Gravidtråd för oss som är över 35

Patricia, En varm kram till dig. Så ledsamt och så jobbigt att kastas mellan hopp och förtvivlan. Jag hoppas av hela mitt hjärta att du kommer tillbaka hit och att ni får gå hela vägen.

Vad sorgligt och vad jobbigt :(  Du får ta hand om dig, och jag hoppas vi ses här snart igen. *kram*

Är såååå ledsen för din skull  Jag hoppas att ni orkar ta nya tag och att vi ses snart igen här i tråden. KRAM!

Önskar jag kunde göra nåt för dig...

Idag har vi varit på VUL och hälsosamtal. Den lilla där inne var 11 mm lång och läkaren daterade plutten till 7+1. Det är 3 dagar kortare än jag själv räknat ut, men just nu känns det lite strunt samma, det kan ju vara lite hit och dit med dateringen :)

Lite mer verkligt nu! Sambon blev lite gråtfärdig. Hälsosamtalet gick oxå bra, nu ska jag bara fundera på om jag vill gå kvar där på kliniken eller om jag ska gå närmare hemma. Får se lite hur jag känner.

Tack fina du! Det du kan göra för mig är att glädjas lite extra för din bebbe och vara rädd om er två. Lycka till idag på ultraljudet och jubla efteråt. Det hjälper när jag vet att ni som verkligen längtar efter bebis lyckas och att barnen blir älskade och får allt det de behöver.

I mitt jobb händer det att jag måste omhänderta nyfödda redan på bb från fullständigt olämpliga föräldrar...så jag lovar dig då känns det orättvist med att vi inte lyckas behålla. Kram

Nej jag har inte skrivit här så mycket! Delvis därför att jag har svårt att tro att denna graviditet går bra efter att jag haft två missfall i vecka 11 det senaste året. Men nu är jag i vecka 12+6, har nyligen sett barnet på ultraljud och börjat hoppas mer och mer!

Gjorde moderkaksprov i Lund idag för att kolla för kromosomavvikelser generellt (det utökade provet eller karyotyp) plus för att screena för det syndrom min son har - och vi fick diagnosen igår!

Det gjorde rätt ont vilket förvånade mig eftersom fostervattenprovet knappt kändes alls. Men jag kan inte säga att det gjorde mer ont än när ett vanligt blodprov gör extra ont ändå. Så det var överkomligt. Men det sved även någon timme efteråt och jag tycker att jag har lite molvärk med. Så nu är jag grymt rädd för missfall en vecka framåt! Och sen kommer oron för vad resultatet ska visa...

SEN är jag kanske lugn till förlossningen som jag är rädd för. Och SEN är jag orolig över om barnet har något syndrom som inte har screenats för (vilket var fallet med min son trots ett fullständigt fostervattenprov).

Men jag pustar nog ut ordentligt om jag får positivt besked på mkp!!! 

Ja, man slutar aldrig oroa sig!

Hoppas att dina provsvar är bra! Håller tummarna!

Varit på inskrivning hos på MVC idag. Känns bra men jag tycker samtidigt att de här första samtalen känns ganska fåniga. Fick ungefär samma information som när jag väntade dottern.... När man redan gjort detta en gång så behövs inte riktigt samma info...eller?!?

En liten fråga: går ni själva på kontroller eller följer partnern med? Förra gången gick vi oftast tillsammans men det verkar vara helt ointressant denna gång för min sambo...

Ja, det känns lite onödigt att höra allt igen. Men man kunde kanske bara få en snabbgenomgång istället :)

Jag kommer gå själv på de flesta kontroller. Ev nån gång kommer nog min man följa med, men man gör ju inte så mycket hos barnmorskan. Det enda som är roligt för honom är att man får höra hjärtljudet.

Fiamedbarn, väntan på provsvar är jobbigt. Hoppas det går bra för er.