Borderline

Att skribentens förklaring av borderline är helt fel och låter som något en psykolog skulle kunna säga.

Varför skulle man ljuga om sådant? FÅR man ens det?

Ok, jag har missuppfattat. Trodde du menade det som ett svar till äppelskrutts tankar om sina relationer till vänner.

Då ber jag om ursäkt och går och lägger mig.

Jag har hört så mycket galenskaper från psykologer. (Har genom åren känt flera stycken och har själv gått i terapi några gånger i olika sammanhang.) Speciellt från psykodynamiker, de verkar ibland nästan vara skolade till att bortse från fakta och istället känna sig fram till en världsbild de gillar. Men det är givetvis väldigt individuellt.

De flesta psykologer har ganska dålig koll på vad sjukdomar beror på. Ofta riktigt dålig faktiskt. De är tränade i att bota psykiska sjukdomar. De kan ge diagnoser och de kan ge behandlingar. Det säger jag inte nedvärderande. Att ge diagnoser och behandlingar är ett enormt område.

Jag känner också ett par psykologer som jag betraktar som mycket duktiga och kompetenta. 

Jag tror inte att psykologer ljuger. Mycket felaktigheter beror på bristande kunskaper, men minst lika mycket beror på att deras uppgift är att vårda sina patienter, få dem att må bättre. De säger alltid saker med syftet att det på något sätt ska få patienten att bli bättre. Deras jobb är inte att leverera fakta till sina patienter. 

Av någon anledning så är det många som betraktar alla former av läkare som en grupp människor som inte kan ha fel. I praktiken är det tvärtom. Läkare/psykologer verkar inom ett mycket komplext område där även de bästa ofta har fel, och där de dåliga har fel mest hela tiden. 

Det jag skrev är rätt och sant - kommer inte från någon psykolog utan från forskningen om borderline!

Du har fel!  

Man har sett flera förändringar i hjärnan hos patienter med borderline, inte bara på magnetröntgen utan också i t ex serotoninnivåer. Det finns vad jag vet inte ett enda dokumenterat fall där man har kunnat visa att dessa avvikelser har försvunnit, som du säger att de kan göra.

Överhuvudtaget vet jag inte ens om det finns något dokumenterat fall där någon blivit frisk efter att ha haft borderline? Finns det? Det finns fall där patienten inte längre uppfyller kriterierna för diagnosen borderline, men det betyder långt ifrån att man är frisk. Det har två långtidsstudier på borderline på ett stort antal patienter och i de rapporterna är forskarna noga med att påpeka att de inte kan säga att någon blev frisk. (Men många blev bättre, en del mycket bättre.)

Det som finns är borderline-personer som själva säger att de blivit friska. Problemet med det påståendet är dels att delar av sjukdomen ofta är väldigt svåra att se för den som själv har den och dels att sjukdomen för många är väldigt situationsberoende. Borderline är en dysfunktion i förmågan att reglera och dämpa känslor. Det är i perioder av känslomässig stress som sjukdomen blossar upp, speciellt i kärleksrelationer. Sjukdomen kan vara ganska osynlig i en lugn livssituation, men blossa upp vid ökad känslomässig stress.

Att man ser ökad aktivitet i amygdalan hos borderline-patienter är nästan självklart eftersom amygdalan är starkt inblandad i regleringen av rädsla och ilska. Det kan vara där som orsaken till borderline ligger, men det kan också vara så att amygdalan bara reagerar på problem i andra delar av hjärnan.

Du säger att borderline inte är en hjärnskada. Jag vet inte vad du grundar det på. Om man är psykiskt sjuk så har man per definition en hjärnskada, så jag antar att du menar att det inte är någon medfödd skada. Men hur förklarar du då att borderline har visats ha starka genetiska orsaker? Det kan hända att miljön kan avgöra om man utvecklar sjukdomen eller inte, det vet man inte, men oavsett det så är det bevisat att det är någon hjärnförändring man föds med som gör att man riskerar att få borderline.

Om man har borderline tycker jag man ska ställa in sig på att man resten av livet kommer få hantera sin sjukdom. Det är osannolikt att den bara en dag kommer försvinna. Om man tar livslångt ansvar för sitt handikapp, och lär sig hur sjukdomen ska hanteras, så går det att leva ett bra liv och komma ut ur det helvete som många med borderline lever i. Om man däremot springer runt och letar efter en snabb lösning så tror jag utsikterna att börja må bättre är mindre. Borderline är ett maratonlopp, inte ett sprinterlopp, men numera finns det metoder för borderlinare att bli bra maratonlöpare. Många människor har livslånga sjukdomsproblem, det är i sig inte något ovanligt.

En dag är det fullt möjligt att det kommer en medicin som botar borderline. 

Den MBT behandling jag nyligen har avslutat är en studie som pågått under de senaste åren och fortfarande pågår. 

I den studien har det framgått att ingen av patienterna har återgått till sina fd kriterier även efter många många år och efter att ha genomgått olika kriser i sitt liv.

Dessa personer är med andra ord precis lika psykiskt friska som någon som aldrig haft denna diagnos från början.

Om du nu är så påläst och kunnig som du vill ge sken av så bör du veta det grundläggande faktum att det inte är en psykisk sjukdom - hur mycket du än VILL att det ska vara det. 

Att man pratar om eventuell ärftlighet beror på att barn som växer upp med en förälder som har borderline ofta  tar efter dennes beteende.

Det gäller med andra ord inte arv - utan miljö! 

För min del som själv har barn har jag varit väldigt noga med att inte föra över mina dåliga egenskaper i personligheten till mitt barn.

Detta har jag klarat av på grund av att jag under väldigt lång tid har haft en stor självinsikt. 

"Att man pratar om eventuell ärftlighet beror på att barn som växer upp med en förälder som har borderline ofta  tar efter dennes beteende."

Det är för att separera arv från miljö som man gör tvillingstudier. Det har gjorts fler stora tvillingstudier på borderline och de visar allihop att borderline har starka genetiska orsaker. 

Du kommer med en del påståenden här och säger att de är vetenskapliga. Har du någon referens eller ska jag bara tro på att du har sett helt unika forskningsresultat som motsäger all publicerad forskning? Om studien visar det du säger så kommer det delas ut nobelpris när den kommer ut. Det är fullständigt sensationella resultat du pratar om som kommer vända upp och ner på stora delar av psykiatrin. Sådana framgångar i behandlingen av en psykologisk sjukdom mha terapi har världen tidigare aldrig hört talas om.

I flera tidigare studier har man sett att personer som går i terapi kan sluta uppfylla en del av sina kriterier för borderline, åtminstone en tid. En del uppfyllde inte längre diagnoskraven för borderline, men de var inte friska.

"I den studien har det framgått att ingen av patienterna har återgått till sina fd kriterier även efter många många år och efter att ha genomgått olika kriser i sitt liv."

Någon sådan studie har inte gjorts i "många år". Går det någonstans att läsa om den här magiska studien som motsäger all publicerad forskning och tidigare vetenskaplig erfarenhet?

Hon tror att hon kan rädda sin kille. Klassiskt white-knight syndrom, fast omvända könsroller. Personen måste "räddas" till varje pris.

Du kan inte föra rationella resonemang med en person som har borderline, och samtidigt en känslomässig relation till dig, då de olika stadierna i relationsfasen i princip gör det omöjligt.

I början är allt guld och gröna skogar, sedan kommer deppiga perioder, för att i slutfasen eskalera till något en tidigare skribent skrev, korsförhör om otrohet, att man var otrogen för att man var ute med jobbet, att man var otrogen för att man gick till jobbet öht, osv. Det är då hatfasen kickar in, och den är verkligen inte rolig att gå igenom.

Det är alltid ditt fel, vad du än gör så blir den andra aldrig 100 % nöjd, eftersom personen då börjar leta fel, och "hittar" fel på allt.

Det kan du visst det, du kan få riktig funktionell kärlek, vilket borderlinekärlek inte är, det är snarare avgudadyrkan vi talar om. Anledningen till varför jag inte kallar det riktig kärlek är för att det är ett sjukdomsförlopp med olika stadier.

Det är klart dysfunktionella individer vill bli dyrkade som gudar, eftersom de är så osäkra i sig själva är den dyrkan de får från en borderlinepersonlighet en extrem boost, men det är också därför de så lätt blir knäckta psykiskt när vinden vänder och de istället får höra hur värdelösa de är :)

Det där är en vanlig borderliner-teori:
"Det är okej att jag beter mig illa mot mina partners, för mina partners är ju faktiskt dysfunktionella, själviska och osäkra kräk."

Den pågår fortfarande!

Svartsjuka och/eller otrohet är inte något borderline kriterie....... just saying

det du beskriver stämmer!!! av all min erfarenhet osv,,,,,,,,,,,,