• Patricia4

    Gravidtråd för oss som är över 35

    Hej

    Här tänkte jag att vi kunde samlas, alla vi som väntar barn och är "lite" äldre. Första barnet eller femte spelar ingen roll. Alla är välkomna, tycker inte heller det spelar roll hur långt gången man är. Vi stöttar varann fram till förlossningen :)   

  • Svar på tråden Gravidtråd för oss som är över 35
  • Zimba78
    emjh skrev 2014-01-21 21:55:11 följande:
    Kul med en tråd för oss över 35, jag hakar gärna på!  Jag plussade i fredags med tvåan efter att ha försökt i 1,5 år så jag är överlycklig! :)  V 4+3 idag.  Det är helt galet men jag kände att av graviditeten en vecka innan jag plussade & det var enda anledningen att jag testade så tidigt (BIM -5).  Nu är magen jättesvullen, jag kunde knappt knäppa mina jeans idag... 

    Stort grattis. Vilken lycka :)
  • Lindsey Egot the only one

    Hoppar gärna in här. Blir trettioåtta i år och väntar sjätte barnet i juli. Vårt äldsta barn ska ha barn i maj.

  • Leppardette
    Fiamedbarn skrev 2014-01-21 18:27:26 följande:
    Min sambo följer inte heller med på alla undersökningar, det är trist eftersom det ju är något man borde göra tillsammans tycker jag. Men jag servar honom med SMS så fort jag vet att allt är bra
    Jag har nästan omvända "problemet", min kille ska med på ALLT, knappt jag får gå till Apoteket själv. Och minsta lilla jag nojjar över något kommer det tusen länkar på mail där han kollat upp fakta. Han är som min privata stödperson/barnmorska/hejaklack i ett. Tråkigt för er som inte känner fullt stöd/intresse. Här är det tvärtom; han är nog mer på än jag och ändå är det hans tredje barn (mitt första). Känner mig så enormt påpassad och uppassad.

    Hoppas allt går bra bara. Blev "tvungen" att berätta för chefen idag (då jag blev erbjuden en ny tjänst som sträcker sig över BF) och jag är lite vidskeplig. Vi har inte berättat för NÅGON än, och jag vet att jag väntar barn och inte missfall, men jag vill liksom inte ta ut något i förskott när jag vet hur statistiken ser ut. Är bara i vecka 7 (6+6) än. Så det känns jättejobbigt att ha berättat, som att jag utmanat ödet på något knäppt sätt. Någon som förstår hur jag menar? 
  • Maramina

    Leopardette: Varför kände du att du var tvungen att berätta? Skulle tjänsten inneburit någon fara för dig eller barnet eller inneburit problem pga graviditeten? Annars skulle du ju inte behövt berätta om det? Själv var jag mitt i min IVF-behandling när jag var på intervju för mitt nuvarande jobb. Jag testade positivt i samma veva som jag skrev på papprena

  • Sessan78
    Maramina skrev 2014-01-21 21:46:05 följande:

    Härligt Sessan med bra resultat! Hur gick det sedan, hörde du av dig till honom och berättade om resultatet eller kontaktade han dig för att få ta del av dom?


    Jag väntade tills jag kom hem och gav honom ultraljudsbilderna tillsammans med papperet med resultatet. Det leendet, i kombination med de kramar jag fick, gjorde att all irritation försvann. Vi pratade lite om att jag skulle vilja att han kan följa med någon gång och han har lovat bättring! Allt är bra hemma!
  • Snowgirl

    Sessan, Vad skönt att höra. Det låter nästan som att han har varit så orolig att han inte har vågat ta till sig graviditeten. Spekulerar lite.

Svar på tråden Gravidtråd för oss som är över 35