• Januariblomma

    Generationsboende under samma tak - udda i Sverige

    Varför är det inte vanligt med generationsboende under samma tak i Sverige?
    Det skapar nära relationer inom familjen, man har en helt annan möjlighet att ha barnen hemma istället för på dagis, ekonomin blir helt annorlunda och den äldre generationen får hjälp av barn och barnbarn istället för att bli sittandes ensamma på ett hem.

    Reflektioner någon?

  • Svar på tråden Generationsboende under samma tak - udda i Sverige
  • Januariblomma
    Fanny b skrev 2013-12-29 16:58:39 följande:
    Du har fel,  det var ingen skönskrivning, jag valde att inte nämna det först för att undvika att skriva ett för långt inlägg. Som jag ser det handlar det inte om att dumpa ansvaret över åldringars vård till betald personal, utan om att betalt personal tar hand om gamla personer, så att deras anhöriga kan umgås med sina gamla släktingar på ett sätt som är innehållsrikt och kvalitativt. Vad tycker du själv man ska göra om en gammal person blir oresonlig, kanske bli otrevlig mot en? Stå kvar och ta emot detta bara för att det råkar vara ens förälder?

    Det känns som en rejäl utsvängning av tråden om jag skulle börja diskutera vad jag eventuellt skulle göra i en fiktiv situation. Kortfattat skulle jag löst situationen efter bästa förmåga.
    Vad är innehållsrikt och kvalitativt?
    Är inte det bara en omskrivning på göra det bästa av en trist situation, som växelvis boende för barn exempelvis.
    "kvalitetstid med barnen" är mer "ta igen missad tid för att jag valt bort heltiden med dem" vilket är en märklig paradox men hursom.
    Jag tror att tid är mer viktigt än om man pratar koncentrerat om något givande i en kvart och jag tror att umgås är viktigare än vad man gör.
    Vi ser nog väldigt olika på det här.
  • Januariblomma
    dskkvinnan skrev 2013-12-29 16:55:04 följande:
    Jag bor i kollektiv o det är toppen.
    När jag separerade i våras så köpte min syster (också ensamstående) och jag ett stort hus. Där hyr vår mamma ett rum. Min syster har två barn och jag två barn. Ibland är vi hemma alla sju, ibland bara de vuxna.

    Vi kan hjälpas åt alla...min mor tycker om att tvätta och sköter all tvätt i huset. Därimot vill hon inte laga mat så det skiftar jag o syrran om att göra. Vi har alla varsitt eget rum och några större gemensamma så det är frivilligt att umgås. Trivs toppen och man är aldrig ensam om man inte vill. Förstår inte varför fler inte hjälps åt, man bor ju mkt billigare i hus också än i lägenhet...

    Hälsningar
    Fia

    Härligt att höra ett exempel där det fungerar, gratulerar
  • Januariblomma
    Billy skrev 2013-12-29 16:56:49 följande:
    Skulle aldrig bo i samma hus som mamma eller med dotter. När hon väl flyttar ut så får det gärna vara på gatan bredvid, men i samma hus, absolut inte. Sånt görs väl bara av ekonomiska skäl, eller att man har svårt att klippa navelsträngen. Någon har ett problem ialla fall. Ett privatliv blir inte speciellt privat med föräldrar i samma hus, det kan ingen lura i mig

    "Någon har ett problem i alla fall"
    Belägg för det påståendet tack?

    Definiera privatliv.
    Är det sex du tänker på, att inte vara på jobbet eller utförande av en hobby kanske?

    Privatliv för mig är allt som sker utanför arbetstid.
    Och jag tror inte det per automatik är fel på någon för att man har ett fungerande boendeförhållande med de andra under samma tak.
  • BuoBä
    Januariblomma skrev 2013-12-29 17:16:22 följande:
    "Någon har ett problem i alla fall" Belägg för det påståendet tack? Definiera privatliv. Är det sex du tänker på, att inte vara på jobbet eller utförande av en hobby kanske? Privatliv för mig är allt som sker utanför arbetstid. Och jag tror inte det per automatik är fel på någon för att man har ett fungerande boendeförhållande med de andra under samma tak.

    Du kanske ska prova på i ett år, så kan du komma tillbaks och rapportera för oss andra sen.
  • Fanny b
    Januariblomma skrev 2013-12-29 17:11:49 följande:

    Det känns som en rejäl utsvängning av tråden om jag skulle börja diskutera vad jag eventuellt skulle göra i en fiktiv situation. Kortfattat skulle jag löst situationen efter bästa förmåga.
    Vad är innehållsrikt och kvalitativt?
    Är inte det bara en omskrivning på göra det bästa av en trist situation, som växelvis boende för barn exempelvis.
    "kvalitetstid med barnen" är mer "ta igen missad tid för att jag valt bort heltiden med dem" vilket är en märklig paradox men hursom.
    Jag tror att tid är mer viktigt än om man pratar koncentrerat om något givande i en kvart och jag tror att umgås är viktigare än vad man gör.
    Vi ser nog väldigt olika på det här.
    Jag tror också att det är viktigare att umgås än vad man gör, och det tycker jag är en anledning till att inte ta hand om sina gamla släktingar. För då har man inget ansvar över deras vård utan kan fokusera på att  umgås med dem istället. Självklar finns det personer som både vill ta hand om sina gamla släktingar och umgås med dem, inget fel med detta. Det jag däremot tycker är fel är att synen att personen som inte vill vårda sina gamla föräldrar är ogina.
  • sextiotalist
    Januariblomma skrev 2013-12-29 17:05:01 följande:

    Ingen har diskuterat tvång, jag har undrat vad det är som tar emot så in i helsicke att tänka tanken att finnas för sina åldrande föräldrar.
    Men det är ju fantastiskt ifall möjligheten finns att få hjälp i hemmet om det skulle behövas. Kanon ju
    Men den möjligheten finns redan idag, det är det som är så bra, så de som vill bo så, får bo så. Vad är då problemet?
    Vi som inte vill det behöver inte.
    Det som jag är rädd för är att samhällsservicen, om det blir norm, rättar sig efter ett sådant boende, vilket då mer eller mindre kommer tvinga folk att leva så, även om de inte vill.


  • Januariblomma
    BuoBä skrev 2013-12-29 17:22:18 följande:

    Du kanske ska prova på i ett år, så kan du komma tillbaks och rapportera för oss andra sen.

    Det här med "långsiktigt" och "på djupet" var något som missades ser jag.
    Jag tror inte det är en quickfix, det har jag aldrig skrivet. Har tillockmed varit väldigt tydlig med det för att inte inlägg som detta skulle komma.

    Sedan vet jag inte vad detta var för svar på mina frågor i inlägget (till en annan) du citerade.
  • sextiotalist
    Januariblomma skrev 2013-12-29 17:01:32 följande:
    Fast om vi släpper "då" och koncentreras oss på "nu" och "framtid" så tror jag nog att vi kommer längre i diskussionen.
    Fortfarande ÄR det kvinnan...
    Dags för förändring då, eller hur?
    Det startar med uppfostran, det är faktiskt inte svårare än så.
    Egentligen. Människor GÖR det svårt däremot genom att stånga sig blodig genom att konstatera gång på gång att det ÄR på ett visst sätt istället för att helt enkelt bara dra sitt strå till stacken för att skapa en förändring.

    Jag är öppen för förändring och ett nytt sätt att tänka.
    Frågan är hur många som är det och hur många som kommer fortsätta motarbeta en positiv förändring genom en självuppfyllande, destruktiv profetia.

    Understryker återigen att jag inte tror att generationsboende skulle lösa hela världens problem men det är i alla fall en kreativ och positiv tanke och kanske väcker intresse hos andra att hitta andra lösningar om det nu är så fruktansvärt att ta hand om sina föräldrar (i gengäld med att de avlastar i hemmet under deras kanske 20 friska år, tryggheten för deras barnbarn, stödet för de arbetande föräldrarna och allt annat positiv som ett sådant boende HADE kunnat ge. Det behöver inte BARA vara negativt och att bära runt på en dement, helt hjälplös, elak säck dagarna i ända)
    Jag har inte gjort det svårt för det, jag stångar mig inte blodig, det är bara en lösning som jag inte gillar. Jag gillade inte att bo i korridor heller när jag studerade, dvs jag är ingen person som trivs att bo i ett kollektiv. Däremot har jag vänner som bor i ett kollektiv, de trivs utmärkt.
    Som jag skrev, för de som vill bo så, finns det inget hinder idag.
  • fluu

    Det närmsta generationsboende jag hört talas om i Sverige idag är min mammas morbror som bor hos sin vuxna ensamstående dotter.

    Never in my life att jag hade velat bo med mina päron. Inte heller med sambons normala päron.


    Jag är Narcissus, en fåfäng fakir SAVE ME KAIZER!
  • LinneaJosie

    Min mormor och morfar bodde med min morbror länge. Tyvärr dog de innan han fick egna barn. Jag är uppväxt med farmor, farfar och farmorsmor som grannar. Fanns nog både för- och nackdelar men vi barn gillade det

Svar på tråden Generationsboende under samma tak - udda i Sverige