Vi som lever med en partner som aldrig tar initiativ till sex - Här stöttar och peppar vi varandra!

För mig är sexet en stor del av det som skiljer vänskap från en djupare relation. Som person behöver jag intimitet som en bekräftelse på min kärlek och som kraft i vardagen.

Under cirka åtta långa år har sexlivet gått på sparlåga och för cirka två - tre år sedan gick jag i väggen. När jag började få ihop alla bitarna igen och må bra i vardagen kom jag fram till ett par viktiga saker; för att fungera i vardagen och känna mig älskad behöver jag intimitet, sex och kvalitetstid med den jag älskar för att fungera.

För cirka tre månader släppte jag helt taget om mig själv och började villkorslöst ställa upp för min fru och vara ärlig med hur mycket hon betyder för mitt liv. Man skulle kunna likna det hela vid att en blind person plötsligt fått förmågan till att se, ungefär så kändes det. Efter cirka en månad med förklaring av hur viktigt de sakerna jag ville säga var för mig och i slutänden oss som par, började jag känna hur även min fru började se med klarare ögon och inte låta komplimanger dunsta bort som vattendroppar en het dag.

Det hela har resulterat i en väldigt rak och ärlig relation, vilket vi alltid har haft, men inte så som nu. Det viktigaste jag kan säga är att även om det drog mycket energi i början så är den raka ärligheten och att villkorslöst vara där en dunderkur. Man märker ganska fort i vilken kondition relationen befinner sig i och vilka avsikter ens partner har när man ställer allt till sin spets och oavvisligt ger uttryck för sin kärlek och ställer upp i vardagen. 

Där måste klart finnas dagar där livet inte är på topp, men de dagarna älskar jag inte min fru mindre. De dagarna är minst lika viktiga i relationen och vårdandet av relationen. Försök se på det med samma ögon som den tiden när ni var kära, ni hade säkert bra och dåliga dagar även då men man gav ändå uttryck för sin kärlek även på de dåliga dagarna.

Hur gick det med sexlivet då?  Tackar som undrar, det har gått djävligt bra. Nu känner jag att vi har ett sexliv värt namnet. Jag är lyckligare än någonsin och känner att min fru är där för mig på samma vis som jag är där för henne.

För att göra en lång historia kort, jag var spikrak och sa inte bara; "jag behöver mer sex i min vardag för att fungera". Jag gav upp mig själv helt och vände fokus för att prova få fram vilka bitar min respektive saknade. Efter det började arbetet med att fylla i bitarna efter förmåga. Vissa människor behöver bekräftelse i form av ord, andra tjänande handlingar där handlingarna säger mer än ord. Det finns de som en gåva betyder mer än både ord och handlingar för. Andra kan behöva odelad uppmärksamhet som den största gåvan och för någon kan det vara beröring som säger att man verkligen är där. Oftast är det inte bara en bit utan flera bitar som saknas. Dessa är kanske inte helt lätta att identifiera men när det väl är gjort, så börjar det villkorslösa arbetet med att fylla dem. Och inte bara det utan arbetet med att få sin partner att se vilka bitar som saknas, inte bara för egendel utan för en själv med.

Jäklar detta blev långt och svamligt. Jag har ingen fil kand i psykologi, hoppas ni hittar en röd tråd och lyckas inte bara får er partner till att se vilka bitar ni saknar utan även hittar eventuella bitar som de saknar.  

Menar du allvar??:)

För mig är sexet en stor del av det som skiljer vänskap från en djupare relation. Som person behöver jag intimitet som en bekräftelse på min kärlek och som kraft i vardagen.

Under cirka åtta långa år har sexlivet gått på sparlåga och för cirka två - tre år sedan gick jag i väggen. När jag började få ihop alla bitarna igen och må bra i vardagen kom jag fram till ett par viktiga saker; för att fungera i vardagen och känna mig älskad behöver jag intimitet, sex och kvalitetstid med den jag älskar för att fungera.

För cirka tre månader släppte jag helt taget om mig själv och började villkorslöst ställa upp för min fru och vara ärlig med hur mycket hon betyder för mitt liv. Man skulle kunna likna det hela vid att en blind person plötsligt fått förmågan till att se, ungefär så kändes det. Efter cirka en månad med förklaring av hur viktigt de sakerna jag ville säga var för mig och i slutänden oss som par, började jag känna hur även min fru började se med klarare ögon och inte låta komplimanger dunsta bort som vattendroppar en het dag.

Det hela har resulterat i en väldigt rak och ärlig relation, vilket vi alltid har haft, men inte så som nu. Det viktigaste jag kan säga är att även om det drog mycket energi i början så är den raka ärligheten och att villkorslöst vara där en dunderkur. Man märker ganska fort i vilken kondition relationen befinner sig i och vilka avsikter ens partner har när man ställer allt till sin spets och oavvisligt ger uttryck för sin kärlek och ställer upp i vardagen. 

Där måste klart finnas dagar där livet inte är på topp, men de dagarna älskar jag inte min fru mindre. De dagarna är minst lika viktiga i relationen och vårdandet av relationen. Försök se på det med samma ögon som den tiden när ni var kära, ni hade säkert bra och dåliga dagar även då men man gav ändå uttryck för sin kärlek även på de dåliga dagarna.

Hur gick det med sexlivet då?  Tackar som undrar, det har gått djävligt bra. Nu känner jag att vi har ett sexliv värt namnet. Jag är lyckligare än någonsin och känner att min fru är där för mig på samma vis som jag är där för henne.

För att göra en lång historia kort, jag var spikrak och sa inte bara; "jag behöver mer sex i min vardag för att fungera". Jag gav upp mig själv helt och vände fokus för att prova få fram vilka bitar min respektive saknade. Efter det började arbetet med att fylla i bitarna efter förmåga. Vissa människor behöver bekräftelse i form av ord, andra tjänande handlingar där handlingarna säger mer än ord. Det finns de som en gåva betyder mer än både ord och handlingar för. Andra kan behöva odelad uppmärksamhet som den största gåvan och för någon kan det vara beröring som säger att man verkligen är där. Oftast är det inte bara en bit utan flera bitar som saknas. Dessa är kanske inte helt lätta att identifiera men när det väl är gjort, så börjar det villkorslösa arbetet med att fylla dem. Och inte bara det utan arbetet med att få sin partner att se vilka bitar som saknas, inte bara för egendel utan för en själv med.

Jäklar detta blev långt och svamligt. Jag har ingen fil kand i psykologi, hoppas ni hittar en röd tråd och lyckas inte bara får er partner till att se vilka bitar ni saknar utan även hittar eventuella bitar som de saknar.  

Precis! All power till dig. 

Det är precis vad jag ämnar göra. Just nu har vi det dock knapert ekonomiskt och småbarn som kräver en del varför att bryta upp ett förhållande för att jag är missnöjd med vårt sexliv vore tämligen korkat gjort av mig.

Men under andra premisser - blir det inte bättre så går jag. Jag resonerar som så, älskar han mig som han säger, borde han väl vilja ha mig? Annars lutar det nog mer åt att han älskar mig som en vän. Ja, så är det nog.  

Tycker det är sorgligt att läsa om alla som stannar för barnens skull. Skilde mig för 2 år sedan pga att jag var olycklig i mitt äktenskap. Jag insåg att jag var relativt ung fortfarande och kunde inte göra mig själv illa längre genom att leva i en relation som inte gjorde någon glad. Jag kände inte igen mig i den jag hade blivit, jag var bitter, besviken mm.
Jag anser mig såhär i efterhand ha gjort världens häftigaste mentala inre resa och nu när man är ute på andra sidan och alla inblandade mår bra ångrar jag mig inte en sekund. 

Varför är det jobbigt att han är sugen när du inte är det? Det är väl bara att berätta det?

Pratar inte folk med varandra..? Måste man bli ledsen för att den andra inte har lust, om den annars har det? Då är det ju inget fel på en iaf. Bara att man är osynkade.

Håller helt med, men jag hade helst sett att min fru faktiskt på något magiskt vis ändrade beteende. Jag tycker ju fortfarande att hon är väldigt sexig och vacker, och att hon utanför sängen är allt jag tycker en kvinna ska vara. 

Även det ett väldigt inspirerande inlägg, du har så himla rätt! 

Hoppas att det kan inspirera någon att våga ta steget till ett rikare och lyckligare liv.

Du (och många andra här i tråden och på FL) har inspirerat mig till att i alla fall en gång för alla ta tag i problemen. Kommer dock ge det jag redan har en ordentlig chans till. Vi är trotts två i vårt förhållande, och de saker jag saknar hos henne kanske beror på saker jag misslyckats med. Jag kommer göra det jag kan för en framtid där jag trivs bättre, och just nu hoppas jag att min fru kan vara del av den framtiden.