BF januari 2014

Hejsan. Jag är ju i V.5 nu (4+4) så det är ju tidigt men jag känner mig inte alls gravid! Lite molvärk bara och pyttelite ömma bröstvårtor. Jag kan inte alls glädjas åt detta, känns som att jag väntar missfall inte barn bara för att jag inte har symptom. Är ju första graviditeten så har inget att jämföra med :/ Värkar ju som att alla som fått missfall var symptomfria :( Vad tror ni är det ovanligt att inte ha några direkta symptom än? Är det någon här som fick sina först efter typ V.6 ? Vill någon hjälpa en orolig själ hihi...

Med min förra garviditet kände jag inget alls, föutom de du beskriver, (molnande värk) förrän jag kunde känna sparkarna. Tror att det där är väldigt individuellt.

Lilla Ladyn: molvärk och spända bröst är väl ungefär så mycket som man kan väntas känna såhär tidigt, jag gick in i v 6 idag och det är de symptom jag också har :) och så var det länge förra graviditeten också! Tycker de är många som skriver att dom inte känner sig gravida och inte har några symptom, förutom lite molvärk och spända bröst.. Vad är det du (och andra) förväntar dig att känna egentligen? :)

ja har också bara molnvärk och känner lite i brösten:) varken mer eller mindre.. 
Är också lite rädd för missfall, men försöker se de goda framåt, annars skulle ja gå under om ja bara tänkte på missfall. för än frodas den ju i våra magar, ett missfall får vi sörja om det händer:) 

30maj. Precis så tänker jag också! Dumt att sörja och oroa sig i onödan. Självklart finns en bit oro där ändå. Men njut av lyckan nu allihop. Vi är med barn!

Plussade i går,men funderar på att köpa ett till test i dag:) haha man vågar inte tro på de;) känner inte av nått mer att ja är trött,just ja vi boka en resa till Cypern förra veckan vi åker 30 augusti men man kan väl åka endå? barnmorskan sa att hon skulle ha åkt om hon va gravid,är ju första gången som jag reser utomlands!

Tänk istället: jag väntar barn, inte missfall.. Jag har fått 2 missfall. De är hemskt! Men att gå runt o vara rädd att de ska bli de skapar bara en onödig stress. Och stress är de sista vi behöver nu! Jag träffa en fruktansvärt otrevlig läkare på gynakuten när ja fick mitt första mf. Hade ingen aning om hur långt gången ja va o h jag var lverlycklig att va gravid. På vul visade de sig art ja hade fått missfall. Ja grät och läkaren sa att jag skulle tacka Gud! Att de blivit så. Han frågade också om jag ville ha ett handikappat barn? Idiot! Hur kan man ens häva ur sig sånna kommentarer? O Gud är väl inget ja tror på heller. Jag ångrar så att ja inte anmälde honom!