Så j***a trött på mitt vuxendagis!!!

Jag älskar att folk tror att det bara "är att söka jobb". Jag har själv vart arbetslös två ggr i mitt liv, båda gångerna fick jag jobb inom två månader. Vissa jobb har jag fått via kontakter, och andra jobb har jag fått, för att jag sökt de som finns på platsbanken.

Men jag HAR ju arbetat. Inom min bransch har jag enorm erfarenhet, och dessutom gjort mig "ett namn". Detta gör ju också att jag har lättare att få jobb inom min gebit. Skulle jag gå till ett ställe inom det området så skulle förmodligen kunna få ett jobb på plats. MEN, skulle någon som aldrig jobbat med det göra detsamma så hade de aldrig fått ett jobb. Det funkar inte som det gjorde förr, när man kunde promenixa in någonstans och säga "tja, kan jag jobba hos er?" företaget "kan du hålla i en hammare? OK, kom hit kl 7 imorn bitti!".  

Nu arbetar jag inte inom samma bransch längre, och har vidareutbildat mig. Ska dock säga att jag hittills inte hittat ett enda jobb inom det jag utbildat mig till. Det är SKITSVÅRT när man inte har erfarenhet inom det man utbildat sig till. För det finns alltid någon som läst fler år, eller har arbetat inom området, som får jobbet först. Ska tillägga att jag kanske har sökt 30 jobb så det är inte så mycket. Men ändå. Eftersom jag har en tjänst idag så blir det ju att man söker lite halvhjärtat för tillfället. 

När jag var arbetslös så sökte jag kanske tio jobb om dagen de första dagarna. Men sen sökte jag kanske 1-4 jobb max om dagen. Ska man söka seriöst, och inte bara söka allt som finns, så finns det faktiskt inte så mycket jobb.

Jag tror vissa här lider av vissa vanföreställningar när det kommer till jobbsökande. Att få jobb på mcdonalds eller inom städ är faktiskt inte alls lätt. Dessutom finns det ingen vits med att söka jobb som man inte alls kan, eller har erfarenhet av. Cafejobb och butiksjobb har ofta flera hundra som ansöker per plats. Sök inom de branscher där du tror att du kan göra något bra, det finns ingen vits med att söka jobb man absolut inte vill ha. Jag skulle exempelvis aldrig söka jobb inom vården. 

Jag har själv arbetat med rekrytering, så här kommer... Tips från coachen!
Lägg tid på att skriva ett bra CV. Det är ett tips som alla "söka-jobb-tipsare" ger, men herregud vad kasst många skriver! Jag slutar aldrig förvånas över att vissa inte ens verkar ha korrekturläst sitt egna CV!
Design: Kan du på något vis göra så att designen passar den typ av yrke du har så gör det. Exempelvis, söker du ett kreativt jobb så kan du få det att lysa igenom i designen. Söker du ett mer "stelt" arbete så bör nog ansökan vara detsamma. Därmed inte sagt att du ska lägga in små bilder på hamburgare om du söker jobb på McDonalds.  Anpassa alltid ditt personliga brev efter företaget. Det MÄRKS tydligt om du specialskrivit det, och det är alltid mer intressant för arbetsgivaren. 
Lyft fram saker som är relevanta för just den tjänsten du söker, men undvik skryt. Kvinnor är överlag dåliga på att framhäva sig själva.  Undvik formuleringar och ord som du tror att andra använder. Och direktkopiera inte från arbetsgivarens annons. Ex, står det "vi söker någon som kan hålla många bollar i luften" så skriv för guds skull inte "jag är bra på att hålla många bollar i luften". Se istället om du kan skriva något som visar att du har just dessa egenskaper. Låt andra läsa igenom ditt cv + brev, och lyssna på deras kommentarer. 

Har du testat att söka jobb som sophämtare? Jag har hört att det är riktigt bra betalt, och kan ju knappast vara någon lång utbildning som krävs.

Jag gissar att du sitter borta på eductus eller något liknande o rullar tummarnna?

Det vet ingen av oss. Men även om hon "bara" behöver flytta 20 mil, så omöjliggör det vardagskontakten mellan far och barn. Eller mormor och barnbarn. Det blir kanske en umgängesresa i månaden. Och om alla inblandade är fattiga och utan bil, så har de kanske inte ens möjlighet till det...

Det är kanske där du ska börja då. =)
Har man inte rätt att få starta-eget hjälp i Sverige? Eller var det bara till "juniorer" och förr?
Nej nu ska jag sova hoppar in och läser lite mer i morgon. =)

Ett jobb är ju fortfarande ett jobb, eller hur?! 

Är ts bara ute efter och söker tillsvidareanställning så förstår jag att hon inte får nåt jobb...  

Det tipset har ts redan sagt nej till. 

Herregud. 

Ingen i Sverige har rätt att leva på andras pengar - skattemedel om man inte är sjuk.

är TS sjuk? nej

bara ovillig att ta skitjobb.

bara ovillig att flytta på sig till ort där jobben finns.

finns det inga jobb där hon bor - har hon ju inget annat val än att flytta på sig. 

ingen vill betala hennes inkomst för att hon ska kunna sitta hemma om dagarna på FB och familjeliv.

               

Jojo, som sagt. Kanske dags att börja vakna upp och inse faktumet att det finns saker och ting en person inte alltid kan råda över, eller att det för den delen inte alltid går att "rycka upp sig". Det är exakt det du förmedlar nämligen. Vilket du har totalt fel i givetvis, man märker väldigt tydligt att du har en snäv världssyn och verkar vara handikappande dålig på att se situationer ur olika perspektiv innan du kommenterar.

Sällan ger man helt upp när man drabbats av olycka av någon form, tex utmattningsdepression men vägen tillbaka går liksom inte på en vecka.

Istället för att gnälla över "lata oduglingar" kan du väl ta och lägga fokuset på vad TS efterfrågar? Nämligen syften med dessa dagisverksamheter och vad för verklig nytta dom gör? Utifrån min syn på saken verkar dom mest kosta onödigt mycket med skattepengar att bedriva, samt stjälper individen i behov av hjälp för att lyckas ta sig ut på arbetsmarknaden. Tanken vart väl ändå att folk snabbare skulle återgå till arbetsmarknaden med dessa program, istället har det blivit tvärt om men man gör inte mycket åt det så länge man lyckas dölja arbetslöshet med det.

Klarar Fru Envis av att ens resonera kring detta eller du är så förbenat fast i att predika hur lat TS och alla andra är (samtidigt som du framhäver din egen förträfflighet i lagom syrliga kommentarer) att du inte klarar byta fokus till någonting vettigare?