker oika, hur vi hanterar saker olika osv. Bara för att Dave växte upp och blev en framgångsrik författare och föreläsare betyder inte att jag skulle klara av det. Det är detta som många inte förstår!

    Eller...är det inte bättre att du slutar med medicinerna, kan inte vara bra att äta de, du mår bara sämre av de Förvånad 
      
    Eller..om du bara skaffar dig ett jobb (är sjukskriven) så kommer du må bättre, jag lovar! KräksKommer ju fan knappt ur sängen på morgonen vissa dagar. Är just nu uppe i en sån period men jag MÅSTE för barnen ska till skola/förskola.

    Att jag blir irriterad är ett milt uttryck, kan JAG lova            
    Hahaha - det där hade jag kunnat skriva själv!
    Jag verkligen avskyr den där inställningen "Gnäll inte, det finns många som har det värre än du! Och alla mår vi dåligt ibland"
    JA men skit på dig!!!!! Jag är inte alla andra.... Jag blir så arg och ledsen och frustrerad så jag vet inte var jag ska ta vägen.
    Han föräldrar sopar allt under mattan och tar aldrig några konflikter.... 
Svar på tråden Borderline