Ni som är otrogna, varför???

:) 
Vilken fin människa du är sucker ! ( Känns lite fel att kalla dig Sucker.. :)  

Ja, så var det för mig på den tiden jag var notoriskt otrogen. Jag älskade spänningen, passionen och det vansinniga sexet. Hemma hade jag en trist träbock som gav trygghet och ordning, men inget mer.

Hahaha :D  Nej, vem vill ha en trist träbock..

tack snälla fina, det är du också. jag ser dig i dina rader, tänker på dig gumman. Hoppas allt jag har att det löser sig för dig och att du får må bra  Önskar jag kunde ge mer stöd. 

Du skall också ha ett stort tack, dina rader har varit till så mycket nytta för mig du anar inte  

Tack.. :) Så fint 

Det önskar jag med men tyvärr är du man :) Jag skulle ödelägga dig om jag fick chansen.. :( 

Hur har mina rader hjälpt ? Och kan jag hjälpa mer ?  

Som jag nämnde tidigare så ser jag tillbaka på mina erfarenheter och dem kvinnor jag berättat om i tidigare inlägg med andra ögon, och det är faktiskt dina rader som inspirerat, dem hamnade märkligt nog framför mig mitt i en jättestor process där jag jobbar stenhårt med mig själv, där jag tar tag i allt jag under många år skjutit framför mig. Det visade sig nämligen vara så mycket tuffare än jag kunnat ana. Har inte sökt hjälp eller deppat ihop eller så, men ger mig själv egentid att grubbla och bearbeta, det är en mångårig kamp om kärlek och ideal som är över, kvar blev ett stort tomt hål..en jättelik sorg.  

Jag pratade med min exhustru häromdagen, hon sa - du låter så annorlunda! 
Hon menade på att jag lät så stark, likaså märkte jag hur mitt senaste ex ryggat undan, och hon har varit den som kört rejält med mig, elak och beräknande. Men trots hennes ADHD, narcissistiska egenskaper och åkommor har hon tystnat och rör sig väldigt försiktigt i våran kontakt (bor på en ort där många känner många), Jag tror dem båda märker att jag nu ser dem, vem dom är. Min bitterhet, hat och förakt som grodde i mig vände till en sorts förståelse. Jag hittade den vägen själv, men återigen så inspirerade din öppenhet, dina rader enormt mycket. Dessa hemska kvinnor fick ett ansikte igen i mina ögon sett. 

Okej, lite skumt lägga ut för mycket här i ett öppet forum men lite kortfattat så. 

Jag tror inte du skulle ödelägga mig vad menar du med det  

 

Det är det jag gör.. -Ödelägger människor, lämnar de i känslomässiga spillror.. 
Idag är jag lite i valet och kvalet, den här nykterheten tar kål på mig känner jag. Drömmar om bättre liv, vad nu det är, ligger långt bort. Jag satt och tänkte på de män jag passerat som velat ta livet av sig, efter jag lämnat de, eller rättare sagt låtit rinna ut i sanden.. Bryr jag mig . Nej.. Fyfan mitt ego är så stort. Men jag fattar verkligen inte hur nån ens kan komma på tanken att dö för mig ? Vad är det att dö för en jävla ful trasig människa helt utan mål, liv och substans..
Min man fick sig en rejäl utskällning för inget, bara för han undrade hur det var. Han kan dö han med tänkte jag, så jag fan slipper. Slipper hålla masken slipper sitta fast, men sitter jag fast ? Nej jag har ju valt att sitta här. Helt surrial och sjukt barnen är inne på rummet och spelar nåt mannen kollar på tv, jag sitter och tänker på en del jag dragit över så de vill dö sen av brustet hjärta. Vad fan är det för liv..
Han sitter där i fåtöljen lyckligt ovetande, och tycker troligen jag är en surkärring. Här sitter jag och tänker på alla ( ja, inte alla men många ) jag har knullat.
? Fan vad sjukt
Hans föräldrar och bror var här idag, och undrade hur jag mår eftersom jag är sjukskriven. ? Hahah hur jag mår !? Jesus, jo tackar som frågar ! -Jag har knullat sönder mig just nu är jag nykter, men undrar om jag ska vara det eller om jag ska kolla igenom telefonen så jag hittar nåt spännande.. Så kan ni sitta här i erat jävla sur liv.
Desperationen har en helt ny betydelse from nu. Och min hjärna går på högtryck för att hitta på nåt jävelskap jag kan göra. Samtidigt är jag helt sorgsen, för ska jag aldrig mer ha en annan man.. ? Nån annans uppskattning kärlek och åtrå, ska jag aldrig mer anpassa mig bli det nån annan vill ha.. ? Vad är jag då ? 
det är lite så det är : Jag träffar nån, nån går förbi på nåt sätt, Jag går igång triggas anpassar mig sakta men säkert helt omedvetet, lever in i det blir den kvinna han eller hon vill ha. Som en copycat fast ändå inte mer som en spegel på deras behov. Sen lever jag på det tills det inte går längre, eller tills jag tröttnar. Men ärligt talat går det inte att leva så länge på nåns behov, de avslöjas alltid till sist. Och behoven är orimliga uttjatade eller tråkiga.
Och nånstans så kommer jag sakta ihåg mitt liv, det jag har. Min man och mina barn, huset livet .. Och börjar återvända.. Gud låt mig klara mig, inte åka dit, har nån sett mig?? Panik .Vad fan har jag gjort? Hur kunde jag, och med det äcklet. !
Jag tänkte på en man idag som grät floder varje gång jag åkte, gud vad jag hatade han för det. !  Så jävla fjantig tänkte jag fyfan. Men jag spelade med, stackars dig.. :( Sa att jag måste hem till barnen och familjen vi hade en tid att passa. Sen åkte jag till nästa man direkt därifrån, samma visa.
Anledningen till att jag inte kan / kunde ( jag är inte där än riktigt ) ta in ex hans ledsenhet är för att jag inte helt enkelt kan fatta att nån är ledsen för min skull. Och kanske inte egentligen för att jag skiter i det eller är kall.
Som jag trott.
jag har helt enkelt så inihelvete dålig självkänsla och hatar mig själv så mycket så jag inte ens kan tro en sek att nån blir ledsen då jag lämnar de eller går. Det är ena sidan , andra sidan av mig skiter i det. Jag skiter i det som en ego psykopat ute efter att ta för sig och tillfredställa sitt ego. jag frågar mig varför mitt ego behöver en sån boost så det kostar andra människors hälsa, min man, min familj, mitt liv och de jag lurar. jag vet inte. Jag har ingen aning. Vet inte ens om det handlar om ego men jag antar det ? 
Jag har ingen aning om varför jag just idag skiter fullkomligt i han som sitter här i sin fåtölj. ( måste han sitta där !!??)Hur jag kunnat gjort allt jag har eller hur jag ska kunna leva med det utan att byta liv identitet och utseende och flytta till andra sidan jorden.
det är verkligen sanslöst att sitta här just nu just idag, i torkan.
Tanken på en lycka, en förälskelse, är även den långt borta. Samtidigt som jag kan känna ett förakt för att han inget vet så är jag så tacksam att han inte gör det, han förtjänar verkligen inte det här, och mina barn.. Gud vilken mamma de har..Perfekta mamman till två små finingar åker omkring och knullar stan på alla omöjliga och möjliga platser hit och dit hursomhelst. Galna liv. Hata. Älska
 

Vi kommer från två ändar av tråden, lite fantastiskt är det, att vi kommunicerar så här på ett djup jag inte har någon i min närhet att göra det med. Och två helt främmande individer! Ja vad säger man...

Skriva är bra! Det hjälper i alla fall mig massor. Du kanske skulle skriva en bok i ämnet, på det området är du onekligen kompetent med dina erfarenheter, kanske det skulle kunna hjälpa andra och dig själv.

Jag sitter och ser sista avsnittet av The walking dead... är helt uppslupen

Tänker på en sak, har du funderat på att ett öppet förhållande kanske skulle passa dig bättre? Jag har läst mycket om det inte minst på den här sajten, och låtit mig fascineras av hur människor i par relation faktiskt funnit en harmoni genom att leva i frihet att träffa vem dem vill men ändå behålla tryggheten i ett fast förhållande.

Det du beskriver nu verkar helt kaotiskt...hjärtat kommer sluta slå på dig känns det som. 

Måste kolla..nu är det spännande...skriver mer sen 

Hahaha :D jaa,, det är spännande ! Verkligen !

Nja vet du .. Det här låter konstigt, men nej det har jag inte för jag vill ha ett normalt liv, jag skulle aldrig stå ut med att min partner var med en annan..?! Så skruvat va.:) Men jag skulle inte det. Och jag vill inte vara det.
Jag vet inte vad som fattas i huvudet på mig, men nåt är det ju uppenbart. Det är liksom inte jag som är den där otrogna dåren. Och det är som att jag inte gjort allt jag gjort. 
Jag skulle så gärna vilja leva ett normalt lyckligt liv, med vardag, semester, trygghet och allt sånt. Men om jag nu nånsin vart i närheten så har jag förstört det.
Tänk att kunna andas, slappna av, lämna dator och telefon utan att det gör något om nån ser..
Man kanske kan tro att det är en snygging som går förbi och jag inte kan motså, så som många tänker om sin man / fru -En snygg tjej / kille på festen flört uppstår svartsjuka osv. Så är det inte, det uppstår i mig själv av mig själv på nåt konstigt sätt. Triggern behöver inte alls vara en snygging eller ens en människa, utan kan uppkomma av nåt hjärnspöke bara. Just idag tycker jag att livet suger faktiskt.. Jag saknar kärlek. Saknar förälskelse, saknar spänning, saknar adrenalinet som skjutsar hjärnan till en rush bortom sans. men samtidigt så är det rätt skönt ?  Eller, nja, jag är kluven. Men en dag till har gått iaf  ( Som jag har missat ? )

Du kanske vill skriva boken :D ?  

Sådär, tisdag och det mesta har återgått till vardagen, tyvärr även mina tankar....

Ja, som jag skrev så misstänker jag att mitt X var otrogen, han vart oerhört flörtig de sista 7-8 åren vi var ett par, flörta gjorde han alltid, men inte såhär.
Han sa helt plötsligt saker han inte brukade kasta ur sig, började skicka mer och mer sms, som sedan raderades, pratade ofta i telefon när han kom hem, men avslutade samtalen precis innan han gick in genom dörren...
Eftersom min kärlek till honom redan då började  "växa" bort lade jag inte så stor vikt vid det antar jag.
Jag hade så mycket i huvudet me körigt på jobb, en del dödsfall inom familjen på kort tid....
Det som nu förstärker det hela är att min älskling en dag när vi pratade gamla kärlekar slängde ut sig att "NN är väldigt lik dina barns pappa, och framförallt din minsta dotter säker att han inte är hennes biopappa"???
Som jag sa igår så bor idag mitt x med en kvinna han jobbat med sedan innan vår minsta (4½ idag) blev till, därav frågan och genast var mina tankar igång....
Varje gång jag ser dessa barn kommer funderingarna, är han biopappa till henne??? 
Visst skulle jag kunna fråga, men nä...

Varför misstänker jag då min sambo?
Jo, han har vid ett par tillfälle sagt att han vart otrogen mot tidigare flickvänner (inget som säger att han inte var otrogen med mig med, jag vet hur hans liv såg ut när jag kom in i bilden, men det är en annan historia).
I perioder tycker jag att han beter sig lite konstigt, men inte funderat så mycket på det tills jag en dag/kväll ser att det är inte WF han spelar hela tiden han sitter med luren i handen, han skickar sms till en annan tjej.
(Jag vet att han har kvar sin profil på dejtingsidan vi träffades på), när han köper ny telefon är det en av de första apparna han lägger till.
Han sitter mer med telefonen i handen är han pratar med mig vissa kvällar, kvällsmaten är helig för mig, det är en tid på dagen man pratar med sina barn om hur de haft det på dagis/skola, men han väljer kort o gott att svara när det vibrerar, och skäms inte för att hellre ha ögonen på skärmen än på oss....
Telefonen ska med på toa, han har lås på den så ingen mer än han kan öppna den, ja, jag har också lås på min, för att barnen på 2 o 4 år inte har på den att göra, men min sambo och de större barnen kan lösen, likaså till min dator, jag kommer inte åt hans dator....
Jag har påtalat vid något tillfälle när han skulle åka iväg över helgen att ska han ha min dator med sig, ja då vill jag komma åt hans, men då öppnar han ett tillfälligt "gästkonto"...
Det ända han i princip inte kommer åt är min mail och fb, men där sitter jag så lite så det kan kvitta..... Och denna sidan givetvis...
Vet att han och sonen en kväll hade försökt "knäcka" mitt lösen till dejtingsidan vi träffats på innan jag plockade bort den, så därför byter jag numera lösen minst en gång i veckan på mail, här och fb...
Vissa saker vill man ju ändå ha privata. 

En del av detta är kanske inte mycket att reagera eller lägga energi på men om man som jag nästan är sjukligt svartsjuk, jämt och ständigt får rent ut sagt får dumma komentarer om olika saker slängda upp i huvudet, då är det för mig inte längre ok.

Givetvis ska min sambo behålla sina kvinnliga vänner, det är inte det, men varför har jag fortfarande efter nästan 2 år ännu inte fått träffa dem?
På frågan fick jag svaret: Du tror väl ändå inte jag tar hem tjejvänner när du e hemma..... Bara de gör att jag börjar undra o knappt vågar lämna huset i ren rädsla att de ska hoppa ner i vår säng, ta en snabbis i vår soffa,,, ja ni fattar????
O andra sidan, har hans killkompisar inte heller varit här.
I samma stund säger han att han inte har några kompisar, hans x tillät inte det och det gör honom lessen, lika lessen som att mina vänner snart är borta för att jag inte utan liv i luckan (eller rädsla för att han ska göra annat) kan åka de där 8 milen för att träffa dem, men det varken ser eller lyssnar han på.

Min telefon är nästintill död... går många dagar, ibland veckor innan jag får ett sms eller samtal från mina polare.
Ja, jag har mig själv att skylla till viss del, samtidigt som jag flyttar till honom går jag i väggen, barnen blir misshandlade av sin styvmamma, polis, socialen..... Depressionen är här och min sambo sätter på sig skygglapparna........

Oj, nu kom det lite mer, men skit i det, var gött o skriva av sig lite.