• Pappautanbarn

    pappa UTAN barn

    Mamman har äntligen lyckats efter 5 år.
    Nu är barnen vända emot mig. Jag har kämpat och kämpat genom soc, advokater och domstol. Gemensam vårdnad är klubbat men vad är det värt när mamman lyckas vända barnen emot att inte vilja komma.
    Detta är ett problem som behöver uppmärksammas. Jag är ju inte ett enskilt fall utan det finns ju tusentals fall att läsa om bara man googlar. Jämställdhet pratas det väldigt mkt om. Lika löner oavsett kön, kvinnor till chefspositioner mm men i denna fråga är det ingen som sticker ut hakan. Så fort det blir vårdnadstvist så är domstolarna snabba med att ge ensam vårdnad till mamman. Skulle en pappa få ensam vårdnad då är mamman fast i tungt missbruk eller psykiskt otillräknelig. Annars är det i princip omöjligt. Sen är mamma alltid en mamma och pappa är alltid en pappa. Den stora frågan är vad det är för mamma egentligen som baktalar pappan och vänder barnen emot sin egen pappa bara för att man blivit lämnad. Det är jättetungt och jobbigt att bli lämnad av den man älskar, men inte att man använder barnen för att skada den andre. Det är bara barnen man gör illa. 
    Detta borde tas upp ordentligt av soc tanter, domstolar och dom borde öppna ögonen för att se världen som den är.  TYVÄRR!!

  • Svar på tråden pappa UTAN barn
  • Tom Araya

    Den som motarbetar samarbete borde vara den som anses i lägre grad engagera sig för barnets bästa.


    Jeff Hanneman (gitarrist i Slayer) *1964-01-31 D: 2013-05-02 R.I.P.
  • h8him
    Anonym (...) skrev 2013-06-04 12:09:05 följande:
    Jag håller inte med. Grava samarbetsproblem väljer man att ha oavsett vem som väljer det. Den som väljer att ha samarbetsproblem ska ju inte tjäna på det och få den andra föräldern att stå tillbaka. Jag har inga problem att samarbeta, jag vill vara en del av vårt barns uppväxt. Jag behandlar henne med hänsyn och respekt.

    Till att börja med kan vi likställa föräldrarna i sitt föräldraskap. Som det är nu har mamman någon slags förtur till barnen och pappan förväntas stå tillbaka om mamman inte samarbetar. 

    Det bästa av situationen är givetvis att försöka delta i en så stor del av barnets liv som jag kan. Att den andra föräldern tycker precis tvärtom bör ju inte ligga mig i fatet vilket det idag gör. 
    I ditt fall handlar det alltså om en liten bebis på några månader? Är det rätt?


  • Anonym (...)
    Tom Araya skrev 2013-06-04 12:28:41 följande:
    Den som motarbetar samarbete borde vara den som anses i lägre grad engagera sig för barnets bästa.
    Och så är det också så länge den personen är pappan.

    Medan mamman kan leva på det faktum att hon är mamma och hänvisa till empati, amning och dylikt. 
  • SVBk4rr1ng
    Anonym (...) skrev 2013-06-04 12:23:50 följande:
    Inga problem. man väljer att lägga ilska och bitterhet åt sidan och jobbar framåt för barnets skull. För barnets rätt till två närvarande föräldrar.  Jag kan det och jag kan inte förstå varför jag ska stå tillbaka eller straffas för det. 

    Problemet i ert fall verkar ju vara att bara den ena klarar av att göra det och bete sig vuxet. Och det krävs två för ett fungerande samarbete. Om det är på det sättet skulle du förmodligen vara en lämpligare vårdnadshavare. Men anta att du fick ensam vårdnad över barnet. Och mamman fortfarande bråkade och vägrade. Hur skulle du lösa problemen med boendet och umgänget då?
  • Anonym (...)
    SVBk4rr1ng skrev 2013-06-04 12:35:00 följande:

    Problemet i ert fall verkar ju vara att bara den ena klarar av att göra det och bete sig vuxet. Och det krävs två för ett fungerande samarbete. Om det är på det sättet skulle du förmodligen vara en lämpligare vårdnadshavare. Men anta att du fick ensam vårdnad över barnet. Och mamman fortfarande bråkade och vägrade. Hur skulle du lösa problemen med boendet och umgänget då?
    Hur menar du? Vad skulle hon vägra och bråka om?

    Om jag fick vårdnad och boende så skulle jag givetvis tillse att hon fick ha ett gott umgänge med barnet och hon skulle alltid vara välkommen hem till mig för umgänge hemmavid eller på egen hand på annan plats. 
  • SVBk4rr1ng
    Anonym (...) skrev 2013-06-04 12:41:42 följande:
    Hur menar du? Vad skulle hon vägra och bråka om? Om jag fick vårdnad och boende så skulle jag givetvis tillse att hon fick ha ett gott umgänge med barnet och hon skulle alltid vara välkommen hem till mig för umgänge hemmavid eller på egen hand på annan plats. 

    Men om du fick vårdnaden och därmed beslutanderätten skulle du bara rycka barnet från dess mamma och dess enda trygghet? Och skulle mamman vara välkommen hos dig när som helst när hon beter sig illa och kränker dig såpass mycket att du funderar på att lägga ner umgänget just nu för att du inte pallar?
  • Anonym (...)
    SVBk4rr1ng skrev 2013-06-04 12:45:45 följande:

    Men om du fick vårdnaden och därmed beslutanderätten skulle du bara rycka barnet från dess mamma och dess enda trygghet? Och skulle mamman vara välkommen hos dig när som helst när hon beter sig illa och kränker dig såpass mycket att du funderar på att lägga ner umgänget just nu för att du inte pallar?
    Nej jag skulle inte rycka undan barnet från dess mamma. Ja, hon skulle självklart vara välkommen. Jag lägger helt enkelt konflikterna åt sidan även då precis som jag gör nu.

    Jag funderar inte på att lägga ner umgänget, det är bara i mina svartaste stunder som tanken flyger genom mitt huvud. Jag söker med ljus och lykta efter lösningar och framkomliga vägar.
  • h8him
    Anonym (...) skrev 2013-06-04 12:52:12 följande:
    Nej jag skulle inte rycka undan barnet från dess mamma. Ja, hon skulle självklart vara välkommen. Jag lägger helt enkelt konflikterna åt sidan även då precis som jag gör nu.

    Jag funderar inte på att lägga ner umgänget, det är bara i mina svartaste stunder som tanken flyger genom mitt huvud. Jag söker med ljus och lykta efter lösningar och framkomliga vägar.
    Hur gammalt är barnet?
  • Anonym (...)

    Det framgår implicit av mina tidigare inlägg. Mellan 3 och 6 månader.

  • SVBk4rr1ng
    Anonym (...) skrev 2013-06-04 13:28:16 följande:
    Det framgår implicit av mina tidigare inlägg. Mellan 3 och 6 månader.

    Har mamman alltid varit knepig eller är det nytillkommet? För det innebär ju en rätt stor skillnad inför några spådomar om hur svårt samarbetet mellan er kommer att bli framåt i ett långt perspektiv.
Svar på tråden pappa UTAN barn