Borderline
Jag är sedan en kortare tid tillbaka tillsammans med en person som jag häromdan fått reda på fick diagnosen borderline för ungefär ett år sedan. Jag har förstått att det varit något, så diagnosen som sådan gör mig ingenting och jag är ej spec förvånad. Jag har haft andra i min närhet tidigare med samma/liknande problematik, men dels är det länge sen och dels är det ej med samma typ av relation, så till de vill/kan jag inte vända mig.
Personen står i kö för dbt, men det tar drygt ett år innan denne får börja med dbt. Personen har en kurator vid behov och medicineras delvis mot depression. Personen har ett barn sedan tidigare.
Personen har av olika anledningar tidigare haft det väldigt tufft under delar av sitt liv. Mkt av detta förstod jag väldigt tidigt in i relationen, så inget har direkt kommit som en nyhet för mig. Jag vet om en del "risker" (eller vad man nu ska kalla de) men jag har ändå av egen vilja valt att gå in i relationen.
Det jag nu funderar över är ni andra som dels har diagnosen Borderline, men även ni som lever med någon som har diagnosen. Hur är det/kan det vara att leva med någon som har diagnosen? Saker att tänka på? Jag vill ju kunna bemöta min partner på bästa sätt och finnas där för denne. Jag VET att det kommer vara skittufft i perioder, framför allt fram tills dbt börjar och under tiden den pågår. Men jag vill och kommer finnas där oavsett hela vägen. Tips på bloggar att läsa eller sidor på nätet med bra information kring detta? Då inte om diagnosen som sådan utan mer att leva med någon med diagnosen.
Fråga på om det är något. Jag har valt att vara anonym och att ej berätta om kön på nån av oss för att ej röja min partner och med respekt för denne. Jag vill bara kunna bemöta denne på bästa sätt.
Tack på förhand.
MVH
