Gravidtråd för oss som är över 35

Hoppar in här med nu när jag vet att allt är ok :)  Är gravid i vecka 7+6 och har haft en hel del blödningar, men efter VUL igår så hoppas jag kunna slappna av mer nu.   
Är 37 år, detta blir mitt fjärde barn, om allt går som det skall. Har haft två missfall innan detta så det känns lite små nervöst.  Är ensamstående så denna lilla har blivit till genom insemination. Mina stora barn är 18 och 15. Min yngsta skulle  ha varit snart tio. Blir verkligen att börja om från början men bara kul. 15 åringen är jätte engagerad i detta, har laddat ner en gravid app till sin egen mobil och har högläsning för mig dagligen. 
Bor i Malmö och jobbar som förskolelärare.

Du kan få mitt! Ger glatt upp allt av det, lider av dygnet runt varianten. Och blir det som de tre tidigare gångerna lär det hålla i sig till förlossningen :D   
Nej, men jag förstår vad du menar, och i början var jag bara lättad över att må illa, just för att det gör det mer påtagligt, lite symptom vill man ju allt ha!

Beklagar! Vad jobbigt :( Fick två missfall på raken nu i höstas, men nu verkar det gå vägen (eller ja, allt ser i alla fall bra ut just nu.)  Det tär en massa på en.  Jag har också barn sedan innan men de tyckte ändå att missfalls utredning var något jag borde göra (innan de konstaterat att allt såg bra ut denna gång.) så du kanske skall höra dig för?  Det tär något fruktansvärt på en när det upprepas :(

Här fortsätter det med blödningar av och till :(  Var inne i torsdags, och då såg allt bra ut, hjärtat slog som det skulle osv.  I går började jag blöda igen, blödde i två,tre timmar, men sedan slutade det igen. (så som det gjort de andra gångerna med.) Men det skrämmer ju skiten ur mig varje gång!  Mådde inte alls så illa i går som jag gjort innan heller, samma sak idag. Fast nyss så spydde jag, så det är nog ok ändå, men det är rätt tärande med dessa förbaskade blödningar.
Jag skall på inskrivning på MVC i morgon, hoppas de kan hålla lite mer koll på det där, känner att jag inte riktigt orkar med denna oro :(

Tack! Min mamma blödde av och till hela sina graviditeter, men jag har aldrig blött innan utan att det blivit missfall, är svårt att slappna av så länge det är så här, Längtar tills jag gått så långt att jag kan känna barnet, är liksom lättare att veta att allt är ok då :/ 
Nu har jag inte blött något mer sedan igår kväll, hoppas det inte blir mer nu för detta börjar bli rätt jobbigt. 

Fast samtidigt svårt att låta bli! :) 
Mitt dygnet runt illamående som gjort mig mer eller mindre handikappad hela julen och nyår gick plötsligt över i måndags, innan jag började blöda igen. Skrämde livet ur mig. I går kom det tillbaks och i dag är det tillbaks med full styrka, kunde inte vara i samma rum som barnen som åt på jobbet idag ens (än mindre äta själv.) Och japp, nu gnäller jag igen för att jag mår illa samtidigt som det är så skönt att det är tillbaks! Tror man blir lite små knäpp av att vara gravid

Har mått så här genom hela graviditeterna med mina tre tjejer, så jag vågar knappt hoppas på att det skall lägga sig, men det hade varit skönt om det gjorde det!  Mår dessutom illa av Lergigan comp :(  Jätte dumt är det, har fått det mot åksjuka innan men det har verkligen motsatt effekt på mig. 
Öron akupunktur låter spännande!  Kanske värt att prova :)

min mamma mådde illa hela tiden, och det slutade inte ens efter att min syster var född utan höll i sig hela amnings perioden med, är glad att jag sluppit det i alla fall! Sedan blödde hon varje gång hon skulle haft mens hela graviditeterna, måste varit jätte jobbigt. Har jag inte gjort fören med denna. Kroppen är en rätt konstig sak ibland! :)

Men nu blir jag ju knäpp på allvar, har försökt posta två gånger men meddelandet bara försvinner! *hatar min internet uppkoppling!*

Nåväl, tredje gången gillt kanske? 
Idag går jag in i vecka 10, känns skönt, embryo tiden är med andra ord över, borde ju vara ett klart steg i rätt riktning . Jag har inte blött mer sedan i måndags, fast nu fick jag en brun flytning men är inget som direkt oroar mig nu. (efter 3½ vecka med blödningar börjar jag lugna mig lite, verkar vara en sådan graviditet.) Fast jag hade velat veta varför jag blöder som jag gör. Är lite konstigt också, blödningarna kommer alltid i samband med att jag ändrar läge eller så. Som in julas, hade suttit och tittat på TV länge, reste mig samtidigt som jag nös och hela bindan och byxorna blev fulla med blod, var helt säker på att det var kört då. Och sedan kom det inte mer. Känns som om det blöder någonstans utan att det riktigt rinner ut innan jag rör på mig, samma sak med dessa brun blandade eller rosa flytningar, de kommer när jag av någon orsak har rikligare flytningar. (ursäkta detaljerna .) Har i alla fall KUB på 1½ vecka, den 23/1, (japp, några dagar tidigare än det går, vet inte hur de tänkte där) är skönt att inte behöva vänta så länge innan någon tittar till den lilla igen, vill inte åka till gynakuten hela tiden, och då jag bara haft en mindre blödning sedan senaste UL så finns det ju inget som tyder på att det inte skulle vara ok fortfarande. Men oroar mig, det gör jag ju ändå. 

Ang. detta med barnvagn,, är det bara jag som kommer köpa en begagnad? Antar att jag kommer leva ett lika aktivt liv med detta barn som med de andra och då känns det dumt att köpa en helt ny vagn som jag känner att jag behöver vara rädd om. Funderar hur tidigt jag kan köpa en bara, nu är ju alldeles för tidigt (hindrar inte mig från att titta på blocket varje dag i alla fall!) men samtidigt är det ju knepigt med begagnat, gäller att passa på när tillfället dyker upp, men kommer nog vänta tills v.25 innan jag börjar leta på allvar i alla fall. 

Jobbigt med huvudverk!

Jag köpte faktiskt aldrig någon vagn till min dotter, vet inte riktigt varför, men det tog konstigt nog emot på något vis, samma sak med kläder, hade bara köpt en fleece overall, sockor och en body för att systrarna ville det innan förlossningen. Köpte två par byxor medan jag väntade på att värkarna skulle sätta igång men inget mer. Lite konstigt faktiskt.  Personligen tyckte jag det var jobbigt, att det inte fanns så mycket här hemma som påminde om att hon hade funnits när hon sedan dog :( 
Den här gången passar jag på att frossa i allt som har med bäbisar att göra, tänker lite som så att om något händer nu med så har i alla fall tiden jag haft den här lilla varit något positivt och något att se tillbaks på med glädje. (förutom då jag oroar ihjäl mig vill säga...)