Här samlas vi som antingen har diagnosen eller är under utredning för diagnosen Borderline, men även anhöriga till personer med Borderline är Välkomna :)
Jag har haft diagnosen i 3år, är sjukskriven och går i MBT terapi (grupp & individual)
Finns det fler? 
Usch. Har varit relativt stabil sedan i höstas och hoppats på ett tillfriskningssprång. Senaste dagarna har jag dippat igen med stor irritabilitet och en oro som inga vettiga tankar eller handlingar verkar kunna tysta. Röker ett paket om dagen, det dubbla jag brukar.
Sen satt jag igår och gjorde självskattningstest som visar att jag fortfarande uppfyller hela 7 av 9 kriterier. Jag som trodde jag var nere i 4. Vet inte vad jag ska tro.
Känns så hopplöst, hur ska det bli bättre? Jag gör allt jag kan men de här förbannade känslorna finns ju kvar. Och det är så svårt att tro att de kommer att försvinna någonsin. Är det bara hanteringen och det som syns utåt, det som besvärar omgivningen, som avgör ett tillfrisknade? Inte bra nog för mig, det innebär ju fortfarande det här jäkla lidandet. Som att brinna i en evig eld är det, helvetet på jorden. Svarta tankar? Jotack...
Vad är skillnaden mellan borderline och bipolär? Jag som undrar har postat tråden
www.familjeliv.se/Forum-4-50/m69721705.html
Blir lite eller egenligen MYCKET provocerad av bilden som en del beskriver om oss med Borderline, att vi alltid skyller ifrån oss allt negativt som sker. Att det vore någon annans fel. Att aldrig ta skulden för något. Känner inte alls igen mig i det, snarare HELT tvärtom..tar alltid på mig skulden för allt. Att jag är värdelös och förstör. Då överdriver jag inte alls, utan det är så jag känner.
Någon som känner igen sig? Antingen med att skylla på andra för något man själv orsakat eller som jag, alltid ta på sig skulden för allt.