pappa UTAN barn

TS: Du har ingen rätt till dina barn överhuvudtaget. Det har ingen mamma eller pappa. Däremot har barn rätt sina föräldrar. Och de har rätt att bli lyssnade på. Det finns för övrigt studier som visar att mammor inte har fördelar i vådnadstvister. Det har däremot den förälder som tagit mest ansvar för barnen. Sen håller jag med den som skrev att det inte är särskilt smart att involvera din nuvarande fru.

Min dotter har varit väldigt anti sin far och jag har inte vänt henne mot honom, tvärtom. Han ställer till det för sig själv. Och deras relation har inte varit den bästa till att börja med då hon aldrig bott ihop med honom men trots detta så tar det inte lång tid för henne att tänka glada tankar om sin far. Det gör hon automatiskt. 

Men visst, hon är lättpåverkad för när hon varit hos sin far är hon istället anti mig - den lilla stunden det tar vid överlämningen. Hon känns lite anti i alla fall men jag tror hon hamnar lite mitt emellan - en lojalitetskonflikt som någon så fint sa. Väl hos mig är hon inte det minsta anti mig, tvärtom. Hennes fars prat vänder henne mot honom. Hon är sju.

Så jag tror inte att dina barn är emot dig men bor de hos sin mor och får höra dumheter därifrån så tar det nog bara lite längre tid för dom att komma ihåg hur du är på riktigt. Jag kan bara hoppas att du får den tiden! För du lär inte behöva vända dom åt något håll alls, bara vara den du är och tyvärr får du kämpa extra mycket eftersom du är just pappa. Tråkigt men så verkar det vara.

Hoppas du får igenom så att du får träffat dina barn, dom behöver dig!

 

Länka gärna till den undersökningen tack, om inte så sluta sprid lögner.

En liten undran bara; om umgänge finns klubbat i domstol så kan du väl begära verkställighet av dom eller vad det kallas??
Dvs om även rätten anser att mamman i detta fall ej följer avtalet så kan hon få betala vite vid kommande ggr hon ej lämnar ut barnen.
Eller funkar det inte så längre?

Jag tycker att det är synd att man delar upp sig mammor mot pappor här, för det finns pappor som gör precis likadant mot sina barn, o det viktigaste av allt tycker jag att du är en förälder TS, o att du inte ska ge upp!
Du har uppenbarligen kämpat så här långt, o om nu din exfru ändock sätter sig på tvären så måste du tyvärr kämpa vidare.
Du har ju rätten på din sida, eller hur? 

Lider med dig TS!
Håll huvudet kallt kämpa på. När barnen mognar och börjar granska saker och ting kritiskt kan det hela vända rejält - du och din nya partner kan bli de enda vuxna dina barn vill vara med.

Jag fick oxå välja som barn, och det blev hos mamman som snackade skit om farsan. Vågade inte besöka honom till slut, tänk om det mamma sa var sant? Så jag valde bort farsan. Var det så lagstiftningen var tänkt att fungera?

Det lät som om du redan hade juridisk hjälp, annars finns www.pappaombudsmannen.se/

Det finns pappor som pratar illa om mamman oxå, min far tex spydde alltid skit över mamma vilket gjorde att vi barn aldrig ville vara där...det finns både mammor o pappor som sätter sina behov före barnen, det är inte kopplat till ett speciellt kön

Tror inte det är svårt att påverka barn i den åldern. Om jag och min sambo separerade skulle jag säkert kunna få min fyraåriga dotter att välja bort sin pappa och säga att hon inte ville dit. Vilket jag naturligtvis inte skulle göra då jag tycker att båda föräldrarna är lika viktiga.

Det är varken ovanligt eller märkligt att en förälder vänder barnen mot den andre. Jag har läst flera domar där en förälder baktalat den andre så mycket att barnen inte längre har velat träffa denna. Det är hemskt.

Javisst, o det förekommer även i min närhet, några bekantas barn till mig där egentligen båda föräldrarna bidrar men där pappan är värst.
Barnmisshandel, anser jag, för barnen mår jättedåligt av föräldrarnas konflikt  

När jag var liten kämpade min mamma som en galning för att jag och min bror skulle vara hos pappa varannan helg.

Vi hatade att vara där och rymde hellre hemifrån än att åka dit. Pappa trodde då att det berodde på vad mamma hade sagt och gjort med oss - men så var det inte.
Vi vantrivdes där helt enkelt och till slut slapp vi åka dit!

I vuxen ålder hade min bror sporadisk kontakt - jag pratade med pappa max 1 gång per år tills han dog för några år sedan.

Säger inte att barnet inte vill åka till dig pga DIG - men det behöver inte bero på att mamman försöker vända barnen emot dig!