Vi som lever med en partner som aldrig tar initiativ till sex - Här stöttar och peppar vi varandra!

Anonym (elin)

Äldre 4 Jun 19:16
101 svar

Visa endast Anmäl

Vi som lever med en partner som aldrig tar initiativ till sex - Här stöttar och peppar vi varandra!

Hallå!

Lever sedan 6 år tillbaka med en man som aldrig tar initiativ till sex, aldrig visar att han vill "ha mig", aldrig vill ligga nära och gosa. Min kropp skriker efter kärlek, ömhet och bekräftelse. Jag är en väl objektivt sätt en söt tjej men känner just nu bara avsmak inför mig själv och min kropp, känner mig äcklig och ful. Självförtroendet är nere på noll. Vilket också gör att jag själv sällan tar initiativet, trots att jag måste göra det för att det ska bli något av alls.
Vi har sex några gånger per år!

Är det fler är ute som har det som jag? Dela med er! Känner mig så ensam i det här. Känns som alla andra har det så mysigt och passionerat.

Vi har tre barn ihop, så det är alltså inte bara att gå. Annars hade jag förmodligen slängt in handduken för länge sedan.

Fler? Hur överlever man saknaden efter riktig närhet, och känslan av att vara åtrådd. Hur?
- «
- ‹
- Sida 2 av 10
- 1
- 2
- 3
- 4
- 5
- 6
- 7
- 8
- 9
- 10
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden Vi som lever med en partner som aldrig tar initiativ till sex - Här stöttar och peppar vi varandra!
Anonym (hopplös nolla)

Äldre 4 Jun 20:54
#11

Visa endast Anmäl

För ett par år sedan fick jag reda på att maken kollade porr. Tidigare bedyrade han att han inte gjorde det så det gjorde ont i mig för att jag haft fel bild av honom och jag kände mig ful och tappade all sexlust till honom. Till råga på allt kallar han sig kristen. Jag känner mig lurad och har avsmak för honom vad gäller sex. Jag har sagt att han får skaffa sig nån annan att ha sex med om han vill eller skilja sig, ett tag flyttade jag men han ville ha hem mig igen. Till vad nytta? Fasaden? För ca ett halvår sedan hade vi sex och det kändes inte speciellt skönt för någon av oss. Han ger väl upp någon gång eller så gör jag det. Någonstans måste man ju bo och nu bor jag här, vi har huslån osv. Det bästa vore väl att vi hittade andra lämpligare partners men jag kan inte programmera in mig på kärlekshumör. Man borde ju älska den man bor ihop med, inte bara halft acceptera.
kinder

Äldre 4 Jun 20:58
#12

Visa endast Anmäl

So much for dreaming skrev 2013-06-04 19:46:24 följande:
Jag har vid olika tillfällen tagit upp det till diskussion ja, ibland mer subtilt, och ibland ganska konkret. Hon brukar då något förkortat säga att hon ska försöka bättra sig, att hon älskar mig (och jag tror henne), och att det handlar om att hon har dåligt självförtroende. Och jag tror henne när hon säger det med, men jag har verkligen försökt med allt för att boosta hennes självförtroende, i snart sex års tid har jag försökt få henne att slappna av och förstå att jag avgudar hennes kropp och vill verkligen allt med henne. Men i själva verket har läget nästan blivit sämre, vilket lämnar mig i en besvärlig sits. Jag älskar verkligen henne och vill absolut inte förlora henne, men samtidigt känns tanken på att leva ett liv utan det sex och den bekräftelse jag åtrår minst lika skrämmande.

Du då? Hur har du gjort för att försöka förändra situationen? Jag antar att det inte fungerat, men jag skulle gärna vilja höra det ändå =)

Du får gärna skicka meddelande till mig om du inte vill skriva allt till allmän beskådan.

Jag har visat att jag till ha sex på olika sätt. Han vet att jag vill ha sex.

Jag finns här för honom om han vill.

Att vara tillgiven som en hund, att alltid vara den som vill, bli tagen för given tror jag får effekten att motparten inte tänder lika mycket, man blir ospännande och osexig. Jag kan bara gå till mig själv. Man ska inte spela spel, man ska vara ärlig och allt det där. Men när det kommer till sex räcker inte det. Det är det som är så frustrerande. Man kan inte prata någon till just att vilja. Det är bara att vänta in... Hemskt nedbrytande.

Sex år som sagt mycket mer än bara fysiskt. Därför går jag inte heller inte bara med på att han "ställer upp". Jag behöver känna att han vill vara med mig. Känner lust till mig.

Hur fasen hamnade jag i den här situationen? Hade jag aldrig trott.
Anonym (Mr M.)

Äldre 4 Jun 21:05
#13

Visa endast Anmäl

Det känns ju lite som att man stannar för att barnen ska få det bra medans man själv lever ett halvt liv.... Jag är ju väldigt sexuell som person men endast med nån jag har känslor för.

Min fru har väl aldrig haft lika mycket sexdriv som jag har haft och det är helt ok. Vi har haft ett bra sexliv ändå. Men som det är nu känns det ju hopplöst.

Hon verkar ha gett upp helt med vårt sexliv.
Anonym (elin) Trådstartaren

Äldre 4 Jun 21:12
#14

Visa endast Anmäl

Anonym (Jodå) skrev 2013-06-04 20:36:41 följande:
Jodå Elin, vi är många. Finns gott om gamla trådar men få lyckohistorier.

Jag har inte haft sex sedan julas, är 27 år gammal och min sambo några år yngre. I övrigt inte mycket närhet, och pussar/kramar har det varit gott om tills för 2 månader sedan då även de försvann.

Man känner ju sig bara som ett skal. Ett fult skal. Jag gräver ner mig i jobbet just nu och försöker hantera det på det sättet, men det fungerar ju inget vidare egentligen. Försök att ta upp problemet bemöts med enorm ilska, så det har jag också slutat att försöka prata om.

Så kan det vara!

Precis så här också. Det är ingen idé att försöka prata om det längre, han blir fruktansvärt arg och förringar problemet. Ständigt dessa ursäkter.

Jag känner aldrig att jag kan slappna av med honom utan känner alltid att jag måste anstränga mig utseendemässigt så att han inte ska tycka jag är mer avtändande än vad han redan tycks tycka. Går aldrig i mjukisbyxor här hemma. Hur fånigt är inte det!
Anonym (elin) Trådstartaren

Äldre 4 Jun 21:19
#15

Visa endast Anmäl

Grejen är den att jag inte ens är särskilt sexuell. Har låg till normal sexlust, men känslan av att ens partner inte vill vara med en, inte vill vara nära, är en destruktiv hemsk känsla, som går ut över vårt förhållande och mitt sätt att bemöta honom.
So much for dreaming

Äldre 4 Jun 21:23
#16

Visa endast Anmäl

kinder skrev 2013-06-04 20:58:14 följande:

Jag har visat att jag till ha sex på olika sätt. Han vet att jag vill ha sex.
Jag finns här för honom om han vill.

Att vara tillgiven som en hund, att alltid vara den som vill, bli tagen för given tror jag får effekten att motparten inte tänder lika mycket, man blir ospännande och osexig. Jag kan bara gå till mig själv. Man ska inte spela spel, man ska vara ärlig och allt det där. Men när det kommer till sex räcker inte det. Det är det som är så frustrerande. Man kan inte prata någon till just att vilja. Det är bara att vänta in... Hemskt nedbrytande.

Sex år som sagt mycket mer än bara fysiskt. Därför går jag inte heller inte bara med på att han "ställer upp". Jag behöver känna att han vill vara med mig. Känner lust till mig.

Hur fasen hamnade jag i den här situationen? Hade jag aldrig trott.
Just det där du skriver, att den andre "ställer upp", det är en hemsk tanke som hemsökt mig alldeles för länge. Det förstör så jävla mycket. Det är nästan ironiskt hur våra situationer till så hög grad liknar varandra. Jag har haft många tankar på vad man skulle kunna göra åt det, och ibland lyckas jag intala mig att "bara acceptera läget", vi har ju så mycket annat som egentligen är bra, men den metoden funkar bara några enstaka veckor åt gången.

Ibland blir jag rädd för vad jag kan tänkas göra i framtiden om en för stark frestelse uppstår. Än så länge vet jag att jag är stark nog för att inte gå fel, men samtidigt bli ju situationen långsamt mer och mer besvärlig att hantera. Och det är så obehagligt att tänka på det. Det blir så fel, det var ju inte så här det skulle vara.
Anonym (Jodå)

Äldre 4 Jun 21:24
#17

Visa endast Anmäl

Precis! Men varför denna ilska över något som faktiskt är viktigt? Gudars skymning om jag skulle bli så ilsken för att min sambo tar upp något hon tycker är viktigt och som jag kanske inte alls tycker är viktigt. Hur skulle det se ut..

Som kinder skriver. Man har ju hört (särskilt när jag var yngre i varje fall) att man ska spela spelet. Jag fnyste lite åt det och tyckte det var trams. Kärlek ska ju övervinna allt (ha!) och går det verkligen inte så får man väl prata om det. Gud förbjude!

Saknar den där naiviteten ibland. När man såg på ens partner i en slags skimmer..
Anonym (Jodå)

Äldre 4 Jun 21:26
#18

Visa endast Anmäl

Jag tycker mig inte heller vara överdrivet sexuell av mig. Men jag vet inte, det är ju en definitionsfråga. Skulle lätt tycka det var okej med sex någon gång i veckan, och att man underhåller relationen och faktiskt visar varandra lite ömhet och närhet emellanåt.
Anonym (elin) Trådstartaren

Äldre 4 Jun 21:32
#19

Visa endast Anmäl

So much for dreaming skrev 2013-06-04 21:23:03 följande:
Just det där du skriver, att den andre "ställer upp", det är en hemsk tanke som hemsökt mig alldeles för länge. Det förstör så jävla mycket. Det är nästan ironiskt hur våra situationer till så hög grad liknar varandra. Jag har haft många tankar på vad man skulle kunna göra åt det, och ibland lyckas jag intala mig att "bara acceptera läget", vi har ju så mycket annat som egentligen är bra, men den metoden funkar bara några enstaka veckor åt gången.

Ibland blir jag rädd för vad jag kan tänkas göra i framtiden om en för stark frestelse uppstår. Än så länge vet jag att jag är stark nog för att inte gå fel, men samtidigt bli ju situationen långsamt mer och mer besvärlig att hantera. Och det är så obehagligt att tänka på det. Det blir så fel, det var ju inte så här det skulle vara.

Men visst spiller den här känslan över på andra delar av förhållandet? Att känna sig ratad gör iaf för mig att jag fått ett enormt bekräftelsebehov och lätt blir svartsjuk. Känner mig otrygg och vet inte var jag har min partner.

Vad händer om du bara låter henne vara? Tar hon initiativ till sex eller åtminstone pussar och kramar? Eller är det helt dött då?
Anonym (elin) Trådstartaren

Äldre 4 Jun 21:36
#20

Visa endast Anmäl

Anonym (Jodå) skrev 2013-06-04 21:26:00 följande:
Jag tycker mig inte heller vara överdrivet sexuell av mig. Men jag vet inte, det är ju en definitionsfråga. Skulle lätt tycka det var okej med sex någon gång i veckan, och att man underhåller relationen och faktiskt visar varandra lite ömhet och närhet emellanåt.

Jag skulle vara ok med nån gång i månaden, bara jag däremellan fick ligga sked på nätterna;)

«
‹
Sida 2 av 10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Vi som lever med en partner som aldrig tar initiativ till sex - Här stöttar och peppar vi varandra!

Vi som lever med en partner som aldrig tar initiativ till sex - Här stöttar och peppar vi varandra!

INNEHÅLL