Inlägg från: Kaa76 |Visa alla inlägg
  • Kaa76

    Gravidtråd för oss som är över 35

    jag funderar lite över den här infon som man får överallt på nätet, att det är efter 9 veckor moderkakan börjar bildas men att den inte tar över helt fören 12 hela veckor, känns som något "alla" känner till. Men det stämmer ju inte! Både då jag fick missfall i vecka 8+0 och nu när jag var inne för vul först i vad som måste varit 8+0 och  sedan  9+4 (enligt läkarna som undersökte mig) så pratade de om moderkakans placering osv. Tittade lite i de böcker jag fått från mödravården både då jag väntade min äldsta dotter -95 och nu då jag nästan räknas som förstföderska igen, och där står det om moderkakan just från v8 (dvs. 7+0) och som jag fattar det rätt har den tagit över det mesta långt innan v.12... 
    Spelar ju ingen roll i slutändan för oss, men jag tycker det är lite märkligt ändå, eller nej, har forskat lite kring hur föreställningar sprids och blir till fakta inom media och över nätet så egentligen är jag väl inte förvånad, men kanske lite ändå?   Hur mycket litar ni på vad ni läser på nätet? Litar ni mer på sådant ni hör från många håll eller på vad läkarna säger?  

  • Kaa76

    Nej, det är ju så, man får nog sålla själv :)  Var ju inte fören i slutet av 1970 talet som det var vetenskapligt belagt att småbarn hade känsel, därför opererade man utan bedövning fram tills dess (man sövde alltså bara barnet, bedövade inte. Råkade ut för detta själv, trotts att jag bara var 2½ minns jag uppvaknandet väldigt väl, inget jag önskar någon.) Vilket ju är helt horribelt, alla föräldrar har nog vetat i alla tider att även små barn har känsel! 

    samma sak med dateringen av graviditeter, när jag väntade mina två äldsta så ansåg man fortfarande att alla foster växer exakt lika mycket de första 20 v. Skulle i så fall blivit gravid tre veckor efter jag senast träffat min äldsta dotters pappa (han bodde i London då). Läkarna var stenhårda på MVC, men när jag kom till BB för bedömning så träffade jag en som tänkte lite längre, står "?" på vecka för henne den sista månaden jag var gravid. När jag sedan fick min yngsta dotter för snart tio år sedan var det vedertaget att de växer olika från start. Tror man får gå på sitt sunda förnuft en hel del med.   
    Men jag litar oftare på läkarna än på nätet, och ännu mer när det gäller riktigt uppenbara saker som detta med moderkakan (tror inte läkarna på gyn hittar på att de ser hur den ligger direkt )

  • Kaa76
    kajsamupp, Välkommen! Jag är 37, bor i Malmö, ensamstående och gravid genom insemination. Detta blir mitt fjärde barn, har två döttrar på 18 och 15, min yngsta dotter skulle ha blivit 10 i mars men dog i samband med förlossningen. Är gravid i v.11 och har haft massor av stora blödningar, men allt skall vara ok med den lilla så jag försöker slappna av lite nu, även om det inte är helt lätt :)
  • Kaa76
    Usch vad jag känner mig dum Rynkar på näsan . Har värdens gulligaste pojkvän, den här veckan har varit lite speciell och vi har bara pratat en gång (han bor i USA och vi visste att vi knappt skulle vara vakna och ha möjlighet att prata samtidigt alls den här veckan.) ändå ligger jag och grubblar på detta, somnade men vaknade av att jag grät över detta. Är ju totalt idiotiskt! Känner mig ensam och oälskad när jag egentligen vet att det är precis tvärtom. Dumma hormoner! Är nog väldigt bra att vi inte pratat mer den här veckan, är rädd att jag hade sagt allt jag känner och fått honom att bli ledsen och orolig också. Nej, blä, just den biten är inget kul med att vara gravid. 

    Försöker tänka på min mamma, hon tappade en syltburk en morgon när hon väntade min syster, burken gick sönder och hon började gråta hysteriskt, grät så mycket att hon inte klarade av att torka upp sylten och än mindre gå i väg till jobbet utan fick gå och lägga sig och vänta på att min pappa skulle komma hem och ta hand om det. Är ungefär så jag fungerar med just nu Flört
  • Kaa76
    Insanejane77 skrev 2014-01-22 15:38:26 följande:
    Tack ska ni ha flickor! Allt såg BRA UT och min bebis verkar frisk! Jag är så otroligt lättad! Visade sig att det inte alls var någon liten kille som låg där inne utan en liten tjej :D Hon låg verkligen inte stilla utan åmade sig och fjompade runt något alldeles förskräckligt, visade ändan och pekade finger. Jag verkar ha en del uppfostran framför mig som det ser ut XD
    Ligger kvar på samma datum 18+3.
    Just nu kan jag iaf andas ut! PUST!

    Jag firade detta med att luncha med min make och när han åkte tillbaka till jobbet så gick jag och köpte lite bebiskläder på rean. :) nu är det verkligt!

    Kram
    Åh vad härligt! Och stort grattis! Har också köpt direkt efter RUL, mest för att man verklgien sett att där är en levande liten bäbis :)
  • Kaa76
    kajsamupp skrev 2014-01-22 21:03:47 följande:
    Här är det ledsamt. I söndags väcktes jag av att min mamma ringde och storgrät i luren. Min pappa dog i hjärtinfarkt på natten och hon hade just kommit hem från akuten. Blev så chockad, han var bara 68 år även om jag visste att han låg i riskzonen för att drabbas. Åkte upp till mamma och min syster kom också, och var där några dagar. Träffade pappa på sjukhuset igår för att säga farväl. Det är nog de värsta jag gått igenom än så länge, även om det var bra att få ta avsked. Idag berättade vi för vår 4-åring, som på barns sätt mest konstaterade att han dött men att mormor och moster fanns kvar.. Följdfrågor kommer säkert framöver, men just nu var det skönt att hon inte reagerade mer än så. Men jag är så ledsen över att pappa inte får vara med under graviditeten och träffa bebis, men jag är väldigt glad över att jag hann berätta för honom.
    Beklagar :( Så hemskt och jobbigt. Är sådant som liksom inte händer fast man vet att det gör det hela tiden. Skönt att dottern tog det så just nu, ibland är det jobbigt att möta andras sorg när ens egen är så stor *kram*
  • Kaa76

    Och nu går jag in i vecka 12! SÅ skönt! Har tid för koll av både myom och bäbis halv tio i morgon, skall bli skönt att se den igen, denna gång tror jag verkligen att allt är bra :)

  • Kaa76
    emjh skrev 2014-01-23 09:23:20 följande:
    Jag hade ett ganska stort myom när jag väntade min dotter, det slutade med att de opererade bort det v 22. Jag mådde knasigt illa när jag väntade henne & jag har funderat på om det finns ngt samband med myomet. 

    Fördelen med knölen var alla extrakoller, nackdelarna många. Hoppas ditt inte ställer till med problem!
    Isch, låter så där att behöva operera bort det under graviditeten :( Jag hoppas på att de kan ta det vid snittet i stället. Mår faktiskt bättre nu än med mina andra barn så jag vet inte, men det är väl olika för oss alla. Och jo, försöker tänka på det, är så orolig av mig ändå att extra kontroller är väldigt välkomna. 
  • Kaa76

    Var på koll på gyn i dag och den gav väl inte så där jätte mycket. Tyckte läkaren var lite nonchalant. Dessutom hade den andra läkaren inte fört in anteckningarna från mitt senaste besök så hon visste först inte vad det gällde. Hon tittade på vad de andra trodde var ett myom, men hon ville inte säga om det var det eller inte. Hon ville inte heller säga något om hur långt gången jag är (vet ju men vill gärna veta att lillfisen växer också!)  utan sa "runt 11 veckor". Men till och med jag kunde se klar skillnad mot förra gången för två veckor sedan, och hjärtat slog fint. Hon sa att jag skulle komma tillbaks om jag blödde mer men annars är det MVC som får hålla koll. Hon trodde att blödningarna skulle upphöra snart då de oftast gör det en bit i in graviditeten, dessutom ansåg hon att jag är så långt gången att den kritiska perioden är över. Vet inte riktigt hur hon räknar, eller om hon tänker på att man tydligt kan se hjärtaktivitet och att moderkakan ser ok ut osv. Men det kändes ju lite skönt att höra henne säga så. 
    På måndag är det i alla fall dags för KUB :)

  • Kaa76
    Maramina skrev 2014-01-23 21:54:27 följande:
    Jag hade också myom under förra graviditeten, men den låg "bra till" så den fick vara ifred. Sedan försvann den av sig själv. När jag höll på med den senaste IVF:en så upptäcktes det vid ett av alla ultraljud något som kunde vara ett nytt myom, och det diskuterades om det skulle bli någon återinföring eller inte. Tillslut lämnade de beslutet åt oss och efter mycket tänkande fram och tillbaka beslutade vi att genomföra återinföringen men om den misslyckades göra ytterligare utredning på det misstänkta myomet. Men när det väl var dags för äggplock syntes det inget konstigt på ultraljudet längre och vi kunde lugnt fortsätta som planerat, och det var ju tur med tanke på att den IVF:en resulterade i det lilla livet som jag har i min billiga mage
    Ah, så det kan försvinna av sig självt med? Komma och gå lite? Visste jag inte, men då kan jag ju hoppas på det :) 
Svar på tråden Gravidtråd för oss som är över 35