• Pappautanbarn

    pappa UTAN barn

    Mamman har äntligen lyckats efter 5 år.
    Nu är barnen vända emot mig. Jag har kämpat och kämpat genom soc, advokater och domstol. Gemensam vårdnad är klubbat men vad är det värt när mamman lyckas vända barnen emot att inte vilja komma.
    Detta är ett problem som behöver uppmärksammas. Jag är ju inte ett enskilt fall utan det finns ju tusentals fall att läsa om bara man googlar. Jämställdhet pratas det väldigt mkt om. Lika löner oavsett kön, kvinnor till chefspositioner mm men i denna fråga är det ingen som sticker ut hakan. Så fort det blir vårdnadstvist så är domstolarna snabba med att ge ensam vårdnad till mamman. Skulle en pappa få ensam vårdnad då är mamman fast i tungt missbruk eller psykiskt otillräknelig. Annars är det i princip omöjligt. Sen är mamma alltid en mamma och pappa är alltid en pappa. Den stora frågan är vad det är för mamma egentligen som baktalar pappan och vänder barnen emot sin egen pappa bara för att man blivit lämnad. Det är jättetungt och jobbigt att bli lämnad av den man älskar, men inte att man använder barnen för att skada den andre. Det är bara barnen man gör illa. 
    Detta borde tas upp ordentligt av soc tanter, domstolar och dom borde öppna ögonen för att se världen som den är.  TYVÄRR!!

  • Svar på tråden pappa UTAN barn
  • Anonym (... 2)

    Pappan vägrade samarbeta, och han vägrade även trots familjerätten (och min vädjan) skriva på papper som gav mig ensam vårdnad. Jag var tvungen att stämma honom på vårdnaden för att kunna få en fungerande familjesituation. Kan tillägga att pappan inte ens dök upp i rätten. Förstår att detta inte var svaret du önskade?!?

  • Anonym (Nja)

    Ärligt talat så tror jag inte på din historia TS. Det är något eller mycket du inte berättar. Till att börja med, TS antyder att ni varit separerade under 5 år, och andra inlägg tyder på att du spenderade minst lika mycket tid med barnen som mamman. Varför började ni då inte omedelbart med växelvis boende? När barnen har en god relation till båda föräldrarna är detta standard. Sedan påstår du att ni har ett umgängesavtal men att mamman vägrar följa det. Om så är fallet så är du ju inte på något sätt rättslös. Händer det så vänder man sig till länsrätten och begär verkställighet. Då döms först vite ut, men senare, om problemet kvarstår så hämtas barnen till dig med polis. Om barnen själva vill åka till dig eller inte spelar ingen roll så länge de är under 12 år. Har det gått så långt kan du dessutom stämma för att få enskild vårdnad baserat på att mamman utövar umgängessabotage. Och om din historia stämmer skulle du sannolikt få det. Jag får verkligen inte ihop din historia, mamman har saboterat umgänget i 5 år, men du vill inte ringa en advokat eftersom det tar 3 veckor att få en tid? Under fem år har du inte begärt verkställighet eller fått det, iaf inte så att barnen hämtats med polis. Och du menar att du har kämpat för dina barn? Jag får verkligen inte din historia att gå ihop.

  • Pappautanbarn

    Okunskap!! För det första. Så söker man verkställighet hos tingsrätten. För det andra så besparar jag barnen att bli hämtade med polis. Hjälper ju inte barnen. För det andra så hänvisar polis samt socialen att polisen inte blandar sig i civilmål. När vi skildes, tror du inte då att jag försökte med växelvist boende? Men när den andra parten i det här fallet mamman direkt ansöker om ensam vårdnad hur skulle det då gå till hade du trott? Jag har fått kämpa bara för att få ha kvar gemensam vårdnad. Det jag fick var just varannan helg. I början saboterades det också att det inte var hemma när jag skulle hämta. Men advokater fram och skrivelser tillbaka så hände det inte så mycket. Sen att du formulerar dig som det sista du skrev, och du menar att du kämpat för dina barn? Sån jävla mening kan du ta och köra upp någonstans. Jag har kämpat för dom så mycket det har gått, men ursäkta att jag inte vill att polis ska hämta dom. Barnen mår skitdåligt av detta och visar sig i skola som jag skrivit innan. Då är nog faktiskt inte polishämtning av barnen prio 1. Har du spotify så traska ut där och lyssna på " varför får inte Valdemar träffa sin far " Tack för mig, HEJ!!!

  • Anonym (mamma)

    Känner till flera fall som detta där mammorna förstör umgänget och vänder barnen mot pappan.Jag kan inte fatta hur dessa mammor kan vilja sina barn så ont och beröva dem kontakt med sina pappor.

    Jag förstår om barnen far illa hos papporna men det är sällan som det händer. Mammorna ska helt enkelt jävlas och trilskas för att de anser att pappan inte ska ha barnen helt enkelt och att det bästa för barnen är att vara hos mammorna.Det är ett personligt vendetta som går ut över barnen men det det verkar ju vara helt okej och anammat i dagens samhälle att mammor är bäst för barnen.

    Jag hoppas att alla barn som utsätts för detta någon gång vaknar upp och fattar vad deras underbara mammor har gjort. Hade min mamma gjort så mot mig så hade hon inte legat bra till på min lista bland folk jag tycker om och litar på!

    Och som pappa idag har du inte mycket att säga till om i sådana här frågor. Det är mammorna som lindar in social och familjerätts KVINNORNA i sina lögner. 

  • Pappautanbarn

    Ca 40 000 barn i Sverige idag har ingen kontakt alls med sin pappa, och jag har svårt att tro att alla dom 40 000 barnen har en olämplig pappa. Ca 150 000 barn i Sverige idag träffar sin pappa en gång i månaden eller mer sällan. Där har jag svårt att tro att alla dom 150 000 barns pappa inte vill träffa sina barn oftare. Tydligt är att mamman med hjälp av samhället utmanövrerar pappan. Tragiskt!!

  • Anonym (mm)
    Anonym (Nja) skrev 2013-06-24 14:07:28 följande:
    Ärligt talat så tror jag inte på din historia TS. Det är något eller mycket du inte berättar. Till att börja med, TS antyder att ni varit separerade under 5 år, och andra inlägg tyder på att du spenderade minst lika mycket tid med barnen som mamman. Varför började ni då inte omedelbart med växelvis boende? När barnen har en god relation till båda föräldrarna är detta standard. Sedan påstår du att ni har ett umgängesavtal men att mamman vägrar följa det. Om så är fallet så är du ju inte på något sätt rättslös. Händer det så vänder man sig till länsrätten och begär verkställighet. Då döms först vite ut, men senare, om problemet kvarstår så hämtas barnen till dig med polis. Om barnen själva vill åka till dig eller inte spelar ingen roll så länge de är under 12 år. Har det gått så långt kan du dessutom stämma för att få enskild vårdnad baserat på att mamman utövar umgängessabotage. Och om din historia stämmer skulle du sannolikt få det. Jag får verkligen inte ihop din historia, mamman har saboterat umgänget i 5 år, men du vill inte ringa en advokat eftersom det tar 3 veckor att få en tid? Under fem år har du inte begärt verkställighet eller fått det, iaf inte så att barnen hämtats med polis. Och du menar att du har kämpat för dina barn? Jag får verkligen inte din historia att gå ihop.

    Polisen hämtar inte barn som inte vill följa med, däremot barn där föräldern inte vill att de ska följa med.
    Finns säkert undantag, men jag tror nog att ts inte vill utsätta sina barn för polishämtning med våld. 
  • hymafr
    Pappautanbarn skrev 2013-06-26 10:49:04 följande:
    Ca 40 000 barn i Sverige idag har ingen kontakt alls med sin pappa, och jag har svårt att tro att alla dom 40 000 barnen har en olämplig pappa. Ca 150 000 barn i Sverige idag träffar sin pappa en gång i månaden eller mer sällan. Där har jag svårt att tro att alla dom 150 000 barns pappa inte vill träffa sina barn oftare. Tydligt är att mamman med hjälp av samhället utmanövrerar pappan. Tragiskt!!
    Tänk om det vore så enkelt att det var mamman som var orsaken.

    Min dotter är 19 år och har sedan snart 10 år mailkontakt med pappan och tillåtelse av mig att träffa honom så ofta hon vill.
    Dock anser hon att det är han som ska initiera ett besök (tycker jag också - det är inte barnen som ska arrangera umgänget), så nu har de inte träffats på 2 år. Innan dess var det 1-2 ggr per år.
    Det konstiga är att han har en 10-årig dotter med sin nya fru (en kvinna som det verkar vara ordning och reda på) och denna flicka avgudar sin storasyster och vill inget hellre än att de ska träffas oftare, men pappan orkar inte ta tag i det.  Varför vill han inte göra sin dotter glad - den dotter som han bor ihop med och som han förhoppningsvis älskar? Att han inte älskar min dotter förstår jag - de känner ju inte varandra - men den lilla?
      
  • Anonym (... 3)
    Pappautanbarn skrev 2013-06-01 22:11:43 följande:
    Mamman har äntligen lyckats efter 5 år.
    Nu är barnen vända emot mig. Jag har kämpat och kämpat genom soc, advokater och domstol. Gemensam vårdnad är klubbat men vad är det värt när mamman lyckas vända barnen emot att inte vilja komma.
    Detta är ett problem som behöver uppmärksammas. Jag är ju inte ett enskilt fall utan det finns ju tusentals fall att läsa om bara man googlar. Jämställdhet pratas det väldigt mkt om. Lika löner oavsett kön, kvinnor till chefspositioner mm men i denna fråga är det ingen som sticker ut hakan. Så fort det blir vårdnadstvist så är domstolarna snabba med att ge ensam vårdnad till mamman. Skulle en pappa få ensam vårdnad då är mamman fast i tungt missbruk eller psykiskt otillräknelig. Annars är det i princip omöjligt. Sen är mamma alltid en mamma och pappa är alltid en pappa. Den stora frågan är vad det är för mamma egentligen som baktalar pappan och vänder barnen emot sin egen pappa bara för att man blivit lämnad. Det är jättetungt och jobbigt att bli lämnad av den man älskar, men inte att man använder barnen för att skada den andre. Det är bara barnen man gör illa. 
    Detta borde tas upp ordentligt av soc tanter, domstolar och dom borde öppna ögonen för att se världen som den är.  TYVÄRR!!
    Mm ja tyvärr är det lite så. Den som hörs mest och strider mest är den som förlorar i såna här frågor.

    Vare sig det är mamman eller pappan. Många föräldrar förlorar sina barn på det viset. Jag har tyvärr inga råd att ge dig, ville bara "hålla med dig" lite.

    Har du provat få till ett möte då barnen är med ?  
  • Cecilia 851

    Vänta tills de växt upp, även om det verkar som en lång, tragisk tid.
    Barnen kommer inse att mamman är en jävla häxa.
    Min mamma gjorde de mot mig, vände mig emot så jag avskydde min pappa.
    Nu har jag växt upp, och har minimal kontakt med min mamma. Hon är en häxa.

  • Anonym (been there)
    Anonym (mamma) skrev 2013-06-26 10:41:37 följande:
    Känner till flera fall som detta där mammorna förstör umgänget och vänder barnen mot pappan.Jag kan inte fatta hur dessa mammor kan vilja sina barn så ont och beröva dem kontakt med sina pappor.

    Jag förstår om barnen far illa hos papporna men det är sällan som det händer. Mammorna ska helt enkelt jävlas och trilskas för att de anser att pappan inte ska ha barnen helt enkelt och att det bästa för barnen är att vara hos mammorna.Det är ett personligt vendetta som går ut över barnen men det det verkar ju vara helt okej och anammat i dagens samhälle att mammor är bäst för barnen.

    Jag hoppas att alla barn som utsätts för detta någon gång vaknar upp och fattar vad deras underbara mammor har gjort. Hade min mamma gjort så mot mig så hade hon inte legat bra till på min lista bland folk jag tycker om och litar på!

    Och som pappa idag har du inte mycket att säga till om i sådana här frågor. Det är mammorna som lindar in social och familjerätts KVINNORNA i sina lögner. 
    Ja, så var det det där med könskamp igen ..... mammor och pappaor är precis lika goda kålsupare när de befinner sig i den situationen. Att myten om mammorna som sabotörer sprids handlar om att det oftast är hos dem barnen bor. Bodde barn vanligen hos sin pappa skulle vi få se en omvänd situatione; pappor som umgängessabotörer. Det handlar INTE om kön!!
Svar på tråden pappa UTAN barn