Pappautanbarn

Äldre 1 Jun 22:11

161 svar

pappa UTAN barn

Mamman har äntligen lyckats efter 5 år.
Nu är barnen vända emot mig. Jag har kämpat och kämpat genom soc, advokater och domstol. Gemensam vårdnad är klubbat men vad är det värt när mamman lyckas vända barnen emot att inte vilja komma.
Detta är ett problem som behöver uppmärksammas. Jag är ju inte ett enskilt fall utan det finns ju tusentals fall att läsa om bara man googlar. Jämställdhet pratas det väldigt mkt om. Lika löner oavsett kön, kvinnor till chefspositioner mm men i denna fråga är det ingen som sticker ut hakan. Så fort det blir vårdnadstvist så är domstolarna snabba med att ge ensam vårdnad till mamman. Skulle en pappa få ensam vårdnad då är mamman fast i tungt missbruk eller psykiskt otillräknelig. Annars är det i princip omöjligt. Sen är mamma alltid en mamma och pappa är alltid en pappa. Den stora frågan är vad det är för mamma egentligen som baktalar pappan och vänder barnen emot sin egen pappa bara för att man blivit lämnad. Det är jättetungt och jobbigt att bli lämnad av den man älskar, men inte att man använder barnen för att skada den andre. Det är bara barnen man gör illa.
Detta borde tas upp ordentligt av soc tanter, domstolar och dom borde öppna ögonen för att se världen som den är. TYVÄRR!!

Anonym (...)

Äldre 4 Jun 08:43

#61

EllisBell skrev 2013-06-04 07:39:11 följande:

Tom Araya: Det spelar ju ingen roll för barnen på vilka grunder beslutet om att den ena föräldern ska ta ut mest fp och vab fattats. Oavsett om det är ett gemensamt beslut blir det så att barnen blir mest anknutna till den som tillbringat mest tid med dem. I en allvarlig konfliktsituation när vv inte funkar tar man ju även hänsyn till detta. Rimligtvis är dessutom en förälder som prioriterar att vara hemma med sitt barn en tid i normalfallet mer engagerad än den som väljer bort. Och ja, det är bara utslag i domstolar (hr) som studien gäller. Det är där konflikter brukar hamna om föräldrar tvistar. Socialtjänst/fr är bara rådgivande.

Det är fortfarande absurt. Jag upptäckte på BB att min sambo hade skrivit sig på en annan adress, jag stannade på BB med henne i en vecka, hon följde med hem och efter ytterligare 2 dagar så drog hon.

Sen dess har jag haft minimalt med umgänge, umgänget sker på dagar, tider och platser som hon bestämt. Hon har bestämt att han ska döpas och utsett gudföräldrar, hon har bestämt att hon ska resa bort med barnet i flera veckor senare i sommar.

Jag kämpar som ett djur för vårt barns rätt till en pappa. Det tog över tre månader innan hon ens skrev på faderskapet. Gemensam vårdnad vägrar hon att prata om. Jag blir med jämna mellanrum utsatt för påhopp av henne och hennes familj under det lilla umgänge jag har. Jag biter ihop och tar allt liggande på rygg för vårt barns skull.

Du menar att det är rimligt att det ligger mig i fatet då jag inte funnits där för barnet?

h8him

Äldre 4 Jun 09:09

#62

Tom Araya skrev 2013-06-04 04:42:48 följande:

Studien tycks inte ta hänsyn till vilka val som görs av båda föräldrarna tillsammans när de levde ihop.
Att en mamma är hemma för VAB mer än pappan kanske inte är enbart pappans val utan ett gemensamt val, vilket då inte är rättvist att ta med i en bedömning över engagemang.

Studien gäller också enbart domstolarna och inte hur FR eller sociala myndigheter jobbar i ärendena, vilket även påverkar utgången av dem.

Det spelar väl ingen roll om det var ett gemensamt val? Det handlar om barnets behov och vem som engagerat sig mest. Om en förälder väljer att strunta i föräldraledighet, VAB och föräldramöten så har denne naturligtvis uppförsbacke tills denne börjar engagera sig och spendera tid med sitt barn.

EllisBell skrev 2013-06-04 07:39:11 följande:

Tom Araya: Det spelar ju ingen roll för barnen på vilka grunder beslutet om att den ena föräldern ska ta ut mest fp och vab fattats. Oavsett om det är ett gemensamt beslut blir det så att barnen blir mest anknutna till den som tillbringat mest tid med dem. I en allvarlig konfliktsituation när vv inte funkar tar man ju även hänsyn till detta. Rimligtvis är dessutom en förälder som prioriterar att vara hemma med sitt barn en tid i normalfallet mer engagerad än den som väljer bort. Och ja, det är bara utslag i domstolar (hr) som studien gäller. Det är där konflikter brukar hamna om föräldrar tvistar. Socialtjänst/fr är bara rådgivande.

Var står det att det är HRdomar som studierna baseras på?

Socialtjänsten är rådgivande för föräldrar men utredande inför domstolen.

Anonym (...) skrev 2013-06-04 08:43:08 följande:

Det är fortfarande absurt. Jag upptäckte på BB att min sambo hade skrivit sig på en annan adress, jag stannade på BB med henne i en vecka, hon följde med hem och efter ytterligare 2 dagar så drog hon.

Sen dess har jag haft minimalt med umgänge, umgänget sker på dagar, tider och platser som hon bestämt. Hon har bestämt att han ska döpas och utsett gudföräldrar, hon har bestämt att hon ska resa bort med barnet i flera veckor senare i sommar.

Jag kämpar som ett djur för vårt barns rätt till en pappa. Det tog över tre månader innan hon ens skrev på faderskapet. Gemensam vårdnad vägrar hon att prata om. Jag blir med jämna mellanrum utsatt för påhopp av henne och hennes familj under det lilla umgänge jag har. Jag biter ihop och tar allt liggande på rygg för vårt barns skull.

Du menar att det är rimligt att det ligger mig i fatet då jag inte funnits där för barnet?

Har du stämt henne för att få gemensam vårdad?

Anonym (hej!)

Äldre 4 Jun 09:19

#63

SVBk4rr1ng skrev 2013-06-03 14:11:36 följande:

Nyfiken på vilken mekanism som ligger bakom. Trodde ni helhjärtat på er mammas ord eller hade ni tvivel. Eller trodde ni på henne för att göra henne nöjd?

Mekanismen som ligger bakom är att ett barn tror ju på allt en vuxen säger. Speciellt den som är den man träffar mest. Du litar ju fullständigt på den och har ingen förmåga att ifrågasätta förrän kanske i tonåren.

Anonym (hej!)

Äldre 4 Jun 09:20

#64

SVBk4rr1ng skrev 2013-06-03 14:21:58 följande:

Kan du inte göra en orosanmälan till socialtjänsten om att hon misshandlar barnen psykiskt genom att svartmåla dig som pappa? Har mamman förresten enskild vårdnad?

Ingen dum idé alls TS!

Anonym (hej!)

Äldre 4 Jun 09:27

#65

Anonym (...) skrev 2013-06-04 08:43:08 följande:

Det är fortfarande absurt. Jag upptäckte på BB att min sambo hade skrivit sig på en annan adress, jag stannade på BB med henne i en vecka, hon följde med hem och efter ytterligare 2 dagar så drog hon.

Sen dess har jag haft minimalt med umgänge, umgänget sker på dagar, tider och platser som hon bestämt. Hon har bestämt att han ska döpas och utsett gudföräldrar, hon har bestämt att hon ska resa bort med barnet i flera veckor senare i sommar.

Jag kämpar som ett djur för vårt barns rätt till en pappa. Det tog över tre månader innan hon ens skrev på faderskapet. Gemensam vårdnad vägrar hon att prata om. Jag blir med jämna mellanrum utsatt för påhopp av henne och hennes familj under det lilla umgänge jag har. Jag biter ihop och tar allt liggande på rygg för vårt barns skull.

Du menar att det är rimligt att det ligger mig i fatet då jag inte funnits där för barnet?

Jag vet att det låter klent, men du gör helt rätt och jag lovar dig att det kommer att löna sig. Alla barn blir intresserade av sina pappor och då underlättar det att du varit där även om det va skitjobbigt att få tid med ditt barn. I ditt fall behöver det inte ens dröja länge. Redan efter ett år brukar barn vilja vara med andra vuxna än mamman och då är det ju naturligt att det är pappan.

Tom Araya

Äldre 4 Jun 09:38

#66

h8him skrev 2013-06-04 09:09:27 följande:

Det spelar väl ingen roll om det var ett gemensamt val? Det handlar om barnets behov och vem som engagerat sig mest. Om en förälder väljer att strunta i föräldraledighet, VAB och föräldramöten så har denne naturligtvis uppförsbacke tills denne börjar engagera sig och spendera tid med sitt barn.

Om det gemensamma valet (exempelvis av ekonomiska skäl) är att mamman oftast är den som tar ut VAB, på vilket sätt är hon då mer engagerad i barnet och dess behov? Barnets behov vid sjukdom är väl att få vara hemma med en förälder, som kan vara vilken som helst av dem?!

Om barnet har behov av mer pappaumgänge så kan det väl inte räknas som engagemang att som mamma välja att vara hemma istället för pappan!?

Ser man på engagemanget under tider då båda är hemma med barnen?

Jeff Hanneman (gitarrist i Slayer) *1964-01-31 D: 2013-05-02 R.I.P.

Anonym (...)

Äldre 4 Jun 09:43

#67

Anonym (hej!) skrev 2013-06-04 09:27:18 följande:

Jag vet att det låter klent, men du gör helt rätt och jag lovar dig att det kommer att löna sig. Alla barn blir intresserade av sina pappor och då underlättar det att du varit där även om det va skitjobbigt att få tid med ditt barn. I ditt fall behöver det inte ens dröja länge. Redan efter ett år brukar barn vilja vara med andra vuxna än mamman och då är det ju naturligt att det är pappan.

Förlåt men du verkar helt tappad. Tycker du på allvar att man som pappa ska må så dåligt under ett år och utsättas för det som mammor kan och faktiskt utsätter pappor för. Det är bara att inse att den situationen jag har nu är inte en situation som jag klarar av att befinna mig i under ett år.

Vad är det som gör att du tycker att mammor kan bete sig hur de vill mot pappor med deras barn som vapen? Vore det inte rimligt om man försökte jämställa föräldraskapet? Det finns trots allt människor som adopterar och då ammas det inte, det finns kvinnor som inte kan eller vill amma och de barnen växer också upp till vanliga människor. Så varför betraktas man som en andra klassens förälder om man är pappa? Varför ska man vara glad för de smulor som mamman tillåter att man får?

Sen får man ett, du gör rätt, kämpa på om ett år kanske det blir bättre. Det är löjeväckande hur dåligt systemet fungerar i dessa fall.

h8him

Äldre 4 Jun 09:46

#68

Tom Araya skrev 2013-06-04 09:38:16 följande:

Om det gemensamma valet (exempelvis av ekonomiska skäl) är att mamman oftast är den som tar ut VAB, på vilket sätt är hon då mer engagerad i barnet och dess behov? Barnets behov vid sjukdom är väl att få vara hemma med en förälder, som kan vara vilken som helst av dem?!

Om barnet har behov av mer pappaumgänge så kan det väl inte räknas som engagemang att som mamma välja att vara hemma istället för pappan!?

Ser man på engagemanget under tider då båda är hemma med barnen?

Ja, för det handlar inte om att tillgodose familjens ekonomiska behov utan ett litet barns behov av en närvarande förälder!

Varför låter pappan mamman ta hela, eller större delen av föräldraledigheten, VAB osv?

Hur många är hemma samtidigt?

Tom Araya

Äldre 4 Jun 09:52

#69

h8him skrev 2013-06-04 09:46:00 följande:

Ja, för det handlar inte om att tillgodose familjens ekonomiska behov utan ett litet barns behov av en närvarande förälder!

I barnens behov ingår försörjning.
Är det engagerat föräldraskap att vara delaktig i beslut kring vårdnaden som innebär att den ena föräldern är mindre närvarande?

h8him skrev 2013-06-04 09:46:00 följande:

Varför låter pappan mamman ta hela, eller större delen av föräldraledigheten, VAB osv?

Som jag precis nämnde så är det vanligt av ekonomiska skäl men det kan även finnas andra, som eget företagande mm.
Varför deltar man i ett sådant beslut om man är "engagerad" som förälder?

h8him skrev 2013-06-04 09:46:00 följande:

Hur många är hemma samtidigt?

Det är väl ytterst vanligt att föräldrar spenderar en hel del av sin fritid hemma med sina barn, åtminstone när de är små.

Jeff Hanneman (gitarrist i Slayer) *1964-01-31 D: 2013-05-02 R.I.P.

h8him

Äldre 4 Jun 10:07

#70

Tom Araya skrev 2013-06-04 09:52:57 följande:

I barnens behov ingår försörjning.
Är det engagerat föräldraskap att vara delaktig i beslut kring vårdnaden som innebär att den ena föräldern är mindre närvarande?

Som jag precis nämnde så är det vanligt av ekonomiska skäl men det kan även finnas andra, som eget företagande mm.
Varför deltar man i ett sådant beslut om man är "engagerad" som förälder?

Det är väl ytterst vanligt att föräldrar spenderar en hel del av sin fritid hemma med sina barn, åtminstone när de är små.

Visst men ingenting säger att barnen inte kan bli försörjda för att pappa är föräldraledig och mamma arbetar. Man ska kanske inte dra på sig högre levnadsstandard än att man klarar av att försörja sig, och barnen, om man själv eller barnen blir sjuka eller för att kunna vara föräldraledig.

Jag vet mammor som är egna företagare och som ändå kunnat vara föräldralediga, åtminstone på halvtid. På något sätt verkar det gå, bara man vill. När det gäller manliga företagare verkar viljan saknas. Kanske beroende på att man inte vill sänka sin standard eller har planerat illa innan man valde att få barn tillsammans?

Många företagare arbetar väldigt många timmar per vecka så den grupp du hänvisar till, har nog inte många timmar per vecka med sitt barn.

Pappor arbetar ofta heltid, lägg till lunch och restid så är du uppe i kanske 10-11 timmar per dygn borta från hemmet, för en helt vanlig arbetare/tjänsteman. Första året brukar ett barn sova 14-16 timmar per dygn, sen minskar det till 14 och 12 timmar de följande åren. Det blir inte så himla mycket tid tillsammans, hur du än vänder på det, om pappan aldrig är föräldraledig eller tar VAB.

pappa UTAN barn

INNEHÅLL