Svärdotter från hell

Har bara läst ts och undrar förstås VAD svärdottern gör/inte gör mer konkret? Kanske är ni för lika, kanske för olika men ditt val (liksom hennes) borde förstås vara att visa respekt och låta den andre ha sin integritet. Säga ifrån vid konkreta situationer om det känns viktigt men inte kritisera hela personen och lägga sig i småsaker. Din son har valt henne-bara att acceptera, om hon nu inte misshandlar honom psykiskt eller fysiskt? Kanske svider det att han valt någon som är mycket annorlunda än du?

Min svärmor och jag är mycket olika. Hon är konflikträdd och kan inte stå för sina åsikter utan tycker att saker bara "händer". Jag säger vad jag tycker (med respekt, försöker jag). Jag tycker att män och kvinnor gemensamt tar hand om hem och barn - det är långt ifrån hennes uppfattning. Trots detta funkar det helt ok, för att vi låter varandra vara som vi är och jag bara är "hård" i de viktiga frågorna, typ barnsäkerhet.

Det är ju inte superkonkret vari problemen med svärdottern består. Hon är manipulativ, oekonomisk och agressiv enlig TS. I vilken grad eller på vilket sätt framgår inte. För mig är det väldigt stor skillnad på om situationen handlar om olika värderingar så som:
oekonomisk = lägger pengar på sådant som jag själv inte skulle lägga pengar på
manipulativ = sonen har ändrat sina vanor och jag känner inte riktigt igen hans mönster
agressiv = i vår familj använder vi inte det tonläge som hon använder när hon blir arg

eller om det handlar om sådant som mer objektivt uppfattas som dåligt beteende så som:
oekonomisk = de har svårt att få ekonomin att gå ihop och hon spenderar pengar på spabehandlingar och en ny platt-TV.
manipulativ = sonen gör våld på sig själv och sina grundläggande värderingar, kanske till och med gör sådant som är direkt skadligt för honom eller omgivingen för att vara henne till lags.
agressiv = hon använder ilska för att skrämma och kränka sin omgivning

Är det mer det första scenariot så bör du bara vara artig och acceptera att din son inte har valt som du själv skulle ha gjort.

Är det mer det andra scenariot kan du ta upp det på ett mjukt sätt. Jag tror inte du kan säga att du tycker att hon inte är bra för honom. Då blir det bara taggarna utåt. Några har varit inne på att ni kan prata om hur HAN upplever deras relation. Det tror jag är bra. Du kan också prata utifrån att du känner att du och svärdottern är väldigt olika och att du därför har svårt att förstå henne ibland. Jag hade en svägerska en gång som sade just så till mig, att hon kände sig osäker inför mig och att hon inte riktigt förstod mig. Det var antagligen hennes mjuka och insiktsfulla sätt att tala om att hon inte gillade mig något vidare, och det funkade. Vi blev aldrig kompisar, men jag visste hur hon kände och det gjorde det lättare för oss att förhålla oss till varandra.

Hoppas ni alla får det lite bättre framöver.

Jag är svärmor och efter att ha läst på FL hur vi svärmödrar uppfattas av våra svärdöttrar så vågar man ju knappt ha kontakt med sin son för att det missförstås som om man inte kan klippa navelsträngen. Men visst är det märkligt att det är oftast samma personer som tycker att man alltid är mamma och oavsett hur gamla barnen är så skall man alltid ställa upp för sina barn. Då undrar jag hur skall du kunna ställa upp för dina söner om man som svärmor skall klippa navelsträngen och inte ringa för ofta, inte be om hjälp och hålla ett avstånd så att man inte stör? Kan någon tala om var man anmäler sig till kristallkulekursen så man kan lära sig att se in i framtiden?

Hur gamla är de och hur länge har de varit tillsammans?

L

Min sambo har förklarat och sagt ifrån men får noll gehör....nu den senaste tiden har han börjat allt mindre hjälpa henne. föe att han kommer aldrig därifrån och översköljs med martyr-kommentarer och gnäll. inte så kul att se sin sambo må dåligt och bli besviken gång på gång.