• Pappautanbarn

    pappa UTAN barn

    Mamman har äntligen lyckats efter 5 år.
    Nu är barnen vända emot mig. Jag har kämpat och kämpat genom soc, advokater och domstol. Gemensam vårdnad är klubbat men vad är det värt när mamman lyckas vända barnen emot att inte vilja komma.
    Detta är ett problem som behöver uppmärksammas. Jag är ju inte ett enskilt fall utan det finns ju tusentals fall att läsa om bara man googlar. Jämställdhet pratas det väldigt mkt om. Lika löner oavsett kön, kvinnor till chefspositioner mm men i denna fråga är det ingen som sticker ut hakan. Så fort det blir vårdnadstvist så är domstolarna snabba med att ge ensam vårdnad till mamman. Skulle en pappa få ensam vårdnad då är mamman fast i tungt missbruk eller psykiskt otillräknelig. Annars är det i princip omöjligt. Sen är mamma alltid en mamma och pappa är alltid en pappa. Den stora frågan är vad det är för mamma egentligen som baktalar pappan och vänder barnen emot sin egen pappa bara för att man blivit lämnad. Det är jättetungt och jobbigt att bli lämnad av den man älskar, men inte att man använder barnen för att skada den andre. Det är bara barnen man gör illa. 
    Detta borde tas upp ordentligt av soc tanter, domstolar och dom borde öppna ögonen för att se världen som den är.  TYVÄRR!!

  • Svar på tråden pappa UTAN barn
  • Pappautanbarn

    Tyvärr har en man en nackdel. 90% av socialens anställda, skolans kuratorer, skolans psykologer är kvinnor. Det dom möter i sin dager är män som skapar skit. Kvinnomisshandel, missbruk och försummar barnen. Det är nog väldigt lätt för dom att bli fläckade av det. Det finns redan en sån skolkurator.

  • Anonym (hej!)
    Pappautanbarn skrev 2013-06-01 22:36:29 följande:
    Tyvärr har en man en nackdel. 90% av socialens anställda, skolans kuratorer, skolans psykologer är kvinnor. Det dom möter i sin dager är män som skapar skit. Kvinnomisshandel, missbruk och försummar barnen. Det är nog väldigt lätt för dom att bli fläckade av det. Det finns redan en sån skolkurator.
    Jag vill gärna tro att det finns de som ser en vanlig pappa som kämpar för sina barn. Som sagt jag vet ialla fall ett fall där det gick bra så ge inte upp!!!
  • SnurriggirrunS
    Pappautanbarn skrev 2013-06-01 22:29:21 följande:

    Det är stora problem i skolan med uttåtagerande och det är ju pga saknad av mig. Jag har haft barnen en helg på 6 månader och umgängesavtal är ju klubbat av domstol men det följs ju inte. Det finns inget jag kan göra utan advokater och blir det det då är det familjerätter och skit en vända till och det är ju för 3 gången och inte ens det kommer hjälpa!


    Jag kan garantera att dina barn kommer att uppskatta att senare i livet veta att du gjorde allt för dem och att du kämpade för livet för deras skull.

    Det kostar pengar, det tar energi och det är känslosamt, men om du har rätten på din sida, ge inte upp!!

    Om du åtminstone kan få till umgänge med dem så kan du "köpa" dem tillbaka. Då menar jag att göra tiden så rolig som möjlig för dem (bio, zoo, tivoli..ja allt du kan komma på som man vanligen inte gör varje dag)  så att de inte kan vänta tills de får komma tillbaka till dig igen. Jag tycker inte att man egentligen skall "köpa" barnens lycka, men i detta fallet när barnen inte vill komma till dig, måste du få dem att vilja komma till dig och associera dig med roliga och lyckliga minnen. Om ni går på Liseberg etc, ta foton, rama in dem och ge dem till dina barn.
    Åk hem till dem och köp med dig presenter och ge dem (inte för att mamman ska behöva bjuda in dig utan bara överlämna dem personligen till barnen.) Ring inte först om du inte måste, eftersom mamman då får möjlighet att stoppa det.


  • EllisBell

    Det låter märkligt att hon har vänt barnen emot dig. Vad hade du och barnen för relation innan skilsmässan? Delade du föräldraledigheten med ditt ex? Vabbade du lika mycket? Hade du och barnen mycket eget umgänge typ aktiviteter osv? Mina barn är i liknande ålder och jag tror inte jag skulle kunna vända dem mot sin pappa oavsett vad jag försökte med. Känner barnen att de inte har någon nära relation/trygghet hos dig är det inte konstigt att de protesterar mot umgänge.

  • Pappautanbarn

    Jag visste skostorlek, klädstorlek. Det var mig den äldsta ropade efter på nätterna vid mardrömmar och inte kunde sova. Jag sövde på kvällarna. Jag lämnade och hämtade på dagis. Det var med mig den äldsta åkte på åkgräsklipparen. Även om vi inte gjort dessa saker skulle jag då inte haft rätt till barnen?? Jag var alltid hemma när dom sjuka för den delen, så dina jävla skitinlägg kan du dra någon annanstans med.

  • Anonym (lider med dig!)

    Jag lider verkligen med dig! "Vi" kämpade med sambons ex i många många år innan vi gav upp. Tyvärr skriver du på helt fel forum, här får pappor bara skit om de väljer att "ge upp" och ingen har förståelse för att livet inte är svart eller vitt och att det finns gränser för hur mycket man orkar. Ibland går det bara inte. Jag hoppas dina barn kommer till dig så småningom och att de förstår vad som hänt. Vi väntar på att sambons barn ska förstå, men än så länge tar de mammans parti i allt. Inte många år kvar innan de är vuxna och kanske kan få lite distans till allt och förstå att det var deras mammas val att ta de från "oss" och inte vi som inte vill ha dem!

  • Anonym (been there)
    Pappautanbarn skrev 2013-06-01 22:33:33 följande:
    En fika? Jag och min fru har bjudit hit min exfru och hennes man för att diskutera problemen. Men ser man bara att man själv gör rätt och alla andra fel då är det inte lätt att föra en diskussion och komma någon vart. Det har vi försökt åtskilliga ggr. Anledningen till att det är så här är att hon har blivit lämnad av mig. Jag ville skiljas.
    Sen handlar det också om att barnen inte får trivas för mkt här så att dom "lämnar" henne.
    Det är nog ingen bra ide att träffas med era nya partners. Träffas bara ni två, mamma o pappa för om du skall bli framgångsrik i din kontakt med barnen så krävs det att du lierar dig med "jävulen" dvs barnens mamma - det är hon som har nyckeln till din framgång i kontakten med barnen!
  • Anonym (lider med dig!)
    Pappautanbarn skrev 2013-06-01 23:20:41 följande:
    Jag visste skostorlek, klädstorlek. Det var mig den äldsta ropade efter på nätterna vid mardrömmar och inte kunde sova. Jag sövde på kvällarna. Jag lämnade och hämtade på dagis. Det var med mig den äldsta åkte på åkgräsklipparen. Även om vi inte gjort dessa saker skulle jag då inte haft rätt till barnen?? Jag var alltid hemma när dom sjuka för den delen, så dina jävla skitinlägg kan du dra någon annanstans med.
    Min sambo visste också allt om sina barn, var den som vabbade och tog sjukhusbesök medan mamman satsade på karriären. Han fick rätt flertalet gånger i domstol, men vad hjälpte det när det väl kom till kritan? Inget! Pappor är helt enkelt inget värt.
  • Anonym (been there)
    Pappautanbarn skrev 2013-06-01 22:36:29 följande:
    Tyvärr har en man en nackdel. 90% av socialens anställda, skolans kuratorer, skolans psykologer är kvinnor. Det dom möter i sin dager är män som skapar skit. Kvinnomisshandel, missbruk och försummar barnen. Det är nog väldigt lätt för dom att bli fläckade av det. Det finns redan en sån skolkurator.
    Och vet du, de 90 % kvinnor får ofta kritik för att de är alltför pappavänliga!
  • Anonym (Det går visst)

    EllisBell: Mina föräldrar skiljde sig när jag och mina syskon var i ts barns åldrar pga av hon träffat en ny.
    Och trots att vi hade en bra relation med pappa då så lyckades mamma vända oss emot honom ganska snabbt.
    Det är väldigt enkelt gjort, hon slängde ur sig massa bittra kommentarer hela tiden, lögner osv.
    Så visst går det.

    Ge inte upp TS!  Det är dina barn också och dom behöver dig glöm inte det. 

Svar på tråden pappa UTAN barn