Ni som är otrogna, varför???

Anonym (Anna);

Jag skrev ett jättelångt inlägg här i natt. Men precis när jag skulle posta lade den här sajtdjäveln ner och slutade fungera.   

Nej kasta skit, vem skulle må bättre av det, du har gett mig så otroligt mycket att fundera på, vänder på stenar och ser tillbaka på mina erfarenheter med lite andra ögon. Det har ingalunda gett mig alla svar, inte så. Men dem jag minns som känslolösa monster har plötsligt fått ett ansikte igen. 

Det är så otroligt surrealistiskt det du beskriver och berättar, låter som du ser din tillvaro som ett rent skärt helvete. Får känslan när jag läser dina rader att du står i god kontakt med dig själv, att du besitter en stor medvetenhet. Du berättar om din sjukskrivning, har jag förstått det hela rätt att den omfattar en utbrändhet? Alltså har du tagit upp med någon doktor eller någon över huvud taget hur du egentligen känner och mår? Vad säger dem i så fall?

Kram 

Intressant, för just den frågan tog rätt hårt..Hur jag mår är något som jag sällan och aldrig tänker på, jag tänker alltid på hur andra mår och har det. Det är en del av problematiken. För ofta är det så att sexet är för andras skull, inte min, är det för min så handlar det egentligen inte om sex som så. Förutom då jag är förälskad vilket är relativt sällan.
Min insida är helt kraschad alldeles trasig. Oavsett hur jag gör så kommer jag alltid att få leva med det jag gjort, vilket är svårt för jag kan egentligen inte stå för det.
Utsidan är perfekt.
Jag är alltid arg och trött, fast jag döljer det väl.
Arg för att jag kommer undan, arg för att jag inte kan vara normal, arg för .. ?

Jag är helt slut och vill å ena sidan gräva ner mig och aldrig mer träffa en enda människa å andra sidan ut och jaga..

Då min man frågar -Hur mår du, är du trött ? Har jag lust att klappa till honom för att han liksom förnedrar sig. Genom att inte veta. Ledsen och arg för att det måste vara så. Jag undviker all kontakt så mycket det går med honom för att minska hans förnedring. -Att ta på mig älska mig, eftersom han inget vet.
Och arg för att han är "ivägen" han finns ju här så även resten av min familj, och de är ivägen. Samtidigt som de inte är det och för jag älskar de, samtidigt är de inte det för att fanns de inte så skulle en hel del av adrenalinet inte finnas..
Krångligt, ? Ja, jag vet.
Just nu har jag en period då jag ligger lågt, för att mina lögner snärjt in mig så hårt så jag är helt slut som människa -På insidan. Jag är så kraftigt uttröttad så jag inte orkar något egentligen, men ingen vet och alla tror att jag är utbränd, vilket jag ifs är men ingen vet varför.
Jag uppfyller diagnos kriterierna för jag vet inte hur mycket. Fastän jag inte har någon. Bortsett -Sexmissbruk.
Så just nu orkar jag inte. Men jag vet hur det är, om nån går förbi är jag igång igen.
Jag har vart sjukskriven i flera år nu, men hela min sjukskrivning har egentligen bara underlättat för mig så jag kan hålla på ännu mer.  Hela sjukskrivningen har jag kört slut på mig om möjligt ännu mer delvis eftersom det är ännu svårare att ta sig ut härifrån, då jag inte har något jobb att åka till som ursäkt. Kort sagt har jag odlat min mörka sida och mitt missbruk till full blom under min sjukskrivning. Istället för att ta hand om mig, bli frisk träna och allt sånt där.
Så på frågan hur det går för mig -Just nu är jag nere för räkning men jag tror och tror mig veta att det endast är tillfälligt. Jag ska ut på rehab och ber till gud fast jag inte är troende att det inte finns någon man där eller en kvinna som är bi /homo.
Och jag vet inte hur jag ska orka.. Jag har även en hel del sexincidenter som jag förträngt som jag kommer på ibland, som flashbacks. De kan komma närsom, när det händer så kryper det i mig av äckel och jag får panik, jag måst ju dölja det så hela incidenten/situationen gör mig slut flera dagar bara den.

En dag kan se ut så här :
Jag fixar allt hushåll i rekord fart som att jag har damp. Drar i väg till annan kommun eller här har sex oralsex hånglar, sen helt slut, drar till mataffär fixar det jag ska hem fixar middag som att jag bara vart och handlat. Fast jag är HELT slut för jag haft sex ett par tre timmar hittat en gömställe plats, vart livrädd att nån ska se mig. Hämtar barnen på skolor /dagis.  osvosv.
Eller: 
Jag går upp tidigt åker iväg har sex med en jag bestämt träff med, sen till nästa äter lunch har sex, sen till nästa som vill gå ut och äta middag osv, men jag hinner inte så jag snärjer in mig i lögner och historier och drar.
Kommer hem.. Mannen är hemma och jag har just åkt runt hela dagen och haft sex med 3 pers. Jag säger gud vad jag har ont huvet och är pinknödig stormar in i badrummet tvättar av mig. Sen får jag ta på mig masken och se ut som att jag vart på ex möte med FK och AF och kanske tankat och lite saker som kan ta tid.
Dagen efter har jag ett verkligt möte, och då blir det problem.. För då får jag ljuga om det med.+ Att min nytankade bil är tom.
Eller en söndag :
Går upp tidigt smygduschar fixar drar iväg och knullar, hem in i badrummet tar på mig mjukis overall tvättar av smink osv. Kommer ut och ser ut som att jag nyss gått upp. Sen vaknar alla, ingen märker nåt, men jag har redan gjort ett dagsverk och är helt slut av stress adrenalin och lögner och spänning.
Så ja, jag är otroligt trött :( Och känslomässigt död med en insida i kaos. När min man kramar om mig då jag kommer hem och pussar mig vill jag verkligen dö eftersom jag kanske sugit av någon hånglat med andra.. Fyfan det är så hemskt. Och jag mår så jävla dåligt.
På din fråga hur jag hanterar det.. Det gör jag inte . Jag manipulerar ljuger och luras.
Längtar efter nån att förföra samtidigt som jag vill dö.
Samtidigt som jag vill bli frisk Samtidigt som jag saknar Samtidigt som jag ångrar mig Samtidigt som jag måste ut där Samtidigt som jag inte orkar Samtidigt som jag är arg Samtidigt som jag känner desperation eftersom jag just nu inte är förälskad
Osv osv...
En sak som gjort mig glad är att i tråden här har jag mött nån sorts förståelse, trots att jag var helt säker på att jag skulle bli lynchad. Det känns verkligen underbart. 
Jag har inte så mycket känslor som du förstår, hade jag det skulle jag aldrig överleva. Men jag kan ändå känna att det värmer min själ att ingen hittills kastat skit på mig i tråden här. 

Oh, herregud!

Men hur går allt detta till rent praktiskt? Märker inte din man att du är borta på morgonen, och framför allt, luktar det inte sex om dig?

Var kommer alla dessa partners från? Är det kontaktsidor? Kollegor? Bekanta? Hur kommer det sig att det aldrig kommer fram skvallervägen till din man?

Rent praktiskt så går det, man tror inte det, men det går.. Missbruket driver så hårt så det mesta är genomförbart, men det kostar. Inte de gånger det hänt på morgonen för han har sovit.  Ja, det gör det troligen men som jag skrivit i ett annat inlägg så vet han inget annat.. Jag har ju alltid hållt på, I vissa perioder då jag haft ett uppehåll ( som nu ) så är han misstänksam och det är jävligt jobbigt i början då jag drar igång. 
han frågar, bevakar lite, bryter ihop -Har du träffat nån annan osv..
Jag nekar och anklagar , du bevakar mig, jag blir galen jag måste ju få göra saker, jag är sjukskriven osv..
Sen får han kanske viss tillvänjning.. Jag vet inte
Och som du förstår är han tokiggjord, och dissad. Av mig.
Troligen så litar han inte för fem öre längre på sin egen magkänsla..
:) Det är det allra elakaste i det här.. Och just idag har jag en extremt dålig dg med viss insikt.. Det kan pendla det där med insikt ..

Ibland kontaktsida, ibland nån gammal, kollegor och ja, även bekanta. Det finns ALLTID nån som går förbi på något sätt. 
Skvallervägen har vart så skrämmande nära en och annan gång, och en hel del i bakantskaps kretsen är helt bortvalda. Pga att de kanske hört något osv. Men jag säger att den och den vill jag inte umgås med pga det och det.. Sen undviker jag vederbörande tills vänskapen helt enkelt rinner ut i sanden.. 
Men det där med skvaller är ett helvete. Jag väntar 24/7.. Väntar på att nåt ska hända, att nån går i vår väg osv.
För ca 4 mån sen var jag på hotell för en natt med min man ( vi skulle komma bort lite ) han hade valt ett hotell jag vart på flera flera ggr med en.. Hon tittade verkligen på mig i receptionen men jag låtsades som att det regnade.. Och hade så GALET ont i magen.
Min man tror verkligen att jag är lite kysk lite moralisk osv. Om nån skulle säga något så skulle han på riktigt inte tro sina öron..
Ibland så har jag sån lust att säga : Älskling, förlåt. Du känner inte mig -Det är så här... Men då jag visualiserar det i min hjärna så fattar jag att konsekvensen av ett erkännande troligen skulle ta livet av honom. Och att det på nåt sätt gått för långt, det är för mycket. För lång tid har passerat. Point of no return..
Sveket är för stort, det är för många, för utstuderat, för vidrigt. 

Mm ja jag är medveten, men maktlös.. Ja, jag är sjukskriven för utbrändhet på väg ut i rehab.. Psyk som jag hamnade på pga utbrändheten har 0 och ingen förståelse och de vet bara en bråkdel. Det är skrämmande få som förstår omfattning och problematik i ett sånt här missbruk.
Så nej ingen förstår vidden av det. Skulle man säga det till en doktor (manlig) så skulle han garanterat vilja knulla, jag har vart med om det en gång.. Det finns män, pervon, villiga människor vart man vänder sig.. Tyvärr. Jag skulle så gärna vilja ha ett stort socialt liv med många vänner, men det går inte. Dels för jag har sex med de till sist och dels för att jag har så mycket att dölja så kontakten blir ytlig. Jag blir tillgjord, ett skal.
En av mina vänner som vet har jag fullt sjå att hålla från mitt  hem eftersom jag är livrädd att hon ska försäga sig och eftersom jag använt mig av henne i mina lögner på ett sjukt sätt och i en enorm omfattning.
Jag har knullat av mig 2 jobb i dagsläget, men fk och husläkaren tror att jag jobbat för mycket.. Och är utbränd av det. Vilket ifs stämmer. Jag fick ju jobba 300% för att täcka upp knulltid så att säga.. + att min ansträngning att hålla ihop arbetsuppgifterna blev enorm då min hjärna är i stort sett ur funktion pga stress lögner mm.
Det skulle heller inte alls vara acceptabelt att säga att man knullat sönder sitt liv, vilket jag har full förståelse för.. Fok tänker och säger : Ja sluta då !

Kram :)
Åå vad jag skulle vilja läsa det du skrev.. Kan du inte försöka göra det igen ? Jo, jag vet sajten här är helt kass på natten! Vet inte varför? 

Ja det skulle jag också vilja fina du  kan nog inte skriva om det, mitt närminne suger get balle! fast det mesta kommer säkert fram ändå i kommande inlägg. 

Det du beskriver om att doktorn beter sig så skapar starka känslor hos mig, vilka idioter det finns! Det känns ändå som att du skulle ha stor hjälp och stöd av professionell hjälp, om det nu finns någon vill säga. Jag känner en stark oro, rent spontant (märkligt nog utan att alls känna dig) hur det kommer bli för dig när allt rasar, för det kommer det att göra, jag hoppas du är medveten om det. Det kan bli den absoluta prövningen för dig, men också vändningen. Kan inte nog poängtera hur viktigt det är att du inte står ensam och utsatt där själv då. Lögner är som ondska, det har en förmåga att plantera sig. Peter Lemarc sjunger; Kärleken är omöjlig där lögnen slagit rot. Det ligger mycket i dem enkla raderna. Kärleken kan helt enkelt inte gro där lögnerna växer, det gör lögner till kärlekens värsta fiende. Nej kärlek kan inte gro där, den är stillastående utan utveckling, eftersom jag inte ser någon framtid. Jag kan inte se framåt, jag kan inte planera.

Får jag ställa några frågor rättfram? Svara bara om du känner för det, trots allt skriver vi i ett öppet forum, men gillar du att knulla? Triggern och kåtheten kommer av mig själv, mitt endorfin/ adrenalin. Om jag är förälskad ja, vilket är rätt sällan, eller om jag förfört, och det är rätt ofta. Men då jag väl lyckats förföra så dör det. Sen håller jag mig undan tills det rinner ut i sanden.
Ja, problemet är lite det öppna forumet, jag kan inte skriva allt och ge för mycket inblick, någon eller några kan känna igen sig. en del saker är lite omgjorda och förenklade. Mycket skulle jag vilja skriva och göra om helt isf, men jag äger inte den fantasin idag.. Och då blir ju det ännu en lögn..
Alltså med så många som du gör. Nej Njuter du av att göra det eller är det för dig en drift mot din vilja du inte förstår? Driven av en vilja jag inte förstår, ja. Och maktlös.Älskar du din man? Jag älskade honom och älskar han, om det nu går ? Så mycket är emellan en hel värld.. Så tiden står stilla eftersom det inte går att utveckla..Eller kanske den svåraste frågan av dem alla... älskar du dig själv?Nej det gör jag inte-Jag hatar mig själv och min självbild är kass. Hur jag är därinne vet jag inte längre, allt som betyder något är hur jag ser ut på ett sätt eftersom min självbild inte kan sitta i mina handlingar..

Mitt ex var lättat när allting uppdagades, sa hon i alla fall. Hon upplevde det så skönt att få lyfta bort alla lögner i sitt liv, trots att hon faktiskt förlorade väldigt mycket på de, min övertygelse är dock i hennes fall att hon bara kommer att skapa nya lögner och snart hamna i samma sits som förut, hon har gjort så här många gånger tidigare i sitt liv nämligen.
Det skulle vara så otroligt skönt att leva ett liv i ärlighet, men det skulle innebära att jag måste bli frisk och kunna lägga allt bakom mig, hur nu det ska gå till. Och då måste jag börja om.. Med vem ? Hur ? 

En referens till det är att jag har en riktigt gammal vän som hade det lite som du beskriver din situation, han trasslade alltid in sig i lögner och på sidan av relationer, vi andra blev med lögnare för att vi täckte och ljög för honom, det är ju inte bättre det. Men till slut rasade fasaden där också, fast han däremot lärde sig av det, tog sina erfarenheter till sig och förvandlade dem till visdom istället. Har har aldrig någonsin varit beblandad med en lögn sen dess, på minst tio år.
Jag kan tycka att jag har visdomen. Och jag hoppas att jag en dag kan leva fri och frisk med lärdomen. Men skräck ligger i det eftersom jag inte vet om jag börjar om trillar dit igen osv.. Då har jag förstört allt igen.

Vi är alla människor, jag som ibland kan vara en djup djävel försöker någonstans förenkla å grund av att vi människor har en förmåga att alltid komplicera så förbannat! Enkla frågor och svar, finna en smula harmoni i livet, är det inte lite primärt så säg  

Anna.
Jag måste också tacka dig lite, känner att du "öppnat ögonen" på mig lite, jag har inte sett det som att det skulle kunna handla om missbruk, utan som en jävligt taskigt handlande... Ändå är det inte ok.

Fortfarande måste ju besvikelse o annat vara stort för den bedragne, men jag kan nog ha annan "förståelse", det är ju faktiskt likt "mitt" missbruk, som sagt tidigare sviker, sårar osv osv....   

Sorry att jag tycks ha kapat din tråd.. 

Men jag undrar så här : Varför undrar du.. ? Alltså har det hänt något eller var det en allmän undran så att säga ? 

Och nej, visst är det inte ok, inget som sårar den man lever med kan anses vara ok. Men man är inte alltid på det klara med vad som sårar för allt handlar ju om hur man själv ser på saken.
Men ang ditt tidigare inlägg ; Jag skulle oxå lämna min man om han var otrogen. 

Paradoxalt va.. ?!  

Absolut INGEN FARA!!!
Varför jag undrar?
Det ända svaret jag har nu är att jag är misstänksam, både mot mitt X som jag tror vid något tillfälle vart otrogen mot mig och mot min nuvarande sambo, som ibland "uppför" sig knepigt....  
Jag dock inget att "sätta fingret på" mer än min sambo vid ett par tillfällen har sagt att han varit otrogen mot tidigare flickvänner.

Det som får mig att fundera på om mitt x är att jag och min sambo en dag satt och pratade om just x:et och att hans bonusdotter var väldigt lik min minsta dotter (det skiljer 2 månader på dem), till saken hör att den han idag bor med är hans arbetskamrat sedan ett antal år tillbaka, så det är faktiskt inte helt omöjligt att han skulle kunna vara pappa till även henne.....  

Nu blev det riktigt rörigt, jag är stressad och får inte rätt på tankarna just nu, men jag lovar återkomma med bättre svar.