Svärdotter från hell

Min svärdotter är en mycket besvärlig person som jag helst inte vill träffa. Naturligtvis vill jag behålla kontakten men min son. Hur gör jag bäst? Berätta för sonen eller spela teater?

Nu har jag läst bara TS svar. Orsaken till att fler pojkmammor blir/verkar vara sämre är dels för att män inte skriver så ofta om sånt på nätet Och dels att de flesta kvinnor vägrar acceptera inblandning från sina mammor på samma vis som killar verkar göra.

Tänk efter, hur många tjejer vet ni om jämfört med killar som låter mamma komma hem och städa och kör hem sin tvätt till mamma efter att de har flyttat?  

TS, om din son verkligen blir manipulerad så kanske denna sida kan hjälpa?     www.varningstecken.n.nu/

Öhhh, ursäkta?? Om min sambos mamma legat på som en hök och ringt, ringt och ringt så hade jag också börjat undra varför hon gjorde så. Skulle tyckt beteendet var både skumt och irriterande. 
Vet iofs inte hur det är med er andra, men jag skulle inte vilja ha min egen förälder ringandes stup i kvarten, komma besök väldigt ofta och helt oanmält etc etc. All respekt för att man vill ha kontakt med sina barn men att ligga på en huggorm förstår jag verkligen inte vitsen med....inte heller skulle jag avkräva av min sambo att han skulle stå ut om min pappa ringde ned oss varje dag. 

Nu vet jag iofs INTE vad som hänt/händer mellan TS och svärdottern men jag kan säga såhär, har man aldrig råkat ut för en krävande, elak och besvärlig svärmor så ska man skatta sig jävligt lycklig.
Min sambos mamma är visserligen inte den som fäller kommentarer om mig eller är otrevlig men hon ställer så extrema krav på min sambo, vilket ibland går ut över oss bägge. Min sambo är en hjälpsam person, han fixar gärna dator, grejar med hennes bil, bär upp tunga saker, sätter upp hyllor, etc etc ......problemet är bara att tanten ALDRIG är nöjd. Min sambo kan ha tvättat bilen, fixat datorn och snickrat upp olika saker för henne. Istället för att säga  TACK så säger hon suckande "jaha ja, vad synd att du inte dammsög också!"
Det är så fruktansvärt oförskämt beteende att man blir mållös, hon kräver att sina söner ska kasta allt de äger och har för att hjälpa henne och sedan får de bara gnäll som tack för hjälpen. Hon kan inte hantera sin ekonomi heller utan köper massa skit, cigg, etc för att sedan klaga högljutt över att ha dåligt ställt. Sambon tjänar rätt bra och jag ligger väl rätt hyfsat i inkomst, våra gemensamma inkomster blir således ganska mkt. Då försöker hon snika åt sig grejer via oss, tycker sambon ska köpa dittan och dattan .......okej vi har bra inkomst. Men vi jobbar ju för den, vi sitter inte på flera miljoner som vi bara kan ta och ta av.

Min mammas svärmor, min farmor, var en räpa mot mamma hela livet då mamma levde. Kunde öppet kritisera kläder, skor, val av mat och huruvida vi barn skulle göra angående allt och inget. 
De som aldrig, tack och lov får man ju säga, aldrig haft en skitjobbig svärmor har ingen aning vad de pratar om och bör således inte uttala sig överhuvudtaget.

Naturligtvis begriper jag väl att det finns massa, massa trevliga svärmödrar där ute också. Det måste vara fantastiskt kul att ha en bra relation med svärmor, utan massa orimliga krav, otacksamhet, suckar och stönar. Men så det finns också oss som verkligen vet hur motsatsen kan se ut.  

Ja varför skall du lägga dig vem din man talar med öht?? Varför anser du dig ha rätten att bestämma vem han skall få tala med i telefonen? Skrämmande förhållande....

Om din mans mamma ringer honom för ofta är det bara att han säger till henne, det är väl mellan han och hans mamma.    

Och självklart ska han ju hjälpa sin mamma om han har möjlighet till det. Återigen varför måste du lägga dig i att han hjälper henne?  Om han tycker att hon är otacksam mm,  är det ju något mellan dem, varför ska du lägga dig i det? 

Jag onskar verkligen att min var battre. Jag har verkligen forsokt. Det var min ide att kopa en smartphone till henne pa hennes fodelsedag for flera tusen. Det var min ide att ta ut henne pa middag pa hennes fodelsedag for ytterligare ett par tusen  Det var min ide att handla och greja at henne nar hon hade migran. Jag har verkligen forsokt, sa gor hon sa.. Vad fan gor man liksom? Jag har sagt att jag tanker slappa det som hande pa begravningen. Jag ville inte att han skulle ta det med henne och nu har det gatt en manad, sa, struntsamma liksom. Men hander det nagot liknande igen sa har jag sagt att jag inte kommer kunna slappa det bara, utan da blir det en konfrontation och sa far vi se om vi ens kommer ha kontakt med henne efter. Jag vet att sambon skulle slappa henne helt om det kom fram att hon gor sa for att vara elak och jag skulle gora samma for honom. Skillnaden ar ju att min familj kommer alska honom nar dom far traffa honom nar vi ska till sverige, for att dom alskar mig och han gor mig lycklig.

Men du ska ju skita i hur deras förhållande ser ut, om din son är med henne vill han ju uppenbarligen ha det så och är lycklig. Så varför Ska DU göra en grej av det då?

varför skulle man vilja ha någon, släkting, familj etc, som ringer stup i kvarten? Det blir ganska jobbigt att kunna ha eget liv om någon skulle ringa sådär ett par gånger per dag, varje dag året om, för att checka av och diskutera vad man gör och inte gör. 

Varför jag bryr mig om hennes otacksamhet, tja, kanske för att jag och sambon emellanåt blir lidande för det? Våra planer har rätt så ofta fått stå åt sidan för hennes nycker och infall. Hon kan be sambon om en sak, sedan när han är där så kommer hon på sådär 5 grejer till och då har vi t.e.,x bestämt att vi ska äta middag klockan XX eller åka iväg någonstans. Det hela slutar med att sambon blir försenad, såklart säger han ifrån men då börjar martyrskapen. Ojojoj, han BRYR sig inte om sin mamma, FYYY, han kan inte bara snickra, polera, slänga sopor, rensa förråd, städa bil, laga datorn OCKSÅ. Han hjälper ju inte ALLS sin stackars mamma.
Så låter det då. Förjävla störande. Min sambo drar verkligen gränser och säger ifrån, men hon tjurar som en treåring.
För övrigt lägger jag mig i hur mycket jag vill, jag och sambon delar liv sedan över 10 år tillbaka. Jag är i min fulla rätt att ha åsikter om hans mamma, däremot ser jag alltid till att vara hövlig och artig även om jag tycker att hon har ett antal skruvar lösa.  

Du har aldrig haft en jobbig svärmor, eller hur?

Avstånd, nej. Men får jag en son tänker jag fan inte ringa honom stup i kvarten och bete mig som om min son är min man, som många äckliga incestuösa kärringar.
Vad är det egentligen för fel på många kvinnor med söner? Det är svärmor som är problemet 9 ggr av 10, inte svärdottern. Kan ni inte bara inse att ni aldrig kommer vara number one för er son igen när han passerat typ, 14?