Borderline

+1

Jag hoppas det till slut går bra för dig TS med den nya relationen, det gör jag verkligen, men hur det än går så kommer du göra illa dig ordentligt innan du börjar förstå.

När du börjar förstå och fått lite egen erfarenhet så får du gärna be om fler råd. Det finns värdefulla råd att få som mildrar problemen men just nu är du inte mottaglig. 

det ger absolut ingenting med inlägg som är enbart negativa, för ingenting är enbart negativt, det finns alltid nåt positivt med allt. det handlar om hur man ser på saken. kan man ej ge det minsta positiva, skriv då hellre ingenting. men kan man skriva både positivt och negativt så varsågod

 jag förstår, slutdiskuterat. jag är mottaglig, men ingen har heller gett mig tips på litteratur eller bloggar. jag måste ju börja nånstans...

Jag kan skriva positivt om relationer men inte om borderline. Du skrämmer mig när du tror att det finns positiva sidor med det. Borderline är en sjukdom som äter upp relationer inifrån. Ju mer hon tycker om dig desto större inflytande får sjukdomen över hennes liv.

Du skriver att du kan sätta ner foten. Ja gör det och se vad det leder till. Är det något som är viktigt för henne så kan det sluta hur som helst. Ju längre in i relationen ni kommer desto fler saker kommer hon att betrakta som viktiga och desto mindre inflytande över relationen får du och hon.

Skälet till att jag låter negativ är för att du låter så förbaskat positiv. Hade du haft en nyktrare syn på det så hade jag haft lättare att beskriva de positiva saker som vi trots allt upplevde. Men de var trots sjukdomen inte tack vare sjukdomen. 

Du verkar tro att det är lite jobbigt ibland men det är lugnt, det går över och jag har stort tålamod. Det fungerar inte så. Ju längre in i relationen ni kommer desto mer plats kommer den att ta upp, desto mer saker kommer du behöva göra avkall på. Till slut lever du inte ditt liv du lever sjukdomens liv. Säger du ifrån eller önskar något annat så leder det till de värsta gräl du kommer uppleva i ditt liv. Du måste förstå att det är så sjukdomen yttrar sig och just nu känns det inte riktigt som att du vill förstå hur illa det faktiskt kan gå.

Det positiva är att ni är kära i varandra. Borderline, nej det är inte något positivt.

Precis som BL så har jag svårt att ta upp de positiva delar som kan finnas i sjukdomen, eftersom du så uppenbart underskattar problemen. Det känns bara som jag skulle vilseleda dig om jag tog upp det som kan vara positivt.

Det första och bästa rådet man kan ge till någon i en borderlinerelation är att skydda sig själv. Ibland måste du dra dig undan även om din partner mår sämre av det. Ibland måste du säga nej även om din partner får fruktansvärd ångest av det. Ibland måste du reagera stenhårt när din partner kliver över en integritetsgräns.

Om du inte skyddar dig själv kommer du gå sönder. När du går sönder är du inte längre till hjälp för någon av er. Att skydda dig själv är därför indirekt också att hjälpa din partner, trots att hon kan gå i bitar framför dina ögon, spotta på dig, och hota att ta livet av sig.

Det är det bästa råd du kan få och det är samma råd du får av proffs, även om de uttrycker sig lite mer politiskt.

Är du mottaglig för det rådet? Förstår du att du kommer gå sönder om du inte sätter upp en del hårda gränser?

Terapeuter som jobbar med att behandla patienter med borderline arbetar i team och går själva i terapi hos en annan terapeut, för att orka. Du kommer också behöva gå i terapi, inte bara hon. 

sluta spotta så mycket galla över borderline.....  

jag har borderline? enligt er är jag dömt att leva ensam? kan lika gärana lägga mig ner o dö nu då?

FÖR TROTS ALLT SÅ CITERAR    "  Jag kan skriva positivt om relationer men inte om borderline. Du skrämmer mig när du tror att det finns positiva sidor med det. Borderline är en sjukdom som äter upp relationer inifrån. Ju mer hon tycker om dig desto större inflytande får sjukdomen över hennes liv."

TACK O HEJ !  

Jag tycker inte du är dömd till ett liv i ensamhet. Säg att du har en vanlig nivå av borderline, vare sig svår eller lätt. Då tror jag att:

I) Du måste förstå att du är sjuk och vilja bli frisk (nej alla vill inte det)
II) Du måste gå i terapi och försöka bli så bra som möjligt
III) Du måste berätta att du har borderline för din partner
IV) Din partner kommer behöva stöd, antagligen genom att själv prata med en kunnig terapeut

då kan det fungera

 

Nej jag har inte sagt att alla med Borderline ska leva ensamma. Jag har önskat TS lycka till och hoppas att det går bra. Men det är en sjukdom som är mycket destruktiv i relationer.

Jag står för det jag skrev, jag kan inte skriva något positivt om borderline, lika lite som jag kommer skriva något positivt om andra kroniska sjukdomar.

Hmm... beskriver det ganska bra utom punkt 1. Man kommer inte bli frisk men man kan lära sig att leva med det och då är första steget att lära sig om sjukdomen och förstå vad den kan göra och gör. TS verkar inte riktigt förstå vad borderline är och det gör mig lite orolig å hans vägnar.

Jag menade inte att man kommer bli frisk, bara att man måste ha viljan att bli frisk för att kunna klara en relation. Om inte de två grundläggande förutsättningarna finns på plats, sjukdomsinsikt och viljan att bli bättre, då tycker jag inte ens man ska försöka ha relationer.

I den här tråden vill jag bara säga att HEJA HEJA trådstartaren! jag blir så grymt glad! att du finns där och inte gör ned din partner! att du vill hjälpa och finnas där för henne/honom! HURRA! du är bäst! verkligen!
Till alla idioter som svarat att du är naiv och godtrogen osv osv så kan jag bara säga att vad vet ni om det?
Är ni inte lite känsliga nu? Lite överkänsliga kanske? Kan det vara så att ni kanske har borderline?
Jag blir bara grymt trött. Borderline är för det första ingen sjukdom. Det är en personlighetsstörning. Alltså en del av ens personlighet som blivit skadad på något sätt. En sjukdom har ett förlopp. Det har inte borderline. Borderlinedrag är något som finns hos de allra flesta människor. Hos en del blir det ett handikapp. 
Jag diagnosticerades med borderline för några månader sen. Jag har inte en tanke på att gå i någon form av terapi för det. För mig är det inte ett handikapp. Snarare en tillgång.
Och till alla er som på olika sätt försökt att göra ned trådstartaren och på så sätt även göra ned hans eller hennes kärlek - det FINNS en anhörigförening för er. ANBO heter den. Där de kan anhöriga till människor som har borderline få stöd av andra människor som också har anhöriga med borderline och som tycker det är jobbigt. Man ägnar sig ungefär åt att gnälla över hur svårt det är att ha råkat få någon i familjen med borderline.
 

Total brist på självinsikt?