• Jenkis

    Vi som avbrutit 2013

    Jag saknar en tråd med lite liv i där vi som varit tvungna att avbryta våra graviditeter samlas. Där vi kan diskutera allt från avbrytandet till sorgen både före och efter. Vi kanske kan ge varandra tips på hur man går vidare och hur man ordnar en fin ceremoni när man tar adjö för sista gången?

    Vi avbröt för en vecka sedan p.g.a. mycket svårt hjärtfel på vår lilla dotter. Vi är barnlösa sedan tio år och vi kan inte bli gravida överhuvudtaget utan hjälp. Detta gör det inte lättare precis...

    Finns ni som också har avbrutit relativt nyligen? Jag både hoppas och inte hoppas på det...   

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2013-12-27 21:20
    Även för dem som avbrutit 2014!

  • Svar på tråden Vi som avbrutit 2013
  • la vie en rose
    Charlie40 skrev 2014-05-31 11:59:34 följande:
    Det här händer inte igen?! Jag är så ledsen, hur kan vi råka ut för detta en gång till? På söndag avbryter vi för andra gången på 7 månader. Jag har varit gravid i 30 veckor under ett år. Denna gång var det oxå en flicka, jag saknar ord och det gör så förbannat ont. Tabletten togs igår och imorgonbitti sätter förlossningen igång, ja jag säger förlossning för det är precis det det är. Hur ska man orka vidare och ska man våga försöka igen?! Jag såg en tant vinna 30 miljoner på TV4 imorse, det är större sannolikhet att göra det än att detta händer. Det gör så förbaskat ont! Ville bara skriva av mig lite.
    Nej!!?? Så fruktansvärt! Var det samma fel igen?
  • Charlie40
    la vie en rose skrev 2014-05-31 13:38:06 följande:
    Nej!!?? Så fruktansvärt! Var det samma fel igen?
    Nej förra gången trisomi13 och nu 21. Vi är i chock.
  • la vie en rose

    Tänker på dig idag Charlie40. Livet kan vara så fruktansvärt orättvist ibland och man undrar hur många prövningar en människa ska behöva utstå. Massa värme och styrka till dig

  • maoliiin
    Charlie40 skrev 2014-05-31 11:59:34 följande:
    Det här händer inte igen?! Jag är så ledsen, hur kan vi råka ut för detta en gång till? På söndag avbryter vi för andra gången på 7 månader. Jag har varit gravid i 30 veckor under ett år. Denna gång var det oxå en flicka, jag saknar ord och det gör så förbannat ont. Tabletten togs igår och imorgonbitti sätter förlossningen igång, ja jag säger förlossning för det är precis det det är. Hur ska man orka vidare och ska man våga försöka igen?! Jag såg en tant vinna 30 miljoner på TV4 imorse, det är större sannolikhet att göra det än att detta händer. Det gör så förbaskat ont! Ville bara skriva av mig lite.

    Styrkekramar till er, fy sjutton så orättvist livet är :( finner inga ord så synd jag tycker om er! :( Kram!
  • räkans

    För två veckor sedan föddes vår lilla pojke i vecka 21+6. Han hade allvarliga missbildningar, och vi såg inget annat val än att avbryta. Det såg lite konstigt ut på RUL, men sen tog det tid att utreda och när de verkligen såg hur illa det var, så hade vi bara ett par dagar på oss att ta beslutet och få det gjort. Även om beslutet kändes rätt så är det ju ett fruktansvärt beslut att behöva ta. Själva avbrytandet var det värsta jag gjort i mitt liv. Sorgen när jag satt där efteråt med min lilla, lilla pojke. Det var min första graviditet, så nu har jag varit gravid, och fött ett barn, om än inte hela vägen, och ändå så står jag här utan barn nu. Hela livet har vänts upp och ner. Och jag är så fruktansvärt ledsen.

    Blir även så ledsen för alla er andra här inne. Det är verkligen inte rättvist att vi ska behöva uppleva det här.

  • maoliiin
    räkans skrev 2014-06-08 23:14:55 följande:
    För två veckor sedan föddes vår lilla pojke i vecka 21+6. Han hade allvarliga missbildningar, och vi såg inget annat val än att avbryta. Det såg lite konstigt ut på RUL, men sen tog det tid att utreda och när de verkligen såg hur illa det var, så hade vi bara ett par dagar på oss att ta beslutet och få det gjort. Även om beslutet kändes rätt så är det ju ett fruktansvärt beslut att behöva ta. Själva avbrytandet var det värsta jag gjort i mitt liv. Sorgen när jag satt där efteråt med min lilla, lilla pojke. Det var min första graviditet, så nu har jag varit gravid, och fött ett barn, om än inte hela vägen, och ändå så står jag här utan barn nu. Hela livet har vänts upp och ner. Och jag är så fruktansvärt ledsen.

    Blir även så ledsen för alla er andra här inne. Det är verkligen inte rättvist att vi ska behöva uppleva det här.
    Vet precis hur det känns, man är alldeles tom, att ha gått igenom hela processen (även om det inte är nio månader) och ändå inte få se sin bebis växa upp! Det är verkligen jätte orättvist! Finns inga ord som kan ändra känslan av tomhet, sorgen, bitterheten (elelr vad det nu än är), men skickar en massa styrkekramar till dig!
  • maoliiin

    Den 28 maj skulle vi alltså ha fått reda på om vi bär på den där äckliga, dumma ärftliga genen. Men så ringde dom dagen innan och sa att de inte hade fått provsvaren än!!! Det har gått över fem måander och dom har ännu inte fått något svar!!

    Efter att ha förlorat två små fina pojkar förra året, början längtan, för både mig och min sambo, efter bebis ta över rädslan att försöka igen. Men så får vi aldrig något svar. Och ingen vet hur lång tid det kommer ta!! :(


    Känner att jag snart skiter i det där jävla provsvaret och kör på ändå. Vet inte hur länge till jag orkar vänta på något svar!!

    Var bara tvungen att bittra ur mig lite i en grupp där det finns människor som faktiskt kan förstå mig!


Svar på tråden Vi som avbrutit 2013