Generationsboende under samma tak - udda i Sverige

Tror vi är alltfor bortskämda att ha allt på vårt egna sätt.

Läs allehanda trådar där svärfar eller svärmor gudbervars vill dricka en öl eller ett glas vin eller två medan de passar småglina, och se mamman gå i taket. Bo i samma hus?, ha ha! In your dreams.

Nej, jag tror inte det är bra för flygfärdiga barn att bo så. De behöver något eget. Sedan kanske det skulle vara bra för pensionärer, men ack vad vissa lägger sig i saker de inte har med att göra, och så kanske de vill bo i skogen där det inte finns några jobb och man behöver varsin bil. Bodde så själv när jag var liten och det var ok, men mamma kände att hon inte hade någon egen sfär. Kräver mycket respekt för varandra som kanske sällan finns. De vuxna barnen behandlas som småbarn och det blir bråk. Hellre då att man bor nära varandra och att den som har utrymme bjuder in släkten. Så kan man få en bra sammanhållning. Dock ska inte vuxna döttrar slita ut sig genom att vårda sina gamla föräldrar när de behöver hjälp dagligen, för det kan gå ut över arbete och fritid. Risken finns att kommunen lutar sig tillbaka om de äldre bor med sitt barn.

Reflektera över hur det låter när du skriver: "...dock ska inte vuxna döttrar slita ut sig genom att vårda sina gamla föräldrar när de behöver hjälp dagligen, för det kan gå ut över arbete och fritid" Om varje förälder tänkte så, hur hade det sett ut då? "Nej, jag tänker inte ta hand om mina barn dagligen, det skulle gå ut över mitt arbete och min fritid." Blir lite galet att tänka att man som barn inte har respekt och förståelse för hur mycket föräldrarna hjälpt en under sin uppväxt och känner viljan och självklarheten att göra vad man kan tillbaka när rollerna blir omvända. Det där med att ge och ta. Jag kommer finnas för mina föräldrar och jag kommer kortfattat uppfostra mina barn att man ska vara snäll mot de som är snälla och att behandla människor som man själv vill bli behandlad. Jag tror nog du kommer tycka det är lite tråkigt ifall de individer du gett massor, läs dina eventuella barn, inte ger någon omsorg tillbaka och du sitter där ensam på hemmet med vårdare som får betalt för att ta i dig och hjälpa dig. What goes around comes around

Newsflash! Ett barn behöver hjälp med allt i ca 2 år kanske, sen blir de mer och mer självgående. En dement äldre kan behöva hjälp med allt i 10-15 år. En vuxen person väger dessutom mer. Ska man offra sin egen hälsa och sina egna barn, för att ensam göra något man kan få kompetent hjälp med? Det finns ju liksom grader mellan att bo ihop med sina äldre släktingar och sköta dem helt själv, och att dumpa dem på ett suspekt äldreboende och aldrig någonsin hälsa på dem igen...

Vilken aggressiv ton du har.
Ett barn behöver sin förälder lite mer än två år, det är många timmar, dagar, år som läggs ner på barnet/barnen.

Nu målar ju jag inte fan på väggen och säger att alla föräldrar blir dementa i 10-15 år och man behöver bära runt dem 24 timmar om dygnet.
Som du skrev, "det finns ju liksom flera grader mellan..." att bli äldre och bli en dement ryggsäck i 15 år på någon.

Dina föräldrar har uppfostrat dig så de får väl vad de förtjänar hoppas jag, du är en produkt av dem.
Har de uppfostrat dig att bli egoist är det det de får tillbaka, har de uppfostrat dig till att ha ett gott hjärta kommer du finnas för dem även om det innebär vissa uppoffringar.

En vän berättade varmhjärtat om hur han lever och bor därav tanken.
Hans föräldrar bor på bottenvåningen.
Äldste sonen bor ovanpå och yngste, min vän, bor överst.
De bor med sina fruar och barn.
Vart kvinnornas föräldrar bor har jag inte ens frågat om... Får göra det

Huset är fristående men fungerar mer som ett lägenhetshus med egna dörrar att stänga om sig även om bottenvåningen är den som har störst allmänyta och kök.
Barnen vill mest vara hos farföräldrarna och farföräldrarna vill inte ha det på något annat sätt, "vi är vana vid barn och det blir tomt utan dem" brukar de säga.
Det gemensamma intresset blir barnen och matlagning och relationer fungerar oftast bättre när man behöver lösa eventuella problem med en gång istället för att låta de gro.
De har en helt annan respekt för sig själva och varandra och det är något jag känner att många kan sakna här i Sverige.
Kanske detta hade kunnat lösa många problem, om än långsiktigt men någonting behöver verkligen göras för att få lite ordning på Sverige.
Det gnälls på skolan, det gnälls på uppfostran, det gnälls på stökiga ungdomar, det gnälls på äldreomsorgen, det gnälls på pensionspengar, det gnälls praktiskt taget på allt och det är alltid alla andras fel.
Kanske en sådan här sak hade fått människor att förstå att de faktiskt ingår i en grupp och själv har ett delansvar i människor som grupp.

Jag tror det hade kunnat bli bra, kanske hade kunnat skapa lite mer ödmjukhet och förståelse.
Och färre ensamma äldre, osedda barn, heltidsarbetande föräldrar som tappar bort sig själva under småbarnsåren.

Lite vågat av mig att på familjeliv yttra ödmjukhet och förståelse, talat av erfarenhet men kanske klimatet härinne har förändrats till det positiva.
Hoppas det

Jag skulle så gärna vilja veta hur de ingifta kvinnorna trivs med detta upplägg. Jag ha r sällan hört något gott om denna form av boende från de nämligen.

Jag skulle så gärna vilja veta hur de ingifta kvinnorna trivs med detta upplägg. Jag ha r sällan hört något gott om denna form av boende från de nämligen.

Ja det hade varit intressant att veta mer helt klart
Vilka erfarenheter har du av kvinnor i dessa boendeformer?