Vi som lever med en partner som aldrig tar initiativ till sex - Här stöttar och peppar vi varandra!

Det är precis det jag saknar med. Ömhet, närhet och allt det intima man SKA ha med nån man älskar. Att man bryr sig om hur relationen mår. Att man inte bara finner sig i att nåt är dåligt. Att man lyssnar på varandra och tar tag i problemen fastän man själv kanske är orsaken. Ge och ta liksom.

Jag blir inte så lätt svartsjuk och än så länge har det inte direkt dykt upp några situationer som skulle kunna locka fram denna sida hos mig heller. Men visst, i övrigt flyter det över på så mycket annat. Man är liksom småsur och frustrerad ofta, vilket hon märker, också börjar den onda cirkeln.

Om jag helt låter henne vara så antar jag att hon till slut försökt ta reda på om något är fel på något sätt, men jag är rädd för att det skulle dröja längre än vad jag finner bekvämt. Tyvärr. 

Kanske får säga att "helt dött" är det inte, det blir ju ofta puss och kram när jag åker till jobbet eller när hon kommer hem från sitt jobb. Men det är liksom mer än dessa "schemalagda rutin-beröringar" man vill ha. Jag vill att hon åtrår mig, att hon bejakar oss båda och verkligen vill utveckla vårt emotionella och sexuella liv, och att hon också visar det. Jag står ju här precis intill henne med armarna beredda att omfamna henne medan jag lyhört försöker utröna om det finns ett aldrig så litet spår av affektion eller åtrå i allt hon säger och gör.

Det du skriver, plus din avatar, det känns som att det skulle kunnna vara jag :)

Jag antar att vi är ganska många i vår situation. Egentligen, om man tänker på det, så är det väl bara naturligt att den ena är mer emotionell och kåt än den andra, och jag antar att den i förhållandet som mer sällan är sugen kanske aldrig får chansen att bygga upp något sug då den för ofta ger gehör för den andres drift. Det låter sunt, men det är dessvärre ingen tröst när man är den som upplever den destruktiva sidan av balansen.

Sen finns det ju faktiskt ganska många som är synkade i sin sexualitet, även om de säkert är i något minoritet.

Absolut, och det är ju det här jag inte förstår. I börjat av vårt förhållande fick iaf jag göra lite avkall för vissa saker och definitivt anpassa mig något för att vi skulle passa ihop. Det handlar inte om att bli kvävd eller så, utan bara två stenar som slipar sig mot varandra. Men var tog det vägen? Jag fick inget sådant tillbaka.

Så jag håller helt med. Jag saknar den där dynamiken och kommunikationen. Hon får så mycket av mig men jag får egentligen inget tillbaka förutom att jag faktiskt fortfarande älskar henne.

Hur länge har ni varit tillsammans?

Ett exempel på hur illa det kan gå när en kvinna inte fattat hur en man fungerar. De män som påstår att dom aldrig kollar porr ljuger eller är ointresserade av sex överhuvudtaget. (Det sägs att det finns undantag, men kanske dom också ljuger??) Tyvärr tror jag inte den partner finns som motsvarar dina förväntningar. Existerar bara i din fantasivärld.

Vi har varit tillsammans i 12 år. Vi har två underbara barn ihop. Igår kväll pratade jag med henne igen. Denna gången kändes det faktiskt som att hon lyssnade och såg på saken från mitt håll. Hon är dock väldigt defensiv fortfarande och det kan jag väl förstå samtidigt. Det är klart att man har svårt att acceptera ens egna brister men min fru har extremt svårt att se sina egna brister. Hon lägger över allting på mig när hon känner sig pressad. Men som sagt, jag tror att hon faktiskt insåg hur stort problemet är nu. Hoppas bara att hon själv tar tag i det nu också. Att det inte bara rinner ut i sanden igen. Det känns som att jag har lagt alldeles för mycket energi på detta. Man börjar känna sig less på allt faktiskt.

Nu har jag läst alla inlägg och jag inser att jag på sätt och vis har tur. Hittade hit via en annan tråd och bara måste gnälla av mig lite bland likasinnade. Så här är min historia:

Jag lever med en något äldre man sedan sju år. Har två barn i förskoleåldern. Sista året har de sexuella aktiviteterna minskat rejält till max en gång per vecka.
Men jag inser att jag trots allt har tur. Min man älskar närhet. Han ligger gärna i soffan och kramas på kvällen och på eget initiativ till och med. Men det är just det. Att det handlar om en kram och ingenting mer. Han håller om mig helt stilla, utan att röra en millimeter mer än han måste. Vill jag att han ska röra mig mer sexuellt så får jag flytta hans händer dit och han känner då lite pliktskyldigt för att sedan tappa intresset.
Jag är knappast ful och har nog en kropp som skulle uppskattas av många män. Men han får mig att känna mig otroligt oattraktiv.
Jag kan inte minnas senast han tog initiativ till sex. Den enda gång per vecka det händer är det för att jag vill. Om han ställer upp för min skull den gången eller om det också är någonting som han vill vågar jag inte ens tänka på.
Man får se på sex som någonting köttsligt bara. För det känns mekaniskt, samma sak varje gång. Det där vi hade förr då man verkligen tog i varandra och "gick in för" det händer aldrig längre. Och jag orkar inte försöka dra igång det längre för han är helt enkelt inte intresserad. Så vi ligger tio minuter per vecka som för sakens skull nästan.
Jag har inte vågat prova att vänta ut honom. Är lite rädd för hur lång tid det skulle ta. Så jag tar initiativ någon gång per vecka, blir nekad allt utöver den där enda gången och ibland även då. När vi har talat om det menar han att han kanske skulle vara mer sugen om han inte visste att han fick ligga när han ville. Han vet att jag är mer sugen än han just nu och det gör mig tydligen ointressant.

Men hur skall ni ha det egentligen????

Ni kvinnor har ju alltid klagat på att det ända vi män vill ha och tänker på är sex. Att ni aldrig hinner landa så att ni får ta initiativ någon gång. Utan att vi alltid är "på". Att ni hellre vill sitta och prata, eller bara kramas utan att det alltid skall leda vidare till sex. Det är det jag alltid har fått itutat mig och fått lära mig. Och det lever jag efter. 

Jag tar ALDRIG initiativ till sex. För jag vill inte bli betraktad som en sexdåre. 

"Ni kvinnor.." vad utbildad du låter. Som om alla kvinnor vore likadana.