• Pappautanbarn

    pappa UTAN barn

    Mamman har äntligen lyckats efter 5 år.
    Nu är barnen vända emot mig. Jag har kämpat och kämpat genom soc, advokater och domstol. Gemensam vårdnad är klubbat men vad är det värt när mamman lyckas vända barnen emot att inte vilja komma.
    Detta är ett problem som behöver uppmärksammas. Jag är ju inte ett enskilt fall utan det finns ju tusentals fall att läsa om bara man googlar. Jämställdhet pratas det väldigt mkt om. Lika löner oavsett kön, kvinnor till chefspositioner mm men i denna fråga är det ingen som sticker ut hakan. Så fort det blir vårdnadstvist så är domstolarna snabba med att ge ensam vårdnad till mamman. Skulle en pappa få ensam vårdnad då är mamman fast i tungt missbruk eller psykiskt otillräknelig. Annars är det i princip omöjligt. Sen är mamma alltid en mamma och pappa är alltid en pappa. Den stora frågan är vad det är för mamma egentligen som baktalar pappan och vänder barnen emot sin egen pappa bara för att man blivit lämnad. Det är jättetungt och jobbigt att bli lämnad av den man älskar, men inte att man använder barnen för att skada den andre. Det är bara barnen man gör illa. 
    Detta borde tas upp ordentligt av soc tanter, domstolar och dom borde öppna ögonen för att se världen som den är.  TYVÄRR!!

  • Svar på tråden pappa UTAN barn
  • Anonym (hej!)
    Anonym (...) skrev 2013-06-04 09:43:53 följande:
    Förlåt men du verkar helt tappad. Tycker du på allvar att man som pappa ska må så dåligt under ett år och utsättas för det som mammor kan och faktiskt utsätter pappor för. Det är bara att inse att den situationen jag har nu är inte en situation som jag klarar av att befinna mig i under ett år.

    Vad är det som gör att du tycker att mammor kan bete sig hur de vill mot pappor med deras barn som vapen? Vore det inte rimligt om man försökte jämställa föräldraskapet? Det finns trots allt människor som adopterar och då ammas det inte, det finns kvinnor som inte kan eller vill amma och de barnen växer också upp till vanliga människor. Så varför betraktas man som en andra klassens förälder om man är pappa? Varför ska man vara glad för de smulor som mamman tillåter att man får?

    Sen får man ett, du gör rätt, kämpa på om ett år kanske det blir bättre. Det är löjeväckande hur dåligt systemet fungerar i dessa fall.
    Nej jag är inte alls tappad. Jag inser fakta och jag förstår att du är upprörd. Ta inte ut det över mig. Systemet måste givetvis ändras, men det kommer inte göras på en gång tyvärr.
  • Tom Araya
    h8him skrev 2013-06-04 10:07:53 följande:
    Visst men ingenting säger att barnen inte kan bli försörjda för att pappa är föräldraledig och mamma arbetar. Man ska kanske inte dra på sig högre levnadsstandard än att man klarar av att försörja sig, och barnen, om man själv eller barnen blir sjuka eller för att kunna vara föräldraledig.
    Skälen har ingen betydelse och könet på den som är hemma har inte heller nödvändigtvis någon större betydelse i graden av engagemang om båda är lika delaktiga i beslutet över vem som ska vara hemma.
    h8him skrev 2013-06-04 10:07:53 följande:
    Jag vet mammor som är egna företagare och som ändå kunnat vara föräldralediga, åtminstone på halvtid. På något sätt verkar det gå, bara man vill. När det gäller manliga företagare verkar viljan saknas. Kanske beroende på att man inte vill sänka sin standard eller har planerat illa innan man valde att få barn tillsammans?
    Det beror väl också på vilken bransch. Det är lättare att vara hemma om jobbtider går att flexa på eller om man jobbar mycket hemifrån.
    En VVS-montör har nog svårt med den flexibiliteten.
    h8him skrev 2013-06-04 10:07:53 följande:
    Många företagare arbetar väldigt många timmar per vecka så den grupp du hänvisar till, har nog inte många timmar per vecka med sitt barn.
    Jag nämnde ingenting om egna företagare i detta sammanhang, så jag avsåg vanliga anställda med max 40 arbetstimmar per vecka + 5-10 timmar per vecka i restid till och från arbete.




    Jeff Hanneman (gitarrist i Slayer) *1964-01-31 D: 2013-05-02 R.I.P.
  • h8him
    Tom Araya skrev 2013-06-04 10:30:24 följande:
    Skälen har ingen betydelse och könet på den som är hemma har inte heller nödvändigtvis någon större betydelse i graden av engagemang om båda är lika delaktiga i beslutet över vem som ska vara hemma.

    Det beror väl också på vilken bransch. Det är lättare att vara hemma om jobbtider går att flexa på eller om man jobbar mycket hemifrån.
    En VVS-montör har nog svårt med den flexibiliteten.

    Jag nämnde ingenting om egna företagare i detta sammanhang, så jag avsåg vanliga anställda med max 40 arbetstimmar per vecka + 5-10 timmar per vecka i restid till och från arbete.




    Tiden med barnet och den praktiska omvårdnaden har betydelse, kan du inte förstå det?

    Man väljer att inte vara hemma och då väljer man även ofta bort möjligheten att kunna få boendet eller växelvis boende för ett barn.

    Okej, så du hoppar mellan antaganden? Hur som helst missar du en timmes rast per dag som är rätt vanligt också.
  • Anonym (...)
    Anonym (hej!) skrev 2013-06-04 10:22:05 följande:
    Nej jag är inte alls tappad. Jag inser fakta och jag förstår att du är upprörd. Ta inte ut det över mig. Systemet måste givetvis ändras, men det kommer inte göras på en gång tyvärr.
    Ja, jag är upprörd. Jag ber om ursäkt.

    Det är bara det att jag klarar inte ett år till av att bli totalt överkörd och hånflinad i ansiktet. Något är kapitalfel då systemet ger mammorna en sådan makt över barnen att många pappor till slut ger upp för det finns inga vägar kvar att vandra.

     
  • h8him
    Anonym (...) skrev 2013-06-04 08:43:08 följande:
    Det är fortfarande absurt. Jag upptäckte på BB att min sambo hade skrivit sig på en annan adress, jag stannade på BB med henne i en vecka, hon följde med hem och efter ytterligare 2 dagar så drog hon.

    Sen dess har jag haft minimalt med umgänge, umgänget sker på dagar, tider och platser som hon bestämt. Hon har bestämt att han ska döpas och utsett gudföräldrar, hon har bestämt att hon ska resa bort med barnet i flera veckor senare i sommar.

    Jag kämpar som ett djur för vårt barns rätt till en pappa. Det tog över tre månader innan hon ens skrev på faderskapet. Gemensam vårdnad vägrar hon att prata om. Jag blir med jämna mellanrum utsatt för påhopp av henne och hennes familj under det lilla umgänge jag har. Jag biter ihop och tar allt liggande på rygg för vårt barns skull.

    Du menar att det är rimligt att det ligger mig i fatet då jag inte funnits där för barnet? 
    Vad har du gjort praktiskt för att få ett vettigt umgängesschema och gemensam vårdnad?
  • SVBk4rr1ng
    Tom Araya skrev 2013-06-04 09:38:16 följande:
    Om det gemensamma valet (exempelvis av ekonomiska skäl) är att mamman oftast är den som tar ut VAB, på vilket sätt är hon då mer engagerad i barnet och dess behov? Barnets behov vid sjukdom är väl att få vara hemma med en förälder, som kan vara vilken som helst av dem?! Om barnet har behov av mer pappaumgänge så kan det väl inte räknas som engagemang att som mamma välja att vara hemma istället för pappan!? Ser man på engagemanget under tider då båda är hemma med barnen?
    Jeff Hanneman (gitarrist i Slayer) *1964-01-31 D: 2013-05-02 R.I.P.

  • guldklimpen04

    Det spelar väl ingen roll om det är pappa eller mamma som vänder barnet mot den andre. 

    Det skadar barnen i alla lägen. Och även i de fall där ena parten gör den andre illa och barnen sitter ikläm. Där kan sådan debatt få fel konsekvenser. Jag har själv upplevt en vårdnadstvist där allt jag försökte göra för den andre föräldern för att underlätta umgänget i början aldrig passade. BVC och andra inblandade ansåg att barnet måste få en relation till den andre innan natt umgänge. Barnet var då runt 4 månader. Nu är barnet 9 år och vill inte gärna åka till den andre föräldern pga av hur denne agerar mot barnet. Vilket är för oss tufft. Men jag kan inte ändra på någon annan om inte den själv vill.

  • SVBk4rr1ng
    Anonym (...) skrev 2013-06-04 10:51:50 följande:
    Ja, jag är upprörd. Jag ber om ursäkt. Det är bara det att jag klarar inte ett år till av att bli totalt överkörd och hånflinad i ansiktet. Något är kapitalfel då systemet ger mammorna en sådan makt över barnen att många pappor till slut ger upp för det finns inga vägar kvar att vandra.  

    Men vad är det mamman gör rent konkret förutom dikterar villkoren för umgänget? Mobbar hon dig under umhängena? Kränker dig verbalt? Ändrar hon på umgångestider med kort varsel? Har ni varit på samarbetssamtal hos familjerätten?
  • SVBk4rr1ng
    Anonym (...) skrev 2013-06-04 10:51:50 följande:
    Ja, jag är upprörd. Jag ber om ursäkt. Det är bara det att jag klarar inte ett år till av att bli totalt överkörd och hånflinad i ansiktet. Något är kapitalfel då systemet ger mammorna en sådan makt över barnen att många pappor till slut ger upp för det finns inga vägar kvar att vandra.  

    Sker umgänget hemma hos henne? Har hon en massa vänner och släktingar där samtidigt? Kan ni inte försöka komma överens om att det bara är ni under umgänget? Eller att ni båda får ha med er en vän/släkting som stöd, men bara en?
  • Anonym (...)
    h8him skrev 2013-06-04 10:57:24 följande:
    Vad har du gjort praktiskt för att få ett vettigt umgängesschema och gemensam vårdnad?
    Det är en lång historia. Försöker göra den någorlunda kort.

    Jag har hittills inte kunnat göra någonting då hon inte skrivit på faderskap. FR anser inte att det är deras uppgift att tvinga någon så jag har inte kunnat göra annat än att vänta och vänta. Nu ska faderskapet enligt utsago vara bekräftat sen ett par dagar tillbaka. 

    Jag har försökt prata om gemensam vårdnad men det vill hon inte utan skjuter upp den diskussionen på obestämd framtid. Samma med umgänge jag ska ha så lite som möjligt utan att det visar på att hon inte samarbetar. Tid och plats bestämmer hon, gärna så obekvämt som möjligt för min del.

    Det är egentligen först nu när faderskapet är bekräftat som jag kan göra något och då är det samarbetssamtal som gäller. Jag tror inte det kommer leda till något annat än att hon kan förhala sitt beslut några veckor till. 
Svar på tråden pappa UTAN barn