Vi som lever med en partner som aldrig tar initiativ till sex - Här stöttar och peppar vi varandra!

Alla män fungerar inte likadant i det stora hela. Det finns större skillnader inom könen än mellan könen. Jag vet att min kille tittat på porr förut och han har också sagt att han inte är särskilt intresserad av det då han tittat så sällan som singel. Nu tittar han inte alls då jag inte vill det och då han inte har något behov av det.

vilken tur du har som har hittat en man som är exakt lika sexuell som dig och att han inte tänder på att se andra kvinnor nakna...

antingen så har du rätt å han är en av dom få som inte nyttjar porr eller så har jag rätt å då ljuger han för dig, antagligen för att han inte vill såra dig...

själv så tror jag att den ända som med säkerhet kan säga bu eller bä är din karl... 

Tycker heller inte det är något problem att min man tittar på porr. Problemet är att han väljer det framför sex med mig.

Apropå detta med att ta initiativ. Som någon sa, det är alltid välkommet när tjejen gör det. Gäller detta även du som man inte är särskilt tänd på din kvinna?

Kan inte tänka mig det.

Det är nämligen det som felar här. Han är inte särskilt tänd på mig helt enkelt. Vore han det, skulle han väl vilja ha sex. Kan inte dra någon annan slutsats. Att jag då skulle försöka förföra honom känns bara förnedrande.

Jag föredrar att ha kvar min stolthet och vara utan då.

Menar du allvar??:)

Alla män kollar inte på porr, t.ex. min sambo. Frågade han och han sa nej, och han skulle inte ljuga för han vet att jag skiter i om han kollar på porr eller inte, vad skulle det spela för roll? Eller jo om han kollade på porr istället för att ligga med mig förstås.

Sen undrar jag om ni har funderat på om nån av era karlar/kvinnor kanske har nåt fysiskt problem de inte vågar tala om? Alltså om orsaken att de inte vill ha sex är för att de helt enkelt inte vet att det kommer att gå?
T.ex. någon man som har börjat få svårt att få upp den eller så? Kan ju ställa till det riktigt jävligt, har förstått att det oftast är mycket psykiskt tungt.

Ta ett seriöst samtal igen med era partners och bättrar det sig inte så ska ni nog fundera på om ni ska fortsätta i förhållandet, barn eller inte. Barnen blir ju inte lyckligare av att ha föräldrar som bor tillsammans som ändå inte är lyckliga tillsammans.

Hoppas i vilket fall det ordnar sig för er! 

Tror säkert det ligger något i det, fast för min del kvittar det för då är ju problemet egentligen större; att man inte kan kommunicera med varandra och prata om saker som kan vara jobbiga.

Så bara för att min kille inte tittar på porr så är han exakt lika sexuell som mig och tänder inte på andra nakna kvinnor? Du vet att man kan runka utan att titta på porr va? Jag har ingen aning om min kille är exakt lika sexuell som mig eller om han tänderpå andra nakna tjejer eller inte, men jag vet att han inte tittar på porr för jag vet att min kille adlrig skulle ljuga för mig, precis som jag aldrig skulle ljuga för honom. 

Det kanske är få killar som aldrig tittar på porr (iaf singlar) men när de blir tillsammans med någon som inte vill att de ska titta på porr så stämmer inte den statistiken längre.   

Tycker det är sorgligt att läsa om alla som stannar för barnens skull. Skilde mig för 2 år sedan pga att jag var olycklig i mitt äktenskap. Jag insåg att jag var relativt ung fortfarande och kunde inte göra mig själv illa längre genom att leva i en relation som inte gjorde någon glad. Jag kände inte igen mig i den jag hade blivit, jag var bitter, besviken mm.
Jag anser mig såhär i efterhand ha gjort världens häftigaste mentala inre resa och nu när man är ute på andra sidan och alla inblandade mår bra ångrar jag mig inte en sekund. 

Precis! All power till dig. 

Det är precis vad jag ämnar göra. Just nu har vi det dock knapert ekonomiskt och småbarn som kräver en del varför att bryta upp ett förhållande för att jag är missnöjd med vårt sexliv vore tämligen korkat gjort av mig.

Men under andra premisser - blir det inte bättre så går jag. Jag resonerar som så, älskar han mig som han säger, borde han väl vilja ha mig? Annars lutar det nog mer åt att han älskar mig som en vän. Ja, så är det nog.  

För mig är sexet en stor del av det som skiljer vänskap från en djupare relation. Som person behöver jag intimitet som en bekräftelse på min kärlek och som kraft i vardagen.

Under cirka åtta långa år har sexlivet gått på sparlåga och för cirka två - tre år sedan gick jag i väggen. När jag började få ihop alla bitarna igen och må bra i vardagen kom jag fram till ett par viktiga saker; för att fungera i vardagen och känna mig älskad behöver jag intimitet, sex och kvalitetstid med den jag älskar för att fungera.

För cirka tre månader släppte jag helt taget om mig själv och började villkorslöst ställa upp för min fru och vara ärlig med hur mycket hon betyder för mitt liv. Man skulle kunna likna det hela vid att en blind person plötsligt fått förmågan till att se, ungefär så kändes det. Efter cirka en månad med förklaring av hur viktigt de sakerna jag ville säga var för mig och i slutänden oss som par, började jag känna hur även min fru började se med klarare ögon och inte låta komplimanger dunsta bort som vattendroppar en het dag.

Det hela har resulterat i en väldigt rak och ärlig relation, vilket vi alltid har haft, men inte så som nu. Det viktigaste jag kan säga är att även om det drog mycket energi i början så är den raka ärligheten och att villkorslöst vara där en dunderkur. Man märker ganska fort i vilken kondition relationen befinner sig i och vilka avsikter ens partner har när man ställer allt till sin spets och oavvisligt ger uttryck för sin kärlek och ställer upp i vardagen. 

Där måste klart finnas dagar där livet inte är på topp, men de dagarna älskar jag inte min fru mindre. De dagarna är minst lika viktiga i relationen och vårdandet av relationen. Försök se på det med samma ögon som den tiden när ni var kära, ni hade säkert bra och dåliga dagar även då men man gav ändå uttryck för sin kärlek även på de dåliga dagarna.

Hur gick det med sexlivet då?  Tackar som undrar, det har gått djävligt bra. Nu känner jag att vi har ett sexliv värt namnet. Jag är lyckligare än någonsin och känner att min fru är där för mig på samma vis som jag är där för henne.

För att göra en lång historia kort, jag var spikrak och sa inte bara; "jag behöver mer sex i min vardag för att fungera". Jag gav upp mig själv helt och vände fokus för att prova få fram vilka bitar min respektive saknade. Efter det började arbetet med att fylla i bitarna efter förmåga. Vissa människor behöver bekräftelse i form av ord, andra tjänande handlingar där handlingarna säger mer än ord. Det finns de som en gåva betyder mer än både ord och handlingar för. Andra kan behöva odelad uppmärksamhet som den största gåvan och för någon kan det vara beröring som säger att man verkligen är där. Oftast är det inte bara en bit utan flera bitar som saknas. Dessa är kanske inte helt lätta att identifiera men när det väl är gjort, så börjar det villkorslösa arbetet med att fylla dem. Och inte bara det utan arbetet med att få sin partner att se vilka bitar som saknas, inte bara för egendel utan för en själv med.

Jäklar detta blev långt och svamligt. Jag har ingen fil kand i psykologi, hoppas ni hittar en röd tråd och lyckas inte bara får er partner till att se vilka bitar ni saknar utan även hittar eventuella bitar som de saknar.