Anonym (TS) Trådstartaren

Äldre 8 Oct 08:21

1032 svar

Borderline

Anonym (Hittat hem) skrev 2013-10-07 12:29:43 följande:

Hej.
Jag vet inte alls vart jag ska börja.. Tankarna är all over the place och jag har svårt att sätta ord på vad jag tänker och känner eller vad jag egentligen vill ha sagt.

Jag har väl mått dåligt i stort sett hela livet. Social fobi, ätstörningar... Jag har gått i terapi och allt. Många år sedan dock. Jag fick barn för snart 7 år sedan och har sagt att jag blev fri från problemen då sonen började på dagis och jag blev utsparkad i arbetslivet.

Men jag tror att jag har ljugit för mig själv och alla andra.
Återkommande depressioner... många sjukanmälningar och frånvaro då jag har haft aktiviteter..
Jag har undrat varför... Har inte fattat...

De senaste åren har humöret växlat drastiskt. Glad, arg, uppgiven, tom, ledsen, irriterad. Det svänger hit och dit.

Min son sa häromdagen: Du var gladare på morgonen!
Jag hade gnällt på honom över nån småsak... Var irriterad och arg... Fick ångest när jag fattar att mitt sätt att vara kanske börjar påverka honom på något sätt...

Jag snurrade runt på internet iaf och hittade hit... Jag har läst hela tråden och det känns som om jag på något sätt har hittat hem.

Jag är så trött på att ständigt misslyckas med olika sysselsättningar (aktiviteter via Af). Har ibland trott att jag är lat och bara vill ligga hemma och glo. PINSAMT! Men jag fattar att så kanske inte är fallet? Jag kanske har en störning...
Vet inte vad jag vill med livet. Jo ibland. Har värsta planerna och är supermotiverad. Men det är inget som varar.
Klarar inte av några relationer. Det är bara jobbigt. Har en vän och min mamma och sonen.
Bråkade med syrran för över ett år sedan. Sa upp kontakten med henne. Bara skönt tycker jag. En sak mindre att liksom lägga energi på.

Kan jag ha borderline? Är det dags att sluta ljuga för sig själv och ta tjuren vid hornen och söka hjälp?
Jag vet bara inte vart. Var sjukskriven tidigt i våras för depression... Gick via VC och fick en samtalskontakt... Var där bara en gång. Kändes inte bra. Och jag låtsades bli frisk av mina antidepp. Yeah rigth. De hjälper inte.

Funderar på att kontakta Af:s psykolog. Jag har pratat med henne innan. Men sa inte sanningen. Hon är dock supersöt och snäll och känner att jag nog kan prata med henne. Frågan är vad hon kan göra... Men det är en början iaf.

Känner iaf att jag inte orkar leva i en lögn längre. Går en utbildning nu, men orkar inte mer... Har som vanligt varit sjuk väldigt ofta.

Nej usch... Tack för ordet. Hoppas ni finns kvar här i tråden....

Hej och Välkommen till tråden!

Som andra har skrivit, börja med att prata med psykologen som du redan verkar ha kontakt med. Hon kan slussa dig vidare.

Känner igen mig en del i det du skrev, humörsvängningar, ätstörningar, min syn på mig själv och social fobi. Lycka till!

Anonym (TS) Trådstartaren

Äldre 8 Oct 08:31

#461

Har mått ganska bra det sista, ca 1mån. Men nu har det vänt totalt..blir bara mer och mer deprimerad, hopplösheten som jag ofta känner har bara blivit värre. Ingen lust med något, mitt hemska självhat bara eskalerar igen! Känner mig konstant ARG eller irriterad. Vill bara vara i fred, känner mig kvävd, har ingen ork till mina barn.

Det enda jag vill är att min man tar över allt, orkar inte med familjelivet med allt vad det innebär, barnen, städning, matlagning osv. Och på det ska jag behöva ta mig till terapi 2ggr/veckan (MBT) Vilket jag tycker knappt ger mig något just nu, försökt att vara positiv och se vad terapin kan ge mig, men näää ser ingen förändring i mig och mitt sätt att tänka Är helt uppgiven

Var hos min läkare på Öppenvårdsmottagningen förrförra veckan, han rekommenderade mig att börja med mina stämningsstabilisende mediciner. Slutade med de för ca 6mån sedan, för jag tyckte inte de hjälpte så mycket. Är ju även Bipolär Affektiv. Har kommit fram till att jag måste nog börja med de igen, för humöret är såpass ostabilt igen Usch vill ju inte

Anonym (TS) Trådstartaren

Äldre 8 Oct 08:49

#464

ofelia1 skrev 2013-10-07 18:03:28 följande:

Ni med borderline, hur förstod ni att ngt inte stod rätt till? Vad kännetecknar er sjukdom?

Jag har alltid känt mig "annorlunda" mått dåligt hela mitt liv, aldrig känt mig lycklig, men jag har alltid trott att det har bara med allt jag gått igenom att göra. Har en jobbig barndom bakom mig med en både psykisk och fysisk misshandel av min ensamstående mamma, hade inga syskon, ingen kontakt med pappa. Så jag var väldigt ensam och utsatt. Mobbad hela min skolgång. Få vänner som jag kunde lita på. Några sexuella övergrepp av män när jag var runt 12-13år.

Väldigt låg självkänsla, alltid mycket självhat. Om någon skulle vara i mitt huvud dagligen skulle de nog själva bli deprimerade. Sparkar på mig själv, duger inte till något. Hatar hur jag ser ut osv.
Att älska sig själv, vad är det liksom?`

Fruktansvärda humörsvängningar, men all ilska jag känner (samma fortfarande) riktar jag mot mig själv. Borderline har ju väldigt många "nyanser" en del är utåtagerande med sin ilska, en del inåtagerande, som jag. Straffar mig själv med olika saker, tex. överätning. Ett stort problem för mig, jag KAN inte ta hand om mig själv, då menar jag rent fysiskt att ta hand om min kropp med motion och mat. Utan allt skit jag känner för mig själv riktar jag inåt och då överäter jag. För jag har inte rätt att må bra, vara lycklig osv.

Hittar inte något som skulle ge mig den där viljan att bry mig tillräckligt om mig själv. Någon som känner igen sig?
Jag är självdestruktiv på det sättet! Där kommer min känsla av hopplöshet in, eftersom jag inte känner mig VÄRD att må bättre kan jag heller inte ta tag i mitt liv på något sätt känns det som.

Nu vart jag väldigt öppen, jaja hoppas att det gav dig ett svar

Anonym (TS) Trådstartaren

Äldre 8 Oct 09:03

#467

Anonym (Gränsland) skrev 2013-10-08 08:35:26 följande:

Fick utskrivet Fluoxetin för 2 veckor sen och började med dom. Märkte fort att jag mådde bättre, men så fick jag en vanlig biverkning, ingen sexlust och ingen känsel där nere. Inget jag kan stå ut med så jag har precis slutat med dom. Så nu mår jag sjukt dåligt. Ångesten är hemsk och självmordstankarna är här hela tiden. Önska jag kunde fortsätta med tabletterna för jag mådde verkligen toppen. Nu får jag fortsätta leva detta skitliv i smärta.
Fan att livet ska vara såhär :'(

Jag har också tagit Fluoxetin, tycker de hjälpte lite i början men som alltid slutar de verka för mig.

Du slutade väl inte tvärt med de?? Det gjorde jag en gång och hamnade på psyk efter 1vecka. Inte att rekommendera! Kan du inte få något annat utskrivet, det finns ju andra. Jag är nog inne på mitt 6:e anti-depp.

Tar du något mot ångesten? Ja livet är verkligen jobbigt, vill ju bara må bra!

Anonym (TS) Trådstartaren

Äldre 8 Oct 09:08

#468

Anonym (Hittat hem) skrev 2013-10-08 08:58:26 följande:

Tack tack.

Jag är på jakt efter psykologens mailadress nu. Hoppas jag får tag på den idag. Hatar att prata i telefon så det undviker jag. Mail och sms är min metod.

Ja prata i telefon är inte roligt :/ Hoppas du får tag på henne idag

Anonym (TS) Trådstartaren

Äldre 23 Oct 07:17

#499

Hej!

Välkommen till alla nya i tråden!

Har mått dåligt de senaste veckorna, har läst allt ni skrivit här men inte orkat svara.

Börjat med en medicin igen, som jag hade uppehåll med, så nu är allt kaos i huvudet igen. Hoppas att det snart blir mer stabilt. För det är just det som tabletten ska göra, stabiliserara (stämningsstabiliserare). Får mina gråtattacker igen utan någon direkt orsak. Blir lättirriterad, sover kasst igen trots mina propavan, kraftlöshet, min sociala fobi är ännu värre. Förra veckan kom jag inte ens iväg till mina 2 terapin för jag måste åka buss dit. Allt känns hopplöst!

Anonym (TS) Trådstartaren

Äldre 23 Oct 07:21

#500

Liii82 skrev 2013-10-23 00:05:53 följande:

Hej ja har en syster som har boderline adhd personlighetsstörning och damp hon har det jättejobbigt och kan inte leva ett normalt liv, hon söker sig till helt fel killar och åker in och ut på psyk och vet inte hur många gånger polisen hämtat henne hos hennes kille pga att hon spårat ut, hur kan man stötta en sådan person, har blivit allt sämre d senaste 4 åren då hon har träffat en karl som är ett riktigt psykfalll, har inte sett min syster på etthalvår men försöker prata med henne på mobilen iallafall en gång i veckan, jag mår dåligt för jag vet att hon mår dåligt

Hej!

Får din syster någon hjälp av psykiatrin? I form av terapi tänkte jag på.

Låter tufft och ganska akut. Hoppas att hon får hjälp!

Anonym (TS) Trådstartaren

Äldre 23 Oct 14:29

#502

BD ADHD: Jag är även bipolär affektiv, därför tar jag stämningsstabiliserare Lamotrigin heter den.

Jag tar Voxra (antidepp) Propavan (insomningstablett) Lamotrigin (stämningsstabiliserare) och Stesolid (lugnande) den tar jag så sällan jag bara klarar av, det är ju beroendeframkallande och jag vill inte fastna i det.

Anonym (TS) Trådstartaren

Äldre 23 Oct 14:29

#503

Just det, ja jag har barn...3stycken

Anonym (TS) Trådstartaren

Äldre 24 Oct 12:33

#511

Anonym (BD ADHD) skrev 2013-10-24 11:00:29 följande:

okej.

Mysigt, får du ihop vardagen bra? Märker dina barn något eller mycket av din sjukdom?

Ibland funkar det, ibland mindre bra men jag har en bra man som tar bra med ansvar. Utan honom hade jag aldrig orkat med, det känns jobbigt att veta det. Sen går lillen heldag på dagis och de andra i skolan så jag får ju bra med avlastning redan.

Jag tror de märker ja, ser ju att mamma har ingen energi eller ork. DET ger mycket ångest hos mig

Borderline

INNEHÅLL