Anonym (ML)

Äldre 29 May 10:25

85 svar

Borderline

Jag är sedan en kortare tid tillbaka tillsammans med en person som jag häromdan fått reda på fick diagnosen borderline för ungefär ett år sedan. Jag har förstått att det varit något, så diagnosen som sådan gör mig ingenting och jag är ej spec förvånad. Jag har haft andra i min närhet tidigare med samma/liknande problematik, men dels är det länge sen och dels är det ej med samma typ av relation, så till de vill/kan jag inte vända mig.

Personen står i kö för dbt, men det tar drygt ett år innan denne får börja med dbt. Personen har en kurator vid behov och medicineras delvis mot depression. Personen har ett barn sedan tidigare.

Personen har av olika anledningar tidigare haft det väldigt tufft under delar av sitt liv. Mkt av detta förstod jag väldigt tidigt in i relationen, så inget har direkt kommit som en nyhet för mig. Jag vet om en del "risker" (eller vad man nu ska kalla de) men jag har ändå av egen vilja valt att gå in i relationen.

Det jag nu funderar över är ni andra som dels har diagnosen Borderline, men även ni som lever med någon som har diagnosen. Hur är det/kan det vara att leva med någon som har diagnosen? Saker att tänka på? Jag vill ju kunna bemöta min partner på bästa sätt och finnas där för denne. Jag VET att det kommer vara skittufft i perioder, framför allt fram tills dbt börjar och under tiden den pågår. Men jag vill och kommer finnas där oavsett hela vägen. Tips på bloggar att läsa eller sidor på nätet med bra information kring detta? Då inte om diagnosen som sådan utan mer att leva med någon med diagnosen.

Fråga på om det är något. Jag har valt att vara anonym och att ej berätta om kön på nån av oss för att ej röja min partner och med respekt för denne. Jag vill bara kunna bemöta denne på bästa sätt.

Tack på förhand.

MVH

Anonym (ML) Trådstartaren

Äldre 29 May 19:11

#31

Anonym (Medberoende) skrev 2013-05-29 18:47:15 följande:

Kanske inte vore en dum tanke att du läser på lite om medberoendepersonligheter. Varför har du en historia av att hantera närståendes psykiska ohälsa/problem? Hur kommer det sig att du så lättvindigt ser på denna utmaning? Önskar dig all lycka och tycker du verkar vara en väldigt fin person, men du behöver inte hjälpa någon för att vara värdefull. Det hoppas jag du inser, även i ditt undermedvetna!

det handlar ej om att se lättvindigt på det, utan mer att se möjligheter och lösningar än problem

och det handlar inte heller om medberoende, men tack iaf.

det vet jag.

tack.

Anonym (Samma)

Äldre 29 May 20:11

#32

Anonym (ML) skrev 2013-05-29 17:35:43 följande:

och jo, jag kan. sen får folk tro vad de vill. men alla vet ej heller vad jag varit med om, vilka jag träffat osv som format mig dit jag är idag. så nej, det är inget jag bara tror. sen tror jag absolut inte att det kommer vara guld och gröna skogar hela tiden utan är väl medveten om det kommer vara ett rent helvete periodvis.

Du har inte en aning om hur du kommer känna om ett år, eller framförallt hur din partner kommer känna om ett år. Det spelar ingen roll hur formad du är, vilka du träffat förut eller hur mycket du tror dig veta. Du har inte träffat samma människa förut, och alla är olika.

Du kan ju t.ex. fundera på vad som skulle hända om din partner var otrogen, om och om igen. Skulle du bara skutta runt bland dina rosa moln och säga att allt ordnar sig? Bara man älskar varandra, eller hur!

Jag tycker uppriktigt sagt lite synd om dig. Du verkar snäll, godtrogen och en smula naiv. Förmodligen är du inte särskilt gammal heller. Bara för att man försöker berätta jobbiga saker för dig så betyder det inte att man kritiserar dig eller vill dig illa. Allting är inte svart- eller vitt. Och hade du varit så stark så hade du inte blivit så förkrossad över de kommentarer du får.

Men för all del, sväva runt bland molnen du och ignorera de som försöker ge dig en nyanserad bild. Då blir uppvaknandet bara värre.

Anonym (ML) Trådstartaren

Äldre 29 May 20:14

#33

Anonym (Samma) skrev 2013-05-29 20:11:40 följande:

Du har inte en aning om hur du kommer känna om ett år, eller framförallt hur din partner kommer känna om ett år. Det spelar ingen roll hur formad du är, vilka du träffat förut eller hur mycket du tror dig veta. Du har inte träffat samma människa förut, och alla är olika.

Du kan ju t.ex. fundera på vad som skulle hända om din partner var otrogen, om och om igen. Skulle du bara skutta runt bland dina rosa moln och säga att allt ordnar sig? Bara man älskar varandra, eller hur!

Jag tycker uppriktigt sagt lite synd om dig. Du verkar snäll, godtrogen och en smula naiv. Förmodligen är du inte särskilt gammal heller. Bara för att man försöker berätta jobbiga saker för dig så betyder det inte att man kritiserar dig eller vill dig illa. Allting är inte svart- eller vitt. Och hade du varit så stark så hade du inte blivit så förkrossad över de kommentarer du får.

Men för all del, sväva runt bland molnen du och ignorera de som försöker ge dig en nyanserad bild. Då blir uppvaknandet bara värre.

du känner inte mig och kan därmed ej döma mig så lägg ner det tack. det är ff inte vad jag är ute efter så ta det pratet nån annan stans tack.

och nej jag är inget av det du skrev, du har bara råkat få en väldigt skev uppfattning.

jag blir inte förkrossad av de kommentarer jag får, absolut inte. och jag har flera ggr skrivit att jag vill höra båda sidorna. men däremot kanske ej att en person bara rabblar negativt. för inget är bara negativt. men snälla diskutera inte det här mera nu. jag vill ha tråden till det den var ämnad för.

sessan 3

Äldre 29 May 21:23

#34

Anonym (ML) skrev 2013-05-29 17:28:13 följande:

precis, tack!

jag vet att det finns djupa dalar med och vill som sagt gärna höra båda sidor. men ej bara det negativa

du kan aldrig få så mkt kärlek av en "normal" person som du få från en med borderline.

tyvärr kan du aldrig bli mer hatad heller. men kärleken brukar övervinna. o till slut lär man sig hantera varandra.

finner det oerhört intressant att få höra om ett förhållande där en borderline är inblandad där man får höra den andres syn på det hela. ger mig en annan syn på det. det tackar jag för :)

sessan 3

Äldre 29 May 21:34

#35

TS jag tycker du får höra väldigt mkt skit här nu. sluta lyssna. det är ett tips innan dom dömer ut er relation helt här. SÅ behöver det inte alls bli eller vara. det VET jag. med rätt medicin, hjälp o förståelse från sina nära kära ser inte en relation ut så. inboxa mig om du vill ha vettiga svar för jag blir arg av att läsa vad vissa skriver här.

Anonym (BL)

Äldre 30 May 08:19

#36

sessan 3 skrev 2013-05-29 21:34:35 följande:

TS jag tycker du får höra väldigt mkt skit här nu. sluta lyssna. det är ett tips innan dom dömer ut er relation helt här. SÅ behöver det inte alls bli eller vara. det VET jag. med rätt medicin, hjälp o förståelse från sina nära kära ser inte en relation ut så. inboxa mig om du vill ha vettiga svar för jag blir arg av att läsa vad vissa skriver här.

Jag har inte dömt ut någonting. Jag önskar TS lycka till och hoppas det blir annorlunda. men det känns som att vissa inte förstår hur illa det kan bli. TS beter sig på exakt samma sätt som jag själv gjorde. man vill se lösningar och inte problem är ord jag själv använt.

Jag vet vad jag gick igenom och var jag står nu. Med ett barn med en person som jag inte litar en sekund på, jag är orolig för mitt barn då hatet helt tagit överhanden och inga knep är för små eller stora för att ta till för att hämnas på mig. Trots att jag alltid stod vid min fd partners sida och ansträngde mig till tusen. Jag la mig platt, jag ställde upp, jag sa ifrån, jag uppskattade och bekräftade mitt ex 10 gånger om dagen men lik förbaskat står jag där jag står idag.

Vad är det att bli arg över?

Anonym (hm...)

Äldre 30 May 08:36

#37

Du verkar väldigt naiv TS. Du verkar inte ha förstått skillnaden på att ha jobbiga barndomsupplevelser och på att ha borderline. Om du vill förstå något överhuvudtaget så tycker jag du kan börja där.

Din partner verkar ha haft jobbiga upplevelser i barndomen och du verkar tro att du ska bota hen med kramar och trygghet och genom att visa att du står kvar. Så kommer det inte bli, det kan du vara helt säker på.

Inse istället att din partner har borderline och att det kan du inte göra någonting åt. Läs på om sjukdomen. Läs allt du kommer över. Försök förstå hur det är att leva med borderline.

Men, ärligt talat, du verkar fullständigt uppe i det blå av nyförälskelse och jag tror inte du är mottaglig för några realistiska råd som faktiskt kan hjälpa dig. Du verkar ha fallit pladask för din bräckliga partner med starka känslor som blivit illa behandlad och som du ska bota med din inneboende trygghet. Kom tillbaka om sex månader så tror jag att du har en lite mer verklighetsförankrad syn på det här.

Anonym (Medberoende)

Äldre 30 May 08:52

#38

sessan 3 skrev 2013-05-29 21:34:35 följande:

TS jag tycker du får höra väldigt mkt skit här nu. sluta lyssna. det är ett tips innan dom dömer ut er relation helt här. SÅ behöver det inte alls bli eller vara. det VET jag. med rätt medicin, hjälp o förståelse från sina nära kära ser inte en relation ut så. inboxa mig om du vill ha vettiga svar för jag blir arg av att läsa vad vissa skriver här.

Jag tror verkligen inte det handlar om att någon vill döma ut relationen eller inte kan känna med ts partner. Men det handlar om en personlighetsstörning och även om ts partner kan påbörja dbt om sisådär 1-2 år så är det en mycket lång tid att spendera i en nära relation med någon som i nuläget enbart verkar ha en kurator till stöd, vid behov. Om ts partner genomgått sin behandling och hade insikt själv i sin problematik och hur den drabbar omgivningen, samt verktyg att mildra dessa skador skulle läget antagligen varit annorlunda. Svaren inte lika oroliga för ts skull. Men i nuläget kan inte jag hjälpa att känna mig nervös för ts skull, som riskerar skador på sitt eget psyke om ts inte ser allvaret i denna personlighetsstörning och lägger för mycket vikt vid hur han/hon ska kunna hantera effekterna av partnerns borderline. Ts verkar redan ta på sig väldigt mycket ansvar för måendet och i alla fall jag kan inte låta bli att önska att folk gav sig in i sunda relationer för att vårda både sig själva och kärleken. Att kasta sig in i en relation med någon som har en personlighetsstörning som yttrar sig värst i just nära relationer känns som ett recept på misslyckande för alla parter, OM man inte vågar se även baksidor, realiteter och faror inför detta.

Anonym (ML) Trådstartaren

Äldre 30 May 10:16

#39

jag vägrar som sagt svara på de svar som ej ger nånting. ni känner varken mig eller min partner och jag gjort en väldigt felaktig bedömning. jag svarar dock mer än gärna på vettiga inlägg som faktiskt ger nåt. om tex litteratur som är bra att läsa, klipp som är bra att se, bloggar som är bra att kolla upp eller där folk faktiskt pratar om BÅDE det positiva och negativa kring borderline. det var DET tråden var ämnad för.

Anonym (BL)

Äldre 30 May 10:31

#40

Anonym (ML) skrev 2013-05-30 10:16:33 följande:

jag vägrar som sagt svara på de svar som ej ger nånting. ni känner varken mig eller min partner och jag gjort en väldigt felaktig bedömning. jag svarar dock mer än gärna på vettiga inlägg som faktiskt ger nåt. om tex litteratur som är bra att läsa, klipp som är bra att se, bloggar som är bra att kolla upp eller där folk faktiskt pratar om BÅDE det positiva och negativa kring borderline. det var DET tråden var ämnad för.

Du känns lite verklighetsfrånvänd i frågan. Det är en sjukdom, du kommer inte kunna bota den. Du kan däremot lära dig leva med den i varierande grad. Vi känner inte dig eller din partner men vi känner till sjukdomen.

Det finns inget övergripande positivt med borderline. Det är som att säga att man ska de både det positiva och negativa med cancer. Det är en sjukdom som skapar problem i personens liv och särskilt så i relationer.

Negativa inlägg är också vettiga. Förmågan att förstå sjukdomen är lite av en nyckel till att kunna hantera den.

Men vi är ganska många som har poängterat att du verkar se på det genom rosa glasögon och en aning naivt. När vi påtalar det för att hjälpa dig att förstå vad som generellt kommer krävas i en relation med en borderline-person så känns det som att du inte tar det på allvar. Istället svarar du något i stil med, jag vet att jag klarar det utan att närmare förklara varför du tror att du gör det för. Vi tror att du inte riktigt förstår vad du ger dig in på och vi är visa av erfarenhet. Vi trodde också vi skulle klara det men gjorde det inte till slut.

Jag blir genuint ledsen av att läsa dina inlägg för du låter exakt som jag för två år sedan. Idag gråter jag över hur jag kunde vara så förbaskat dum, hur kunde jag tro att jag skulle kunna förändra en person som betedde sig så pga en kronisk sjukdom som är bland det värsta man kan ha i en relation.

Borderline

INNEHÅLL