Gravidtråd för oss som är över 35

Jag har legat lite lågt den sista tiden och inte deltagit  så mycket i olika diskussioner. Jag har läst allt ni skrivit och på det sättet delat både glädje och sorg med er. Kul att se både nya och "gamla ansikten".  

Jag fick en dotter för 2,5 år sedan efter 3 MA och sedan MA igen på första syskonförsöket. Är nu i vecka 11+3, och illamåendet börjar ge med sig. Missfallen har gjort att jag inte velat prata om min graviditet och har därför valt att bara läsa i det tysta ett tag. Efter kontroll (vul) hos min läkare ( jag gör vul ungefär var tredje vecka initialt pga  mina MA) så tyckte han att jag nog skulle kunna börja njuta lite av min graviditet eftersom allt verkar gå enligt planerna, än så länge i alla fall, så jag tänkte börja göra det nu. Jag ska på inskrivning imorgon och jag ser verkligen fram emot det.

Vad gäller barnvagnsdiskussionen så köpte vi en ny när vi väntade dottern, med tanken att vi skulle kunna använda den till ytterligare ett barn. Vi valde en Emmaljunga Citycross som jag varit jättenöjd med. Känns ganska skönt att redan ha allt vi behöver den här gången. Får bara plocka fram allt igen och tvätta upp det. Ganska roligt att förhoppningsvis få användning för allt igen då jag varit jättenöjd med alla "bebis-inköp" vi gjort till dottern.

Vet du, jag kände något liknande motstånd i mig när vi köpte vagn och jag köpte kläder! Så jag köpte inte massor med kläder heller utan mer som du sa, några plagg mest för att ha, overall för det var kallt osv. Men jag visste ju att jag var så långt gången att om något hände kunde dom ju plocka ut min bebis och den skulle överleva när den var så gammal. Jag ju skulle bli mamma, så det var säkert bara jag som hade lite svårt att vänja mig vid tanken. 

Och när jag beställde vagnen efter RUL när jag var i v 20 så frågade vi om det var möjligt att lämna tillbaka om allting mot förmodan inte gick bra. Och så blev det som man på någon nivå kände, man blev inte förälder trots allt. Jag minns att jag tyckte det var märkligt att jag tvekade när jag köpte vagnen och att jag inte kunde fantisera och liksom se mig själv gå med vagnen om några månader. Det är konstigt för jag är inte synsk på något vis men jag kan inte förklara varför jag tänkte så heller.
Den här gången har jag också fått underliga tankar. Vi var på visning av ett hus vi var intresserade av och jag kände att det var "vårt" hus och jag såg färgen babyblå och barngrindar i trappan. Men jag hade ju just bestämt mig för att sluta försöka mera att få någon bebis, vi satsar på huset istället. Vi vann budgivningen för en ovanligt billig penning och dagen innan vi skrev på papperna så fick jag för mig att jag skulle testa bara på ett infall och jag plötsligt ett plus. Det har hela tiden känts som jag väntar en liten pojke och det får vi reda på om jag har rätt i om en vecka när det är RUL. Om allt går bra och det blir en pojke, då får jag börja fundera på om jag inte är synsk trots allt :D hahaha
Men man ju orolig som du säger, och det är svårt att glädjas och känna att man faktiskt väntar barn, man går mer och tänker att det känns som 50/50 den här gången också. Det är svårt att lita på att det kommer gå bra och man tänker att det tror jag först när jag får min bebis i mina armar. Tänker du med lite så?

Tänker ändå som du säger, frossa i barnkläder och vad jag vill ha, för det här är sista gången jag försöker. Om inte allt går bra så har jag iaf fått uppleva det positiva i att vänta bebis och vara lycklig, åtminstone ett litet tag. Så fort jag får reda på om det är en pojke eller flicka så tänker jag börja handla.